That what makes me smile

Inte mycket gör mig på bra humör nu för tiden. Jag är ofta tjurig. Jag kan orka bete mig "normalt" korta perioder, nu när jag är sjukskriven och får vara ifred en massa. Men jag orkar inte med någon påfrestning, jag har lätt att bli sur eller trött eller arg eller apatisk.

Eller ledsen. Men det försöker jag för det mesta att inte bli. Ibland är ångesten helt förlamande, men oftast så är jag bara tjurig.

Så jävla emo.

Jag berättade för killen att jag är sjukskriven.
"Varför?" frågade han och jag svarade att det är för att jag är ett emo.
"Det fixar jag." sa han då. Och skrattade, och gav mig en kram. Av alla fina saker han sa var det nog det bästa. Jag vet att han inte kan lösa mina problem. Mina känslor är mitt ansvar, ingen annans. Men attityden är helt underbar. Jag sa att om han ville springa sin väg så var det okej, men han ville inte det. Jag sa att jag inte identifierar mig med min depression, att jag hatar att må dåligt, vi snackade lite om det. Och han sprang inte iväg.

Han gjorde mig på jävligt bra humör. Ikväll ska vi ses igen, och tanken på det (och de sms han skickade inatt när han var berusad) har fått mig att gå omkring och... Le?

Japp. Jag är på bra humör.

Trots att jag glömde medicinen imorse.

Lillasyster välte ut EN TILL kopp kaffe på mitt golv, och det gjorde mig lite tjurig. Men... Jag är faktiskt på bra humör. Jag.

Wow.

Äeh

Fan vad oförutsägbart allt är. Jag själv framför allt. Jag borde verkligen inte tillåta mig själv att hamna i en sån här situation, det är jobbigt och obehagligt. Jag borde veta bättre, vara mer förutseende.

Om en stund ska jag in till stan och städa i stadshallen. Och i fortsättningen ska jag hålla mig borta från sådant som är dömt att bara vara jobbigt. Sådant som är så uppenbart misslyckat och dåligt redan från början. För till och från gör det faktiskt nästan ont, om jag tänker på det för mycket. Jävla skit, jag mådde så jävla bra.

Eller jag mår fortfarande jävligt bra. Livet är bra, trots att en hel del detaljer är lite komplicerade så lyser solen på mig på så många olika sätt. Men festivalen är slut och det är en jättekonstig känsla (men jag har fortfarande levlat. Jag är fortfarande en redaktör, och SFI står inte längre för Svenska för Invandrare, utan för Svenska Filminstitutet) skönt och sorgligt, bittersweet, melankoli. En grej som ökar det sorgliga är ju det där som jag inte har nån lust att skriva om.

Nu har jag bråttom.

Igår blev jag anfallen av fladdermöss. Fo' realz. Jag ska få en lillasyster i januari. Sanslöst bra. Det blir alltså min pappas femte. Aja.

Såhär: precis bakom mig, bakom högra axeln, finns en tanke som jag anstränger mig för att inte tänka. Ibland kan det hända att man pratar jättelänge om storleken på tonfisk istället för att säga något man faktiskt vill säga, som "fan vad snygg du är" eller nåt likvärdigt smart. Sen, efteråt, kommer den där tanken och biter en i nacken, och man inser att verkligheten finns kvar och vrider lite på sig för att skaka av sig tanken, verkligheten, och det gör ju ont i nyckelbenet då. Men det gör också ont i nacken av att bli biten. Hm. Det går nog över.




Lyssnar på: K's choice i svagare stunder, (addicted) annars Lamb såklart, helst Lusty.

Bläää!

Jag har inte fått nåt gjort idag ALLS. Jag borde VERKLIGEN ha skrivit den där argumenterande texten. Jag är seg i huvudet och på dåligt humör. Vaknade runt sju eller när det var, på kvällen alltså, och har sedan dess inte gjort nåning. Maia kom hit nån gång mellan tio och elva och hon gick precis. Tills Maia kom hit så satt jag mest och glodde. Efter att Maia kom hit så har jag diskat och lagat mat och ätit. Men mest suttit och tittat på caturdaybilder. Det finns för många och dom är för söta! Fan.

Nu ska jag plocka undan maten och... tja, gå och lägga mig igen.

Jag mår helt konstigt. Käner mig ledsen och ensam. Ska på terapi på fredag. Beror med stor sannolikhet på det.

Och jag har inget kaffe tills imorrn!! Böl.



Lyssnar på: Pearl Jam - Even flow. Den låten blev så mycket bättre sen jag såg "misheard"videon på youtube. Ed Vedder sjunger faktiskt ganska otydligt. Men nu hör jag verkligen bara "heathen frog bought a road like buttered fries" och så vidare. ("Oh little gnome, so he chases them away. Some big hand, to begin his... I forget! Whispering hens, said knee, keep away.")