Trött

Så. Nu fick jag äntligen en tid hos ångestenheten på karolinska. Ska dit nästa vecka.

Annars har jag ont i halsen, hoppas hoppas hoppas att jag inte blir förkyld, vill inte bli förkyld vill inte vill inte!

Utanför borrar de, eller slipar, eller sågar i porslin? Jag vetefan men hela vardagsrumsfönstret och balkongen är inslagna i nån sorts väv och det är ett konstant oljud och polacker som vinkar från byggställningen. Ljudet är fruktansvärt och konstant. Låter lite som en tandläkarborr. Men tusen gånger mer.

Jag gick upp med "familjen" imorse och lämnade det mindre av de två barnen på förskolan efter lite tramsande med en tyllkjol och slappande i soffan med den nya favoritboken, Lilla Syster Kanin, som mamma köpte när hon väntade mig, i mars 84. Det var en skön morgon, för det där barnet får mig alltid på bra humör. Båda barnen gör det, men storebror var mest skrikig och bråkig och låg på golvet. Jag älskar honom ändå.

Jag drömmer helt sjuka drömmar. Antar att det har med den nya medicinen att göra. Jag drömmer om våld och död hela tiden. Jag drömde att jag orsakade ett barns död, att jag slog ner en kille som var större och starkare än mig. Jämt, våld och hemskheter, och jag är märkligt distanserad, eller till och med stolt. (Killen hade slagit sin flickvän. Men jag skröt verkligen om det.)

Efter att ha lämnat lillasyster på dagis så gick jag hem och somnade om. Helt slut. Sov till nästan ett. Nu precis alltså. Ska försöka äta nåt, och sen åka till det gamla hemmet och hämta lite glömda småsaker.