Mums!

Innan jag åkte för att träffa farfar så slängde jag ihop en snabb saffranskaka enligt detta recept. Underbart gott. Underbart underbart.

I eftermiddag har några vänner varit här och fikat. Det var mysigt. Och vi åt sallad till middag för att motverka julöverdosen.

Pepp!

Julen är här! Okej inte riktigt än. Min stackars karl kvider förtvivlat "Vet du vilken månad det är?!?" men barnen är lyckliga. Hela kvällen har vi bakat pepparkakor - för mig är det den officiella starten på julen. Jag älskar pepparkakor, och jag älskar julen, så varför inte starta tidigt, så det räcker längre? Barnen var så duktiga och snälla!



















Jag har en stor samling formar, vissa äldre än mig, vissa nya för säsongen. Några (till exempel påfågeln på bilden) köpte jag strax efter jul förra året, eller fick i julklapp, och har sålunda inte använts ännu! Så det var roligt! Några köpte jag nyligen! Grodan och katten på första bilden bilden bland annat. Men alla dessa tillskott till trots så har samlingen faktiskt krympt, lite i alla fall, eftersom jag har rensat ut alla dubletter. Och det var rätt många.

Spooky

Gjorde lite marängspöken idag! (Inspirerade av det här receptet.) Supersöta (till utseende och smak). Ska skicka med några med barnen till deras dagmamma imorrn och tänkte använda några till att toppa halloweenmuffins med!

Lyckades tyvärr inte föreviga min outfit igår. Hade jättestort, nyfärgat lockat hår, creepy clown makeup (lite messy, halvt inspirerat av Heath's joker) under en vit mask (gips, papier mache och vit färg), korsett och tutu.

Fick komplimanger för alltihop - hår, smink, mask, massor för mina ögon ("är det där dina riktiga ögon?!") korsetten och framförallt kjolen.

Alla kommentarer om mina bröst hade jag gärna sluppit. Jag vet att de är stora. Jag valde det dock inte och det är INTE okej att prata om/med dem! Otroligt trött på alla otroligt obehagliga snubbar som tror att bara för att de är stora så kan man säga vad som helst om dem! Får aldrig höra att de är fina - bara stora. Det är inte samma sak! Jag hade gärna haft väldigt mycket mindre bröst och sluppit dumma kommentarer, ryggproblem och att inte kunna ha några kläder som inte är stretchiga.

So dudes - om en tjej har stora bröst har hon förmodligen hört "vilka stora tuttar du har!!!" ganska många gånger. Jag vet att det finns tjejer som gillar att höra det men jag fattar inte varför. Hitta på en bättre komplimang och vänta med att säga nåt om brösten tills ni blivit tillsammans. Att höra "jag älskar dina bröst" från sin pojkvän är bara kul. Men på krogen från en vilt främmande person är det inte alls okej. "Vilken fin kjol", "vilka snygga skor", "häftig mask" "coolt hår" - alla mycket bättre alternativ.

Enough rant! Hade iaf väldigt roligt igår!

några veckor senare

Frukost: 4 smörgåsar, rostad kavring med bregott, kalkonsalami och lagrad grevé, en kopp svart thé ("Mittens Rike" från Kahls).

83 kilo.

Städar, dammsuger, tvättar. Det är lite ansträngande, det är bra, eller hur?

Vill baka kanelbullar, eller muffins, med barnen. Men jag ska försöka låta bli. Det är nog bara en ursäkt.

Ska fortsätta städa.

Magi, masker och mustaschprydda män

Himlen lyser, löven lyser, natten och dagen lyser. Allt är vackert. Detta har hänt: jag har haft en trevlig helg. Allt är fint men det känns ändå vemodigt eftersom det känns som om det kummer ta slut. Jag vet inte säkert om det gör det, eller när snarare. Allt tar slut. Hösten tar slut. Viola har flyttat norrut, Ytlighets finns inte längre, sommaren är slut sedan länge och snart hösten också, jag blir kontaktad av Irländare. Jag trivs men jag vill bort. Vart som helst. Ut i världen.

Vida världen.

Tså, middag i Helsingborg i frdags, Ariman, mysig dag igår, bakade och pysslade, Viola ställde grejer på min vind. Maskerad på kvällen. Sen Ariman igen. Trevligt. Fick fler komplimanger igår än vad jag fått sammanlagt i mitt liv tidigare tror jag. Masker är underbara, folk vågar säga saker till en när man är maskerad även om man faktiskt inte ens har en mask på sig. Folk kommer fram till en och sätter sig och pratar med en. Som om man var vänner. Jag undrar vad det beror på.

Masker är något av det intressantaste som finns. I alla kulturer, i hela världen. Överallt.

För övrigt så lyckades jag med brödet igår. Det blev gott. Jag är bäst.

Nu ska jag hem till Maia.






Lyssnar på: Benassi - Able to love / Who's your daddy, Willy DeVille - It's so easy

Isolation

Okej, nu funkar inte min isolation längre. Jag måste göra grejer om dagarna, det här är ju helt sjukt. Jag blir ju liksom förslöad och dum av att bara sitta i min lägenhet och mögla. Idag har jag inte fått nåt alls gjort (utom att ringa några viktiga samtal).

Bröden blev inte alls bra. Jag läste inte receptet ordentligt och insåg inte riktigt vad jag bakat föränn idag. Bullar. Jag har bakat bullar. Två stycken stora, kletiga semmelbullar. Jävla tasteline som inte fattar att man ska lägga in bilder på något relevant, som till exempel vad receptet är, istället för ett gott vanligt bröd. Jag ifrågasatte knappt att det skulle vara socker i. Fan. En och en halv liter dinkelmjöl, mao det dyraste mjölet i hela världen, i soporna. (Brödet är alltså motsatsen till hardcore: half baked.) (Jag tröstar mig med att jag hittat ett faktiskt mycket bra recept på vetebullar.)

Jag börjar i alla fall se slutet av den byråkratiska tunneln. Och jag lyckades få i katterna antibiotikan. Och de verkar redan må bättre.

Imorrn ska jag med Maia till il dottore, sen ska jag hem och fixa sånt som inte blev gjort idag, sen ska jag till min kära mor och umgås lite med henne.

Nu ska jag kanske diska lite, äta lite och spela heroes med Maia.

Nu nu nu. Nu vill jag resa mig och bli en ny person. It's a new dawn, it's a new day, it's a new life for me, and I'm feeling good. (Men just nu känns det inte jättebra. Passive agressive och tänker på helt andra saker än jag borde. Tänker på sånt som jag inte borde tänka på alls. Sånt jag trodde att jag skulle ha slutat tänka på vid det här laget. Istället tänker jag på det mer och mer.)



Susar inte genom rymden nu, stjärnorna sprakar inte runt mig nu. Hösthimlen skimrar inte av månljus och mörkermagi, natten är inte full av hemliga virvlar. Inget finns utanför mitt fönster utom en tom stad. En meningslös stad. Magin försvann plötsligt. Staden svek mig. Längre och längre in i min lägenhet försvinner jag, den växer runt mig som en mycket långsam explosion. Har inte hittat ut alls idag. Inte alls ut i den tomma staden.




Lyssnar på: Sr Atlas. Pop från lite varstans. Den stora behållningen: Finsk och tysk. Den tråkiga: Fransk.
Läser: Jeanette Winterson - Passionen.
För mycket: Facebook, tankar.
För lite: Verklighet, jobbsökande.

Den nya veckans första dags sista minut.

Klassisk musik. Tvättar. Bakar. Har diskat, städat, fixat. Översatt Cv. Kollar upp olika företag som huserar på Kastrup. Fixat antibiotika till katterna. (Tack Ulf!!!) Imorrn blir nog ännu en likadan dag. Städa, söka jobb, vara huslig.

Jag har slutat ringa folk. Bortsett från Maia. Ja, och så min mor. Eller. Jag har ringt folk när jag har behövt hjälp. De har hjälpt mig. Men Jag har inte tagit speciellt mycket intiativ till att träffa folk, så jag har inte heller träffat folk. Förutom Maia då. Och två dagars festande.

Fan, ni förstår vad jag menar. Jag har suttit hemma i en vecka och jag känner att ytterligare en sådan vecka är vad som väntar. Pallar inte hitta på saker med folk. Eller jag pallar. Men jag gör det inte. Socialt utbyte känns inte så viktigt. Ett jobb känns viktigt, friska katter, alla papper som jag jagar, kassor hit och dit. Mest jobb. Anything. Betala mina skulder.

Mitt kök är jävligt litet och svårt att baka i. Men annars är inte bakning svårt. Jag borde göra det oftare.

Det känns som om jag blir känslomässigt svalare. Jag orkar inte riktigt bry mig om folk. Jag brukar gilla folk som fan. Jag brukar uppskatta varje ny bekantskap. Nu känns det mest som att vill ni träffa mig så kan ni till exempel ringa nån gång. Jag är jävligt viktig för vissa, mindre viktig för andra. Äh. Jag tror att det mest handlar om att jag verkligen inte vet vart jag är på väg. Utomlands? Kryssningsfartyg? Callcenter? Och vart skulle det leda? Jag vill ha gymnasiekompetens. Varför? För att kunna plugga vidare? Läsa vad? Engelska? Vad skulle jag använda kunskapen till?

Jag som brukade ha en plan och tycka att det var viktigt att hålla sig till den. Jag hade fel. Ingenting är viktigt. Livet är för viktigt för att tas på allvar hela tiden. Allt är viktigt, ingenting betyder något. Vad spelar det för roll i universums oändlighet? Vad spelar en plan, en idé, en tanke för roll? Nu dravlar jag. I can't understand a word I'm saying.

Nu ska jag hämta tvätt, den nya veckans andra dag började för en halvtimme sedan och imorrn vill jag vara mer utsövd än vad jag var idag. Någon gång den här veckan vill jag sjunka ner i en skön soffa med lite sköna människor omkring mig och titta på Eddie Izzard eller en riktigt jävla bra film. Har inte sett film på flera veckor. Det är sant. Känns så fel.

I alla fall: några frivilliga? Eller ska jag tvingas bryta min världsfrånvändhet och faktiskt föreslå dylika aktiviteter? Jaja. Det kan väl vara värt det.

Bröden blev bra. Eller de ser bra ut. Utanför sprakar natten av tystnad. Inuti sprakar natten av något annat, som en blandning av ilska och glädje, en dov sorts energi, kärlek kanske. Till hösten och världen och mig själv och mina fantastiska själsförmögenheter och bakförmågor. Nog dravlat, tvätten nu. God natt världen. I love you.




Lyssnar på: Sr klassiskt. Alltså webbradio med klassisk musik. Toppen. (Ja, det var vad som spelades i fredags, på Ångestfesten, som var en jävligt bra fest. Tack alla som kom för att ni var så bra. Tack Robin för ett utomordentligt bra framförande av Poe's The Raven. Ångest, Ångest är min arvedel. Tack också Lars för den rara tolkningen som du skrev i min gästbok.)