Stegrande panikkänslor

Nu har jag städat hela dagen. Dags för beslutsångest.

Okej, jag tror ju inte att alla intervjuer leder till jobb men jag tror att jag har god chans att få alla tre faktiskt. Alltså följande:

• Chefsassistent i Lund på en hamburgerrestaurang. Bra lön, ledarskapsutbildning, jättesnyggt på mitt Cv sen. Dessutom var det chefen som ringde mig och bad mig komma på intervju. Jag hade inte ens sökt jobbet. Inser någon hur absurt smickrande det är? (Han hade fått min ansökan av en annan restaurangchef som jag sökt jobb hos. Samma kedja.)
• Techsupport på Irland, Cork. Bra lön. Cork ligger längst söderut på Irland, i en vik. Irlands tredje största stad. Ut i världen! Sjukt kul!
• Stewardess på ett kryssningsfartyg i Västindien. Sämst lön. Fyra månader ombord och två månader i land. I Västindien. Västindien. Västindien.
  

Jag blir inspirerad av alla som försvinner och det är flera stycken. Jag saknar folk men mest blir jag inspirerad. Jag vill också iväg! Eller så vill jag vara kvar! Det finns så många fördelar med båda! Stannar jag kan jag till exempel bli klar med skolan. Åker jag så kommer jag ut i världen. På Irland känner jag ingen men minst två har hotat med att förfölja mig.

Jag är helt smal. Mina kläder ramlar nästan av mig. Jag får ha skärp. Men det är ok.

För övrigt så har min gamla handledare, arbetskamrat och fellow smed gått bort, vilket känns jättekonstigt. Hans Far dog för bara ett par år sedan. Hans begravning kommer vara i Domkyrkan i nästa vecka.
Vila i frid G. Tänker mycket på dig.

Cork verkar jättespännande.