Showing posts with label handpiercing. Show all posts
Showing posts with label handpiercing. Show all posts

Thursday, 8 December 2011

fyra timmar

Min första arbetsdag har förflutit utan drama. Har markerat ca 1000 mail och klickat på "markera som läst" och flyttat till mappen "gammalt". Jag har ätit smörgås till lunch. Jag har berättat sagan om stickan typ tio gånger.

Nu har jag tagit zink, citodon och antibiotika och citodonet börjar göra mig lite snurrig så nu går jag nog snart hem.

Wednesday, 7 December 2011

Kvällsdos

Idag är handen redan märkbart bättre. Kanske läker den, kanske funkar citodonet som det ska. Jag äter ikväll, bortsett från min vanliga Sifrol (den lilla, mot RLS) även antibiotika, citodon och c-vitamin (den bruna). Så nu hoppas jag på en skön, lång, oavbruten morfin-hjälpt nattsömn. Där jag inte vaknar skräckslagen klockan två på natten, eller lägger mig på min trasiga hand och vaknar kvidande.


Imorgon ska jag till kista! Och lära mig mina nya arbetsuppgifter! Woop!

Knitting fail

Så igår var det tisdag, och därmed tisdagsöl. På dovas satt jag såklart och stickade. Jag tappade en sticka (knitpro strumpstickor, 3,5 eller 4 mm) och försökte fånga den. Och fånga den gjorde jag. Verkligen.

Den satte sig i min handflata. Den gled rakt in i muskeln vid tummens bas som om hud och kött var gjort av smör. Den gick rakt igenom handen och spetsen kom ut på andra sidan. Den gick dock inte igenom huden, men syntes. En ca 7 mm lång spets på min handrygg.

Det gjorde inte ont men var otroligt svårt att titta på.

Det blödde inte.

Vi promenerade in till akuten, jag och tre vänner. Gick fram till luckan och höll upp handen och blev direkt inviftad till ortopeden, där de gav mig lokalbedövning och ryckte ut stickan.

Jag skrek.

De plåstrade om och röntgade och klämde och böjde och allt är ok. Stickan missade alla ben, senor, blodkärl och nerver som hade kunnat ta skada.

De skrev ut antibiotika och citodon och skickade tillbaka mig till dovas där jag blev bemött med applåder och en gratis long island ice tea i ett pintglas.

Chocken, antar jag, brände upp alkoholen innan jag hann bli berusad, men efter någon timme började bedövningen släppa och jag kände att det var dags att åka hem.