Svart musik

Idag har jag träffat min (nya) läkare och min chef. På torsdag börjar jag jobba igen.

Jag känner mig som jag igen. Jag sitter inte och undrar vad jag skulle gjort om jag var mig själv. Jag känner mig inte vilsen.

Efter att jag sorterat garnet så somnade jag. Jag sov i tre timmar och drömde om E. Han hade kommit hem från Tyskland och vi skulle käka tillsammans.

När jag vaknade så hörde en kompis av sig och frågade om jag ville hänga med och se David Eugene Edwards live. Det ville jag.

Det var jävligt bra.