You are the moves you make

Idag är det tisdag. Jag tänker på framtiden. Den börjar långsamt ta form, en plan, en tanke börjar utvecklas. En vilja. Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen roll var jag hamnar. Det spelar ingen roll vad jag gör, om jag utbildar mig, vilken sorts jobb jag får. Inte just nu, inte idag.

Jag kommer ju inte orka hålla på med något tråkigt hur länge som helst men det finns alltid lösningar. Det finns inga problem.

Jag insåg plötsligt att jag är mitt i en stor förändring. I virvlarna ja, in the winds of change. What ever. Men i alla fall; jag var inte på väg någonstans innan. Jag har bara försökt återfå balansen efter att ha kastats omkull, jag har klättrat upp ur det där hålet, den där gropen. Avgrunden. Nu har jag fast mark under fötterna. Så jag behöver förändring, utveckling, jag behöver växa i mitt nya liv. Det är kul. Men jag har inte känt att det här är en stor kris, jag har känt att det är en passage, någon sorts bro från en plats till en annan, och jag tror att det är så.

Men fan, jag måste ha ett jobb. Filosoferande räcker inte.




Lyssnar på: Yes (världens bästa bandnamn tror jag) - Owner of a lonely heart

Den nya veckans första dags sista minut.

Klassisk musik. Tvättar. Bakar. Har diskat, städat, fixat. Översatt Cv. Kollar upp olika företag som huserar på Kastrup. Fixat antibiotika till katterna. (Tack Ulf!!!) Imorrn blir nog ännu en likadan dag. Städa, söka jobb, vara huslig.

Jag har slutat ringa folk. Bortsett från Maia. Ja, och så min mor. Eller. Jag har ringt folk när jag har behövt hjälp. De har hjälpt mig. Men Jag har inte tagit speciellt mycket intiativ till att träffa folk, så jag har inte heller träffat folk. Förutom Maia då. Och två dagars festande.

Fan, ni förstår vad jag menar. Jag har suttit hemma i en vecka och jag känner att ytterligare en sådan vecka är vad som väntar. Pallar inte hitta på saker med folk. Eller jag pallar. Men jag gör det inte. Socialt utbyte känns inte så viktigt. Ett jobb känns viktigt, friska katter, alla papper som jag jagar, kassor hit och dit. Mest jobb. Anything. Betala mina skulder.

Mitt kök är jävligt litet och svårt att baka i. Men annars är inte bakning svårt. Jag borde göra det oftare.

Det känns som om jag blir känslomässigt svalare. Jag orkar inte riktigt bry mig om folk. Jag brukar gilla folk som fan. Jag brukar uppskatta varje ny bekantskap. Nu känns det mest som att vill ni träffa mig så kan ni till exempel ringa nån gång. Jag är jävligt viktig för vissa, mindre viktig för andra. Äh. Jag tror att det mest handlar om att jag verkligen inte vet vart jag är på väg. Utomlands? Kryssningsfartyg? Callcenter? Och vart skulle det leda? Jag vill ha gymnasiekompetens. Varför? För att kunna plugga vidare? Läsa vad? Engelska? Vad skulle jag använda kunskapen till?

Jag som brukade ha en plan och tycka att det var viktigt att hålla sig till den. Jag hade fel. Ingenting är viktigt. Livet är för viktigt för att tas på allvar hela tiden. Allt är viktigt, ingenting betyder något. Vad spelar det för roll i universums oändlighet? Vad spelar en plan, en idé, en tanke för roll? Nu dravlar jag. I can't understand a word I'm saying.

Nu ska jag hämta tvätt, den nya veckans andra dag började för en halvtimme sedan och imorrn vill jag vara mer utsövd än vad jag var idag. Någon gång den här veckan vill jag sjunka ner i en skön soffa med lite sköna människor omkring mig och titta på Eddie Izzard eller en riktigt jävla bra film. Har inte sett film på flera veckor. Det är sant. Känns så fel.

I alla fall: några frivilliga? Eller ska jag tvingas bryta min världsfrånvändhet och faktiskt föreslå dylika aktiviteter? Jaja. Det kan väl vara värt det.

Bröden blev bra. Eller de ser bra ut. Utanför sprakar natten av tystnad. Inuti sprakar natten av något annat, som en blandning av ilska och glädje, en dov sorts energi, kärlek kanske. Till hösten och världen och mig själv och mina fantastiska själsförmögenheter och bakförmågor. Nog dravlat, tvätten nu. God natt världen. I love you.




Lyssnar på: Sr klassiskt. Alltså webbradio med klassisk musik. Toppen. (Ja, det var vad som spelades i fredags, på Ångestfesten, som var en jävligt bra fest. Tack alla som kom för att ni var så bra. Tack Robin för ett utomordentligt bra framförande av Poe's The Raven. Ångest, Ångest är min arvedel. Tack också Lars för den rara tolkningen som du skrev i min gästbok.)

In i natten

Mörkret tätnar, stjärnorna brusar omkring mig, jag susar utåt, ut i rymden. Exalterad - mitt liv är perfekt. Jag älskar mitt liv. I have been blessed, and I am thankful. Livet är bra, världen är vacker. Katter spelar piano. Jag har vänner som kommer hem till mig och hänger. Och skänker, lånar ut och transporterar möbler till mitt hem. Jag har städat min lägenhet, ätit glass, fått bröd.

En del grejer gör en väldigt glad. När man inser att man inte är bortglömd, när man ringer folk och de blir glada eller när folk ringer en och man blir glad. När folk är fina roliga vänner och man har roligt med dem. Idag har vart en utomordentligt bra dag. Men ett återkommande tema: att ändra sig. Huruvida det är ok. En god vän tog ett beslut, men ändrade sig. Jag vill stödja denna vän i så stor mån som möjligt, däremot finns det andra som kritiserar den personen hårt och tycker att den gör fel och är dum som inte står fast vid sitt beslut. En annan person jag känner har tagit ett beslut och kan inte tänka sig att ändra sig, trots att personen idag inte verkar känna sig helt sugen på att fullfölja sin plan.

Herregud människor, gör det ni mår bra av. Var ärliga mot er själva, plåga er inte igenom saker ni inte vill göra. Man får ändra sig, det är ok. Man får ändra sig tillbaka igen. Det innebär inte att man är en svag människa utan att man är flexibel. Att vara oflexibel däremot bevisar inte mycket mer än att ni är svåra att ha och göra med. Vi har alla makten över våra egna liv och känslor.

Och apropå känslor så har en underbar plan formats idag: Jag och alla andra som känner för det ska nån gång inom den närmsta framtiden samlas, lyssna på klassisk musik, dricka mängder av rödvin, recitera Per Lagerkvist och Erik Axel Karlfeldt och liknande och vara underbart svåra, pretentiösa och dekadenta. Det kommer bli underbart. (Min ångest är en risig skog and so on.) Håll er uppdaterade.

In other news: Såg precis klart Dexter. My love. Fyfan vad den serien är underbart gjuten och genombra. Alla borde se den.




Lyssnar på: Opera. Annan musik. Stjärnornas musikaliska plinkande i rymdens brus omkring mig.
Tittar på: http://youtube.com/watch?v=PXnO_FxmHes, Dexter, fina animationer på youtube.

Hemlisar

Jag är skitdålig på att hålla mina egna hemligheter. Andras är okej, men mina egna - det är kört. News också: bebis! Inte jag alltså. Men någon annan. I december. Fantastiskt och spännande och häftigt.
Sitter hemma hos mamma och slöar och lyssnar på Mark Levengoods sommarprat. Han är jätterolig och smart och fyndig. Jag har beundrat honom sen det där med Pepsodent, kaninen, när jag var barn.

Hemligheter... mina och andras. Mina är inte ens speciellt hemliga, mest lite ogenomtänkt buissness. Andras: lite åt samma håll. Sånt som är hemligt för just exakt mig men som jag förstår i alla fall.

Jag har facebook, alla som känner mig kan ju försöka hitta mig där.

Jag har en dålig hårdag, väcktes en massa gånger av mina underbara katter som blev besatta av DJÄVULEN inatt, är kall och trött och lite filosofisk och sliten. Söndag. Sommar, ska jobba hela dagen. Glömde min usb-port hemma och kan inte lägga in musik på min mp3spelare från mammas dator.

Den 29:e fyller mamma 50. Den 30:e har jag amerikansk fest. Den 24:e juli fyller jag 23. Den 28:e har jag födelsedagsfest. Jag önskar mig möbler och kläder och annat kul. Solglasögon kanske. Körkort. En dator. (Bärbar.)

Nu ska jag cykla till jobbet. Jag vill grilla. Och spela tvspel. Men jag ska jobba.




Lyssnar på: radio