Hur ska man kunna motstå att falla för något sådant?
Jag tror inte jag kan i alla fall.
Jag klagade över alltings allmänna jävlighet och det faktum att jag hade hemlängtan men inte direkt ett hem. Jag ser fram emot att åka tillbaka till skolan imorgon men det känns inte helt som att komma hem. "I'll be your home."
Jag vill träffa honom. Jag tänker på honom hela tiden.
Att komma till Larsberg händes litegrann som att komma hem. Att träffa Tindra och barnen.
Thor ringer mig på Skype minst en gång om dagen och jag blir lika lycklig varje gång.
Just nu känns allt dock rätt motigt. Som en anti-midas; allt jag rör vid blir till skit. Sover elva, tolv timmar per natt, glömmer att äta. Mitt dåliga humör smittar folk omkring mig.
Det ska bli skönt att komma tillbaka till skolan. "Hem".
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment