Vafaaan

Jag trodde att jag börjat komma över dig! Jag började äntligen, efter flera månader, hitta lite fotfäste!

Men så kommer allt tillbaka igen, hugger i magen, med full styrka, och jag bara gråter. Hela tiden. Igen.

Jag trodde jag blivit starkare, hittat tillbaka till mig själv, men jag vet inte om det finns något kvar att hitta. Jag kanske är för trasig. Jag kanske aldrig blir bra igen. Det kanske gick för långt, blev för mycket. Jag blev för trasig.

Jag litade på dig. Jag trodde på allt du sa. Jag lät dig krossa mig, mitt hjärta, mitt självförtroende, min självkänsla, mitt värde. Du gjorde mig till ett värdelöst, ensamt, tomt skal.

Jag vill aldrig mera älska någon. Jag hatar mig själv för hur jag lät dig behandla mig, jag hatar mig själv för att jag älskade dig så mycket så att jag förlorade allt. Jag gav dig allt, hela mig, allt jag hade. Jag fick ingenting tillbaka och jag har ingenting kvar.

Och jag saknar dig fortfarande. Det skär sönder de sista skärvorna av mitt hjärta när jag drömmer om dig, när du tränger dig in i mina tankar, in i mitt medvetande. Du ägde mig och du föraktade mig.

Jag tror inte att jag kommer bli hel igen.