Sjukskriven igen

Hepp. Har varit ett par svåra veckor. Ska byta medicin igen. Är pank igen. Saknar mina pojkvänner.

Har ritat ganska mycket ett par dagar och börjar få tillbaka lite flyt. Är pank delvis för att jag har spenderat en hel del pengar på pennor.

Har börjat komma i ordning i mitt rum. Det känns bra. Men det är en bit kvar.

Idag har varit en lång dag men jag avslutade den med att chatta med likströmsvänner och äta fruktsallad och rita en massa så det känns helt ok nu.

Jag är ledsen och trött mycket men inte i den djupa svarta ångestgyttjan riktigt. I alla fall inte hela tiden. Sjukskrivningen känns som en lättnad. Min mamma och pappa hjälper mig med räkningar och telefonsamtal och sånt som ger mig ångestattacker och det känns som en ännu större lättnad.

Och jag har fått en hylla. Och jag har fina vänner. Och fina pennor. Depressionen är som ett bålgetingbo inuti mig men ibland kan man sätta sig i den mentala bersån och fika en stund utan att reta upp det. Det är skönt.

Nu ska jag sova.

Uppriven

Jag hatar att inte veta. Att längta efter någon jag inte känner. Jag kan inte slappna av, kan inte lita på honom men hjärtat sjunger av glädje. Förvirrande känslor, många känslor.

Pengar kärlek vänner skapande inspiration, allt stressar mig och överallt finns magi och mirakel och stjärnor och överallt finns mörker och skräck. Ögonen vänjer sig aldrig, känslorna blir så många, så starka. Hjärtat känns till slut bara trasigt och jag är trött och ledsen trots att allt är rätt okej.

Jag hatar att bli påverkad av en annan människa. Jag hatar det. Hatar hatar hatar att känna mig ledsen över att inte få prata med honom. Hatar mig själv och hatar känslan. Jag vill vara i kontroll.

I kontroll över mina känslor och min ekonomi och mitt liv.

Ingen slutkläm. Ingen punchline. Bara förvirring.

dåliga beslut

Halv ett inatt klippte jag lugg. Känner mig inte helt nöjd med det. Ser ut som Cyndi Lauper litegrann. Men den växer väl ut snart och tills dess kan jag sätta upp den med hårklämmor och grejer. Inte optimalt men vafan. Nu vet jag i alla fall.

Ikväll ska vi ha fest för Jonas, vår hustomte. Vår favoritfransos. Han fyller 21, internationellt myndig! Det firar vi med en liten lugn bacchanal. Eftersom vi tycker om Bacchus. (Antagligen blir det inga orgier och jagande samt ätande av vilda djur och liknande, men vin kommer förekomma. Kanske lite mat också. Eller en kladdkaka kanske.)

Håller för tillfället på att knåpa ihop en liten present till honom.

In other news: Karln kom (antagligen) tillbaka till Sverige i förrgår och har inte ringt. Vad är det för jävla stil liksom. Är man inte intresserad så kan man vara en man, och tala om det. Fett med respekt. Är man intresserad så ringer man. Blir fan rasande på män som inte har stake nog att bara berätta vad de vill.

Å andra sidan: Män som kan berätta vad de vill är det bästa som finns. Män som kan prata om sina känslor är hett. (Så länge de inte är gnälliga jävlar som inte pratar - eller bryr sig - om nånting annat.)

Bäst just nu: Typ att bo med Tindra i allmänhet. Att hänga med Jonas, som är så rolig så att man skrattar sig harmynt. Att jag kanske får lite nya arbetsuppgifter på måndag. Att vi ska ha fest ikväll. Att jag känner mig jävligt kreativ.

Sämst just nu: Att vi är panka båda två. Att karln är en dålig karl. Vädret. Mina konstiga drömmar. Eller mardrömmar? Jag är inte rädd, men de är så mycket ångest som de kan vara. Alla är arga på mig eller vägrar svara i telefon, jag missar tåg, tappar bort grejer. Allt är jobbigt. Men så plötsligt: en magisk ren.

Lyssnar på: Min och Tindras gemensamma playlist, som är jävligt random.

Stickar: Ett par färgglada raggsockar till mig själv.

Puss!

Jomen.

Jag blev sjukskriven en månad till. Hittade den bortglömda skatteåterbäringen. Fick låna lite av en underbar vän. Fick betalt för kedjan jag sålde. Så... näsan ovanför vattenytan, ingen panik. Inte just nu.

Imorgon ska jag till ångestenheten igen. Det är emotionellt utmattande men i alla fall inte exceptionellt ångestframkallande.

Idag var en lång dag. Jag gick upp med Tindra och barnen vid sju, hällde i mig en skvätt kaffe och drog på mig ett par byxor och tog med Storebror till dagis och han krånglade bara liite lite grann. Hade ångest från det ögonblick jag öppnade ögonen och har mest känt att vad skönt det skulle vara att råka ut för nån sorts olycka. Men jag har tagit det lugnt. Legat i soffan och läst gudasagor. Fixat internet. Diskat, ätit ägg.

Sen hej hopp var klockan massor och jag hoppade i duschen och när jag kom ut var hon ännu mer och jag träffade en strömming och gav henne de där biobiljetterna som jag inte hann använda och vi hämtade barn och lagade mat och Storebror dammsög hela köket och packade upp all maten och jag diskade och Tindra tvättade och jag började med maten och allt på samma gång och sedan kom de där gästerna. Jag pep nog till när det plingade på dörren och varken vågade eller hann slita mig från maten förrän Tindra hade släppt in dem och lite hälsande blivit avklarat. Då stack jag ut huvudet ur köket och fick en varm kram av den där karln. Och en påse med två vinflaskor i.

Min karl höll jag på att skriva. Jag vill det! Jag vill skriva min karl. Jag vill att han ska vara min.

Resten av kvällen var som väntat högljudd och kaotisk och varm och underbar. Fyra glada barn och tre glada vuxna samlade i vårt kök på två pallar och två balkongstolar och en hel stor plåt supergod lasagne gick åt.

Vinet var såklart helt otroligt gott. Lillasyster blev lika kär i karln som jag är. Karlns lilla söta ordentliga dotter blev lite kär i Thor tror jag. Och beundrade mina svartmålade naglar.

Jag kramades med karln i soffan och Tindra läste Sagan om KarlKnut för femhundraelfte gången och karlns ungar gillade den lika mycket som Tindras gör.

Jag älskar min soffa. Speciellt när den är full av underbara ungar och en bästa vän och en stor stark man som håller om en så att ens ångest bara dunstar bort. Vet inte hur han gör. Men det funkar.

När jag var ung var jag nervös över att träffa potentiella pojk/flickvänners föräldrar. Idag var jag mer än lovligt nervös över att träffa en potentiell... inte pojkvän, jag gillar inte riktigt det ordet på en vuxen man. Men hans barn i alla fall. Och jag tror jag blev godkänd, och han blev godkänd, och kvällen blev över förväntan godkänd.

Jag önskar bara att jag fick ha kvar hans lukt lite till. Han luktar gott.

Mina linser

är torra.

Vad gör jag uppe halv fyra? Jag är trött! Imorrn ska jag fylla år hela dagen, måste vara utvilad, så varför går jag inte och lägger mig?

Jo, för att jag väntar på att bottnen till min lime-cheesecake ska svalna så att jag kan göra klart den.

Men fan vad bra allt känns ändå. Just nu känns det som att den värsta segheten håller på att försvinna. Som att jag faktiskt kommer gå i land med mitt liv. Kanske för att jag inte har festat på ett tag. Sen den mexikanska festen, jag vet, det har knappt gått mer än en vecka men betänk att jag drack nästan varje dag innan... Och om det är det som gör skillnaden så ska jag fan hålla det på en låg nivå hädanefter åxå. Det kan i och för sig också ha att göra med att jag äter mer sen jag fick ett par tidiga ekonomiska födelsedagspresenter. Självklart välkommet, men tråkigt att så mycket går åt till mat, hade önskat att jag haft råd att köpa nåt fint, en riktig present. Mest av allt ville jag ha en dator, men det är rätt kört. Nu håller jag tummarna för att det räcker till att täcka hyra, räkningar och Urkult. Ska bli spännande att se hur mycket lön jag får.

Kunde jag bara ta mig samman på riktigt och börja söka jobb ordentligt och få så mycket som möjligt av skolarbetet avklarat så skulle jag må ännu bättre. Ännu en period som innan jul är vad som behövs. Då var jag hysteriskt produktiv. Men då hade jag också en kärleksfull och hjälpsam och stöttande mor som hjälpte mig, nu jobbar hon. Jag kan ju faktiskt fixa det själv, jag är bara så lat... Det är lättare om någon tjatar lite på mig då och då, så att jag inte förlorar min tidsuppfattning helt och hållet och fastnar på facebook eller nåt liknande.

Nej, nu måste jag ta ur mina linser.


Godnatt, puss, kom förbi på cheesecake, fridens liljor och hail Eris.




Lyssnar på: calexico - woven birds (sr världen)

Arr!

Först och främst en liten rant: förrförra terminen tog jag inte tillräckligt med poäng. Jag hoppade av matten. Men jag fick fullt studielån. Så när jag inte tog alla poäng jag fått cash för så blev csn arga och krävde tillbaka pengarna (via ett så kallat återkramsbrev. Men egentligen var det ett krav, inte en kram). Så nu betalar jag nästan sexhundra spänn i månaden till dem. (Det är ok, jag får skylla mig själv som fan.)

I alla fall! I fredags, när jag fick cash, upptäckte jag att min dosa till internetbanken var trasig. Jag hann inte till banken innan den stängde, och jag har inte hunnit dit förrän igår. Nu har jag i alla fall en ny dosa och jag har betalt alla mina räkningar. Förfallodagen på flera av dem är idag, så jag har ringt till Comhem och Lkf och sagt att inbetalningen kanske blir någon dag sen eftersom det förmodligen tar ett par bankdagar för pengarna att överföras. Comhem och Lkf kvittrade snällt att de skulle fixa så att det inte gick ut någon påminnelse och att jag skulle ha en trevlig dag.

Alla jag har pratat med på Csn har alltid vart väldigt trevliga och tillmötesgående. Men idag fick jag prata med en klassisk evil bitch from hell. Så jävla otrevlig! Jag sa att jag hade haft lite trubbel med min internetbank men att räkningen nu var betald. "Betalar du via autogiro?" Jag förklarade allt en gång till. Hennes reaktion var att bli jättesur och förklara nedlåtande att förfallodagen var idag, och att pengarna skulle vara inne idag. Jag förklarade problematiken en gång till, och påpekade att räkningen var betald men att det var möjligt att den kom in någon dag för sent. Hon förkarade för mig att det kunde ta någon bankdag innan pengarna kom in till dem. Vid det laget skrattade jag nästan. Hon sa att hon inte kunde göra något över huvud taget åt det ifall det gick ut en påminnelse till mig, men att det inte skulle innebära någonting. Lugnad frågade jag "Nähä, så påminnelsen leder inte till något?" "Jo, du får betala hundratjugo kronor." "Men då innebär det ju att jag får betala?" "Ja." She fails to make sense.

Jag sa till henne att alla andra var mycket mer tillmötesgående, och hon sa nej. Jag förklarade att alla andra jag ringt till eftersom mina räkningar blev försenade hade varit jättetrevliga och fixat det. Hon sa nej. Jag blev lite perplex och förklarade hela situationen en gång till. "Men nu är det så här, och det kan varken du eller jag göra något åt." Jag gav upp. TILL SLUT sa hon att det ändå tog fem dagar innan påminnelsen gick ut, och innan dess skulle förmodligen min inbetalning vara inne.

Shit pommes.

And now for something completely diffirent: jättetrevlig kväll igår! Pluggade franska hos mamma hela dan, köpte blommor till min superfina fransalärare, skrev franskaprov (det gick sådär. Bättre än vad de brukar göra) och gick sedan ut med en massa fina människor och drack några öl. Vissa drack för många öl. Mitt humör var lite skiftande men all in all var det jättemysigt.

Nu ska jag hem till mamma och lägga en finishing touch på mitt extremt försenade engelskaarbete, sen ska jag ha engelska, sen ska jag jobba. Imorrn ska jag till Hässleholm, och sen ska jag ha fest! Ost och vin-fest. Fina människor. Kanske lite paj. (Men först stääääda.)

Och jag har Urkult-biljetterna! Tjoho! Tack Robin!

Yeah. Puss.




Lyssnar på: Sr Världen. Något balkan-ösigt.
Läser: John Steinbeck - The Grapes of Wrath


-----edit-----
På mammas inrådan ringde jag till Csn en gång till. Jag fick prata med en jättetrevlig tjej som sa att om jag hade betalat idag så skulle det synas hos dem imorgon eller senast måndag, och det var ingenting att oroa sig för. Samtalet tog ungefär trettio sekunder, till skillnad från det förra som tog kanske fem minuter. Tänk så lätt livet kan vara.

Så jävla gangster

Hittils är jag inte så fasligt ledsen. Det som känns jobbigast är att jag inte kommer kunna betala mina skulder. Jag tröstar mig med att jag inte har städmani till exempel.

Så länge jag kan äta en varm korv med bröd på fredag så är jag nöjd. Eller någon annan dag, och någon annan maträtt. Eller göra vad som helst vid vilket tillfälle som helst var som helst.

På söndag ska jag på fest. Det ska bli kul.

Mitt kort är avmagnetiserat och det är något lurt med csn. Jag ska investigate-a innan jag uttalar mig närmre om saken. Jag har pluggat franska. Jag ska plugga ännu mer franska imorrn. Robin ska hjälpa mig med religionen. Funderar på att skriva om discordianism. Eller kanske McGyverism.

Jag mår illa. Jag och Maia delade på en burk Dublin Mudslide på 7eleven. Det var sjukt gott. Vi kunde inte sluta äta trots att vi var helt trötta på det. Det gick inte. Vi mådde illa.

Nu ska jag gå och lägga mig. Imorrn ska jag fixa en massa på förmiddagen och sedan åka till skolan och plugga med Becca.
Hail Eris.



Lyssnar på: Nin - In this twilight

dra helvete

Jag kommer ha typ tusen spänn att röra mig med den här månaden.

Det kommer påverka mitt humör. Bara så att ni vet. Jag kommer vara fruktansvärt aggresiv. Kanske. Eller ledsen. Vet inte.

Just nu känns det lite hopplöst i alla fall. Nu ska jag gå in till stan med Robin, vi ska möta Maia och Robin ska få lite lite pengar av mig. Inte den summan som jag är skyldig honom, men lite.

Tur att jag ändå inte har tid att göra någonting alls eftersom jag har så mycket skolarbete.


Lyssnar på: year zero mest.