Sjukvårdad

Så, har efter en lång sjukskrivning gett upp allt hopp om att få tid hos en psykolog eller terapeut eller kurator eller ANYTHING eftersom jag hamnade i ett sorts moment 22 - min vårdcentral har ett sorts avtal med en psykologmottagning. Där arbetar två psykologer. Den ena har en familjemedlem till mig gått i terapi hos, så till henne kan jag inte gå. Den andra har jag vart hos en eller två gånger. Hon talade om för mig att jag mådde bra och inte behövde hennes hjälp, vilket ju var sjukt kul att höra, trots att det inte riktigt stämde. Det, och det faktum att hon berättade saker om andra patienter som hon inte alls hade rätt att berätta och därmed begick ett tjänstefel, ledde till att jag inte var så jättesugen på att gå dit igen. Jag blev alltså remitterad till alternativ två - en mottagning på något sjukhus, minns ej vilket. De hade inga tider, och min remiss gick vidare till karolinska, där jag efter ganska lång tid fick tid på ångestenheten. Där blev jag utredd. Det var dyrt som fan och inte till speciellt stor hjälp - läkaren som utredde mig var vänlig och gav mig lite tips - "du får inte ha skuldkänslor över att du mår dåligt" till exempel - men det var inte terapi, utan enbart en utredning. När den var klar fick jag diagnosen "ångest" (what?!? Trodde jag inte?!?) och rekommendationen att dubbla min dos antidepressiva. Hon skickade även en rekommendation till min läkare att remittera mig till samtalsterapi.

Alltså var jag tillbaka på ruta ett. Min läkare hade ingenstans att skicka mig, och i samma veva fick jag en ny läkare. Hon rekommenderade att jag sökte hjälp privat. Jag gav upp. Jag mådde redan bättre, men kände att en privat psykolog var ett alternativ om jag fortfarande hade ångestattacker i början av nästa år, då jag förhoppningsvis skulle ha råd.

Veckan efter ringer en kvinna och talar om att jag har en remiss till henne. Vilket dessutom - efter incidenten med stickan genom handen som ledde till att jag nådde upp till högkostnadsskyddet - är gratis.

Så dit är jag nu på väg.