Sunday, 3 April 2011
krokben
Man faller, reser sig sakta, faller igen. Det är mörkt och det finns ingen karta, inget att kartlägga, ingen väg att hitta, iget att rätta sig efter. Inget rätt eller fel. Nothing makes sense. Det gör så jävla ont. Jag saknar något jag inte ens hade från början. Allt är annorlunda men inget har egentligen förändrats. Livet fortsätter som om inget hänt, som om ingenting spelade någon roll. Som om inga löften brutits, inga lögner fanns, inga drömmar krossats. Som om mina drömmar aldrig funnits. Som om allting inom mig alltid varit trasigt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment