Ensam

Trodde inte att det skulle vara såhär. Har nästan inte varit ensam alls senaste veckorna och för det är jag mycket tacksam. Men nu är jag det, och ångesten och maktlösheten gör mig apatisk, handlingsförlamad. Äter godis och dricker kaffe tills jag mår illa och börjar om igen så fort illamåendet lagt sig. Trött i hela kroppen, trött i själen, orkar inte resa mig, klä mig, åka hem. Sitter i min kompis soffa medans han är ute. Han har varit borta sedan fem, det är fyra timmar och en kvart. Sedan dess har jag läst webcomics, stickat och druckit kaffe. Och inte så mycket mer. Vill gå, vill ta tunnelbanan hem till Vällingby och träffa min mamma innan hon åker iväg på semester. Men jag orkar inte. Jag tittar på klockan och tänker att jag borde fixa iordning grejer, packa ihop mina saker, tvätta mig, gå. Men sen tittar jag på klockan igen ett par minuter senare och det har gått ytterligare en timme. Och nu är det kväll. Luften är sval och det är snart mörkt, mörkret stänger in mig, binder mig, kväver mig. Jag blir stressad, hjärtat slår hårdare. Himlens vackra lavendel är som ett straff.

Jag är värdelös. Jag fylls av självförakt. Jag hatar mig själv. Jag försöker se saker tydligt, försöker vara objektiv och logisk, men det enda som jag kan hitta inom mig är mörker och stress och förakt och hat och smärta. Jag borde ha åkt. Jag borde ha bokat en tid hos en optiker. Jag borde ha åkt till stan. Jag borde ha fixat grejer. Jag borde ha... Nu är allt stängt, för sent, snart mörkt. Vill inte gå ut i mörkret. Vill inte vara ensam bland alla berusade fredagsmänniskor, vill inte åka tunnelbana på kvällen, vill inte vara med...

Glömde jag att ta min medicin igår? Är det därför? Eller är det placeboeffekt? Är jag så rädd att få ångest så att jag får ångest?

Jag vet inte. Munnen smakar surt av allt socker, huvudet känns tungt och jag har ont i ögonen, nacken, hela kroppen, hela själen. Vill inte vara med. Vill inte vara jag. Förtjänar inte det här, jag mår illa, jag hatar mig själv för att jag får mig själv att må sämre, min viljestyrka är borta, mina pengar är slut, jag vill bara gråta men orkar inte.

För sent för att åka hem. Hungrig, vill inte träffa nån, vill inte vara ensam, mår illa. Skit.