-FLAWSOME-

Jag vet många som mår dåligt över hur de ser ut. Som kämpar emot hunger eller sötsug eller konstant trötthet (eftersom de inte äter ordentligt) för att vara SMALA. Män som kvinnor. SMAL är viktigare än något annat. Tjock är värre än ful, smal är bättre än snygg.

Som inlägg i debatten om detta vill jag tala om att jag väger nånstans mellan 80 och 90 kilo (har inte vägt mig på något år så jag vet inte riktigt) och trivs bra med min kropp. Skulle gärna ha bättre kondition men har inga problem med hur min kropp ser ut.

Förutom när jag försöker köpa kläder. Då får jag extrem ångest och hatar min kropp. Min kropp som är helt underbar! Som är frisk och stark och klarar av allt skit jag utsatt den för genom åren. Som har sina skavanker och ärr och bristningar och problem men som fungerar som den ska. När jag står där i provrummet och försöker klämma i mig i ett plagg som borde vara "min storlek" och bara äcklas av vad jag ser i spegeln.

Idag såg jag en bild på en tjej som är smalare än jag, som klagade på att Cubus tagit bort sina "stora" storlekar, mao allt över strl 40 tror jag. Alltså måste man vara SMAL för att kunna köpa kläder där. Inte normal. Inte frisk utan helst ohälsosamt smal. Runt tusen olika personer har skrivit till den här tjejen att hon är äcklig och dum och ska hålla käften och banta.

Jag vill inte må dåligt över mitt yttre. Jag har tillräckligt med issues. Jag vill kunna älska i alla fall min kropp. Är det så mycket begärt? Är det så fel?