oh happy day!

BRA SAKER! Igår kväll fick jag syn på en låda med gryta i min kyl som min blick hittils magiskt har glidit förbi utan att fastna på. Med alndra ord vaknade jag inte med kramp i magen. Det känns bra.
MER BRA: drömde att jag umgicks med en person som jag förlorade all tillstymmelse till kontakt med för jättelänge sedan (flera år) och det var kul. Därifrån började min hjärna glida uppåt, genom sjok av sömn, för att slutligen nå ytan, och när jag i samma sekund inser att jag vaknar utan yttre påverkan får jag ju såklart panik. MEN! (oh happy day) klockan är tio i åtta och jag har inte försovit mig. Klockan är inte elva. Dessutom hade jag under natten fått två sms. Bekräftande. =) (Jag har verkligen ingen aning om vad folk har för uppfattning om mig, skulle nog i väldigt många fall gissa på relativt likgiltig, så när folk tänker på mig framåt småtimmarna när de med stor säkerhet har druckit så känner jag mig smickrad.)
Nöjd vart jag. När jag kom upp var dessutom inte himlen helt grå och rutten, utan faktiskt mer som kanten på en ovanligt god och frasig pannkaka. Jag såg massor av blå himmel.

Men. Tänker jättemycket. Jag är ju inte sådär överdrivet självsäker. Ej heller är jag överdrivet nöjd med min kropp. Det finns folk som jag känner som är mindnumbingly snygga men som inte alls tar in det när man talar om det för dem. Deras enda reaktion är att de tycker att man är lite puckad. (De säger inte det men jag vet att det är vad som händer i deras hjärnor.) Jag kanske mår lite bättre än så, för om någon säger till mig: "Kristina, dina höfter är inte alls smalare än din midja" så tror jag dem. This works both ways. Alltså, om folk säger att jag är tjock (eller någon dum omskrivning för ordet) så blir jag ju inte överlycklig. Men ändå, it's all in my mind. Jag har tänkt ganska mycket på det. Jag tror inte att det finns särskilt många (tjejer eller killar) i vårt samhälle som är helt nöjda med sina kroppar, och i de flesta lägen funkar nog uppmuntran bättre än ärlighet. Egentligen spelar det ju ingen roll, hade jag vart nöjd med min kropp hade jag ju inte brytt mig. Och om jag inte är nöjd med min kropp så är det ju ingen annans fel. (Jag ursäktar inte någon. Tycker fortfarande att det är väldigt dumt att säga saker om folks vikt.) I vilket fall som helst så kom jag fram till att jag vill vara nöjd med min kropp, och min livsstil är i så fall väldigt destruktiv. Jag äter oregelbundet och onyttigt.



Everything you know is wrong.




Lyssnar på: Louise Farrenc - Pianokvintett nr 2 e-dur (III)