Robotar

Jag somnade i eftermiddags. Och sov tills nu - nästan sex. Fyra, fem timmars sömn framkallat av ren ångest. Ekonomisk ångest.

Har utgifter på mer är 3000 nu i dagarna (igår) och har... Typ ingenting. Och inget sätt att få in det.

Så uppenbarligen kände min hjärna att en bra lösning var att stänga av hela världen och drömma om DET STORA ROBOTKRIGET.

Jag vaknade genomsvettig nu precis av att Cecilia knackade på.

Kriget var hemskt. Jag var kär i en robot som dog. Det var i och för sig inte direkt ett funktionellt förhållande från början. Jag och några andra var fängslade av robotarna (som såg ut som människor såklart) och allt var rätt misär.

Min robot råkade mörda robotarnas ledare, av misstag, varpå de släppte loss sin nya modell "murder child". Fyndigt namn va? Han åt människor.

Ugh. Mitt huvud gör ont. Och jag känner mig fortfarande lite uppriven efter att ha sett mannen jag älskade dö framför mina ögon. Jag klamrade mig fast vid hans blodiga kropp och skrek hysteriskt.

Så ja, tack hjärnan! En bättre lösning kanske hade varit att GÅ TILL BANKEN?