Skarpnäck 3 min

Det är lustigt att man kan stå på en perrong på fridhemsplan och blogga. En god vän sa till mig för ett tag sen "actions speak louder than blogs" och det är ju sant, men å andra sidan är det helt okej att blogga också. Jag gillar att uttrycka mig. På senaste tiden har jag dock inte orkat sitta mer vid datorn än absolut nödvändigt, och hamnar jag där ändå så sitter jag bara och surfar på etsy. Min älskade sambo köpte (eller betalade iaf) ett otroligt fint garn till mig därifrån! Helt rätt. Supernyfiken på hur det ser ut och känns i verkligheten, det är ljust blå/rosa ull, kanske för ljust för raggsockar... Vi får se.

Jag har en massa projekt på g just nu, fotar och tänker att jag ska blogga det men det har gått sådär med det.

Detta är i alla fall mitt favoritprojekt just nu, en trekantssjal. Har precis lärt mig! Och den har ett hålmönster, något jag också precis lärt mig göra.

---EDIT--- har ju glömt credden! BLOGGEN som innehöll superbra instruktioner till trekantssjalar med hålmönster! Tack!

I julas lärde sambons mamma mig sticka raggsockar, så det har blivit en hel del såna sen dess också. Och så har jag tagit upp silver igen! Väldigt nyfiken på silverlera. Kan komma på en massa kul jag hade kunnat göra!

Än så länge har det blivit en jättetunn kedja! Kungslänk som det kallas. Väldigt nöjd, snart dags att gå ner till Konrad Wahlström och köpa mer tråd.

I icke hantverksrelaterade nyheter har jag slutat ha blått hår, vilket jag haft i ett år och älskat högt. Men mitt hår blev för slitet av att ständigt blekas, och det blev konstiga nyansskillnader och färgen blektes ur jättesnabbt och så vidare... tråkigt i alla fall, men jag trivdes som blond också. Men av samma skäl som ovan så kunde jag inte fortsätta med det heller, så jag tänkte att rött var en bra ide. Det var det inte. Först blev det en hemsk mörk färg som påminnde om sjuttiotalssoffor, så jag försökte desperat att bleka det igen, men inte så hårt. Det resulterade i att färgen blev lite mattare, gråare på vissa ställen, men var helt intakt i hårbotten. Med andra ord: fult. Jag försökte färga det rött igen, med en annan sorts hårfärg, och det blev lite bättre, men inte helt bra. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Färga ännu mer, färga med henna, färga det mörkt, klippa av det, bleka det igen mot bättre vetande... Kan inte tro att jag till slut faktiskt har gjort det jag inte trodde var möjligt - jag har förstört mitt hår! Mitt superhår som tål allt!

Jag ska bespara er, kära läsare, mer tjat om mitt hår. Nu ska jag sticka litegrann innan Lidingöbanan kommer.

Fridens liljor

Julmust

Blir en eller två såna här per år, här är den första. Inköpt från automaten Ralf på t-centralen som tröst för att det tar mig ungefär 40 minuter att komma hem.

Om nån vet vem "den glada tunnelbaneföraren" är så kör han mitt tåg. Det är roligt.

I packed a few of my belongings

Left the life that I was living...

London är stort och spännande och vackert. Jag blev mot förmodan störtkär i stan. Jag trodde att jag skulle ogilla den starkt, för jag brukar inte gilla riktigt stora städer. Men det blev inte riktigt så. Underbart ställe.

Det första som hände när jag lämnade lägenheten var att jag blev visslad efter. Sen äventyr i tunnlarna, systemet är väligt enkelt när man väl förstått det, vilket man gör i stort sett genom att titta på skyltar och ha med sig en liten subwaymap.

Sen Camden. Camden är vackert och färgstarkt och innehåller allt man kan önska. Och mer. Punk i absurda mängder till exempel. Enormt mycket knark. Poliser. Jättegod Curry som jag fick för halva priset. Cocktails på Hi Sushi.

En cool grej är att man kan köpa en flaska vin (eller sprit för den delen) på väg hem mitt i natten.

Nu ska jag sova.





Imorrn: Turista i stan och gå på muséer. Om det inte kostar supermycket kanske vi kollar in terrakottasoldaterna.

London

Nu har jag kommit fram till London. Städade lägenheten till elva-tolv, somnade vid två eller så, vaknade strax efter fyra. Gick till stationen med min väldigt tunga väska, tog ett tåg tio över fem till Kastrup via Malmö. På Kastrup gick det ganska smärtfritt, jag kom på planet, det var mörkt och natt och jag var trött.

Jag såg soluppgången ovanför molnen, vilket är en häftig grej alla borde uppleva. Jag slumrade väl mig igenom huvuddelen av resan. När vi cirkulerade ovanför Gatwick i väntan på att få landa såg jag en regnbåge under oss.

Efter en million kilometer i tunnlar och korridorer fick jag min väska och kunde gå direkt till tåget mot Victoria. På Victoria blev jag hittad av Jocke, som drog med mig på äventyr i tunnlarna. Efter att ha bytt tunnelbana en million gånger kom vi fram, och upp i ljuset.

Jocke visade mig den fasionabla våningen innan han sprang iväg för att jobba, och jag kunde njuta av en dusch med det mest nonexistenta vattentrycket någonsin och en tallrik mikrocurry. Underbart. Jag hade tänkt sticka iväg nu men jag tror jag sover en timme först.





Kul: England är mer som England än vad man tänker sig. Hittils gillar jag det starkt. Förutom tunnelbanan ("MIND THE GAP!!! OR DIE!!!").
Jobbigt: Stress och flygplatser ger en ju inte världens bästa hy. Och vattnet luktar klor. Jag kan inte tvinga mig själv att dricka det.