Soft light of day

Efter att ha sovit ut så känns livet alltid lättare. Ångesten kommer alltid på kvällen, när medicinen slutar verka. Nu är det morgon, jag har sovit, tog mina färgglada piller igårkväll och de har haft hela natten på sig att göra mig stabilare.

Nu ska jag gå upp och klappa kattungar och dricka kaffe.

släkt

Hejhej, jag ska snart sova men jag orkar inte riktigt stänga av datorn så jag skriver lite istället.

Har haft några asdåliga dagar, då min läkare (som jag aldrig träffat) missade att skriva ut nya antidepp till mig och jag var utan i nästan tre dygn, vilket ledde till massiv jävla megapanikångest. Grät i väldigt många timmar.

Mycket bättre nu. Är och hälsar på släkt i Sandviken. Får dock ryck då och då där jag känner att ångesten är kvar, precis precis under det där tunna skiktet av medicinering.

Jag blir trött och less och arg och orkar inte alls vara närvarande. Allt känns hopplöst.

Som när jag tänker på att jag inte har nånstans att åka som är "hem", där det är självklart att jag är välkommen. Ibland känns det som att jag bara har mig själv. Att jag är ensam i världen.

Då vill jag aldrig mer börja lita på någon. Aldrig aldrig.

Just nu har jag känt så rätt länge. Kanske inte skulle druckit vin till middagen. Kanske skulle sova.

Kan inte fly från mina tankar, så fort jag försöker tänka på nåt annat så blir det bara värre, jag blir fan knäpp.

Börjar tänka på att jag inte är så nöjd med min egen prestation i skolan. Olönt att ligga och störa sig på det mitt i natten på lovet, studsar vidare och hamnar i barndomen, minns att jag ljög en massa. Och stal. Lurade i mina vänner konstiga, dumma historier. Varför? Som att om det kröp ner myror i tangentbordet på en dator så kunde man se dem på skärmen, eller om att jag en gång gjort så mycket popcorn så att hela köket blev helt överflödat av popcorn.

Varför sa jag så? Varför stal jag små, meningslösa grejer?

Allt känns jobbigt. Allt allt. Tungt, meningslöst, dåligt.

Men det bor två pyttesmå kattungar här, och de är söta, och två rätt unga men väldigt långa kusiner som jag inte ens träffat innan. Helt stört.

Tankarna studsar. Vill inte släcka och försöka sova, ensam i mörkret med alla tankar.

FÖR TJOCK KOMMER ALDRIG MER FÅ LIGGA SKITFUL MAGE KOMMER ALDRIG FÅ BARN KOMMER DÖ ENSAM KOMMER ALDRIG LYCKAS KOMMER SABBA FÖR MIG SJÄLV IGEN INGEN KAN GILLA MIG JAG ÄR ASDRYG KOMMER ALDRIG KOMMA NÅNVART KOMMER BLI SOM MIN MAMMA KOMMER MISSLYCKAS I SKOLAN LÄRARNA KOMMER HATA MIG NÄR DE INSER ATT JAG ÄR HELT KASS KOMMER ALDRIG BLI ÄLSKAD KOMMER ALDRIG HA EN EGEN FAMILJ LJÖG SOM BARN ALLA GLÖMMER BORT MIG JAG ÄR JOBBIG JAG FÖRSÖKER VERKLIGEN VARA BRA MEN JAG ÄR DÅLIG OCH DET GÅR INTE ATT ÄNDRA PÅ VAD SKÖNT DET SKULLE VARA ATT GE UPP JAG VILL INTE KÄMPA FÖR ALLTID DET ÄR HELT MENINGSLÖST

och idag har ändå vart en bra dag. Varför nu? VARFÖR, JÄVLA SKITÅNGEST, LÄMNA MIG IFRED FÖR I HELVETE jag gillar för fan inte ens popcorn

Jahapp

Då var helgen helt plötsligt SLUT igen. Jag hann inte med allt jag hade tänkt men jag har lyckats tömma golvet på prylar, slängt i (och glömt bort) ett par maskiner tvätt... Klippt en tjej...

Hm, haft mycket trevligt i alla fall.

Idag har jag längtat hem. Det är så drygt att hemmet inte existerar.

Saknar Tindra och barnen, Jonas, Doudou. Pyssel i vår lägenhet.

Grejen med att det är lov om en vecka och jag inte har nånstans att åka, eller råd att åka nånstans, och ingen som verkar vara sugen på att komma hit, är ju inte så peppande heller.

Jag känner mig gammal och ensam.

Vicken jävla kväll

Har krupit isäng efter en otroligt speciell dag/kväll/natt.

God mat, trevligt umgänge, hög mysfaktor (fan. Jag gillar inte ordet mysfaktor.), bakning, lite vin, mer god mat, mycket kaffe och en massa annat. Då det ösregnat konstant idag har jag mestadels hållt mig hemma, bortsett från paniksökande efter berusad vän i skog och några cigaretter.

Allt blev rätt bra till slut. Folk blev tröstade och kakan blev klar efter många timmar och det blev äggröra med bönor och bacon klockan två på natten, när huset var fullt av folk och det kändes som eftermiddag.

Sen förra onsdagen så har jag vart helt fantastiskt osugen på att dricka. Inte en chans att det är värt att bli bakis. Inte ens så kul att vara full. Och så umgås jag så gärna med ett gäng 20-åriga geeks som inte gillar alkohol och intriger. Jävligt skönt.

Idag känner jag mig stark.

Hej helg

Idag ska jag städa och tvätta och fixa. Ikväll kanske det blir lite film.

Jag har gjort den här idag:

Lugnet

Vi hade dramagruppsmöte, alla var trötta, vi kom inte fram till mycket. Sedan bestämde vi oss för att göra scones. En halvtimmes kaosande i köket, mjöl, deg, dålig mjölk.

Till slut så sitter vi där runt bordet, sju stycken, och ljudnivån sjunker. Samtal flödar lugnt och alla ler och äter scones och dricker te.

Tända ljus och mys.

Prototyp

Idag gjorde jag klart en prototyp till ett smycke. Så här blev det ungefär.