Maskerad imorgon

Massor med utklädda barn ska vända upp och ner på mitt hem.

Lillasyster ska få en tyllkjol.

Tyvärr är jag så bakfull så att jag inte alls hunnit fixa allt jag borde.

Iiihihihi

Sitter i soffan och smuttar på en liten skvätt virre, småmumsar på nån mörk choklad med hallon, lyssnar på "Lotion" av Greenskeepers och hänger med kombon. Just exakt nu är jag mycket nöjd med mitt liv.

Vi hade halloweenfest i lördags. Man kanske kan tycka att jag la lite för mycket stålar på den men det blev episk så det var värt det. Satte lite skämtsamt slut-tiden på facebookeventet till fyra på eftermiddagen dagen efter, men det var då de sista gästerna gick, så... Win. Massor med ordentligt kreativa och ambitiösa utklädningar, snälla, fina, roliga, trevliga, glada människor, nya och gamla vänner, massor med alkohol och pumpor. Vi festade tills det var morgon och folk började däcka här och där. Tills slut sov det folk överallt. Efter ett par timmar gick jag upp och tog ur linser och snackade lite med Tindra som jag hittade i köket. Sen sov vi lite till, sen städade jag köket, sen åt vi frukost, sen sov vi lite till... Det hela var väldigt fint.

Jag var nån sorts faun. Med enorma guld-horn. Det var rätt awesome.

På söndagen träffade jag min lilla söta syster och hennes kille. Vi var på naturhistoriska, sen käkade vi pasta på nåt italienskt ställe. Mysmys.

Sedan åkte jag hem till karln. Snart kanske jag faktiskt vågar kalla honom min karl. Han viskar söta saker till mig och ser in i mina ögon. Jag är kär.

Really. Han är underbar.

När vi lämnade hans lägenhet var solen på väg ner. Vi hämtade hans barn på dagis och köpte pizza och åkte hem till vår kaotiska lägenhet som fortfarande var full av ölburkar och halvdruckna glas med grön bål.

Vi städade undan lite grann och samlade fyra vilda glada barn runt bordet och åt pizza.

All in all en otroligt bra, men hektisk helg. Imorrn ska jag tvätta, och absolut ingenting annat. På kvällen ska jag antingen dra ut en liten sväng på tisdagsöl (utan att dricka) eller barnvakta så att Tindra kan gå.

Jo förresten, jag ska bada. Jag ska ta ett långt, skönt bad.

Och nästa helg är det barnkalas! Jag bävar!

Halloweenmasker

Jag och Kim gjorde (eller påbörjade) våra halloweenmasker igår. Papier mache på gipsbas. They are coming along quite nicely, don't you think?

Magi, masker och mustaschprydda män

Himlen lyser, löven lyser, natten och dagen lyser. Allt är vackert. Detta har hänt: jag har haft en trevlig helg. Allt är fint men det känns ändå vemodigt eftersom det känns som om det kummer ta slut. Jag vet inte säkert om det gör det, eller när snarare. Allt tar slut. Hösten tar slut. Viola har flyttat norrut, Ytlighets finns inte längre, sommaren är slut sedan länge och snart hösten också, jag blir kontaktad av Irländare. Jag trivs men jag vill bort. Vart som helst. Ut i världen.

Vida världen.

Tså, middag i Helsingborg i frdags, Ariman, mysig dag igår, bakade och pysslade, Viola ställde grejer på min vind. Maskerad på kvällen. Sen Ariman igen. Trevligt. Fick fler komplimanger igår än vad jag fått sammanlagt i mitt liv tidigare tror jag. Masker är underbara, folk vågar säga saker till en när man är maskerad även om man faktiskt inte ens har en mask på sig. Folk kommer fram till en och sätter sig och pratar med en. Som om man var vänner. Jag undrar vad det beror på.

Masker är något av det intressantaste som finns. I alla kulturer, i hela världen. Överallt.

För övrigt så lyckades jag med brödet igår. Det blev gott. Jag är bäst.

Nu ska jag hem till Maia.






Lyssnar på: Benassi - Able to love / Who's your daddy, Willy DeVille - It's so easy

Shake my ground

Jag är på konstigt humör. Det är natt. Jag har just rensat min facebookprofil igen så nu synns bara mina vänner och vad jag gillar för musik... Jag fick spel bara. Det har inte med rättighetsdebatten och göra, inte ens med privacydebatten, utan snarare med den extroverta generationen. Allt ska vara så jävla status. Hur många vänner man har, hur lycklig man är. Fan, ingen är lycklig, men ändå så blir det värsta snacket om nån skriver "is olycklig" eller liknande. Vem fan bryr sig? Jag bryr mig fan inte. Och jag hoppas att ingen bryr sig så sjukligt mycket om mig så att de håller koll på mig via facebook. Som sagt, bara så sjukt trött på det. Har till och med tagit bort lite "vänner", mest såna som jag har träffat en gång.

Ja... Det är natt. Jag är kreativ och vill inte träffa folk. Funderar på att isolera mig på riktigt. Söka jobb, vara kreativ, försöka lösa mina ekonomiska problem... Men tja, imorrn blir det kanske Helsingborg om jag har råd att åka tåg dit. Vill väldigt väldigt gärna men vet inte riktigt hur det skulle gå till. Lördag är det Halloweenfest hos Sara, massor med människor jag gillar kommer dit så so should I. Just nu är jag knappast sugen egentligen, men det kommer jag nog vara senare. Just nu är jag bara väldigt... mycket. Arg, ledsen, ont i ryggen. Destuktiv/Kreativ, Arg/Glad... Kaos. Den underbara sorten, sorten som jag älskar. Inuti mig.

--><--

Hat/Kärlek.

Hur kan man hata någon eller något? När jag var barn sa min farfar att jag skulle vara väldigt försiktig med ordet hat, eftersom det var ett väldigt starkt ord. Jag har varit det, jag har knappt använt det alls, bortsett från några gånger i vredesmod i tonåren. ("Jag hatar dig!" "Jag hatar samhället!" "Jag hatar snuten!") (Men aldrig så att farfar hörde det. Av olika skäl.)

Jag hatar ingen. Hat är ett starkt ord, en stark känsla. Allt är en del av samma kretslopp, ilska, hat, kreativitet, kärlek, allt hänger ihop. Men just nu finns ingen kärlek.

Ibland önskar jag att jag kunde träffa en snygg kille som kunde dansa och var grym på massage, men det är egentligen bara som jag har ont i ryggen, inte ett egentligt behov av närhet. Jag vill inte ha någonting.

Min julångest har gått över. Jag har insett att julen får bli något annat år. Jag kommer laga mat till Mamma om jag inte jobbar, men jag är sugen på att jobba. Inget annat än att betala mina räkningar och skulder är intressant just nu.

Såhär känner jag mig just nu: totalt känslomässigt avtrubbad och samtidigt full av extremt starka känlor. Jaja, samma motsatsförhållande som tidigare. Jag tror inte på bevarande, ingenting är oföränderligt, det finns bara skapande och förstörande och egentligen är det samma sak; förändring. Till och med stagnation är en sorts förändring; från levande, vitalt, till dött och stelt och skört.

Otyglad kreativitet utan utlopp leder till upproriska svåra känslor. Jag vill till en ny värld, ett nytt liv, jag vill släppa allt och börja om. Det är som en drog för mig.

Jag är fylld av en längtan som jag inte vill ha. Jag är fylld av ovisshet.





Lyssnar på: Soundtracket till Arizona Dream av Goran Bregovic och Iggy Pop - Death, en av de bästa låtarna på skivan. Resten av skivan lyssnar jag också på. Annars 16 Horsepower och Woven Hand.
Äter: Spagetti med ostsås. Kvällsmat alltså.
Söker jobb: All over the place. Igår Irland, idag Danmark, imorgon här i stan. Vill helst iväg. Långt. Vart som helst.
Läser: Passionen av Jeanette Winterson, den är jävligt bra.
Skriver: Idag gjorde vi en karaktär till Maia. Det hjälper att ha karaktärer när man skriver äventyr. Tycker jag. Inte för att jag är så fasansfullt rutinerad, men ändå. Eller därför. Strunt samma.
Sugen på: Att måla. Eller rita. Har ritat fult på sistonde. (Också lite småsugen på att tatuera mig.) Och att lyssna på talböcker.
Snyggt:Utställningen på Ariman just nu. Det är inte ofta de är snygga. Nu är det egentligen bara en sorts installation med masker på den bortre väggen som tilltalar mig, men så mycket att jag de facto skulle kunna betala för den om jag haft några pengar. Jag hade satt upp den på väggen.
Osannolikt: Att jag lyckas fixa en mask tills lördag kväll.