Demokrati och hat

Tänker tillbaka på när jag lämnade Sverige eftersom jag inte hittade något jobb. flyttade till Irland. Umgicks mest med andra svenskar, lite med danskar, norrmän och någon finne. Det blev bara så. Det är lättare att relatera till skandinaver.

Jag kunde flytta tillbaka till Sverige när jag ville. Jag var till och med här och hälsade på flera gånger. Hade jag inte haft den möjligheten så hade kontakten med andra skandinaver känts ännu viktigare.

För vissa innebär det livsfara att stanna kvar hemma, eller att åtevända dit. För vissa finns det inget hemma kvar. Tänk er att längta hem till något som inte finns kvar längre! Bara att vara född i Stockholm men uppvuxen i Lund gör mig till en något rotlös person, jag hör inte riktigt hemma på något ställe. Det är inget problem för mig. Tänk er att komma från en plats man inte ens minns? Att ha vuxit upp i Sverige, kanske född i Sverige men aldrig bli kallad Svensk. Hela tiden få frågan "var kommer du ifrån?" "Småland..." "Nej jag menar från BÖRJAN?"

Jag slipper det. Jag är en icke-rasifierad svensk cis-kvinna. Jag är varken spännande exotisk eller skrämmande och främmande.

Jag tänker på en taxichaufför jag åkte med en gång. Han var civilingenjör.

Sverigedemokraterna, som när jag var ung hade SS-tatueringar och var jävligt läskiga, sitter i riksdagen nu. De vill att vi som land tar emot mindre invandrare och "istället hjälper till på plats". Det kanske var de som fixade vapenvilan i mellanöstern? Eller hur menar de? Hur ska de göra för att människor ska slippa fly från sina hem? Det skulle ju vara fint om de kan genomföra något sådant mirakel. Men antagligen kommer det inte ske.

De vill att invandrare ska bli mer integrerade i det svenska samhället. Det är ju faktiskt genomförbart. De kan lägga fram lagförslag på att man måste kvotera in en viss procent människor med utlänsk bakgrund på svenska arbetsplatser. Den där taxichauffören skulle kanske kunna få jobb som motsvarar hans utbildning igen.

De ställer sig kritiska till islam bland annat för att "muslimer förtrycker kvinnor". Bra! Se till att hjälpa unga flickor ur tvångsäktenskap! Kvotera in KVINNOR med utlänsk bakgrund i svenska företag!

Av någon anledning är jag rädd att det inte kommer vara det som är deras högsta prioriteringar. Jag är orolig att de flesta i Sverigedemokraterna är högljudda och okunniga. Att de fortfarande bara vill sprida hat. Hindra istället för att jobba progressivt.

En otäck tanke kan jag inte bli av med. När kommer människor börja dö? När sker det första dödsfallet? Och varför? När kommer vi börja se lagändringar? Abortmotstånd, mindre hårda straff vid brott mot människor med utlänsk härkomst, hårdare straff när samma människor är de skyldiga? När kommer den mentaliteten ha satt sig så djupt i människors psyken att vi börjar avhumanisera rasifierade personer? När kommer den mentaliteten leda till att en människas liv inte är lika värdefull som någon annans?

Jag hoppas verkligen att det inte kommer hända alls. Men de senaste par månaderna har vi redan sett bevis på just den sortens mentalitet när högerextrema människors yttrandefrihet har värdesatts högt över antirasisters. Inte vänsterextrema utan bara människor som inte gillar rasism.

Här i Malmö, en stad där jag känner mig som hemma, en stad som jag känner mig trygg i, har det varit väldigt tydligt att det är viktiggare att rasister ska få säga sitt än någonting annat.

Googla på "Showan" och se hur det politiska klimatet på internet ser ut. Säg sedan att du är förvånad över att ett rasistiskt parti fått så mycket röster. Jag tror att många som röstade på SD vet mycket väl att de är rasister och röstar på dem av just det skälet.

Misär

Mina katter är sjuka. Ringde försäkringsbolaget och hade en jävla tur, för det visade sig att personen som jag bodde med tidigare och skaffade katterna tillsammans med hade annulerat försäkringen och anmält att katterna var sålda. Lyckligtvis så hade inte försäkringen hunnit gå ut så den kunde skrivas över på mig jätteenkelt. Så jag ska till veterinären med dem klockan halv två idag. Hoppas som fan att jag kan hitta nån som har tid att köra mig för det är överdjävligt att åka buss med två sjuka katter i en kattbur. Mina katter är jättestora så även om kattburen är stor så är det ju inte jättekul.

Mjeh. Jag söker jobb. 69 dagar kvar till julen och jag har inga utsikter på att kunna köpa ens en torr pepparkaka. Än mindre betala alla mina skulder. Jag vill verkligen betala mina skulder, om inte annat för att slippa attentat från mitt ex. Bortsett från att ha annulerat försäkringen, kontaktat min familj (den delen jag har väldigt lite kontakt med själv) och använt sitt "inflytande" (=hotat) för att se till så att jag inte kommer in på ställen så framgick det även i helgen att han har snackat skit om mig som fan. Lyckligtvis har jag en av världens bästa drama queen-vänner, som häller drinkar på folk som talar illa om mig. Alla borde ha en sån vän. Det skulle göra världen till en vacker plats.

Jag tänker mycket ibland, ibland inte alls, ibland bryr jag mig inte. Men nu tänker jag mycket och det känns jobbigt. Hoppas att fredagens ångest-fest kan fungera som en sorts katharsis. Det är ju trots allt det som är tanken.

(Out of reach. Borta, men inte försvunnen. Out of touch? I hope not.)

(Reagerar som vanligt så starkt på detaljer. Låt inget bli en vana, det leder bara till smärta när det inte inträffar på förväntad tid. Jag är ett våp ibland.)

Helgen: Irena var nere! Alltså inte ledsen utan i Lund. Vi gick ut. Vi träffade en hel massa folk. Jättemånga. Lite smygdrama nästan. Sov hos henne. Fest hos Viola på lördagen. Helt klockren fest. Jätterolig. Festfrisör, tjänade pengar even. Underbart. (Att göra en Maia!)





Lyssnar på: Nån musik. Mina tankar. Virvlarna som brusar. Snart under ytan.
(Anyone else got a problem with my little plan of marching up and down the square?)

Felsocial

Ett bra ord när man vill beskriva folk som inte är socialt begåvade. Ett exempel på en sådan person är min föredetta sambo. Jag gjorde slut med honom på ett så snällt sätt som möjligt. Kanske inte det överlägset bästa sättet men i det läget hade jag inget val. Hela förhållandet hade varit väldigt svårt. Han blev väldigt arg på mig för att jag gjorde slut och sa upp all vår kontakt efter ett tag. Jag respekterar att han vill göra det men försöker ändå vara trevlig när vi träffas. Trots att han har gjort några väldigt märkliga grejer, som till exempel att kontakta min familj mer än ett halvår efter att det tog slut för att berätta att jag var skyldig honom pengar. Trots att vi hade pratat om det relativt nyligen och han sagt att det var lugnt. (Jag är tyvärr skyldig honom en ganska stor summa, och min lön under det senaste halvåret har inte räckt riktigt till mat till mig själv, än mindre till att betala några av de mastodontskulder jag har till diverse olika personer.)

Oh well; allt skulle vara hur lugnt som helst, men ikväll var han ännu mer felsocial. Det är en konsert på Smålands, och jag tänkte följa med några vänner dit. Jag är ju inte student, så en kompis kollade med sin kompis om hon kunde skriva upp mig på gästlistan. Det var lugnt, men när hon skulle göra det visade det sig att nämnda ex till mig var medarrangör. Och han förbjöd henne helt sonika att skriva upp mig.

Det är skittråkigt, för jag anstränger mig verkligen för att inte bråka med den här människan. Efter att han kontaktat min familj så blev jag väldigt upprörd och skällde ut honom, men jag bad om ursäkt inom ett par dagar. Han sa något i stil med "ja visst" och sen vände han sig om och gick iväg. Mid-sentence ungefär.

Vi har en hel del gemensamma vänner och det känns jättetråkigt att han håller på såhär. Jag blir verkligen ledsen.

Argh

Jo... Jag och Charles (mest Charles) försöker styra upp FFF-katalogen, och det går väl rätt bra, tror jag.

Igår pratade jag med akuten och ville ha ett läkarintyg så att jag kan sjukskriva mig, vilket jag borde ha fått när jag var där, man inte fick. De sa att jag skulle kontakta vårdcentralen, så jag gjorde det, och fick det i särklass vidrigaste bemötandet jag någonsin fått. Kvinnan jag pratade med fattade inte alls varför jag ville sjukskriva mig, att mitt nyckelben var brutet hindrade mig väl inte från att jobba? Hade vi inte headsets på mitt jobb?

Jag grät en skvätt, sen ringde jag tillbaka till akuten och sa att kvinnan på vårdcentralen hade vägrat boka in en tid till mig och sagt att jag skulle söka mig till en privatläkare, och att jag gärna skulle vilja ha ett intyg från den läkaren som jag behandlats av när jag låg på kirurgen. (Inte ortopeden alltså, där man hamnar för brutna ben, utan kirurgen, där man hamnar om man tar emot sig med ansiktet när man tränar stunts på fyllan.)

Hon skulle ringt tillbaka, men det gjorde hon inte. Så jag får fortsätta trackasera dem idag, antar jag.

Min älskade mor kommer hit och hjälper mig med sånt som jag har svårt för. Diska först och främst. Och skala bananer och kanske skära ost. Jag köpte jättegod vällagrad grevé igår, och jag vill äta den, men det gör så ont. Stackars, stackars mig.

Apropå gott så åt jag och Maia pizza på Italia igår. Det var helt sjukt gott. Alltså jag blev mentalt lätt efterbliven av hur gott det var. Jättejättegott. Jättejättebra service. Gå dit. DO IT!

Jag har jävligt ont i mitt nyckelben.

Fridens.




Lyssnar på: Seeed, nästan hela tiden, laddade ner Music Monks och New Dubby Conquerors häromdan. Annars en massa Aretha och Van Morrison på mobilen.
Läser: VILL läsa Stieg Larssons tredje. Tills den kommer in i mitt liv blir det nog The Pythons.
Tittar på: Eric introducerade mig för Black Books häromdan. Fy fan vad bra det var. Det var verkligen helt sjukt kul. Och imorrn ska vi se Terror Planet! Eller om den heter Planet Terror, kommer aldrig ihåg.
Spelar: slår nya rekord i Lumines 2 dagligen. Ren kärlek.