externalisation

About a month ago I wrote this facebook post (translation below):


Swedish

Hur depression känns: tänk dig att någon som hatar dig står tryckt mot din rygg hela tiden, med händerna runt din hals, gallskrikande med en av sina munnar, hånande dig med en annan och talade för dig hur dum och värdelös du var med en tredje. Varelsens kropp är iskall och händerna har klor på sina långa, slemmiga fingrar. Jämt finns händerna runt din hals. Konstant. Ibland börjar de krama åt. Ibland kramar de hårdare. Ibland får varelsen fler armar, slingrande runt din bröstkorg och din mage. Fler långa fingrar med klor som klöser dig i ansiktet, flera munnar som andas i din nacke, skrattar åt dina misslyckanden, skriker med en röst som naglar över en griffeltavla och rundgång samtidigt, dränker alla andra ljud utom sina hånskratt och viskningar. Varelsen påminner dig konstant om alla människor som hatar dig, alla som slutat älska dig, talar om att de som fortfarande tycker om dig bara tycker synd om dig och tycker att du är rätt jobbig. Du vet att varelsen har rätt. Inom dig vet du att det är sant. Du vet att du är värdelös, vidrig, egoistisk och hemsk. Du vet att din existens är slöseri med syre. Du vet att du aldrig kommer bli fri, att det är meningslöst att försöka. Du vet att varelsen kommer finnas där så länge du lever.

Ibland är jag glömsk eller låter otrevlig eller så. Jag är ledsen för det. Väldigt mycket av min energi går åt till att bara orka fortsätta andas. Att hålla tillbaka tårar och hysteriska skrik. Jag förtjänar inte något daltande, många människor mår såhär, många människor har det värre. Alla har sina egna varelser. Jag är inte ute efter sympati. Tyck absolut inte synd om mig.

Men för er andra som är deprimerade, ni är inte ensamma. Vi är många, vi är svaga och isolerade och maktlösa men vi är i alla fall inte ensamma.

Till alla er som tycker att jag är jobbig; jag håller med. Men jag kämpar i alla fall.

English

How depression feels: imagine that someone who hates you stands pressed against your back all the time, hands around your throat, screaming with one mouth, taunting you with another and telling you how stupid and useless you were with a third. The creature's body is ice cold and the hands have claws on long, slimy fingers. All the time those hands around your throat. Constantly. Sometimes they start to squeeze. Sometimes they squeeze harder. Sometimes the creature grows more arms, winding around your chest and your belly. More long fingers with claws that scratch your face, more mouths to breathe in your neck, laugh at your failures, scream with a voice like nails across a blackboard and feedback at the same time, drowning out all other sounds except their jeers and whispers. The creature reminds you constantly about all the people who hate you, everyone who stopped loving you, telling you that the people who still like you really just feel sorry for you and think you're pretty annoying. You know that the creature is right. Within you, you know it's true. You know you're useless, obnoxious, selfish and horrible. You know that your very existence is a waste of oxygen. You know you will never be free, that it is futile to try. You know that the creature will be there as long as you live. 

Sometimes I'm forgetful or I sound rude. I'm sorry for that. Very much of my energy is spent trying to force myself to keep breathing. To hold back the tears and hysterical screams. I do not deserve any cosseting, many people feel like this, many people have it worse. Everyone has their own creatures. I am not looking for sympathy. You should certainly not feel sorry for me . 

But for those of you who are depressed, you are not alone. We are many, we are weak and isolated and powerless but we are at least not alone. 

To all of you who think I'm annoying; I agree. But I struggle anyway.

-FLAWSOME-

Jag vet många som mår dåligt över hur de ser ut. Som kämpar emot hunger eller sötsug eller konstant trötthet (eftersom de inte äter ordentligt) för att vara SMALA. Män som kvinnor. SMAL är viktigare än något annat. Tjock är värre än ful, smal är bättre än snygg.

Som inlägg i debatten om detta vill jag tala om att jag väger nånstans mellan 80 och 90 kilo (har inte vägt mig på något år så jag vet inte riktigt) och trivs bra med min kropp. Skulle gärna ha bättre kondition men har inga problem med hur min kropp ser ut.

Förutom när jag försöker köpa kläder. Då får jag extrem ångest och hatar min kropp. Min kropp som är helt underbar! Som är frisk och stark och klarar av allt skit jag utsatt den för genom åren. Som har sina skavanker och ärr och bristningar och problem men som fungerar som den ska. När jag står där i provrummet och försöker klämma i mig i ett plagg som borde vara "min storlek" och bara äcklas av vad jag ser i spegeln.

Idag såg jag en bild på en tjej som är smalare än jag, som klagade på att Cubus tagit bort sina "stora" storlekar, mao allt över strl 40 tror jag. Alltså måste man vara SMAL för att kunna köpa kläder där. Inte normal. Inte frisk utan helst ohälsosamt smal. Runt tusen olika personer har skrivit till den här tjejen att hon är äcklig och dum och ska hålla käften och banta.

Jag vill inte må dåligt över mitt yttre. Jag har tillräckligt med issues. Jag vill kunna älska i alla fall min kropp. Är det så mycket begärt? Är det så fel?

WOMEN UNITE please!

Varje dag blir jag bombarderad av arga röster från mina medsystrar.

Varje dag läser jag om orättvisor mot kvinnor.Varje dag ser jag hur samhället cirkulerar kring att kontrollera kvinnor. Varje dag hör jag hur trötta och arga kvinnor är på att vara fast i en sjuk struktur. Varje dag känner jag att jag inte orkar längre. Men det jag inte orkar med är inte outbildade eller naiva män, det är inte sexism i media, det är inte våld, sexbrott och hot, det är absolut inte feminismen.

Det är kvinnor som inte bryr sig.


Varje dag ser jag kvinnor som inte bryr sig. Kvinnor som inte bryr sig om att de är underordnade. Kvinnor som inte bryr sig om att de dansar efter patriarkatets pipa. Kvinnor som inte bryr sig om andra kvinnor. Som inte bryr sig om alla de kvinnosakskvinnor som kämpat för deras rättigheter i tidigare generationer. Som inte bryr sig om flickor som gifts bort när de är sju eller som säljs eller prostitueras eller bara glöms bort. Kvinnor som hjälper till att hålla den här skeva maktstrukturen på plats. Kvinnor som talar om för mig att jag borde lägga ner, att jag är tröttsam. Kvinnor som tycker att de hör hemma i köket och att alla andra kvinnor också gör det. Kvinnor som blir arga för att jag är högljudd och tar plats. Kvinnor som inte vill kalla sig feminister.


Varje dag ser jag all jävla orättvisa och alla de som kämpar med mig, och varje dag blir det mer och mer tydligt att kvinnornas största fiende är vi själva.


Men jag tror på oss. På oss allihopa. Vi kan. Vi kan enas. Vi kan kämpa. Vi kan hålla varandra om ryggen. Vi kan och vi måste. En jämställd värld är möjlig.

----english-----

Every day I am bombarded by angry voices from my sisters. Every day I read about the injustices against women. Every day I see how society circles around the control of women. Every day I hear how tired and angry women are, to be stuck in a diseased structure. Every day I feel that I can not cope anymore.

But what I can not cope with is not uneducated or naive men, it is not sexism in the media, it is not violence, sex crimes and threats, it is certainly not feminism.

It is women who do not care.


Every day I see women who do not care. Women who do not care about that they are subordinate. Women who do not care that they are dancing after the pipes of Patriarchy.Women who do not care about other women. Who do not care about all the feminists who fought for their rights in previous generations. Who does not care about girls who are married off when they are seven or sold or prostituted or just forgotten. Women who help keep this skewed power structure in place. Women who tell me that I should just let go, that I'm tiresome. Women who feel that they belong in the kitchen and that all other women do too. Women who become angry because I'm loud and take up space. Women who do not want to call themselves feminists .
Every day I see all the fucking injustice and all those who fight with me, and every day it becomes more and more evident that women's greatest enemy is ourselves .

But I believe in us. In us all. We can. We can unite. We can fight side by side.
We can have each others backs. We can and we must. An equal world is possible.

Supe glu

Ångest botas bäst med intensiv kreativitet. Har planterat om köksträdgården till en stor ört-kruka med många "balkonger". Har skissat på idéer till självporträtt. Har ritat på en present. Har slutligen nästan limmat ihop fingrarna med billigt superlim kallat "supe glu". Det var så lättflytande att jag inte ens märkte att jag fick det på fingrarna.

The angst

Trying to get to work, but I have a really bad angst. Hard to explain in English.

Jag har svår ångest. Som ett järnband runt bröstkorgen. Som kalla händer runt min hals. Som... Som smärta. Som att min själ är full av tjära. Jag försöker om och om igen att göra mig klar och gå, men det går bara inte.

Jag mår illa. Jag vet inte vad jag ska göra.

Liten odling

Jag och barnen planterade lite frön i en baginbox.

Basistmagnet

En man sitter i mitt kök och dricker vin. Han sjunger och pratar och han är snygg.

Han har diskat och han berättar en massa saker.

Lunch

Gick för att köpa lunch, skulle in lite snabbt på Clas Ohlsson och köpa dammsugarpåsar.

Gick ut med dammsugarpåsar, en förlängningsladd, en sladd till förstärkaren och en reflex. Kom på att jag ville ha lite nya gummisnoddar och gick in på H&M. Kom ut med två olika gummisnoddsfnurror och en hel del underkläder.

So far so good. Jag behöver faktiskt alla de grejerna.

Jag behövde också någon sorts A5-mapp. Det blev en pärm, plastfickor och en läder-mapp. Och en barnsax. Kanske lite mer än nödvändigt. Suck. Ibland är jag så heteronormativ.

Annars är jag på bra humör. Ska på studentspex ikväll!

Lyssnar på : Truck Fighters, Kyuss, Danzig.

Han sjunger

Han sjunger inte bra. Men han sjunger ofta, han får mig att le. Han piper med i "girls just wanna have fun" utan att riktigt kunna texten och han skrattar åt sig själv. Han ler mycket, han dansar små "jiggar".

Det är lätt att bli glad när man är med honom. Det är väldigt skönt att ha en sån vän.

Vi äter pizza i gamla stan, och går på ett café i ett gammalt fängelse. Vi sitter i en minimalisk cell och delar på en semla. Det känns väldigt okomplicerat, roligt, bra.

Ångesten släpper.

<3

I love my friends so much. They mean the world to me, all of them. I feel so lucky to have them.

If I learned one thing from this depression, it is that I am never alone.

<3 my heart explodes with love and gratitude.

Åh du frustrerande man

Du har ingen mottagning och är inte online någonstans på internet. Du ringer inte och säger "skulle vi fika eller" och du stannar inte kvar i min säng hela dagen så att jag kan komma hem och krypa ner bredvid dig igen.

Går och köper en flaska vin. Sen antar jag att jag åker hem, till min tomma säng.

Frustrerande.

language

So I noticed that I have a few readers in the states, and I translated the blog into English with the Google translate function, and... yeah... that was a laugh.

So I think I might start blogging in English, since Swedes still understand it, and I tweet in English, and I like English. There might be a few posts in Swedish, but... yeah.

Also, I made a new blog last night; drunken crafting. Not to be confused with drunken rafting, which isn't as much fun at all.

In other news I am at work and my head hurts.

Listening to: Screwhead

Pendla

Har bytt kontor. Pendlar nu till Kista. Kontoret här är som en Eschertavla. Känner mig nästan sjösjuk. Är helt ovan vid att inte kunna hitta!

Och så är det mycket seriösare. Alla är vuxna och seriösa här. Men jag kör på mitt gamla trick, le mycket, låt dem inte se att du är rädd, skratta när andra skrattar.

Och så ärligheten. Jag berättar att jag varit sjukskriven för depression. Jag är hård när det kommer till arbetsmoral och personlig moral, så att säga. Jag är tydlig med att min hälsa är viktig för mig. Det gör bra intryck på folk.

Fniss

Jag har precis somnat, när mitt sällskap frågar vad jag skrattar åt.
"Va?" frågar jag förvirrat. "oj. Nånting nån sa. I en dröm."

Han skrattar och håller om mig, och efter några sekunder har jag somnat om.

Morgon

Skönt att sova själv ja. Men tråkigt att vakna ensam.

Natt

Det är skönt att ha sängen för sig själv ibland. När man haft en lång, jobbig dag.

Min hjärna sprängs

Tindra har spenderat eftermiddagen - och en bit av kvällen - på akuten. Jag har barnvaktat två vildar, med för lite sömn i systemet. Vi har åkt pulka och ritat teckningar och det ena med det femte. Jag är helt slut. Jag är orolig för Tindra och barnen är oroliga och spattiga och fan.

Var med Tindra till VC i morse. Lång dag.

ken lee

Idag har jag fått lite mail (ett), skickat lite mail (ett) och druckit lite kaffe. Jobbar hemifrån men skillnaden är inte så märkbar. Soffan är skönare än jobbstolen, osminkad. Eller ja, brukar inte ha morgonrock på jobbet.

Tänkte ta och försöka städa lite. Sitter för tillfället och lyssnar på Jonas band Screwhead och gillar det som fan.

Äeh men dammsugning kanske. Nog med dumma youtubeklipp och facebookspel.

--EDIT--

Oh right, gjorde ju en make up-gif. från osminkad till sminkad på ca 2 sekunder.

Lyssnar på: Screwhead

Läser: Gamla blogg-inlägg

Tänker på: solon, kramar, distpedaler

dåliga beslut

Halv ett inatt klippte jag lugg. Känner mig inte helt nöjd med det. Ser ut som Cyndi Lauper litegrann. Men den växer väl ut snart och tills dess kan jag sätta upp den med hårklämmor och grejer. Inte optimalt men vafan. Nu vet jag i alla fall.

Ikväll ska vi ha fest för Jonas, vår hustomte. Vår favoritfransos. Han fyller 21, internationellt myndig! Det firar vi med en liten lugn bacchanal. Eftersom vi tycker om Bacchus. (Antagligen blir det inga orgier och jagande samt ätande av vilda djur och liknande, men vin kommer förekomma. Kanske lite mat också. Eller en kladdkaka kanske.)

Håller för tillfället på att knåpa ihop en liten present till honom.

In other news: Karln kom (antagligen) tillbaka till Sverige i förrgår och har inte ringt. Vad är det för jävla stil liksom. Är man inte intresserad så kan man vara en man, och tala om det. Fett med respekt. Är man intresserad så ringer man. Blir fan rasande på män som inte har stake nog att bara berätta vad de vill.

Å andra sidan: Män som kan berätta vad de vill är det bästa som finns. Män som kan prata om sina känslor är hett. (Så länge de inte är gnälliga jävlar som inte pratar - eller bryr sig - om nånting annat.)

Bäst just nu: Typ att bo med Tindra i allmänhet. Att hänga med Jonas, som är så rolig så att man skrattar sig harmynt. Att jag kanske får lite nya arbetsuppgifter på måndag. Att vi ska ha fest ikväll. Att jag känner mig jävligt kreativ.

Sämst just nu: Att vi är panka båda två. Att karln är en dålig karl. Vädret. Mina konstiga drömmar. Eller mardrömmar? Jag är inte rädd, men de är så mycket ångest som de kan vara. Alla är arga på mig eller vägrar svara i telefon, jag missar tåg, tappar bort grejer. Allt är jobbigt. Men så plötsligt: en magisk ren.

Lyssnar på: Min och Tindras gemensamma playlist, som är jävligt random.

Stickar: Ett par färgglada raggsockar till mig själv.

Puss!

Cirkusautist

Tindra somnade och jag fick underhålla mig själv.