Out of reach

Livet kastar saker på mig. It's the weirdest thing. Burma, youtube, musik, fester, människor, känslor. Den här tiden kommer nog att vara präglad av Burmadebatter, röda tröjor, massor av fritid och folk som kräks i direktsändning i mitt minne länge.

"Hon kräks i direktsändnig på ett så profesionellt sätt!"

Post-FFF-livet just nu. Livets psykotiska virvlar. Hösten blir mer och mer höst. Två fester i pre-produktion, men båda får vänta tills Lars kommer hem från Frankrike. (FFF-fest och ångest är min arvedel-fest.)

Idag önskar jag mig mjölk, ägg och mjukost. En vackrare värld med mer flexibilitet, tålamod, kärlek och respekt. Och fred. Jag önskar att jag kunde hela alla hemliga sår, sträcka in en hand i alla trasiga hjärtan och göra dem hela, ta bort all smärta ur världen om så bara för en stund. Eller ge av min egen glädje till alla, blåsa in en liten pust av ljus i alla människors öron och ögon och näsor och munnar så de fylls av samma känsla som jag bär på.

Den känslan är svår att beskriva, men kärlek till livet kanske. Allt är vackert, underbart, enkelt, perfekt. Livet är ett mirakel.

Det finns katter som spelar piano!

Igår var en av de bästa dagarna någonsin. Röd tröja-dag. Läste jättemycket om Burma, åkte till kontoret och träffade Charles, lika inspirerande som vanligt. Jag försår inte hur han kan ta på sig så mycket, hur han orkar. Köpte fisksoppa på Saluhallen av en söt kille, åkte hem till min stackars förkylda mor och åt, diskade, fixade, chillade. Stack in till stan och gick till Ariman för att ta en kopp kaffe med Kelly, men jag var tidig så jag spelade backgammon med en fårklippare som hette Josef. Kelly kom, vi drack öl och fick veta väldigt mycket om fårklippning. En mycket mycket trevlig kväll.

Vi bestämde oss för att gå vidare till Raurackel, men jag fick ett par "var är du"-meddelanden och eftersom jag är en sucker för sånt så stack jag till festen som jag faktiskt verkligen ville till i vilket fall som helst. Spritskåpstömmarfesten. Den var inte riktigt så rockn'roll som det låter, ganska få men mycket bra människor, jättemysig stämning.

Idag är jag förvånansvärt o-bakis. Har ätit frukost, ska in till stan och hämta en kvarglömd kamera om ett tag, bjuden på två fester ikväll, planerar att försöka hinna med båda. Innan dess så ska jag nog finslipa lite på mitt cv.

En av de finaste grejerna igår var nog den långa literära diskutionen i kölvattnet av festen. Amerikansk literatur kommer alltid vara lite sarkastisk. Jag gillar det.

Lyssnar på: Angie Stone - Wish I didn't Miss You (Av en ren händelse. Men jag saknar faktiskt massor med människor. Det påverkar dock inte min matlust eller förmåga att sova, inte ofta i alla fall. Låten är i vilket fall väldigt bra.)

In i natten

Mörkret tätnar, stjärnorna brusar omkring mig, jag susar utåt, ut i rymden. Exalterad - mitt liv är perfekt. Jag älskar mitt liv. I have been blessed, and I am thankful. Livet är bra, världen är vacker. Katter spelar piano. Jag har vänner som kommer hem till mig och hänger. Och skänker, lånar ut och transporterar möbler till mitt hem. Jag har städat min lägenhet, ätit glass, fått bröd.

En del grejer gör en väldigt glad. När man inser att man inte är bortglömd, när man ringer folk och de blir glada eller när folk ringer en och man blir glad. När folk är fina roliga vänner och man har roligt med dem. Idag har vart en utomordentligt bra dag. Men ett återkommande tema: att ändra sig. Huruvida det är ok. En god vän tog ett beslut, men ändrade sig. Jag vill stödja denna vän i så stor mån som möjligt, däremot finns det andra som kritiserar den personen hårt och tycker att den gör fel och är dum som inte står fast vid sitt beslut. En annan person jag känner har tagit ett beslut och kan inte tänka sig att ändra sig, trots att personen idag inte verkar känna sig helt sugen på att fullfölja sin plan.

Herregud människor, gör det ni mår bra av. Var ärliga mot er själva, plåga er inte igenom saker ni inte vill göra. Man får ändra sig, det är ok. Man får ändra sig tillbaka igen. Det innebär inte att man är en svag människa utan att man är flexibel. Att vara oflexibel däremot bevisar inte mycket mer än att ni är svåra att ha och göra med. Vi har alla makten över våra egna liv och känslor.

Och apropå känslor så har en underbar plan formats idag: Jag och alla andra som känner för det ska nån gång inom den närmsta framtiden samlas, lyssna på klassisk musik, dricka mängder av rödvin, recitera Per Lagerkvist och Erik Axel Karlfeldt och liknande och vara underbart svåra, pretentiösa och dekadenta. Det kommer bli underbart. (Min ångest är en risig skog and so on.) Håll er uppdaterade.

In other news: Såg precis klart Dexter. My love. Fyfan vad den serien är underbart gjuten och genombra. Alla borde se den.




Lyssnar på: Opera. Annan musik. Stjärnornas musikaliska plinkande i rymdens brus omkring mig.
Tittar på: http://youtube.com/watch?v=PXnO_FxmHes, Dexter, fina animationer på youtube.

Äeh

Fan vad oförutsägbart allt är. Jag själv framför allt. Jag borde verkligen inte tillåta mig själv att hamna i en sån här situation, det är jobbigt och obehagligt. Jag borde veta bättre, vara mer förutseende.

Om en stund ska jag in till stan och städa i stadshallen. Och i fortsättningen ska jag hålla mig borta från sådant som är dömt att bara vara jobbigt. Sådant som är så uppenbart misslyckat och dåligt redan från början. För till och från gör det faktiskt nästan ont, om jag tänker på det för mycket. Jävla skit, jag mådde så jävla bra.

Eller jag mår fortfarande jävligt bra. Livet är bra, trots att en hel del detaljer är lite komplicerade så lyser solen på mig på så många olika sätt. Men festivalen är slut och det är en jättekonstig känsla (men jag har fortfarande levlat. Jag är fortfarande en redaktör, och SFI står inte längre för Svenska för Invandrare, utan för Svenska Filminstitutet) skönt och sorgligt, bittersweet, melankoli. En grej som ökar det sorgliga är ju det där som jag inte har nån lust att skriva om.

Nu har jag bråttom.

Igår blev jag anfallen av fladdermöss. Fo' realz. Jag ska få en lillasyster i januari. Sanslöst bra. Det blir alltså min pappas femte. Aja.

Såhär: precis bakom mig, bakom högra axeln, finns en tanke som jag anstränger mig för att inte tänka. Ibland kan det hända att man pratar jättelänge om storleken på tonfisk istället för att säga något man faktiskt vill säga, som "fan vad snygg du är" eller nåt likvärdigt smart. Sen, efteråt, kommer den där tanken och biter en i nacken, och man inser att verkligheten finns kvar och vrider lite på sig för att skaka av sig tanken, verkligheten, och det gör ju ont i nyckelbenet då. Men det gör också ont i nacken av att bli biten. Hm. Det går nog över.




Lyssnar på: K's choice i svagare stunder, (addicted) annars Lamb såklart, helst Lusty.

feelin' good

Jag mår så bra just nu. Solbränd som en jävla.. räv, men ändå är livet bra. (Ja, räv. Mest röd, men också en del vit.)

Sommaren är underbar, speciellt på nätterna. Imorrn terapi. Kommer vara skönt.

Den värsta brännan börjar lägga sig nu, vilket förmodligen beror på lager på lager (på lager på lager) av aloe-gelé. Hade jag stannat kvar på Annas studentfest (vilket jag ville) så hade jag nog just nu vart trött och på jävulskt dåligt humör. Hem och ta hand om mig själv med krämer var ett vist beslut. Väldigt skönt att prata med Hannah också, eftersom hennes insikt i situationen är så speciell. Nu känner jag mig lite... grundad, eller nåt.

Jag börjar trivas i Lund! Första gången någonsin! Den första paniken över att vara bunden till en plats så som jag är för första gången just nu börjar släppa. Rara grannar har nog en stor del i det. Jag trivs på väster. Mitt och Maias sköna glidarliv är också en bidragande faktor. Och att det just nu ser jävligt just ut på alla fronter.

FFF-mötet var strålande. Så jävla skön attityd bland folk! Kändes dessutom bra att både jag och Maia kände festivalgeneralen sedan innan.
Om någon vill jobba med FFF-grejer så hojta! Det behövs folk! Det är roligt! Det är bra! Mycket film! Jobba med FFF!!! DO IT.

Apropå det; vem vill passa mina katter första helgen i augusti? Just say the word. Det är evig credd på det.

Arr, livet är bra. Good times. Nu ska jag smeta in mig med massiva mängder aloesmet och sen ska jag sova gott hela natten, och imorrn är osedvanligt fullbokad... Eller inte osedvanligt. Sedvanligt snarare. Komvux, terapi, film. Exelent.




Lyssnar på: Nina Simone - Feelin' good, väldigt ofta. Den låten beskriver perfekt mitt liv just nu.