Man vill inte alltid vara invirad i den.
Min vän kunde inte riktigt säga att han behövde utrymme, jag ville inte förstå. Men till slut förstod jag, och gav honom det. Nu förstår jag att jag också behövde det. Det är jätteskönt att ha det utrymmet, att börja minnas allt det roliga igen.
Och så kan jag plötsligt se honom mer objektivt. Och undrar smått vad det var som jag blev så kär i... Kommer alltid älska min bästa vän. Men han ska ju vara med sin fantastiska flickvän, de hör ju ihop, de är världens finaste par. Jag är så jävla glad att jag inte lyckades sabba allt för dem.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment