lite för glad

Jaha. Så inser man plötsligt att man tänker mer på någon än vad man borde. Och blir lite för glad av att träffa den personen.

Ständig känslomässig extremsport. Jag saknar E, men tänker mindre och mindre på honom. Men jag VILL att han ska ringa och åter claima allt utrymme i mina tankar. Jag vill det! Fan.

Istället; någon annans armar, någon annans värme, någon annans hud.

Men någon som inte heller är lika intresserad som jag är. Och jag vill inte ens vara intresserad. Skit.