Trippin and coughin

So I did bake that thing, I wasn't very pleased with it unfortunately.

I went to Sweden to get the last of my stuff, and I'm happy to have it all in one place even though the stress from traveling and moving killed my immune system and I was sick for about a week after.

By now the complete chaos is subsiding. There's still a few boxes standing around and some things that don't really have a home yet but most stuff is sorted.

My curling iron wasn't there, and a few other things that I thought I'd get back, but there was a lot of stuff that I'd missed and that I'm really happy to be reunited with! And a lot of stuff that I'm giving to welfare.

I've started knitting christmas gifts! And today I went to the doctor for the first time since I moved over. I hope to be able to get a therapist here but it might be tricky and take time. I feel worried and sad about that. Even though we're surrounded by large cities here - Gothenburg is right to the East, North of here is Oslo, and Denmark is small so Copenhagen is just a 40 minute flight away - it feels like we're close to stuff! But we're in North Jylland (jutland?) and there's not much of anything here. (Except students and bars.) Doctors and psychologists are thin on the ground, unfortunately. We're pretty much in the countryside.

---EDIT---

Uhmmmm my curling iron was one of the first things I did unpack. Depression forgetfulness is SO MUCH FUN.

ARGH

I have the worst cold. I hate summer colds. I guess I've had too much stress lately, as soon as there's a couple of weeks down time my body just breaks down completely. I'm coughing and sneezing and blowing my nose and feeling sorry for myself. Had a lot of fever but at least that's ended now.

So I'm watching gravity falls and playing a lot of sims 4. Current sims things: basement pools. New update had dishwashers but a bug makes them impossible to put in houses. (Maybe just me doing something wrong. Should probably look into that.)

Current music: Poliça.

Current things I wish was over: all the moving! And my cold.

Moving is going okay I guess but I hate being in transit, waiting for everyday life to start making sense. Soon. Soon-ish.

comfort and chaos

I'm still in moving limbo. It's pretty crappy but Chris makes it bearable. I'm super sensitive and unbalanced, just waiting, in mental transit. In a few weeks I'm getting my furniture and in a couple of months the last of my stuff. It's going to be amazing having (almost) all of my stuff in one place! For the first time in years!

Right now the thing I'm looking most forward to is getting my hand carders. They are in Stockholm right now, since more than two years. Then I'll be able to blend fibers on my own! I miss spinning so much, I've used up all the fibers that I had. Or all the fibers that I can spin on my homemade Turkish spindle. It's super light weight, made from a chopstick and some plastic from a juice bottle. I have some silk and bamboo tops but I want to blend it. And I have some super rough wool roving that I bought at the viking market in June but there's no way I can spin that on my spindle... need a "real" weighted spindle for that, and hopefully the one I own is among the things in Stockholm too. And if it isn't I recently treated myself to a wooden Turkish spindle! Really looking forward to that delivery!

Alright, I don't know if any of my readers know anything about spinning. If you do, there's some photos in my Instagram feed, @monsterkittie.

Can't sleep

Napping from eight to eleven on a Sunday night was probably not a great idea but it was unavoidable.

I guess today has been the start of something, really the start. We moved Chris' stuff to the new apartment. We won't move my stuff until later but yeah, I'm going to be moving to Denmark.

I've been stressed out and testy and moody but mostly it's been manageable. Looking forward to getting everything in order.

oh my

Uhm, what? Oh! Hi! I didn't forget you, I promise, I just had to much going on to stop and tell you about it.

So uhm yeah... I've been in Sweden for two and a half weeks now! And I love it. I love it so much. I miss English Market and Maria and Eva House and Hannah and... Vibes and Scribes and... Cork Coffee Roasters maybe... Not so much more though.

I don't have much to tell about the last couple of weeks though, even if I've been really busy. Been moving in to a new tiny apartment with a view over the whole world. Been hanging out with some cool people (of wich two are very short). Been working at my new job! I like it!

Been very happy. Wish I could tell you more.

Listening to: Gwen Stefani on Spotify

the end of an era

Two more days. In 48 hours I'm getting off the plane in London.

Today Maria is flying from Sweden to New York.

I was reading old, unsent emails. It was like looking at a very old picture, or seeing something through water, I remember it of course but it's not real anymore. It's not my life anymore. My life used to be pretty crappy but now it's awesome. It's funny really, how you can feel so bad and so good about the same things, or the same people.

I know I have made the right choice.

heavy happiness

I really want to write something about what it feels like leaving Cork after two years, leaving my job, starting a new life in a city I can hardly remember, leaving my friends, returning to my old friends, but I cant think of any way to express these feelings.

I want to write about the very beautiful necklace Maria gave me, and the beautiful card that almost made me cry, or how strange it feels that not only do I not live with Maria anymore, I'll also be living in a totally different country.

And it feels so good to leave and it feels so strange and life is thrown upside down and am I going to be a stranger in my own home? Or will it feel like coming home?

Home is where the heart is.

Now I'm going to buy a Hotpot at Berries for lunch for the last time, I guess.


Listening to: KROPP - Ordning

to do list

• Whatever the **** I want.

Two more weeks and then I'm on the plane with my mom, headed for Stansted.

There's a lot of stuff going on of course, since I'm moving to a new (old) country. Moving is very expensive. Luckily I found a place where I can send boxes for €50/box. Exiting stuff.

But seriously, there's no real news. I'm crocheting a lot. Tonight I'm having a farewell-beer-thing. I'm a bit tired.

Two weeks. Please fly by quickly.

top 5 signs of stress

So they say that moving is one of the most stressful things you can do. I just moved and I'm moving again in 2 weeks and 3 days. To a new country. A new job. A new life.

So yeah, I'm a bit stressed. I'm happy and stuff, everything is great, but I'm still a bit stressed.

And what is the top 5 signs that Kristina is stressed out? Let me tell you:

1. Bad skin
2. Bad skin
3. Bad skin
4. Unstable appetite
5. Bad skin
   

I've had troubles with my skin since I was like twelve, but the last year or so it's been behaving pretty well. (I actually think it's because of this Boot's cleanser.) But either there's a whole lot of crap in the air in my new house or it's the stress. To make it a bit better I think I lost a couple of kilos though. So I guess that's good. I just hope it will get better when I get to Sweden, with the dryer climate and all.

Listening to: Kaoma - Lambada

serious bizznizz

So! I feel that it's time to tell the world!

I have a new job, I'm moving to Sweden in 18 days. I have an apartment and my flight tickets and everything. I have said it before but this is the official post about it.

I have so much to be happy for right now. My life is really awesome.

And I keep on pressing 4.

summer cat

You know how some people have a summer house? And how some people would get a kitten to keep over the summer, and then go back to town and leave the cat to die in the forest. Thinking it could take care of itself, which of course it can't.

I remember when I was a kid, in school. I had no friends. There was a couple of girls in my class who had me as a backup. If their real friends wasn't at school they would hang out with me at recess, maybe. If they had nothing better to do. I was small and didn't know anything else, had never had real friends, wasn't offended. Played alone. (Or got beat up, but hey, different story.)

Now, today, I am truly happy. I have a good life, a good job, a future that looks bright and full of... jam. And happiness. But there's this one thing that really bugs me.

I had this friend. We where really close. And now I seem to mean nothing at all. It's weird and I don't know why. It makes me really sad and it feels exactly like I was just a standin. A summer cat.

Anyway. I'm moving to Stockholm. And also I dyed my hair orange today.

Listening to: Tracy Chapman - The Promise

Goddag! Jag älskar dig!

It's interesting how people react to the fact that you're Swedish. They thow the phrases they know at you, or tell you about the bands or carbrands they know of, and in some cases they have long monolouges about the very cool cars in Västerås (raggarbilarna!) that meet every year and that Miss Julie is on in Dublin and all sorts of things.

Well, I think that the above was the best reaction so far though. We were out for one on thursday and I happened to be talking to the bartender a bit. When he found out I was from Sweden he said "goddag!", and "Jag älskar dig!". Now this is maybe not the most practical phrases to know in a language. I answered "But we just met!" wich made him a bit embarrassed I think. I kept talking to him though, and I also returned the day after. There's just something with bartenders, I don't know why. Cute bartenders especially.

So friday was fun, or would have been fun if everyone wasn't so very tired (and sitting at the back close to the fireplace didn't really help, especially since everything got covered in soot). Also, unexpected company showed up and started talking to me like we were old friends, not two people who dated some time ago untill he ended it with a textmessage. He had no obligation to do it in any other way, but it was unexpected and hello, text. Anyhow, he asks me if I left a hoodie at his place, wich I didn't. "Are you sure?" "Yes, it was probably someone else." "Really sure? A grey hoodie with like pockets and stuff..." "Well give it to me if you really want to" "Sure!" "Yeah, well, you have my number." He didn't respond to that. What the? What does he mean by this? And then he keeps talking about architecture and travelling and how he likes the smell from the fire and my god and then he just leaves. I don't understand men. At all.

Well, cute bartender guy did cheer me up by asking me out (even after I shouted "I'm just so tired of... Guys!" while he was standing right behind me) but we did leave quite early to go over to Dave's and fall asleep in front of Rocky Horror.

Today is saturday, the sun is shining, we're all awake and not very hungover and we're going into town to spend all of our brand new shiny money. I am going to buy some presents, and possibly a sweater. Glorious. I think maybe washing the soot of first might be a good idea though. Tonight I think we're just watching movies or possibly going for one, and tomorrow we're going to Limerick! Yay.

The bottom line then: All men are assholes, if not to me then to someone else. The date seemed like a really nice guy, and he was clearly a total dickhead. Some other bartender in some other part of the word might be wonderful towards me, but I have a distinctive feeling that he might be treating someone else, who happens to be in the same country as him, a bit crappy. And the cute bartender who's number I happened to have will probably turn out to be an asshole as well, but I'll give him the benefit of a doubt for a while.

Saint Elsewhere

So yeah, anyways, I don’t know if I’m lost or free, or maybe both. Gone maybe. Gone and lost forever.

A twister came along and took me away from my old life, there’s no place like home? What is home? Me and the french guys found a simple and beautiful truth; home is where the mother is. But mine is moving away. If home is where the heart is my home has to be right here, because a little bit of my heart I still have, and spread all around the world as well, with all the people I love, and all the places. This sounds true. But can home be somewhere where you've never been? Or somewhere where you don't know anyone?

My house doesn't feel like a home. Cork isn't my home. And I don't think it will be. But I call it home. Will that make it home?

Home. Safety. I prefer freedom over safety, over control, over anything else in the world.

Exept maybe love, but I don't know for sure.

Is anything as lovely to me
as the truth in love?
I'll take it over freedom
any day
-David Eugene Edwards

I don't know much at all. There is one truth, one that I know and believe, and that is that control is a trap. Control is a good way of fooling yourself, nothing else. You cannot truly control anything at all.

Beauty and creativity and love can only come from chaos, never from control. Freedom lies in chaos, captivity in control and safety. Of everything I beleive, wich is a lot, this is the one thing I beleive in the most. This is what I know.

Parts of this text has also been published in my other blogthing/webdiary at Helgon.

JA!

Jag fick jobbet i Cork. Jag flyttar till Irland nästa vecka. Jag...

Jag kan inte tänka jättemycket.

Stegrande panikkänslor

Nu har jag städat hela dagen. Dags för beslutsångest.

Okej, jag tror ju inte att alla intervjuer leder till jobb men jag tror att jag har god chans att få alla tre faktiskt. Alltså följande:

• Chefsassistent i Lund på en hamburgerrestaurang. Bra lön, ledarskapsutbildning, jättesnyggt på mitt Cv sen. Dessutom var det chefen som ringde mig och bad mig komma på intervju. Jag hade inte ens sökt jobbet. Inser någon hur absurt smickrande det är? (Han hade fått min ansökan av en annan restaurangchef som jag sökt jobb hos. Samma kedja.)
• Techsupport på Irland, Cork. Bra lön. Cork ligger längst söderut på Irland, i en vik. Irlands tredje största stad. Ut i världen! Sjukt kul!
• Stewardess på ett kryssningsfartyg i Västindien. Sämst lön. Fyra månader ombord och två månader i land. I Västindien. Västindien. Västindien.
  

Jag blir inspirerad av alla som försvinner och det är flera stycken. Jag saknar folk men mest blir jag inspirerad. Jag vill också iväg! Eller så vill jag vara kvar! Det finns så många fördelar med båda! Stannar jag kan jag till exempel bli klar med skolan. Åker jag så kommer jag ut i världen. På Irland känner jag ingen men minst två har hotat med att förfölja mig.

Jag är helt smal. Mina kläder ramlar nästan av mig. Jag får ha skärp. Men det är ok.

För övrigt så har min gamla handledare, arbetskamrat och fellow smed gått bort, vilket känns jättekonstigt. Hans Far dog för bara ett par år sedan. Hans begravning kommer vara i Domkyrkan i nästa vecka.
Vila i frid G. Tänker mycket på dig.

Cork verkar jättespännande.

It's cold out there

Or so they say. Själv har jag verkligen inte märkt av denna omtalade kyla. Jag använde min vinterjacka ett tag men det var för vamt, så jag återgick till lättare höstvarianter tills jag kom på att en tröja räcker. Dygnet runt faktiskt, det är faktiskt inte alls så kallt som ni tror, era... hrm. Fjollor.

Sitter och dricker kaffe. Har försökt städa. Det har gått halvbra. Hade tänkte skura, men det får bli imorrn.

Igår såg jag 1408 igen, med Ks. Den var bra den här gången också, för att vara ganska oorginell. Läskig at times. Fika med Maja och Maia (och Robin en stund) var trevligt. En mycket trevlig kväll också. Såg Zibakhana (också igen). Den var bra (men sällskapet var den stora behållningen).

Idag har det hänt två roliga saker: Irländarna som aldrig ringde igår ringde istället idag och bad om uräkt för att de inte ringt igår. De ska ringa på fredag och intervjua mig. På fredag ska jag också på en annan intervju. Om jag har tur kanske jag far på en intervju i Göteborg den fjortonde också.

På lördag har Moa fest! Det kommer bli kul. Och snart är det dags för efter-fff-festen. Och jag funderar på en till ångestfest. Eller poesifest utan tonvikt på ångest. Får se.

Mja... Mitt liv är som ett oskrivet blad, det kan ta vilken väg som helst just nu. Har ingen aning om vad som kommer hända. Ingen aning om vad jag hoppas på. Ingen aning om vad jag vill.




Lyssnar på: Elvis, Ella Fitzgerald, Slim Gaillard
Dagens Youtube-hit: Baby it's cold outside med nyss nämnda sångerska.
Läser: Prinsessa söker drake av Patricia Wrede, en sjukt mysig barn/ungdomsbok. Man får inte vara för petig.
Pyssel: Har stoppat alla mina trasiga raggsockar.
Skriver: rollspelsäventyr och skapar karaktärer med spelarna.
Dricker: Jättemycket kaffe. Hela tiden.
Oroar mig för: katterna som fortfarande inte verkar må helt bra trots antibiotikakur, flytta utomlands?!?!?!?!

Shake my ground

Jag är på konstigt humör. Det är natt. Jag har just rensat min facebookprofil igen så nu synns bara mina vänner och vad jag gillar för musik... Jag fick spel bara. Det har inte med rättighetsdebatten och göra, inte ens med privacydebatten, utan snarare med den extroverta generationen. Allt ska vara så jävla status. Hur många vänner man har, hur lycklig man är. Fan, ingen är lycklig, men ändå så blir det värsta snacket om nån skriver "is olycklig" eller liknande. Vem fan bryr sig? Jag bryr mig fan inte. Och jag hoppas att ingen bryr sig så sjukligt mycket om mig så att de håller koll på mig via facebook. Som sagt, bara så sjukt trött på det. Har till och med tagit bort lite "vänner", mest såna som jag har träffat en gång.

Ja... Det är natt. Jag är kreativ och vill inte träffa folk. Funderar på att isolera mig på riktigt. Söka jobb, vara kreativ, försöka lösa mina ekonomiska problem... Men tja, imorrn blir det kanske Helsingborg om jag har råd att åka tåg dit. Vill väldigt väldigt gärna men vet inte riktigt hur det skulle gå till. Lördag är det Halloweenfest hos Sara, massor med människor jag gillar kommer dit så so should I. Just nu är jag knappast sugen egentligen, men det kommer jag nog vara senare. Just nu är jag bara väldigt... mycket. Arg, ledsen, ont i ryggen. Destuktiv/Kreativ, Arg/Glad... Kaos. Den underbara sorten, sorten som jag älskar. Inuti mig.

--><--

Hat/Kärlek.

Hur kan man hata någon eller något? När jag var barn sa min farfar att jag skulle vara väldigt försiktig med ordet hat, eftersom det var ett väldigt starkt ord. Jag har varit det, jag har knappt använt det alls, bortsett från några gånger i vredesmod i tonåren. ("Jag hatar dig!" "Jag hatar samhället!" "Jag hatar snuten!") (Men aldrig så att farfar hörde det. Av olika skäl.)

Jag hatar ingen. Hat är ett starkt ord, en stark känsla. Allt är en del av samma kretslopp, ilska, hat, kreativitet, kärlek, allt hänger ihop. Men just nu finns ingen kärlek.

Ibland önskar jag att jag kunde träffa en snygg kille som kunde dansa och var grym på massage, men det är egentligen bara som jag har ont i ryggen, inte ett egentligt behov av närhet. Jag vill inte ha någonting.

Min julångest har gått över. Jag har insett att julen får bli något annat år. Jag kommer laga mat till Mamma om jag inte jobbar, men jag är sugen på att jobba. Inget annat än att betala mina räkningar och skulder är intressant just nu.

Såhär känner jag mig just nu: totalt känslomässigt avtrubbad och samtidigt full av extremt starka känlor. Jaja, samma motsatsförhållande som tidigare. Jag tror inte på bevarande, ingenting är oföränderligt, det finns bara skapande och förstörande och egentligen är det samma sak; förändring. Till och med stagnation är en sorts förändring; från levande, vitalt, till dött och stelt och skört.

Otyglad kreativitet utan utlopp leder till upproriska svåra känslor. Jag vill till en ny värld, ett nytt liv, jag vill släppa allt och börja om. Det är som en drog för mig.

Jag är fylld av en längtan som jag inte vill ha. Jag är fylld av ovisshet.





Lyssnar på: Soundtracket till Arizona Dream av Goran Bregovic och Iggy Pop - Death, en av de bästa låtarna på skivan. Resten av skivan lyssnar jag också på. Annars 16 Horsepower och Woven Hand.
Äter: Spagetti med ostsås. Kvällsmat alltså.
Söker jobb: All over the place. Igår Irland, idag Danmark, imorgon här i stan. Vill helst iväg. Långt. Vart som helst.
Läser: Passionen av Jeanette Winterson, den är jävligt bra.
Skriver: Idag gjorde vi en karaktär till Maia. Det hjälper att ha karaktärer när man skriver äventyr. Tycker jag. Inte för att jag är så fasansfullt rutinerad, men ändå. Eller därför. Strunt samma.
Sugen på: Att måla. Eller rita. Har ritat fult på sistonde. (Också lite småsugen på att tatuera mig.) Och att lyssna på talböcker.
Snyggt:Utställningen på Ariman just nu. Det är inte ofta de är snygga. Nu är det egentligen bara en sorts installation med masker på den bortre väggen som tilltalar mig, men så mycket att jag de facto skulle kunna betala för den om jag haft några pengar. Jag hade satt upp den på väggen.
Osannolikt: Att jag lyckas fixa en mask tills lördag kväll.

Make it shine

Det spelar nog egentligen ingen roll var jag hamnar. Det finns fördelar med att dra utomlands och det finns fördelar med att stanna. I långa loppet har jag inte ens något val, jag har fortfarande inte fått något jobb och tills jag får det är det inte mycket att göra. Jag kan ju börja fundera om jag skulle få två jobberbjudanden samtidigt. Eller inte fundera egentligen, jag skulle nog ta det bäst betalda. Idag far jag till Danmark för att söka jobb.

Vad jag än gör så kommer det att vara svårt, för allting är svårt. Det finns ingenting enkelt. Man måste alltid anstränga sig. Men det i sig behöver inte vara så jobbigt. Om jag blir kvar här så kommer jag få kämpa med jobb och skola på samma gång, och dessutom kanske jag vill ha vänner. Jag vet inte säkert men chansen finns ju. Det känns förmodligen inte lika viktigt som innan i och för sig. Eller; jag har ingen möjlighet att ge mitt sociala liv så mycket tid som det fått senaste året. Det känns inte heller viktigt, jag tror att jag kan lita på den vänskapskrets jag byggt upp.

Sticker jag utomlands så kommer det ju vara helt sjukt jobbigt, att packa ihop sitt liv i ett par väskor, hitta bostad, börja om från början. Får jag jobb på Irland kommer jag i och för sig försöka få med mig den där lilla dvärgtanten, Maia. Hon behöver lite miljöombyte. Och blir jag bofast så kommer jag försöka plugga på distans.

En uppmuntrande grej igår; efter att ha bevittnat Ytlighetskollektivets absolut sista andetag så stack jag för att träffa ett par FFF-vänner på Bishop's arms. De hängde med ett ganska stort gäng nördpolare (forumpolare till och med. As nerdy as it gets). Kvällen var verkligen supertrevlig. Alltid lika kul med folk som är... öppna. Trevliga. Intressanta.

Oh well, nu har jag vansinnigt bråttom.




Lyssnar på: Dagens playlist: Tyskarna från Lund - Global fussball OK, Tanzen mit musik, Party Planet, Lamb - B-line, Seeed - Goldmine. Den här listan har gått i ca en - en och en halv timme utan att jag tröttnat. Galet.
Skriver: Började faktiskt skriva på det där äventyret... INNAN jag träffade rollspelsnördarmén.
Sjunger. När det faller mig in.
Annat: Funderar på mina möjligheter att faktiskt göra en mask till lördag.

Overload!

Jag har verkligen ingen aning om vart jag är på väg men allt går i vågor och jag blir mer och mer sugen på IVÄG! bara. Sökt jobb på ett kryssningsfartyg i västindien. Sökt en massa på Irland och i England, och alla servitrisjobben som jag var på väg att söka i Lund och Malmö känns plötsligt helt sjukt ointressanta.

Det här gör mig pepp. Min dygnsrytm är åt helvete, käpprätt åt helvete, så åt helvete så att jag nu, tjugo i tre, sitter och äter frukost. Jag har i alla fall lyckats tygla mina facebookjunkieimpulser. Det är fortfarande så mycket att göra så att min hjärna kollapsar, imploderar, vägrar fungera. Jag försöker strukturera min vardag men oftast får jag inte mycket gjort. Jag har ingen plan, jag vet inte riktigt hur man gör för att få struktur. Men det känns som om jag är på rätt väg.

Flera dagar i rad nu har jag bara helt enkelt inte riktigt gjort det jag borde. Det viktigaste har jag gjort. Men jag har inte ringt alla de samtal jag borde ringa. Borde ha ringt för länge sedan.

Inatt drömde jag märkliga drömmar. Idag är jag oförklarligt lycklig. Kanske har med musiken att göra. Jag har övergivit Sr klassiskt/världen, radiokanaler som mest blir bakgrundsljud efter ett tag, som bara tystar tidens sus och inget mer. När man lyssnar på musik man väljer själv blir tidsflödet mer påtagligt. Man kan inte bara koppla bort världen på samma sätt. Just nu: Lamb, Tyskarna från Lund, Nin, Chris Cornell, Benassi, Gnarls Barkley, blandat eighties på youtube, en massa annat.

Behöver göra musik! Behöver vara kreativ! Behöver skriva (no shit), måla, städa (jag älskar att städa), sjunga... Läsa, lyssna på musik... Jag är glad. Men jag har inte egentligen tid att sitta och må bra, jag måste göra allt det viktiga först och kreativiteten bara dör. Jag försöker alternera men det blir inte samma sak, just nu behöver jag isolera mig och vara hysteriskt skapande. Går tyvärr inte. Får ventilera lite på den här satans meningslösa bloggen. Vem vet, en vacker dag kanske det kommer vara intressant för någon att läsa allt mitt dravel.

Dear Buddha, I want a pony and a plastic spaceship.

Nej, jag vet inte riktigt om det är så han säger med det är nåt sånt. Jag är glad.



Lyssnar på: Lamb - B-line, Tyskarna från Lund - Party Planet, Benassi - Who's your daddy/Able to love. Pepp!
Läser: Winterson igen, Passionen. Har faktiskt läst två hela böcker för första gången på mycket länge, Rävungen och Tigerungen av Torey Hayden. Barnpsykologiska fallstudier.
Skriver: Skissar mentalt på ett rollspelsäventyr för World of Darkness, grundreglerna utan tillägg. Sent artonhundratal, deckar/noir/absurt ungefär. Skriver lite på någon liten planlös historia bara för att få lite utlopp.
Annat: Funderar på min kostymering inför helgen. Har några olika uppslag, funderar på att göra en mask. Blev lite inspirerad av the Labyrinth som jag såg lite av igår, bland annat maskeradbalsdrömscenen. Vill ha med löv nånstans också.

(Kolla! Det var ju precis det här som var tanken med den här bloggen från början! Det skulle ju vara en kreativitetsblogg!)