Thursday 29 September 2011

Mitt hörn

Har bosatt mig i ett hörn av vardagsrummet.


Sitter för tillfället i det gamla hemmet med henna i håret och plastfolie över det, och en mössa överst. Ska snart gå och diska, plocka i ordning lite, sätta på mig en ansiktsmask och måla naglarna.


Imorrn hoppas jag på att kunna köra ett litet lass grejer till det nya hemmet. Och på kvällen ska jag hjälpa Tindra att packa lite.

Förutsägelser

Idag är himlen, precis som jag förutspådde igår, underbart blå och livet känns ljust och hanterbart. Jag sitter på tunnelbanan mot stan och jag har packat en massa och inatt drömde jag att jag hade jobbat en hel dag.

Det kändes jättebra, och jag vaknade av att hyresvärden ringde och meddelade att jag kunde komma och hämta nycklarna som fattades.

Så nu ska jag fixa ett personbevis som aldrig kom med posten och åka till hyresvärden med det och lämna det där och hämta nycklar och sen gå upp till mitt nya hem och lämna lite tandkräm och ett par ombyten kläder... Om jag skulle vara sugen på att sova där.

Behövs nog lite mer. Frukostmöjligheter och kanske en handduk. Men jag kan inte vänta! Jag måste liksom ta dit saker lite då och då. Lite grann varje dag. En kastrull, en extratandborste. En bok, en stickning.

I eftermiddag ska jag träffa en kompis, och färga håret, och kanske epilera benen lite... Ska träffa den där killen sent ikväll... Spännande!

Blue skies ahead

Idag har jag och Tindra skrivit på ett kontrakt för en lägenhet! Jag har flyttat dit mina filtar, mina favoritraggsockar och en massa ljus. Jag och Tindra spenderade kvällen med att dricka vin ur rosa plastglas på golvet i vårt nya vardagsrum.

Det känns sjukt bra. Jag är gladare än på länge. Måste bara orka ta tag i allt runt omkring, inte BARA utflyttningsfesten.

Jag kommer inte sakna den här jävla timmen av pendlande. Inte alls. Inte ens lite.

Och killen hörde av sig...

Sunday 25 September 2011

En jävligt bra dag

Vaknade halv tolv. Stressad som fan. Allt var fel och åt helvete och ångest.

Kom iväg ganska snabbt, för att vara jag. Mötte Tindra och barnen och åkte till Skansen.

Det var helt underbart. Jag skrattade så att jag fick ont i käkarna och lekte med barnen och handlade sylt och åt kroppkakor.

Den bästa dagen.

Jag och Tindra såg Bridesmaids på kvällen och den var rolig. Lite äcklig och obekväm på sina ställen men bra ändå.

Det blev sent och den där timmen det tar att åka hem kändes föga lockande, så nu ligger jag på Tindras soffa och vill sova, men är orolig. Jag har ingen medicin med mig. Jag brukar ta den så fort jag vaknar. Så jag är lite ängslig.

Och den där killen har inte hört av sig...

Saturday 24 September 2011

Insikt

Det är slut. Jag behöver aldrig mer somna ensam bredvid den lilla kalla klump av hat och avsky och ilska som var mitt ex. Jag behöver aldrig mer försvara mig, ursäkta mig för honom. Jag behöver aldrig mer böja mig för hans vilja.

Det skulle såklart kännas bra att inte jobba med honom, men jag behöver aldrig mer gå och lägga mig i hans säng, känna den där iskalla järnbiten i magen, hålet genom bröstkorgen när han åter avvisat mig.

Jag ligger i mitt eget rum. Mitt rum, som är mysigt och fullt av mina saker. Med ett stort bord som jag kan använda till vad jag vill. Jag får göra vad jag vill. Jag är fri.

Svindlande. Han kommer aldrig mer att ligga i samma säng som jag, med en mur av täcke mellan oss, sova fullt påklädd av rädsla att han ska råka komma åt mig i sömnen. Han kommer aldrig ligga hopkrupen längst ut på andra sidan av sängen, knuffa bort mig om jag kommer för nära.

Den kokande iskalla ångesten inom mig finns kvar. Men han är borta ur mitt liv. Jag sover i min egen säng, ifred. Hans hat kan inte nå mig längre.

Natten

Och stressen, stressen! Den kommer i vågor. Jag sätter mig i soffan och inser att klockan snart är ett och Dina ringer om cirka sju timmar och Tindra inte långt senare och mamma har gått och lagt sig och imorgon är en lång dag och vi behöver en inneboende pronto och jag måste packa och hyra flyttbil och kartonger och så måste jag andas djupt och sitta stilla lite.


Försöker slappna av, förlamad. Kroppen känns... Avstängd. Inte min, inte riktigt under min kontroll. Det kryper lite i huden.


Andas djupt. Andas. Det fixar sig. Allt fixar sig.


Men... Det gör ju inte det, jag kommer må dåligt imorgon om jag inte går och lägger mig, och det är sent och det kommer hinna bli senare och allt jag måste göra är för mycket, släcka lampor, klä av mig, ta ur linser som jag satte i helt i onödan när jag fortfarande trodde att jag skulle lyckas göra saker idag.


Andas.


En liten katt-dam kommer in, ser sig omkring med en skeptisk min. Ljus på bordet? Filt på soffan? Hon nosar, kikar. Hoppar upp på filten. Jag andas, försöker samla mig. Känner mig lite yr.


Så mycket böcker, vi måste sortera dem, vilka är mina? De är så tunga! Iskalla fingrar letar sig in i bröstkorgen igen. Kramar runt hjärtat. Panik.


Förra flytten var så vidrig. Han var så äckligt jävla egoistisk och elak. Han krossade den sista biten av vårt förhållande, den där lilla skärvan av hopp. Efter det kunde jag inte längre intala mig att det fungerade.


I retrospekt var jag lite tokig tror jag. Forcerat leende, som en dåre i en dålig film. "Haha vad? Nej allt är fantastiskt! Hahahaha! VI ÄR SÅ LYCKLIGA. Allt kommer bli bra igen. Alt kommer lösa sig. Vi behöver bara tid. Bara hålla ut lite till. Snart kommer han vara sig själv igen."


Men han var sig själv. Det var det som var problemet. Den jag var kär i var masken, lögnen. Det var inte han. Han var den onda. Den goda, som jag fortsatte älska trots att jag någonstans insåg att han inte fanns, var ett spel. Han lurade mig att älska honom och sedan förgiftade han mig, slog sönder alla beskydd, gjorde mig till en trasig människa. En tom, ihålig skugga.


Och jag lät honom. Hur kan man respektera sig själv efter något sådant?

Friday 23 September 2011

Garn! Och en flytt.

Jag ska flytta! Det gick väldigt snabbt från planeringsstadiet till konttraktsskrivande i nästa vecka. Det känns bra, det känns helt rätt. En tyngd lyft från mina axlar. En stressfaktor mindre.

Packade lite igårkväll och idag insåg jag ju självklart att jag ville spinna! Nu! Idag! För första gången på flera månader! Precis när jag packat ner sländan! Den där härliga känslan av att dra ut en tråd ur ett stort trassel. Eller kanske blanda lite bambusilke och handkardad ull från pappas får?

Men jag hoppar över det. Sländan får ligga kvar i kartongen. Jag kryper upp i soffan med Neil Gaimans "Fragile Things" (för att väga upp den sockersöta artonhundratalsromantiken), tända ljus, en kopp the... Och "chill"-låtlistan på spotify. (Tindrots "the och rökelse"-lista är alldeles för sorgsen!)

Idag hade jag planer, men mitt sköra psyke satte stopp för dem. Det är okej, jag har garn så jag överlever kvällen, men ingen frukost imorrn... Men det fixar sig säkert det med. Önskar bara att jag hade tagit den där promenaden. Har vart hemma, ensam, hela dagen. Det har varit vackert väder, men jag var hos Tindra igår och den här "jag-kan-bara-göra-grejer-varannan-dag"-funktionen verkar inte gå att stänga av.

Har i alla fall gullat en massa med katterna, som underbart nog pälsar av sig mindre än vanligt, så man kan klappa dem utan att se ut som en katt själv efteråt. Det kommer bli skönt att bo utan dem men jag kommer sakna dem också. De är söta.

Flytten känns som en välsignelse men när jag tänker på allt praktiskt runt den så får jag lite ont i magen.

Imorrn är det höstmarknad på skansen och det är en personlig favorit. Ska dit med mamma och Dina, och kanske får jag med mig ungarna om jag har tur.

Och min söta syster kanske kommer och hälsar på om ett par veckor!

Vilket virrigt blogginlägg. Oh well.

Sträckläst!

Kanske ser ut som en pigroman men döm inte boken efter dess omslag! Den är så jävla bra! Trovärdiga karaktärer och ett rikt språk!

Och otroligt romantisk... Hihi. "Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt.

http://simonaahrnstedt.se/overenskommelser/

Tuesday 20 September 2011

Kaos

Ligger i sängen och försöker sova men mitt huvud är fyllt av tankar. Det är som om tio olika melodier spelar på samma gång, inga färdigt formade tankar, bara blind panik.

Jag skulle vilja ringa någon och jag vet att jag får men jag vet inte vad jag skulle säga, eller vad de skulle kunna säga för att hjälpa mig. Jag känner mig ensam och mitt rum är kallt och tusen röster skriker i mitt huvud.

Jag tänker på honom, på allt han lovade, på all ilska och all sorg över att ingenting han sa var sant. På att jag skulle vilja skrika och slå honom, skrika att jag hatar honom, gråta, få honom att förstå hur mycket han sårade mig.

Men jag vill inte se honom och jag orkar inte bry mig.

Jag känner mig ensam och vill bli älskad men jag vet att det är helt hopplöst att ens drömma om för vem skulle kunna älska mig?

Jag vet att det inte är så, jag vet att man kan älska människor trots lite övervikt och depressioner men jag har svårt att tro det om mig själv.

Jag vill känna att jag har en framtid men jag vet inte vad den skulle innehålla.

Jag vill hitta en lägenhet till mig och T men jag vet inte hur.

Jag vill skicka ett sms till den där killen men jag vet inte vad jag skulle skriva.

Jag är rädd för alla drömmar jag drömmer, de gör mig stressad.

Jag är orolig att inte somna i tid eftersom jag ska upp rätt tidigt imorrn och det ger mig hjärtklappning.

Jag saknar mina vänner som är långt bort.

Jag är arg och bitter men vill inte vara det.

Jag vill vara normal igen, den glada människan jag brukade vara, men jag vet inte hur.

Jag vill ha närhet... Men det finns ingen i mitt liv, och jag har så svårt att tänka mig att det någonsin skulle kunna finnas någon.

Ett skrik inom mig, en känsla av att jag är trasig, för alltid. Hopplöshet och ångest.

Den här nya medicinen är inte alls rolig.

Monday 19 September 2011

Blommor

Igår lärde Emelie mig att virka blommor.


Idag har jag träffat min läkare. Han sjukskrev mig på heltid.

Friday 16 September 2011

En platta

En wellpapp-bit, en bit tyg från panduro, en limpistol.


Inatt drömde jag mardrömmar. Död och förruttnelse och maskar överallt. Gatorna var fulla av maskar, husen av ruttet trä, allt föll samman. Eld och våld och blod och död var överallt. Överallt ljud från människor som skrek, slog ihjäl varandra.

Thursday 15 September 2011

En ask

Idag målade jag klart en ask som jag köpte för hundra år sen. Jag köpte den till mors dag tror jag. Den är från panduro, målad med akrylfärg och lackad med blank lack.


Mamma blev glad.


Annars har jag haft en massa ångest.

Tuesday 13 September 2011

men jobbarå

Sitter med jobbdatorn i knät och försöker fokusera. Men det går inte. Jag öppnar mappen, öppnar dokumenten, excelarken, men sedan helt plötsligt så sitter jag och glor på en handarbetsblogg.

Och så hatet, självföraktet, stressen som lägger sig över bröstkorgen. Och så känslan av att vara helt handlingsförlamad. Och så paniken över att vara handlingsförlamad. Känslan av att inte ha någon kontroll alls.

Jag vill inte! Jag vill inte mer! Jag vill inte ha det här! För ett år sedan var mitt liv mindre kul än vad det är nu men jag gick upp och gick till jobbet varje dag, och jag gjorde ett BRA JOBB! Men nu är apatin där hela tiden, det känns som om tiden är vatten som jag försöker hålla fast i knutna händer. Mina tankar är inte mina. Jag vill inte vara med.

Nya böcker

Har precis fått hem "supertanten" av Elin Ek (Grynet!) och en bok om broderi! Underbart. Idag är en hemma-dag. Jobbar hemifrån och borde diska och så. Men har inte riktigt orkat sätta igång med något alls.

Imorgon ska jag ringa min läkare. Medicinen gör inte så att jag mår bättre alls. Håller på att tappa all kontroll igen. Är bara så trött. På allt. Undrar varför jag aldrig blir kallad till en psykolog? Har gått på antidepp i 2 månader... Avskyr det verkligen.

Ikväll ska vi i alla fall äta levergryta med mammas hemkokta lingonsylt. Nu ska jag dra på mig mina handstickade raggsockar och sätta igång med en rapport...

Sunday 11 September 2011

Skiva/junta

Jag har varit på kräftskiva. Det var jättemysigt bortsett från en tjej som skrek hela tiden. Nu väntar jag på tåget hem, förundrad över hur dåliga förbindelserna till Solna är trots att det ju faktiskt är rätt nära stan. Grymt om man har bil, inte farligt dyrt där.

Kramades en massa med en kompis. Det var fint. Jag mår bra av kramar. Kanske hade han gärna gjort mer än kramats, jag vet inte. Jag var i alla fall helt nöjd.

Imorgon ska jag på matmarknad med mamma och sen barnvakta lite. Hoppas det inte blir för ansträngande, hade en lång dag idag. Kanske skulle hoppa matmarknaden, spenderade alla mina pengar idag. Köpte en massa garn, ull, en ny virknål, ett nytt nåltovningsunderlag, en massa saker.

En liten söt tjej på perrongen bjöd mig på lite pommes frites och nu har tåget kommit och det är helt överfullt. Jag sparar resten av mina batterier till min talbok.

Friday 9 September 2011

Trött och tom

Så jag kom iväg till jobbet men fick inte mycket gjort. Har inte hämtat linser eller handlat grejer eller nånting heller. Känner mig fortfarande... Trasig. Trött in i själen. Ont.

Sitter hemma hos T och barnen och tittar på My Little Pony och broderar, borde vara hur nöjd som helst, men jag har ett tryck över bröstet och en känsla av panik.

Fick ett rätt kul sms också. Men jag är ändå inte glad. Jag vill vara glad...

Självförakt

Alltid detta självförakt. Är i alla fall på väg nu. För vad, en timmes jobb? Jag måste. Antar jag.

So easy we forget...

Idag glömde jag tiden. Glömde att åka till jobbet. Hade jag bott nära hade det kanske vart okej, men nu har jag en timme dit. Halv två är klockan. Halv två. Halv tre är jag där, tidigast... Halv fem slutar jag. Är det ens lönt?

Men jag har vart borta både måndag och tisdag.

Men jag måste hämta ut mina linser och jag måste in till stan efter jobbet.

Men. Men.

Vad i helvete ska jag göra... Stressen ger mig nya ångestattacker. Jag blir sittande apatisk och tiden bara går och går och går...

Jag får ge det ett försök antar jag.

Thursday 8 September 2011

Pepp

Fan vad kul det ska bli att åka tunnelbana i en timme innan jag kommer hem. Skitkul. Håller redan på att somna. Tur att jag har storm of swords som talbok...