Har släpat min stora, tunga rullväska genom snödrivorna till tågstationen. Sitter nu och är helt kallsvettig som jag alltid blir när jag är ute i kylan och väntar på ett tåg som hittils är en kvart sent.
Ska bli underbart att träffa min släkt, men jag har inte julklappar till alla och det känns tråkigt. Fyra av sex personer får julklappar. Har inget till farfar eller min ena kusin. Hade jag inte vart så hungrig så hade jag nog fått ont i magen av ångest. Å andra sidan har jag nästan inga julklappar till någon annan heller. Bara Tindra och Dina.
Sen ska ju Ben få ett par raggsockor. Men de är inte stickade än. Och det blir ju inte riktigt en julklapp. Eftersom det blir efter jul. Och han ska skicka en present till mig.
Åh, jag börjar verkligen gilla honom, mycket. Läskigt. Känner mig otroligt sårbar och vill bara be honom vara försiktig med mig. Här är mitt hjärta det är jävligt ömtåligt snälla ha inte sönder det.
Jag tror inte att han kommer ha sönder det men det tror man aldrig. Åh.
Det känns som att julen är en busshållplats som jag åker förbi utan att gå av. Det är konstigt. Jag brukar älska julen. Men idag träffar jag min släkt, imorgon Tindra och världens underbaraste ungar! Känns hemskt att inte ha några presenter till dem heller. På onsdag åker jag till Uppsala och hälsar på Gisela. Det känns som om det kommer bli en bra julig julvecka.
Nu är tåget ytterligare fem minuter sent.
No comments:
Post a Comment