Quo vadeo?

Nervös. Idag beseglas mitt öde ja; idag får jag veta vilken väg mitt liv kommer ta. Vad som än händer tror jag inte att jag kommer stanna i Sverige. Det känns bra att veta att jag har ett jobb och så, men det måste finnas mer och jag vill hitta det.

Väntar på ett samtal. Väntar hårdare än vad jag någonsin väntat innan, min väntan är ett tomt rum, jag är förlamad av väntan.

Skulle inte kunna vänta såhär på ett samtal från en älskad, åtrådd, men kanske på ett samtal från en läkare.

Jag vill veta vart mitt liv är på väg!

Dricker kallt kaffe framför datorn, kan inte riktigt ta mig för någonting. Önskar att någon kunde komma hit och underhålla mig, uppehålla mig. Hålla mig. Skalla mig. Tanken på att lämna sitt liv och börja ett nytt någon annanstans känns nästan som tanken på döden, återfödelse på en annan plats. Ny, ren, utan bakgrund, återfödd på en ny plats. (Dravel.)





Lyssnar på: Stina Nordenstam, Dynamite. Extremt bra skiva.