hösten

Vinden dundrade ilsket, kallt, vilt hela natten, och på morgonen var det inte lika kallt som morgonen före men alla löven hade ryckts ner från träden som i ett vredesutbrott. Kala grenar nu berövade all prakt. En prasslande matta över stigen på väg till jobbet. Den kalla vinden biter mig i kinderna så att det svider, drar mig i håret, försöker stjäla min väska. Himlen är grå som bleknade minnen, som om den arga vinden knappt kunnat blåsa bort natten. Jag kurar ihop mig, trotsar vindens raseri och tvingar mig fram, varm tröja under jackan.

It's cold out there

Or so they say. Själv har jag verkligen inte märkt av denna omtalade kyla. Jag använde min vinterjacka ett tag men det var för vamt, så jag återgick till lättare höstvarianter tills jag kom på att en tröja räcker. Dygnet runt faktiskt, det är faktiskt inte alls så kallt som ni tror, era... hrm. Fjollor.

Sitter och dricker kaffe. Har försökt städa. Det har gått halvbra. Hade tänkte skura, men det får bli imorrn.

Igår såg jag 1408 igen, med Ks. Den var bra den här gången också, för att vara ganska oorginell. Läskig at times. Fika med Maja och Maia (och Robin en stund) var trevligt. En mycket trevlig kväll också. Såg Zibakhana (också igen). Den var bra (men sällskapet var den stora behållningen).

Idag har det hänt två roliga saker: Irländarna som aldrig ringde igår ringde istället idag och bad om uräkt för att de inte ringt igår. De ska ringa på fredag och intervjua mig. På fredag ska jag också på en annan intervju. Om jag har tur kanske jag far på en intervju i Göteborg den fjortonde också.

På lördag har Moa fest! Det kommer bli kul. Och snart är det dags för efter-fff-festen. Och jag funderar på en till ångestfest. Eller poesifest utan tonvikt på ångest. Får se.

Mja... Mitt liv är som ett oskrivet blad, det kan ta vilken väg som helst just nu. Har ingen aning om vad som kommer hända. Ingen aning om vad jag hoppas på. Ingen aning om vad jag vill.




Lyssnar på: Elvis, Ella Fitzgerald, Slim Gaillard
Dagens Youtube-hit: Baby it's cold outside med nyss nämnda sångerska.
Läser: Prinsessa söker drake av Patricia Wrede, en sjukt mysig barn/ungdomsbok. Man får inte vara för petig.
Pyssel: Har stoppat alla mina trasiga raggsockar.
Skriver: rollspelsäventyr och skapar karaktärer med spelarna.
Dricker: Jättemycket kaffe. Hela tiden.
Oroar mig för: katterna som fortfarande inte verkar må helt bra trots antibiotikakur, flytta utomlands?!?!?!?!

Magi, masker och mustaschprydda män

Himlen lyser, löven lyser, natten och dagen lyser. Allt är vackert. Detta har hänt: jag har haft en trevlig helg. Allt är fint men det känns ändå vemodigt eftersom det känns som om det kummer ta slut. Jag vet inte säkert om det gör det, eller när snarare. Allt tar slut. Hösten tar slut. Viola har flyttat norrut, Ytlighets finns inte längre, sommaren är slut sedan länge och snart hösten också, jag blir kontaktad av Irländare. Jag trivs men jag vill bort. Vart som helst. Ut i världen.

Vida världen.

Tså, middag i Helsingborg i frdags, Ariman, mysig dag igår, bakade och pysslade, Viola ställde grejer på min vind. Maskerad på kvällen. Sen Ariman igen. Trevligt. Fick fler komplimanger igår än vad jag fått sammanlagt i mitt liv tidigare tror jag. Masker är underbara, folk vågar säga saker till en när man är maskerad även om man faktiskt inte ens har en mask på sig. Folk kommer fram till en och sätter sig och pratar med en. Som om man var vänner. Jag undrar vad det beror på.

Masker är något av det intressantaste som finns. I alla kulturer, i hela världen. Överallt.

För övrigt så lyckades jag med brödet igår. Det blev gott. Jag är bäst.

Nu ska jag hem till Maia.






Lyssnar på: Benassi - Able to love / Who's your daddy, Willy DeVille - It's so easy

Oh

Allt, allt i hela världen.

Svävar fram genom natten. Year zero transporteras rakt in i min hjärna utan att passera öronen. Me, Im not och löv som virvlar omkring mig, gula, gyllne i lampornas sken i den blåsvarta natten, vinden virvlar runt mig. Musiken virvlar i mig, jag susar fram som en raket över den täta mattan av gula löv, över gator, gräsmattor, genom gränder, cyklar ursinnigt omkring i staden utan att hitta något som betyder någonting för mig. Allt påminner mig om meningslösa känslor, saker som inte betyder något längre men har gjort det förut, jag mår inte dåligt så det är inte melankoliskt, jag mår inte bra så det är inte ljuvt, och inget mellanting heller. Det påminner mig om justnu, som jag inte vill bli påmind om, jag är här och nu trots att jag hellre hade drömt mig bört, tillbaka i tiden i höstnatten. Tillbaka till vad som helst. Jag har levt ett år, längre bak än så är det disigt och jag får inte ut något av att leta där. Senaste året har jag levt och det har varit omtumlande och jag har lärt känna mig själv och jag har lärt mig älska mig själv, på bara ett år har jag klättrat upp ur en avgrund och ramlat ner igen och klättrat upp igen och kanske kommer jag ramla igen men just nu älskar jag mig själv även om min situation är överdjävlig. Cyklar ursinnigt upp ur min avgrund. Upp genom natten, löver virvlar runt mig som gula stjärnor. Mjukt och vackert i natten, svalt, lagom svalt. Jag tar av mig jackan och sätter den på min pakethållare.

Ibland, på natten. Nu är det en ny vecka igen, hur snabbt kan det gå? Tiden rusar fram utan att egentligen fråga mig först. Ursinnigt. Jag kan inte cykla ifrån den. Klockan är halv fem och det är nästan mörkt. Min dag har inte riktigt börjat. Jag har glömt att göra sånt jag borde. Jag borde fortfarande göra en massa. Två veckor har susat förbi, två helger, nu är det snart tisdag och jag har en massa planer för veckan utan att riktigt förstå hur det gick till. Jag blundar så hårt jag kan men det hjälper inte. Verkligheten finns kvar när jag öppnar ögonen. Bara inte riktigt som förra gången, den här gången har det gått flera timmar, för det gör det varje gång jag blinkar.

Utanför är skymningen kallt blågrå, ljus börjar blinka när folk kommer hem från var de nu har varit under dagen. Det regnar på löven så att allt guld sköljs bort och kvar är brungrå kadaver av det vackra och sprakande. Stjärnorna drunknar i blöta grå mulenhetsmoln. Jag drunknar i tid och verklighet. Glömmer allt. Allt försvinner, blir overkligt. Uppblött i kanterna, löses upp, ingenting kvar.

Jag vill härifrån. Upp, ovanför molnen där solen alltid lyser.


Allt är nära, allt är långt ifrån.
allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.

(Utdrag ur Lagerkvists "Det är vackrast när det skymmer".)








Lyssnar på: Year zero, Chris Cornell live på O-baren, mycket 16 hp och lite Woven Hand, Dead or alive - You spin me right round, User - belong och lite annat också.

Ny gåta till buddhistmunkarna

om de är trötta på att fundera på hur man kan applådera med bara en hand: hur kan man skalla sig själv?

Jag känner mig lite manisk. Ny energi eller bara less på att inte ha någon energi. Lite virrig men det fixar sig.

Nu ska jag frisera Maia. I fredags, på efterfesten, friserade jag Efva och Hampus (Hampus skägg för att vara exakt). Jag kanske ska börja ta betalt? (Eller så kan jag tvinga folk att bjucka på en öl som tack...)

Får. Mycket prat om får när man hänger med fårklippare. Backgammon, grönt thé och prat om får. Hur trevligt som helst.

Produktiviteten går rätt bra. Eller. Till och från. Mitt Cv är rätt skapligt nu, letar fortfarande lite datum och intyg. Min lägenhet är ganska välstädad, jag har ganska kul, men jag avskyr att vara arbetslös. Jag vill göra något. Jag vill tänka. Jag vill ha något som driver mig framåt.

Det är höst, jag gillar det.




Lyssnar på: En massa. Mest Goran Bregovic just nu, Spij Kochanie, Spij eller soundtracket till Arizona Dream. Annars mycket klassiskt.

Goth vs. gothic

Föredrar gothic. Jag och Robin satt igår på Arimans uteservering i höstskymningen. Det var småkyligt och vi diskuterade olika stadier av uppvärming i olika sorters metaller och gaser, poesi och annat viktigt. En sak vi kom på, när himlen mörknade av dramatiska moln som svepte runt Domkyrkans svartnande stentorn, vinden ruskade om de majestätiska gulnande träden i Lundagård och en stor flock skränande kråkor virvlade omkring ovanför oss var att Lund är en ganska gåffig stad om man så vill. Men inte gåffig egentligen, utan mer svår och smågotisk. (Inte som i gotiken, utan som i den specifika stämningen Gothic som i Gaimans skrivande till exempel.) (Sånt som i Sverige oftast sopas in under benämningen fantasy.) (Noir kan också platsa.)

Poesi kan fungera i Lund. Man kan vara svår och dricka rött vin. Men tyvärr förstör alla studenter dessa vackra möjligheter och gör det istället till nåt sunkigt och rätt tråkigt. Oh well, jag hade tröttnat på Svårt ganska snabbt. Såsom jag tröttnar på saker och ting.

Spontanbiljard igår. Jag fyller min vardag med meningslösheter men slipper ändå inte tänka. Nu ska jag skura golvet, fara till min mor och frisera henne och sen åka till stan och fika med Viola.

Om någon vill komma hem till mig och hota mig med någon form av vapen tills jag färdigställer mitt jävla cv och söker en massa jävla jobb så är det välkommet.

Förspilld tid. I allmänhet mår jag rätt bra, men jag börjar bli sådär rastlös.


Gårdagens ord: potent.




Lyssnar på: Jefferson Airplane - Volunteers

Allt som inte dödar en...

ärrar en? Makes you a cripple for life?

Well. Vem vet.

Gårdagens kvasifilosifiska rödvinsdrickande med Mai/jorna och Kelly och Kitty ledde till att mitt humör blev mycket bättre. Kelly och Kitty lagade min dator på något sätt, helt underbart. Jag kan scrolla. Jag har talat ut lite grann, slappnat av lite grann, kännt att allt trots allt inte är slut. The void has stopped staring into me. Helare, renare, bättre.

Jag läser en blogg. Fan vad bra den är. Jag är helt frälst. Tyvärr tänker jag hålla den hemlig ett tag.

Ikväll Mods, Emil spelar. Ska bli trevligt. Men först glass med Mamma och Robin. Jag har ont i ryggen.


Jag går genom höstmörkret, ensam genom skuggorna, lummig grönska bleknar mot glesare gult i det svarta ovanför mig. Det luktar fukt och jord och det är helt tomt överallt, men träden lever runt mig och mörkret är fullt av ljud och rörelser och andar. Jag lyssnar på jättehög musik i hörlurarna men jag hör ändå mina fotsteg som hjärtslag mot den fuktiga asfalten. Skånsk fukt i luften, aldrig någonsin kommer det vara torrt här. Lera, ständigt. Det här är inte mitt hem, har aldrig varit det. Jag promenerar i snabb takt i stadens utkanter, kvällen faller runt mig, tungt mot marken. Mörkret tätnar till svart. Tomma skolgårdar, tomma lekplatser. Sommarens solstekta svettiga nakna överkroppar har lämnat fotbollsplanernas höstleriga fukt, sitter nog inomhus och ser på tv nu. Jag går genom det svarta mörkret och är inte rädd, jag har för mycket energi inuti mig för att vara rädd. Jag ser knappt var jag går men energin, den svala höstluften, fukten, doften av ruttnande löv ger mig styrka och musiken brusar i mina öron, bedövande, berusande.

Ut i rymden, fokusera. Överge allt du tror på, upp bland stjärnorna som sprakar i höstnatten.

Ingenting spelar egentligen någon roll. Öppna ögon.





Lyssnar på: Mamma och Robin som står i köket och diskar och småpratar om ljusstakar, livets spykotiska virvlande omkring mig, den brusande höstdansen. Alla ljuden inuti mig.

Änglar

Dricker oboy (fast godare, ett annat märke som jag inte minns namnet på) och äter ostmacka. Mjukost smakar ost. Snart är festivalen här. Snart ska jag sticka till stan och vara på hälsningsgillet. Ikväll ska jag förmodligen på fest.
En jättebra dag med andra ord.

Men så har någon som jag verkligen bryr mig om blivit huggen på med en kniv, och jag blir ganska ledsen över sånt. Så en mittemellandag. En till.

Några oerhört vackra dagar nu. Solsken, himlen är högt högt uppe, allting lyser, man kan andas och nästan flyga.

Allt känns helt lamt att skriva om när man tänker på att någon man tycker om kunde ha blivit allvarligt skadad bara några timmar tidigare. Aja. Han klarar sig säkert. Jag med för den delen.

This is the winter of our discount tent.

Hm. Snart har jag bråttom.

Puss.




Lyssnar på: Lambremixar (remixer? remixes?). Har inte bestämt mig för om jag gillar dem eller inte. Det är mer house-igt, mindre triphopigt. Favoritlåt just nu (by far): Gabriel. (Inte remixen dårå.) (http://youtube.com/watch?v=XEUWFvT16f8)