Ingen jul utan...

Jag älskar julen.

Jag hatar julhets, shoppinghysteri, äcklig och smaklös reklam och janssons frestelse. Jag hatar regler och måsten och tvång. Jag hatar ångest och skuldkänslor och familjegräl och att det är den natten på året då flest barn akutplaceras i fosterhem.

Jag tror på att julen kan vara helt underbar. Jag skiter i om julklapparna delas ut lagom till trettondagen, jag tänker inte stressa med nånting.

Jag har bakat två satser pepparkakor, ätit upp två julskinkor och oräkneliga limpor vörtbröd, eftersom jag verkligen älskar det.

Jag blir så jävla ledsen när jag ser folk jag bryr mig om må dåligt över att inte ha råd med dyra julklappar, inte hinna koka knäck, inte gilla ischoklad.

Fan, ingen gillar ischoklad. Hitta på egna traditioner. Gör nya grejer varje jul, så att man minns, den där julen, när vi åt kalkon, eller då när vi byggde en egen julgran av ett gammalt paraply, eller då när vi åkte till mauritius. Så att inte alla jular smälter ihop till en enda minnes-sås av identiska jular där alla spelar sina roller och man äter samma saker och kollar på samma idiotiska tv-program.

Det är bara en dag, precis som årets alla andra dagar. Man väljer själv hur man vill uppleva den. Hur den ska se ut.

Min drömjul består i att vara med människor jag älskar. Precis som årets alla andra dagar. Om vi äter nudlar och ger varandra postitlappar med roliga teckningar på så är det helt ok. Julkänslan, om man är ute efter den, sitter på insidan. Inte i trisslotter eller disneyfilmer eller aladinaskar eller nåt annat skit som folk tror att de vill ha bara för att det ska vara så.

Jag ser fram emot att fira att mörkret vänder med en av mina bästa vänner i hela världen. Utan stress eller ångest. Men gärna med lite glögg.