"hemma"

Jag är tillbaka på skolan och det var så skönt att komma hem så att jag nästan kände mig gråtfärdig. Idag har jag hela dagen haft en känsla av lugn. En känsla av att ha insett lite grejer om mig själv. Att jag är en gnällig, passiv, tjurig, osjälvständig, självömkande person främst. Och att jag inte behöver vara det.

Det känns rätt bra. Jag ska nog sluta med det. Någon jag tycker massor om och vars åsikt betyder mycket för mig fick totalspel på mitt gnälliga humör och jag kände mig hemsk.

"Jag måste ändra på hur jag bemöter saker" tänkte jag. "Om inte för min egen skull så för hennes, eller i alla fall för att få ha kvar henne som vän, om det går." Ju mer jag funderade över vad i mitt beteende som inte var funktionellt för mig desto bättre kändes det. "Du måste försöka ändra fokus, aktivera dig och sluta vältra dig i det förflutna" sa hon. Jag har liksom börjat se mig som ett offer. Det är inte speciellt progressivt. Så jag tror jag slutar. Jag tror hon har en poäng.

Igår kväll tyckte jag fantastiskt synd om mig själv. Imorse började jag fundera. Och när kvällen kom hade jag funderat och funderat och funderat och det första jag gjorde när jag kom hem var att diska.

Det är lätt att hamna under en lavin av tunga känslor. Det är lätt att knuffas omkull. Det är jävligt bra att sitta fast i ett rep till nästa klättrare som säger åt en att man måste resa sig och fortsätta. För fan.

Jag skrev en lista med mål när jag väntade på tåget. Spara pengar, ha rutiner, rensa bland mina grejer, betala alla räkningar i tid, promenera dagligen.

Jag ska göra nya scheman. Börja ta min medicin samma tid varje dag. Äta mat. Dagligen! "Ja, du blir ju lite dum när du glömmer det", instämde en annan god vän. Jag kanske måste ha en mat-och-sov-klocka för att funka men då får jag väl ha det då. Jag ska fan bli en bättre människa. Jag ska inte hamna i samma situation som så många vänner jag förlorat för att de inte hade nån vilja eller ork att må bra och komma framåt. Jag ska inte dra ner människor omkring mig.

I'll be your home

Hur ska man kunna motstå att falla för något sådant?

Jag tror inte jag kan i alla fall.

Jag klagade över alltings allmänna jävlighet och det faktum att jag hade hemlängtan men inte direkt ett hem. Jag ser fram emot att åka tillbaka till skolan imorgon men det känns inte helt som att komma hem. "I'll be your home."

Jag vill träffa honom. Jag tänker på honom hela tiden.

Att komma till Larsberg händes litegrann som att komma hem. Att träffa Tindra och barnen.

Thor ringer mig på Skype minst en gång om dagen och jag blir lika lycklig varje gång.

Just nu känns allt dock rätt motigt. Som en anti-midas; allt jag rör vid blir till skit. Sover elva, tolv timmar per natt, glömmer att äta. Mitt dåliga humör smittar folk omkring mig.

Det ska bli skönt att komma tillbaka till skolan. "Hem".

Men ååh

Jag försöker sova men mitt hjärta slår som om jag gömmer mig för polisen. Jag tänker på honom hela tiden och jag är livrädd att bli sårad. Så pass rädd så att jag ofta tänker att det inte är lönt, att det är bättre att bara avsluta det nu. Men jag misslyckas alltid. Jag vill inte tillräckligt mycket.

Jävla hjärta.

God jul

Har släpat min stora, tunga rullväska genom snödrivorna till tågstationen. Sitter nu och är helt kallsvettig som jag alltid blir när jag är ute i kylan och väntar på ett tåg som hittils är en kvart sent.

Ska bli underbart att träffa min släkt, men jag har inte julklappar till alla och det känns tråkigt. Fyra av sex personer får julklappar. Har inget till farfar eller min ena kusin. Hade jag inte vart så hungrig så hade jag nog fått ont i magen av ångest. Å andra sidan har jag nästan inga julklappar till någon annan heller. Bara Tindra och Dina.

Sen ska ju Ben få ett par raggsockor. Men de är inte stickade än. Och det blir ju inte riktigt en julklapp. Eftersom det blir efter jul. Och han ska skicka en present till mig.

Åh, jag börjar verkligen gilla honom, mycket. Läskigt. Känner mig otroligt sårbar och vill bara be honom vara försiktig med mig. Här är mitt hjärta det är jävligt ömtåligt snälla ha inte sönder det.

Jag tror inte att han kommer ha sönder det men det tror man aldrig. Åh.

Det känns som att julen är en busshållplats som jag åker förbi utan att gå av. Det är konstigt. Jag brukar älska julen. Men idag träffar jag min släkt, imorgon Tindra och världens underbaraste ungar! Känns hemskt att inte ha några presenter till dem heller. På onsdag åker jag till Uppsala och hälsar på Gisela. Det känns som om det kommer bli en bra julig julvecka.

Nu är tåget ytterligare fem minuter sent.

Urk

Så trött. Ont i ögonen. Vill inte gå upp. Igen. Har ätit frukost, matsalen var nästan tom.

I mörkret

Jag har sett det som att jag gick in i min stora djupa depression när jag gjorde slut med A. Men så hittade jag det här:

"Ibland känns det som att den enda anledningen jag har att inte ta livet av mig är för att det skulle få folk att känna sig obekväma liksom"

Från juni 2010.

Jag insåg att när jag gjorde slut så gick jag inte in i en depression. Jag klarade bara inte av att förneka den längre.

Jag kämpar fortfarande mot den. Idag har vart en jävligt svår dag. Igår med. Men jag klarar mer och mer. Jag känner mig mer och mer hel. Och jag gör något som jag älskar och jag gör det helt för min egen skull.

Urk

Varför är det så svårt att vakna? Jag har sovit i nästan åtta timmar nu men ögonen vill inte vara öppna.

Kaoz!

Jag tror kanske på spöken, kanske inte. Jag är inte rädd för dem. Ärligt talat är jag nog rätt likgiltig till deras existens - jag behöver inte tro på dem om de finns, de klarar sig fint ändå, jag behöver inte förneka dem om de inte finns, de finns inte i vilket fall. Jag är inte så nyfiken eftersom jag antar att jag kommer få veta en vacker dag i vilket fall som helst.

Jag tar sällan för givet att jag har koll på något - kanske finns det liv efter döden, kanske inte, kanske finns det liv i rymden, kanske inte. Jag är en oändligt liten individ i en ogreppbar, oändlig existens, i universum, i tiden. Jag kan inte ens sjuans tabell så vad fan.

På ungefär samma sätt känner jag inför jordens undergång. Jag tror inte att jorden kommer gå under, men det är ju mest min egen empiriska erfarenhet jag bygger det på, och enligt den så kommer jag aldrig dö heller. Och aldrig äta ostron. Och trots att jag har svårt att greppa det faktum att jag faktiskt kommer dö en vacker dag, och att jag möjligen kommer (eller inte kommer) äta ostron innan den dagen kommer (eller inte kommer?) så är ju skälen att tro att världen går under i övermorgon (imorgon! Klockan är över tolv) inte riktigt lika stora.

Men jag börjar nästan tro att det spökar i det här huset och jag är rädd att jorden ska gå under. Jag är rädd att någonting helt vansinnigt, oväntat, sinnessjukt kommer inträffa.

Inte jätterädd. Men litegrann.

Framförallt är jag HELT ENSAM här inatt. Och det är ju rätt freaky.

Ho ho fucking ho

Jag kommer inte ha råd att lämna Leksand under jullovet. Eller typ... Äta.

Oh my heart

Jag bryr mig så mycket, jag är så känslig. Just nu så är mitt privatliv i alla fall ganska odramatiskt, vilket är otroligt skönt, för annars hade jag nog totalcrashat av allt drama runt mig.

Mitt hjärta gör ont för de jag bryr mig om, som mår dåligt. De är så många, de mår så dåligt. Jag känner mig så maktlös.

27.

Det enda jag kan tänka är att jag önskar att jag hade kunnat byta plats med en av dem. Om jag hade kunnat rädda ett enda barn så hade jag gjort det.

Å andra sidan...

...så kanske jag ska låta bli att fatta beslut när jag glömt att ta min medicin.

Snart är det morgon

Snart vaknar du på andra sidan jorden.

Jag försov mig idag. Jag missade luciatåget. Jag blev en timme sen till skolan.

Jag vet inte om det känns lönt. Jag vet inte om jag vill tycka mer om dig. Om jag avslutar det här innan det blivit stort och allvarligt så kanske det inte hinner bli så jobbigt.

Hur kan man ha sån personkemi med någon man inte träffat? Varför måste du bo så jävla långt bort?

fnitter och frustration

1. Rädslan att tycka för mycket om någon. Att utveckla känslor som inte besvaras.
2. Rädslan att tycka ännu mer om någon, när man märker att känslorna besvaras. Rädslan för att det ska funka och att man ska bli kär och sedan övergiven.
3. Rädslan att det ska funka, alla känslor matchar, allt är bra och man fortsätter vara fascinerad, attraherad, accepterad. Man fortsätter växa in i något stort. Rädslan för STORA känslor.
4. Rädlsan för framtiden. Den väljer jag att inte tänka på, för det är bara dumt.

Just nu är jag runt tvåan tror jag. Kan man bli kär i någon man inte träffat? Kan han verkligen tycka om mig? Nu pratar vi ofta. Ett par gånger om dagen, sedan några dagar. Flera timmar eller bara några minuter, några fina ord. Önskar du var här. Önskar jag kunde kyssa dig. Jag tänker på dig hela tiden, jag drömmer om dig på nätterna. Du är så vacker. Överröst av komplimanger och uppmärksamhet känner jag mig ängslig. Tänk om han ljuger? Det är lätt att prata. Det är kanske lätt att spendera timmar framför sin dator, stirrande på någon som är 8000 kilometer bort. Stort leende. Eller? Är det lätt?

Jag tänker på honom, jag ler utan att veta det och mina vänner skrattar åt mig.

Men vi känner inte varandra på riktigt. Jag tror inte man kan lära känna någon utan att uppleva saker tillsammans, gå igenom svårigheter, hålla varandras händer när allt är tungt.

Eller? Det måste ju räknas som en svårighet. Att tycka om någon man inte kan nå. Att inte veta när man kommer kunna träffas.

Det är det mest skrämmande. Rädslan att bli kär i någon som bor i Texas. Rädslan att bli kär i någon man inte kan känna på, lukta på, hålla om. Att bli ledsen igen. Ändå är inte rädslan så stor att jag kan låta bli att tycka om honom...

Vindstilla

Idag är det vackert. Alla träd är täckta av frost, himmelen är ljust blå, allt är stilla. Snöflingor singlar neråt lite sakta. Utan brådska.

Jag vaknade utsövd, halvt leende nästan efter drömmar om rymdskepp och vatten och vänner. Jag stannade i sängen en timme. Till tretton trettiosju. Då gick jag upp och gjorde femtio situps, sedan duschade jag och nu äter jag frukost. Sedan kanske jag går ut på promenad med min kamera.

hihi!

Precis spenderat ett par timmar med att prata med en himla söt typ på skype. Tyvärr bor han i Texas. Men han har grönt hår och fint skägg och kan jättemycket om myror.

Fniss!

musik och spel

Lyssnar på Gold Panda och spelar Guild Wars. Pratar med strömmingar lite vid sidan av. Väntar på att Kim ska logga på Guild Wars och Skype.

Funderar på livet och känner mig i allmänhet lugn och glad. Har fått vila ut efter den kaotiska natten och är nu ... utvilad. Börjar i och för sig bli lite trött igen. Eftersom det är kväll.

Men det här lugnet. Glädjen. Så skönt.

Jahaja

Klockan är 04:39 (pip). Jag går och lägger mig nu.

Det här har varit en väldigt skruvad dag.

Det känns som att det har gått ett år på mindre än ett dygn.

Men J ringde och vi pratade ut, och det gör i alla fall att resten av allt jävla drama känns lite lättare att bära. Mina ögon svider fortfarande av allt gråtande. Folkhögskolor alltså. What a fucking ride. Känns som ett knytnävsslag i magen. Eller sju. Det är bara så jävla mycket hela tiden.

Glömd

Hur kan det vara så lätt att bara släppa taget om någon man kallat sin bästa vän? Hur kan jag vara så lätt att glömma? Är jag så meningslös? Har jag gjort något fel? Är jag en dålig vän? En dålig människa?

Varför kan inte jag bara släppa alla som släpper mig? Det har hänt så många gånger, vad gör jag för fel?

Irena, Maria, Emilia, Kim... Vissa människor fortsätter tycka om mig trots att jag inte försöker tvinga dem. Och de är bra människor. Så varför är det andra som bara försvinner?

Hur kan man sitta och gråta tröstlöst vid tanken på att sluta umgås med mig för att bara ett par månader senare vara helt nöjd med att inte ens vara vän med mig längre?

Jag saknar er, alla ni som försvunnit ur mitt liv. Tom, Kristoffer, Johan, Ida och så många andra. Jag saknar alla er andra också, ni som kommer ihåg att jag finns och fortsätter höra av er.

Men ingen har lyckats glömma mig så här snabbt innan. Ingen har varit så nära och försvunnit så långt bort på så här kort tid.

Jag trodde verkligen på dig. Jag trodde att du var min vän. Jag vet att du inte ens läser det här, eller tänker på mig över huvud taget. Men jag förstår inte varför.

...

Varför tror jag alltid på människor? Varför kan jag inte bara bli bitter och fientlig?

Heja heja

Jävla skitfan. Jag är så arg. På hela världen. Det känns som ... som om mitt hjärta inte finns kvar längre. Som om det inte är kvar i kroppen, som om de där kalla, långa fingrarna greppar tag om min hals igen och jag får knappt någon luft.

Jag är så arg på att min ångest verkar så oändlig medan glädjen bara är ett par deciliter. Om ens det.

Jag är trött på att gråta och trött på att känna mig så jävla ensam. Jag är förbannad på mig själv och alla andra.

Fan skit helvete.

Jag vill bara skrika.

En liten bloggpost

Hepp. Jag lagar byxor och dricker glögg. Och äter lite choklad. Allt känns helt okej. De har stängt av mitt internet eftersom jag inte betalat räkningen men jag klarar mig på skolnätet.

Min ljusprojekt är klart och amorteringen är betald. Det finns dulce de leche i kylen. Och pepparkaksdeg. Jag har fått lite småplock klart i verkstan och tänker slappa lite idag. Så ja, det var dagens info.

Just det, symaskinen funkar. Vet inte vad jag trodde hade hänt. Fattar noll. Skiter i det.

Svärord svärord

Idag har vart en jobbig dag. Inget har blivit gjort. Tiden har vart ut och in. Min försvarets hudsalva är borta. Jag har inga pengar. Jag kan inte betala räkningar. Jag kan inte köpa mat. Jag kan inte köpa tobak. Jag är så stressad så att jag inte kan fokusera på skolarbetet. Jag sov hela eftermiddagen. Pepparkakshuset blev inte bakat. Natten kom jättesnabbt.

Det enda bra är väl att jag och Gisela gick på en minipromenad. Nu ska jag försöka sova utan att totalt bryta ihop över alla räkningar som redan är sena och alla julkort jag inte kommer ha råd med frimärken till och all mat jag inte har och alla julklappar jag inte kommer köpa och allt allt allt allt som inte är så totaloptimalt. Imorgon ska jag försöka avsluta lite gamla grejer i verkstaden och gå till banken och be om att slippa betala tillbaka mitt lån. Har inte så höga förhoppningar. Sen ska jag IGEN fråga mina vänner om de vill låna ut pengar till mig vilket de antagligen inte vill den här gången heller. Tror knappast det kan ha förändrats så mycket sen igår.

AAAAARGH! Skit! Hatar jävla pengar. Ska bli eremit.

Robotar

Jag somnade i eftermiddags. Och sov tills nu - nästan sex. Fyra, fem timmars sömn framkallat av ren ångest. Ekonomisk ångest.

Har utgifter på mer är 3000 nu i dagarna (igår) och har... Typ ingenting. Och inget sätt att få in det.

Så uppenbarligen kände min hjärna att en bra lösning var att stänga av hela världen och drömma om DET STORA ROBOTKRIGET.

Jag vaknade genomsvettig nu precis av att Cecilia knackade på.

Kriget var hemskt. Jag var kär i en robot som dog. Det var i och för sig inte direkt ett funktionellt förhållande från början. Jag och några andra var fängslade av robotarna (som såg ut som människor såklart) och allt var rätt misär.

Min robot råkade mörda robotarnas ledare, av misstag, varpå de släppte loss sin nya modell "murder child". Fyndigt namn va? Han åt människor.

Ugh. Mitt huvud gör ont. Och jag känner mig fortfarande lite uppriven efter att ha sett mannen jag älskade dö framför mina ögon. Jag klamrade mig fast vid hans blodiga kropp och skrek hysteriskt.

Så ja, tack hjärnan! En bättre lösning kanske hade varit att GÅ TILL BANKEN?

Kråk

Kråkor, eller kajor, eller nån annan sorts stora svarta fåglar, kraxar hest högt ovanför mig. Det är mulet och grått och kallt och den lilla förhoppningen om snö har smält bort igen.

Jag är på väg hem för att färdigställa mitt projekt eftersom min finmotorik inte riktigt är närvarande idag och ja inte vill repa mer silver än nödvändigt.

Jag har blivit medlem på okcupid, en datingsite. Hittils är det jätteroligt och jag har hittat massor med människor som verkar rätt sympatiska. Även om folk ljuger rätt mycket på datingsiter så verkar det i alla fall som om man kan hitta en hel del människor som är rätt öppna och vill träffa folk som är som de själva, vilket ju är lättare om man är någorlunda ärlig.

Jag pratade med min fantastiska lillasyster tidigare. Hon ska åka till Frankrike på fredag och säsongsjobba för andra året i rad. Önskar jag kunde åka ner och fira jul med henne! Men det känns bra att fira i Stockholm också. Ska bli roligt att träffa lite familj.

Varför?

Varför lär jag mig aldrig? Det finns inga bra dagar. Det finns dagar då jag har minde ångest och ju fler de är ju hårdare slår det tillbaka sen.

Jag önskar att jag aldrig träffat någon av alla de som sårat mig. Jag önskar att jag var naiv och oerfaren och tråkig. Jag önskar att mitt liv var enkelt.

Jag vill inte vara med mer. Jag vill inte vara mig själv och jag vill inte ha det här livet. Jag bad aldrig om all den här skiten.

Varför kan det inte vara bra nån gång? Varför måste just jag vara så jävla trasig? Vad fan är det för fel på mig?

Jag hatar mig själv och jag hatar mitt liv.

Åh livet

Vad det busar med mig.

Ligger i sängen och vrider på mig. Kan inte sova. Var jättetrött innan. Haft en lång dag.

Men nu, vaken. Irriterad. Ledsen. Arg. Frustrerad.

Träffade den där läkaren idag, han som glömde bort mig. Vart lite stressande och emotionellt. Men bra.

Just nu gråter jag och orkar inte vara vaken. Så trött så att det gör ont. Så ledsen. Vill sova. Kroppen vill inte sova, kroppen vill hitta skräp i sängen och vara överkänslig och obekväm och göra ont.

Skit. Skit skit skit. Vill inte ta atarax. Vill vara vaken imorrn. Men jag vet att det bara blir värre om jag låter bli.

Hurra hurra

Jag är på så jävla bra humör! Jag har haft ett par riktigt bra dagar! Har spelat med Kim en massa vilket är jätteroligt, umgåtts med Tone och Gisela som är helt underbara och fantastiska, lite ekonomiska problem har fixat sig (mitt abonnemang blev avstängt eftersom räkningen inte kunnat dras på autogiro) och har inte nån stor grej på g närmsta tiden att vara stressad över.

Utom en fest i Göteborg som jag är jätteledsen att missa, och en massa skor som jag vill köpa... Fick dock TRE par skor av Lou när jag var i Stockholm! Så jag klarar mig nog. Ska inviga ett av paren imorrn tror jag.

Imorrn ska jag även träna! På dagen! Vi har ett stort projekt nu och jobbar ganska fritt med det, så jag kommer kunna träna på förmiddagen. Det känns jättebra. Jag är mer fysisk på dagen och mer mental på kvällen. Tror jag.

Min terapeut har inte hört av sig igen. Tror inte hon gillade mig. Har tappat bort pappret där det stod när jag ska träffa läkaren. Samma läkare som GLÖMDE att skriva ut min medicin. Som ska göra en UTVÄRDERING av vad jag egentligen behöver. Trots att en massa andra läkare redan gjort det. Trots att jag klart och tydligt sagt att jag INTE VILL träffa mannen som förstörde flera veckor av mitt liv för att han inte ville lägga två minuter på att skriva in lite info i nåt datasystem.

Men! Jag är glad idag i alla fall. Och trött just nu.

Godnatt!

Yellow monday

Idag har jag vart jätteglad hela dagen! Lerkrokin var så kul och blev så bra och lunchen var god och livet är bra och så har jag spelat guildwars med Kim vilket var jätteroligt!

Enda minuset är väl att mitt telefonabonnemang blivit låst eftersom jag inte betalt räkningarna.

Nu ska jag sova jättegott! Ska bli skönt!

Krokelikroki

Idag har vi lerkroki hela dagen och det är mycket roligare än jag väntat mig!

In other news så är jag nu brunett. Tjo! Livet känns bra.

Morgon

Jag somnade typ vid tre inatt. Det var dumt. Nu är jag jättetrött. Svårt att tvinga mig upp.

Min vän

Det känns som closure. Men det känns konstigt att inte kunna prata med dig om det. Det känns ändå skönt för det har gjort ont att förlora dig, det är inte nu jag gör det. Det gjorde jag när du blev tillsammans med människan du idoliserar, hon som är felfri och perfekt och fantastik och som är hela ditt liv nu. Det finns inte utrymme för mig längre.

Hejdå.

Vad i hela fridhemsplan

Jag har vart så trött hela dagen, inte hunnit med nånting, bara slö och trött.

Nu är klockan HALV TVÅ och jag ligger i sängen och är KLARVAKEN.

Inga atarax idag. Inte bara för att jag inte direkt har så mycket ångest, utan för att jag inte vill sova bort en TILL förmiddag. Ugh.

Terapeuten ställde in. Imorrn ska jag på nån undersökning på vårdcentralen.

Varför är jag vaken?!

Ibland glömmer jag var jag är

Ganska ofta till och med. Nu nyss trodde jag i någon sekund att jag var i Lund och blev jätteförvirrad.

Det var inte idag jag skulle till terapeuten, det var imorrn. Imorrn är det torsdag. Idag var det onsdag och det enda som fanns i kalendern var kroki men den missade jag. Jag har dock hunnit med så mycket annat. Så mycket så att jag knappt hinner tänka.

Lite mör nu men kan inte varva ner. Huvet i 180 och nu duschar Sanna igen. Varför alltid på natten Sanna? Förberedelserna för festen på lördag är inte alls klara men trots det så såg jag tre avsnitt true blood med några kompisar, som vi alltid gör på onsdagar. Och målar naglarna.

Nu slutade Sanna duscha! En snabb dusch idag! Hurr- nej. Nu började hon igen.

Kanske skulle be henne duscha när det inte är natt.

Har inte tagit min servering färgglada piller!!

Sådär. Nu måste jag verkligen släcka och sova.

Eller jag måste ju berätta ett par bra grejer. Jag konfronterade en gnällig person som alltid pratar om folk i deras frånvaro om att hon gjort det om mig och bad henne vänligt säga till mig nästa gång istället för att klaga bakom min rygg. (nästa gång jag spelar musik hon inte gillar. Det har varit väldigt svårt för henne att hantera den här musiksituationen.)

Och jag frågade en tjej i klassen som jag respekterar en massa om det var så att jag möjligen irriterade henne (ja) och om det i så fall fanns något jag kunde tänka på för att göra det bättre (njae). Hon verkade glad att jag frågat. Det kändes bra.

Så... Ja! Jag har också gjort en val.

Goodnight sweetheart

Jag ligger i sängen och lyssnar på suset i rören. Sanna duschar. Jag har läst lite i East of eden och bytt lakan.

Det har vart en rätt bra dag. Om man bortser från att jag sov till tolv efter att ha tagit en atarax igårkväll. Lite väl sömnigt.

Annars har jag nästan blivit klar med en stans och vill nog göra en till. Och min maskerad-outfit är väl också på g. Det mesta har gått rätt bra.

Imorrn ska jag till terapeuten på dagen.

Spela spel

Guild Wars 2 är jätteroligt. Det känns lite som om nån tänkte "ähmen om vi gör ett spel som tar de roliga delarna av World of Warcraft, men integrerar mer rollspel och allmän braighet och dessutom gör det för vuxna?" (därmed inte sagt att det är nåt snusk i spelet, det är bara inte så gullesnuttigt och färgglatt och tramsigt som WoW).

Annars så är det fest på lördag och jag är stressad över det och över min ekonomi och över skolan och lite allt möjligt.

Inte pratat så mycket med J den här veckan, vilket mest är skönt, eftersom jag fortfarande blir helt förstörd av att tänka på allt drama sist.

Inte pratat så mycket med nån utanför skolan. Maria är i Kina och... Alla andra är långt borta.

Så långt borta från mig.

Ska fortsätta spela nu. Innan jag blir deppig. Får konstigt ont i bröstkorgen av att tänka.

Ligger i sängen

...i fosterställning och försöker att inte tänka så mycket. Facebookar och kollar på instagram i telefon. Och bloggar, obviously.

Idag har varit en skitdag. Hundra procent skit. Ångest och trötthet och fanskap. Allt har gått fel.

Just nu försöker jag uppbåda nån sorts energi för att resa mig och ta en dusch.

Det går sådär.

Har ätit två mackor till middag.

Vill bara somna och vakna om några månader och må bra.

Frihet

Ikväll har jag inte haft nån ångest! Kanske för att jag är så otroligt trött efter gårdagens brandlarmsdrama och efterföljande omöjlighet att somna om. Och tillhörande panikångest.

Nu ska jag gå och lägga mig. Hoppas ångesten inte ligger och lurar under täcket.

I skolan gjorde jag idag ett armband under tiden som jag väntade på att en annan grej skulle bli klar. Imorrn ska jag träffa min terapeut.

Pling plong

Säger inte brandlarmet. Det låter mycket mer och man vaknar och måste stå utomhus tills brandkåren kommer.

Sen kan man inte somna om utan gråter i ett par timmar och huvudet är fullt av skit och till slut hatar jag mig själv och vill dö.

Jonas påminner om mina lugnande när jag smsar. Bra tänkt av Jonas. Håll tummar för att de lugnar. Och söver.

Kvällsångest

Måste kvällarna alltid komma med gut wrenching angst deluxe? Plockar i ordning i mitt rum, packar upp, är på rätt bra humör.

Sen är jag plötsligt otroligt låg.

Händer en enda jobbig grej så behöver jag flera dagar för att återhämta mig. Känner mig nästan lika jävla munter som jag gjorde i somras. Fan. Har inte ens nån anledning, det räcker med en sorgsen låt eller att råka komma och tänka på nåt som har varit jobbigt tidigare.

Och så hatar jag fortfarande att sova ensam. Brukade gilla det en gång i tiden.

Fan.

Tåga tåg

Mitt liv är så konstigt. Senaste två veckorna har varit extremt kaotiska.

Förrförra veckan glömde läkaren på min psykiatriska mottagning bort att skriva ut mina antidepp och jag kunde således inte ta dem på två och en halv dag. Resultatet var att jag låg och vred mig i total superpanikångest komplett med hysterisk gråt och hyperventilering. Till slut ringde hestisbestis upp och satt och gav mig andningsistruktioner tålmodigt tills jag lugnat mig.

Gudar vad det sög. Sov i vardagsrummet när jag äntligen lyckades somna. Nästa dag var jag knappt vid medvetande alls. Till slut fick jag ny medicin men det tog ett par dagar innan jag var någorlunda stabil.

Eller ja, jag är fortfarande helt skör.

Sedan dess har det vart lov, och jag har uppenbarligen jättesvårt att gå ifrån mina rutiner, för jag har mått så fruktansvärt jävla dåligt så att jag knappt har vetat var jag är.

Har dock haft ganska roligt. Det är skitkonstigt att vara... tja, GLAD men ändå ha galopperande dunderångest.

Har hälsat på moster i Sandviken, vilket var jättemysigt, och mormor utanför Bollnäs, vilket också var mysigt (trots att min superfina mormor kan vara lite negativ vilket är lite svårt att hantera när man redan är helt kajko i huvet av ångest) och till slut Stockholm.

Hade hoppats på att flaxa runt och ha massor av kul och träffa massor av människor men det blev inte riktigt så. Kom fram till stan, hade superångest, åkte ut till Lou i flempan, tappade bort mina hörlurar, bröt ihop och låg sedan och grät hela kvällen. Lou är helt magiskt bra och verkade inte alls tycka att det var konstigt eller jobbigt på nåt sätt att jag låg och hulkade i hennes säng. Hon var bara snäll och gullig och kramade mig.

Är så jävla glad att jag har vänner som är så fina så att det inte GÅR att tro att de inte bryr sig eller tycker om mig egentligen. Vilket annars är lite min grej när jag mår dåligt.

Åter igen satt bästa Jonas och tröstade mig över telefon i ett par timmar innan han åkte från hallonbergen till flempan för att trösta mig irl. Då blev jag så överraskad och glad så att jag inte alls grät så mycket mer den kvällen, eller på hela nästa dag, då jag och Lou hängde hemma hos henne och chillade och träffade Erik och hade det allmänt bra och åt jättegod pizza och spelade dataspel.

Dagen efter var jag fortfarande rätt mentalt utmattad men lyckades efter bara ett par mindre sammanbrott ta mig till hallonbergen, där Jonas och Anna hade fest. Det var jätteroligt och jag var glad och hade det bra.

Blev lite småhispig när jag såg att Tindra åkt in till sjukhuset med ett av mina absoluta favoritbarn och mest älskade människor, men det gick bra och ett par foton på barnet i fråga som ligger och ler i en sjukhussäng lugnade ner mig.

Jag somnade långt innan festen var slut och drömde en massa stressade och jobbiga grejer och var helt väck när jag vaknade och grät en hel del mer utan nån egentlig anledning. Men sedan somnade jag om och sov rätt gott med en katt och ett varmt täcke och när jag vaknade var det söndag och söndagen var jättemysig.

Tills jag bröt ihop igen. Suck.

Men men. Som vanligt satt Jonas och tröstade mig, och Anna och Izzie, och till slut hade allt blivit bra.

Framför allt så känns det som att jag och Anna kanske kan sluta vara rädda för varandra nu, vilket verkligen är på tiden. Jonas och Anna är ett helt fantastiskt par, de hör verkligen ihop.

Och nu är det måndag och jag är på väg hem till Leksand.

Ska bli skönt att komma hem.

Soft light of day

Efter att ha sovit ut så känns livet alltid lättare. Ångesten kommer alltid på kvällen, när medicinen slutar verka. Nu är det morgon, jag har sovit, tog mina färgglada piller igårkväll och de har haft hela natten på sig att göra mig stabilare.

Nu ska jag gå upp och klappa kattungar och dricka kaffe.

släkt

Hejhej, jag ska snart sova men jag orkar inte riktigt stänga av datorn så jag skriver lite istället.

Har haft några asdåliga dagar, då min läkare (som jag aldrig träffat) missade att skriva ut nya antidepp till mig och jag var utan i nästan tre dygn, vilket ledde till massiv jävla megapanikångest. Grät i väldigt många timmar.

Mycket bättre nu. Är och hälsar på släkt i Sandviken. Får dock ryck då och då där jag känner att ångesten är kvar, precis precis under det där tunna skiktet av medicinering.

Jag blir trött och less och arg och orkar inte alls vara närvarande. Allt känns hopplöst.

Som när jag tänker på att jag inte har nånstans att åka som är "hem", där det är självklart att jag är välkommen. Ibland känns det som att jag bara har mig själv. Att jag är ensam i världen.

Då vill jag aldrig mer börja lita på någon. Aldrig aldrig.

Just nu har jag känt så rätt länge. Kanske inte skulle druckit vin till middagen. Kanske skulle sova.

Kan inte fly från mina tankar, så fort jag försöker tänka på nåt annat så blir det bara värre, jag blir fan knäpp.

Börjar tänka på att jag inte är så nöjd med min egen prestation i skolan. Olönt att ligga och störa sig på det mitt i natten på lovet, studsar vidare och hamnar i barndomen, minns att jag ljög en massa. Och stal. Lurade i mina vänner konstiga, dumma historier. Varför? Som att om det kröp ner myror i tangentbordet på en dator så kunde man se dem på skärmen, eller om att jag en gång gjort så mycket popcorn så att hela köket blev helt överflödat av popcorn.

Varför sa jag så? Varför stal jag små, meningslösa grejer?

Allt känns jobbigt. Allt allt. Tungt, meningslöst, dåligt.

Men det bor två pyttesmå kattungar här, och de är söta, och två rätt unga men väldigt långa kusiner som jag inte ens träffat innan. Helt stört.

Tankarna studsar. Vill inte släcka och försöka sova, ensam i mörkret med alla tankar.

FÖR TJOCK KOMMER ALDRIG MER FÅ LIGGA SKITFUL MAGE KOMMER ALDRIG FÅ BARN KOMMER DÖ ENSAM KOMMER ALDRIG LYCKAS KOMMER SABBA FÖR MIG SJÄLV IGEN INGEN KAN GILLA MIG JAG ÄR ASDRYG KOMMER ALDRIG KOMMA NÅNVART KOMMER BLI SOM MIN MAMMA KOMMER MISSLYCKAS I SKOLAN LÄRARNA KOMMER HATA MIG NÄR DE INSER ATT JAG ÄR HELT KASS KOMMER ALDRIG BLI ÄLSKAD KOMMER ALDRIG HA EN EGEN FAMILJ LJÖG SOM BARN ALLA GLÖMMER BORT MIG JAG ÄR JOBBIG JAG FÖRSÖKER VERKLIGEN VARA BRA MEN JAG ÄR DÅLIG OCH DET GÅR INTE ATT ÄNDRA PÅ VAD SKÖNT DET SKULLE VARA ATT GE UPP JAG VILL INTE KÄMPA FÖR ALLTID DET ÄR HELT MENINGSLÖST

och idag har ändå vart en bra dag. Varför nu? VARFÖR, JÄVLA SKITÅNGEST, LÄMNA MIG IFRED FÖR I HELVETE jag gillar för fan inte ens popcorn

Jahapp

Då var helgen helt plötsligt SLUT igen. Jag hann inte med allt jag hade tänkt men jag har lyckats tömma golvet på prylar, slängt i (och glömt bort) ett par maskiner tvätt... Klippt en tjej...

Hm, haft mycket trevligt i alla fall.

Idag har jag längtat hem. Det är så drygt att hemmet inte existerar.

Saknar Tindra och barnen, Jonas, Doudou. Pyssel i vår lägenhet.

Grejen med att det är lov om en vecka och jag inte har nånstans att åka, eller råd att åka nånstans, och ingen som verkar vara sugen på att komma hit, är ju inte så peppande heller.

Jag känner mig gammal och ensam.

Vicken jävla kväll

Har krupit isäng efter en otroligt speciell dag/kväll/natt.

God mat, trevligt umgänge, hög mysfaktor (fan. Jag gillar inte ordet mysfaktor.), bakning, lite vin, mer god mat, mycket kaffe och en massa annat. Då det ösregnat konstant idag har jag mestadels hållt mig hemma, bortsett från paniksökande efter berusad vän i skog och några cigaretter.

Allt blev rätt bra till slut. Folk blev tröstade och kakan blev klar efter många timmar och det blev äggröra med bönor och bacon klockan två på natten, när huset var fullt av folk och det kändes som eftermiddag.

Sen förra onsdagen så har jag vart helt fantastiskt osugen på att dricka. Inte en chans att det är värt att bli bakis. Inte ens så kul att vara full. Och så umgås jag så gärna med ett gäng 20-åriga geeks som inte gillar alkohol och intriger. Jävligt skönt.

Idag känner jag mig stark.

Hej helg

Idag ska jag städa och tvätta och fixa. Ikväll kanske det blir lite film.

Jag har gjort den här idag:

Lugnet

Vi hade dramagruppsmöte, alla var trötta, vi kom inte fram till mycket. Sedan bestämde vi oss för att göra scones. En halvtimmes kaosande i köket, mjöl, deg, dålig mjölk.

Till slut så sitter vi där runt bordet, sju stycken, och ljudnivån sjunker. Samtal flödar lugnt och alla ler och äter scones och dricker te.

Tända ljus och mys.

Prototyp

Idag gjorde jag klart en prototyp till ett smycke. Så här blev det ungefär.

Vänskap är som en varm filt

Man vill inte alltid vara invirad i den.

Min vän kunde inte riktigt säga att han behövde utrymme, jag ville inte förstå. Men till slut förstod jag, och gav honom det. Nu förstår jag att jag också behövde det. Det är jätteskönt att ha det utrymmet, att börja minnas allt det roliga igen.

Och så kan jag plötsligt se honom mer objektivt. Och undrar smått vad det var som jag blev så kär i... Kommer alltid älska min bästa vän. Men han ska ju vara med sin fantastiska flickvän, de hör ju ihop, de är världens finaste par. Jag är så jävla glad att jag inte lyckades sabba allt för dem.

Gäsp

Så jävla svårt att vakna idag. Men jag hann till frukosten i alla fall. Måste sluta lägga mig efter ett.

Död ko

Ville bara visa en bild jag gjort som jag blev nöjd med. Här är den.

Och så vill jag också berätta att förkylningen börjar gå över och jag inte har så mycket ångest nu. Det är bra.

det stora avståndet

Grejen med att träffa folk man älskar och saknar, och sedan åka ifrån dem igen, är att man saknar dem ännu mer efteråt.

Och grejen med att vara förkyld och spendera hela dagen ensam i sängen är att man känner sig ännu mer isolerad än vanligt.

Så jag känner mig ensam och ynklig och nere, men vill inte smitta någon. Och ännu mer vill jag inte påminna någon om... mig.

Jag är så jävla glad att allt har löst sig på ett så bra sätt, men plötsligt känns det som om jag är hemsk om jag känner mig nere, även om det bara är för att jag är förkyld och har haft en jätterolig helg.

Jag kan liksom inte kräva mer. Jag kan inte prata med någon om hur jag mår för jag mår ju för i helvete alltid dåligt till och med när jag egentligen mår bra och alla har stått ut med mitt jävla gnäll så jävla länge.

Jag hatar att vara så jävla svag. Jag hatar att sakna folk och jag hatar att vara ledsen trots att mitt liv är skitbra och jag hatar att det aldrig bara går över!

Fan, jag har mått bra i typ... ett par veckor nu. Jag vill inte må sämre igen. Jag vill inte och jag orkar inte.

Jag vill bara att alla jag tycker om ska må bra och det känns som om det bästa jag kan göra för att de ska göra det är att hålla mig undan, jag är som en sjukdom, jag har bara negativ effekt på alla. Som en omvänd kung Midas. Allt jag rör vid blir till skit. Alla jag träffar mår dåligt. Antingen för att de bryr sig om mig och jag är konstant miserabel, eller för att jag fuckar upp allting så att jag gör andra ledsna.

Men jag vill inte hålla mig undan! Jag vill inte behöva släppa taget om alla. Jag vill ha kvar människor i mitt liv.  Jag vill inte behöva välja mellan att de ska må bra och att jag ska må bra.

Det spelar ingen roll. Jag kan inte välja att jag ska må bra, för jag gör ändå inte det. Jag är trasig och jag börjar tvivla på att det finns någon räddning. Jag kanske helt enkelt kommer fortsätta vara trasig. Människor kanske helt enkelt inte orkar med mig. Jag har nog inte så mycket annat val än att acceptera det.

Jag vet att det finns många som bryr sig om mig. Jag vet att jag är älskad. Men den enda jag kan komma på som aldrig lessnat på mig bor i ett annat land, och hon ingår definitivt i gruppen människor som bryr sig så mycket så att hon mår dåligt för att jag gör det. Jag klarar inte av att göra människor ledsna för att de bryr sig.

Fan, det här är bara en jävla massa patetiskt jävla gnäll. Nu ska jag ta ett par Atarax och sova.

"inte berusad" nä

Kära bloggen, förlåt föressten för denna lögn från igårkväll. Var jättefull. "Glasen" vin jag drack var stora burkar. På minst ett par, tre deciliter.

När jag tänker tillbaka på kvällen så påminns jag om filmen "Las Palmas".

Dagen som försvann

Torsdag: somnar runt två(?) efter att ha kramats en bra stund med en mycket vacker tös.

Vaknar många gånger under natten, kallsvettig och illamående.

Går upp tio i sju och kräks. Mycket.

Stänger av väckarklockan som börjat spela smells like teen spirit tio minuter senare.

Vaknar runt tio. Går upp och lägger mig i soffan och tittar på när Bingo Rimér bråkar med sin dumma fru på tv. Går och lägger mig igen.

Vaknar cirka fyra av att Gisela knackar på och undrar om vi ska fixa mat.

Vi gör det, det är gott. Sedan kollar vi på film, Howl's moving castle, vi gör kladdkaka och tittar på Nausicaä of the valley of the wind.

Jag blir klar med en enorm sjal. Jag går och lägger mig.

En spindel kryper över min arm i min säng och jag ångrar genast allt jag sagt om att spindlar är snälla som äter upp alla andra insekter så att man slipper dem. Flugor som kryper på en är inte alls lika äckliga. Inte ens lite.

Men ja, då ska ja väl försöka somna, trots spindelterror. Godnatt då.

Godnatt ||

En såndär grej med att bo på internat: ringa sin kompis och fråga vad som är fel. För att man hör att nåt är fel på hans röst. När man ligger och tänker sova och han är ute och röker utanför.

Och faktiskt vara till lite hjälp.

Godnatt

Den söta killen var mest dryg och jag fick ont i huvet, men skolans sötaste tjej är fan sötare än den söta killen.

Å henne fick jag hångla med. Hihi!

Helvete

Blir helt stört provocerad, hatar att bli det.
Har lagt ner en jävla massa tid på att arra en fest och fixa en jävla massa, och idioter förstör allting. Får fan spel.

Druckit tre glas vin på fyra timmar, inte berusad. Bara förbannad.

Vill bara skrika svärord.

Nån jävla snubbe beter sig som en jävla ***** och är stört otrevlig och dryg, och skyller allt på mig.

Alla leker dj och sätter igång typ lady gaga's alla låtar.

Aa. Det är väl det. Sitter och vaktar datorn nu.

Hoppla

Hektisk dag!!!

Skola (byggt konst), kroki, elevråd, festarrangerande. Knappt hunnit tänka.

Men! Det finns en söt kille här. Hans sms blir längre för varje dag.

Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. "Playing it cool" är skitlätt när man har så mycket att göra så att man knappt hinner märka när man blir flörtad med. Om jag nu blir det? Jag är inte säker? Hoppas jag, inbillar mig, eller förnekar jag det? Han kanske flörtar mer än vad jag inser?

Gha. Jag är alldeles för trött för att tänka.

Idag har varit en bra dag

Mestadels.

Just nu är det sent och jag är trött och jag har ätit för mycket glass. Och jag har vart rätt trött hela dagen.

Men vi har konstnärlig utveckling, och jag gjorde klart den första uppgiften och är mycket nöjd. Och jag är nästan klar med en av mina tusen stickningar.

Och framförallt så har jag jobbat på bio kontrast, en liten bioklubb bestående främst av folk från skolan. Vi visade Moonrise Kingdom, den var helt underbar! Jag kände större delen av filmen att jag kanske skulle ta och se bara den här filmen. I resten av mitt liv. Helst varje dag.

Sedan gick jag hem i sällskap med några av mina favoritmänniskor här, vi åt glass och hade jätteroligt. Nu är det sent och jag är så trött så att jag knappt orkar resa mig och borsta tänderna.

Imorrn ska vi förbereda inför festen på onsdag, på onsdag är det fest och på torsdag dramagruppsmöte och på fredag åker jag till Stockholm för att fira att världens bästa T blivit klar med sin utbildning!

Hektisk vecka, trött tjej.

Men en liten känsla av frid. En liten känsla av att allt kommer bli bättre. Att allt redan ÄR bättre, att J är glad, eftersom han är med någon som gör honom glad. Och hon är glad, för att hon är med honom. Mina tunga mörka skuldkänslor lättar lite. Jag har inte förstört allt, de mår bra. Hon får honom att må bra. Jag är så jävla glad för de där två underbara människorna. För nu är allt ganska perfekt.

Höstnatt, skog, höstdoft, stjärnfall

På väg hem efter en jättemysig och bra kväll hos Hannah. Det är minusgrader och natten sprakar av färger och stjärnfall och tystnad. Jag är helt uppfylld av en jävligt bra känsla av att ha haft det jävligt trevligt och gränslös kärlek till hösten. Har ägnat promenaden hem åt att fota i mörkret utan blixt, stå så stilla som möjligt, inte andas och se hur bilder framträder som fångar ungefär de mörka skuggorna runt en uråldrig vagn, ett snett litet hus, ljusen som speglas i Siljan.

Månen som lyser stor och kritvit och tusentals stjärnor som helt hypnotiserar mig.

Ska ut nån natt med stativet och ta bilder av mörkret.

Det är skönt att må bra.

Känslor och ord

Min vän ringde mig igår, vi bråkade. Igen.

Det var inget riktigt bråk. Men vi avslutade samtalet på ett tråkigt sätt, vi var båda missnöjda med den riktning det tagit och vi kunde inte direkt uttrycka oss konstruktivt.

Min vän ringde upp mig igen. Han var tyst länge, han pratade lite, vi var båda ledsna och upprörda, han försökte förklara, jag ville inte förstå. Jag kände mig sviken, han förstod att jag kände mig sviken.

Men så sa han något, något som han nog inte trodde skulle hjälpa. Om hur han kände. Om vår vänskap. Om mig och min depression.

Och då förstod jag.

Att allt handlade om att han brydde sig så mycket om mig att han åsidosatt sig själv. Att han litar på mig så mycket så att han kan vara ärlig. Att allt är okej.

Han är en fantastisk vän och han har alltid ställt upp för mig. Även om det vart asjobbigt att ställa upp. Även när jag vart asjobbig.

Tack. Det finns ingen som du.

Sömnen

Tog en och en halv lugnande igår och sov inatt utan att vakna hundra gånger för första gången på ett tag. När jag vaknade låg jag likadant som när jag somnade. Läskigt. Och att komma upp ur sängen är svårare än vanligt.

Ensam natt

Allt är värst på kvällen. Det känns så löjligt, när jag tog medicinen på morgonen var det värst på morgonen. Det är alltid värst när det har gått ungefär ett dygn.

Ständigt ifrågasättande. Är det här mina RIKTIGA känslor? Eller är det när allt känns bra som det är på riktigt? Är jag mig själv nu?

Jag vet inte. Båda är jag. Min glada Jekyll och min hysteriskt gråtande Hyde. Men den kalla, avstängda, tjuriga personen jag är ibland känns inte som jag alls.

Jag känner mig ensam och bortglömd. Jag saknar mina vänner. "Du är ju inte bortglömd" säger J och glömmer att höra av sig. "Du är ju inte ensam".

Nej, mina nya vänner börjar kännas som vänner mer än som folk som bara råkar gå på samma skola som jag. Men inte helt. Jag håller fortfarande på att lära känna dem.

På nätterna är jag helt ensam. Helt bortglömd. Min smala säng känns för stor och ingen håller om mig längre.

Ingen andas samma luft som jag.

Ingen svarar på mina sms.

Spexigt

Har tråkigt. Känner mig ensam. Har trots det ingen riktig lust att göra mig i ordning och försöka träffa folk. Inte på partyhumör.

Vill vara ifred, men inte ensam.

Hjältar

Jag har introducerat ett par vänner på internatet för heroes of might and magic. Det är skoj. Plötsligt vart det sent utan att nån märkte nåt.

Hablargh

Mår rätt bra, men på ett väldigt avstängt sätt. Grinig och irriterad. Men inte ÅNGESTEN. Sen kommer jag upp på mitt rum efter många intensiva krokitimmar och bryter ihop.

Jag gråter mig till sömns och vaknar vid åtta av att jag drömmer mardrömmar. Jag har panik och är rädd och ensam och ÅNGESTEN sitter som ett stenblock i magen, iskallt.

Jag mår sämre och sämre. Jag hoppas att det är tillvänjningen av den nya dosen. Att det går över.

Jag saknar Maria, Tindra och Jonas. Jättemycket. Jag vill ha mina vänner. Jag vill vara med människor jag älskar. Jag behöver dem, och de är så lågt borta, och de behöver inte mig. De har allt de behöver, underbara sambos och roliga liv.

Jag vill inte ringa och vara ledsen. Jag vill inte gråta i telefonen och veta att de känner sig obekväma eller maktlösa eller ledsna för min skull.

Nånstans vill jag inte att de ska bry sig eller veta. Jag vill inte vara en börda. Eller ett offer. De har egna problem.

Men jag saknar dem så jävla mycket. Tindra och barnen. Jonas. Dina, alla strömmingar.

Och alla jag förlorat.

Borde sova

Kroki är skitkul. Jag lär mig massor.

Inatt sov jag skitdåligt och jag har vart trött hela dagen.

Jag ökade min dos för några dagar sedan och har sen dess mått rätt dåligt.

Saknar min lägenhet. Saknar Tindra och barnen, Dina och Jonas och alla andra.

Känner mig avskuren från allt, bortglömd. Här också. Alla är snälla (okej, inte alla, de flesta dekoratörerna är rätt otrevliga och idag grälade jag med en kvinna i min klass) och vill gärna umgås med mig men jag orkar inte. Inte alls. Vill bara vara ensam, men inte egentligen.

Orkar inte må såhär mer.

Äventyr

Åh. Vilket dygn.

Jag kom till Stockholm på fredag kväll. Jag åkte ut till hallonbergen och hem till Lillabjörn. Vi drack te och pratade och planerade inför maskeraden och åt pizza och hade jättemysigt. Jag däckade vid tolvsnåret och sov som en död.

På lördag åkte jag in till stan med A, som skulle jobba. Vi pratade på tunnelbanan om grejer och det kändes jättebra. Det kändes som om den gamla A dök upp! Skymtade till lite bakom den lite oroliga tjejen som vart där istället. Mitt hjärta växte en storlek när hon dök upp och började prata om J. Jag är så jävla glad att de är så kära i varandra, och de verkar göra varandra så glada.

Det var så totalt bara fint och inte på något sätt jobbigt så att jag nästan kände mig lite berusad.

Jag kom in till stan och köpte garn för alldeles för mycket pengar.

Sen åkte jag till blackan och träffade Mli, och YtJM, och åt muffins och hade jätteroligt, och sen åkte jag till stan och träffade Tindra och Oscar, och det var så kul att träffa dem!

Sen tillbaka till Hallonbergen, bytte om och sminkade Lillabjörn och mig själv och kom till slut iväg jättesent till maskeraden.
Lou blev jätteglad över mitt surprise-appearance och alla andra också. Jag hade jätteroligt men drack inget (smakade på lite innis&gunn och wyldwood) och var mest trött och hungrig.

Det blev så sent och bussarna tillbaka till hallonbergen, på motsatta sidan stan, skulle ta sån jävulskt tid så jag sov hos Lou, helt utmattad, utan att ha tagit min medicin eller tagit ur linserna eller sminkat av mig.

Idag har jag känt mig så stört bakfull, antidepp-abstinens och superhunger och vätskebrist. Men underbara vackra fantastiska Lou bjöd på pizza och mys så att jag till slut bara hade lite huvudvärk (och yrsel pga abstinensen).

Jag insåg att biljetterna till tåget hem till Leksand var slutsålda utom till det sena tåget, och min klass- och hus-kompis bokade en biljett till mig till det eftersom jag satt på flempans pendeltågsstation och kände mig förvirrad efter att ha missat en pendel och sen en till för att den stannade så långt bort så att ingen fattade att den var där alls.

Hade nog inte hunnit till det tidigare tåget ens om jag ville. Så jävla trött. Känner mig riktigt bakis. Åt en dajm och drack nån sorts burk-kaffe i väntan på pendeln så huvudvärken har börjat lägga sig nu.

Nu är jag i alla fall snart tillbaka i hallonbergen där jag ska byta om och packa ihop fort som fan och sen dra in till stan och åka hem till Dalarna. Jävligt förvirrad dag. Men kul!

Kollade på "trailer park boys" hos Lou. Helt stört bra kanadensisk tv-serie.

Skymning

Skymning i skogen är en bra skymning. Jag har promenerat till stan (byn?) med Hannah och handlat lite. Nu är jag på väg hem och det börjar bli lite kyligt (dagen har varit varm) och jag har satt mig på en bänk vid stigen för att rulla en cigarett och njuta av det blågröna ljuset. Vattnet glittrar mellan träden. Alla färger blir djupa och dova. Björkstammarna glimmar svagt, grått. Doften av barr och svamp och löv och jord och mossa är nästan berusande.

Tror jag struntar i cigaretten.

Kultur

Det är rätt kyligt ikväll. Jag är på väg in till Leksand för att närvara vid klassens sista pass i kulturnattsevenemanget. Vi har byggt en skrotakulptur. Antar jag i alla fall, jag har inte sett den än.

Jag har mött ett par polare från skolan på vägen, alla är sega men verkar ändå vilja hitta på nåt ikväll. Jag trivs här, det känns som om jag passar in och har lätt att komma överens med folk.

Och jag kan göra vad jag vill. Det känns nästan magiskt att ha tillgång till en verkstad, dygnet runt, hela tiden. Det är som en dröm.

Jag och J har pratat ut lite och han har inte glömt mig. Jag har köpt en korg som jag blivit väldigt kär i och som har fått ersätta väskor helt.

Hela stan är upplyst i vitt och rött eftersom en stor mängd japaner från Leksands systerort i Japan är här på besök.

Nu är jag nästan framme. Det ska bli kul att se skulpturen.

Hatar mardrömmar

Har legat vaken i snart en halvtimme. Rädd att somna om. Känner mig så ensam

Saknar

Saknar min bästa vän. Vi delade allt. Vi pratade om allt. Vi var varandras stöd.

Efter bara två veckor började jag märka att sms kom mer och mer sällan, telefonsamtal knappt alls.

Så viktig var jag. Jag vill inte kräva mer än han vill ge, så jag slutade vara den som ringde upp, eller smsade. Nu har vi knappt haft nån kontakt på flera dagar.

Så många människor som jag saknar så mycket. Så många som inte verkar vara så intresserade av att upprätthålla någon kontakt. Känner mig avskuren från mitt gamla liv, mina vänner. Jag litade totalt på dem, speciellt på honom.

Today my heart hurts

I love going to school. This place is great and wonderful. But I'm thinking so much about everything I lost, and people I miss, and I feel so sad. It feels like the sadness is so deep and all-encompassing, like it's in the core of my being, like it can never go away. I hate feeling like this. I want to be happy, and most people think i am. I'm having lots of fun but the sadness is always there, like a black rock inside me. A big one.

I don't want to be in love. Ever again. It's the most horrible thing in the world.

Lunch

Eating with J in a food court in town. Spicy curry. Very nice. Best of all - I'm not panicking or freaking out or shutting down or anything!

Ugh

It's really really late. I'm packing and preparing for leaving early Wednesday morning and I'm really tired and I have so much to do and... I'm going to bed. NOW.

Sunrise

On my way home while the sun is rising, feeling.. Great. It feels so wonderful to be not only not sad, but actually HAPPY. Had a good time. Also a couple of glasses of wine, which I'm probably going to pay for in the morning.

But maybe it's worth it.

No, it's totally worth it! I actually went into town - alone - and to a pub! For the first time in MONTHS!

Yay me.

Swim swim

Today I took the first bath of the year! It was very nice. I also became a redhead again. We're on our way home from the lake now, gonna make some pasta and tonight I'm meeting an old friend! Good times.

Alone time

For the first time in a couple of weeks I am alone by choice! It feels great. I finally feel like I'm coming out of the great darkness that I've been drowning in the past month.

Good birthday present.

Jonas

Jonas on our balcony

Natt

Klockan är snart tre på morgonen. Det är 20 grader varmt ute och jag har spenderat dagen med att få kraftiga panikångestattacker.

monsterkittie shared an Instagram photo with you

Hi there,

monsterkittie just shared an Instagram photo with you:

view full image

"YEAH"
(taken at Lämmelboet)

Thanks,
The Instagram Team

Sleepy

Another one of those nights where it feels like I haven't slept at all. I think I did tho, and I slept a lot during the day yesterday. Still, I'm so tired, all the time. Crawled into bed again after almost falling asleep on the sofa. Gonna try to sleep for an hour before I do the laundry.

New nightmare

I need to go home. I woke up so many times tonight, and I had more nightmares, and I did a full spin during the night, so now I am lying the wrong way. My head hurts.

I miss J, but I can't help feeling that I should stay away to give him some space. I feel so neurotic and annoying. I wish I could just relax but at the same time I feel a bit hurt when he doesn't call or text unless I do it first. He shouldn't have to, I know he cares about me loads.

I feel so stupid for thinking this way.

Ugh. I hate myself when I'm whiny and neurotic. It's not me. The real me is relaxed and happy and confident. I can feel that real Kristina struggling to shut the whiny, depressed Kristina up. But my evil twin keeps on winning. Keeps on whining.

And I hate myself, and I hate myself for hating myself.

Blomdoft och rävskrik

Det är måndag kväll på Lidingö. Allt är stilla och tyst. Häggen är som vita fyrverkerier.

Vi promenerar i skogen, det är vackert och doftar berusande. Jag har knappt varit ute på flera dagar, hela långhelgen spenderade jag med att städa nästan maniskt.

Det är skönt att röra på sig. Vi går tills det är mörkt och sent och pratar om allt möjligt, som vanligt. Om fester och rävskrik och känslor och lämlar och mat.

Det tar mig ytterligare en halvtimme att komma hem, men med mig har jag en stor bukett hägg.

Normer

Alltså. Hon kanske inte är sjuk, hon kanske inte är onaturligt smal. Men jävligt smal är hon, och på bilden till höger ser hennes kropp fan felkonstruerad ut. Det är väl antagligen shoppat men ändå.

Jag vill inte titta på henne och känna att jag önskar jag såg ut så. Jag vill inte att någon ska se den här kroppen som idealisk eller normativ.

Sen stör jag mig också på att de valt två bilder där hon står i nästan exakt samma pose, med samma bikiniöverdel (men i olika färger) och med fula surfbrädor i samma grepp.

Om jag skulle ta och analysera bilderna lite. På två av dem ser hon lite tom ut, otillgänglig och sval kanske, eller passiv. På en av bilderna ler hon, och det är väl bättre. Passivitet hos kvinnliga modeller är vanligare.

På bilden i mitten är hela hennes pose passiv. Hennes ben är särade, hennes mun lite öppen, armen hålls lite ut åt sidan. En sublim sexualisering. Diskret men fortfarande tydlig. Hon är tillgänglig och passiv. Hon gör inget motstånd.

Till vänster är benen särade, brösten framskjutande. Till höger är hennes underliv frampressat i en pose som ser helt onaturlig och obekväm ut. Armen bakåt på båda, även det i en onaturlig vinkel. Testa själv. Ställ dig i vilken av dessa poser som helst. Svanka, tuttarna ut, armen bakom ryggen.

När jag testar så för det tankarna till bondage.

Och när jag tittar efter så har hon en massa stora armband, som nästan påminner om bojor...


Men nu överreagerar jag, eller? Nu är jag lite för rabiat kanske? Eller?

Eller?

Some new bracelets

A while back I made loads of braided bead bracelets, and yesterday I thought of a good way of making closing mechanisms for them.

I'm wearing a bunch of different ones, mixed colors and styles, on both arms. Love them!

Bottlefed lambs

These are lambs that weren't as popular with their mothers as one would wish. The one in the foreground is Latte, who belongs to my dad.

They are all bottle fed, but Latte can't seem to get the hang of it. Dad and the temporary foster-mom have too try to get other sheep to let her drink their milk, which can be a bit tricky.

I helped bottle feed them yesterday anyhow and they are so sweet! I love lambs!

Sheepskin

After YEARS of wanting one, daddy FINALLY gave me a skin from one of his sheep! It's beautiful!

Relieved

So yesterday my new boss (since like two days) called me and asked me to come in, even though I have a sinus inflammation or something.

I knew he was going to fire me, and he did! But it feels okay. The company are letting approximately 10% of the workforce go, so it wasn't a big surprise. They pay me WAY too much for not doing very much at all to justify keeping me there. And I was really tired of it! So two months with full payment plus another shitload of money feels like much more fun.

Got other news last night that didn't make me happy at all.

Listening to: Meshuggah

Stash

Goin through my yarn stash. Realized I have A LOT of silks, and yarns I spun myself! Huh. I love finding forgotten treasures.

Time on my side

Today I have had lots of time. I slept in, we've made cupcakes, we're painting eggs, I've been knitting... It's great. I'm listening to The Hunger Games on audiobook and I love it! We have guests from Ireland and were making pancakes from all the eggs we've blown out.

Supe glu

Ångest botas bäst med intensiv kreativitet. Har planterat om köksträdgården till en stor ört-kruka med många "balkonger". Har skissat på idéer till självporträtt. Har ritat på en present. Har slutligen nästan limmat ihop fingrarna med billigt superlim kallat "supe glu". Det var så lättflytande att jag inte ens märkte att jag fick det på fingrarna.

BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

What happened? I am crawling out of my own skin. I am drowning, exploding. I am out of balance, spinning too quickly, wavering. I can’t focus. White noise fills my head.

I am not inside my body. I am not in contact with my head. I am a storm of inspiration and angst and I need to get it out of me, it crawls out of my fingers, my eyes, it makes me shudder, it makes me nauseous.

I feel like I am trapped inside myself without being able to control myself. I am watching the world through my own eyes. I am writhing in pain inside myself, I am watching myself writhe in pain, I feel non-human.

I want to go home.

Candy lips

I am very happy with the result of combining the lip stain and the lip lacquer that I bought a couple of days ago. And the blusher as well. Had a bit too much fun putting on my makeup tho, 30 minutes just flew by.

"Thirty minutes?" you might ask. "how is that possible? It doesn't even look like you're wearing that much make up?"

Well, I helped the kid find some clean clothes, and I am wearing a lot of make up.

Foundation
Concealer
Eye liner
Brown eye shadow
Gold shimmer eye shadow
Gold eye shadow
Blush
Lip stain
Lip pencil
Powder
Eyebrow gel
Liquid eye liner
Mascara
And lip lacquer.

In other words, WAY more than my morning routine allows, and than I usually wear.

Well this isn't a make up blog. So I am also going to tell you that I finished cleaning the whole kitchen, plus hallway yesterday! It felt so incredibly good! Aaaah the kitchen is so clean... Now I can call the landlord and ask them to come and help us connect the new dishwasher!

And tonight I'm replanting my shoots, and hopefully it won't be too late. They don't look too good at the moment. And if I can afford it after all the bills are paid I'm gonna go to IKEA and buy a miniature green house for the chilies.

Dishes done!

So for about two or three weeks time has moved too quickly and no one has had time to tidy up and crap. We've all done loads of dishes but we never quite got through the mountain that took up half the kitchen.

Until today. I had severe stomach pains, a sore throat, a headache, bad sleep due to extreme RLS and a bad case of angst to top it of. So I stayed at home today, and did pretty much nothing but dishes.

J helped out with cleaning the kitchen as well. And we took some pics of him for his CV. Now I'm gonna vacuum as well, and then the kitchen will be cleaner than it has been in ages! It feels so great. The mess has been killing us all.

Red fever

I had lunch and I was gonna go return a hair-thing I bought last week, but Kicks is right around the corner at the mall so I kinda accidentally went in to look for a blusher. I found one (very strange that the picture seems to be of a totally different product), obviously, and a new lip lacquer and stain from Lumene... I've been thinking of buying another lip lacquer since I have one that I love. This new one seems VERY nice!!!

Ah, I'm happy. No more make up this month tho... Bought a brown eye shadow palette a few days ago, and a new nail polish (nr. 91 I think) that I haven't even had time to try yet! It's red as well tho and I think it's going to go very well with the rest of this shock-red makeup.

The blusher is super lovely on. Dollface-warning. And the lip lacquer applied on top of a little bit of lip balm makes a lovely sheer reddish-pink hue.

Note: While googling for pictures of porcelain dolls with rosie cheeks I found so much weird stuff. The internet man. The internet.

transitional management

ALRIGHT Y'ALL I just went through and labeled all my seven hundred and fifteen posts with "swedish" or "english". So now it's a bit easier for all my non-swedish-readers to find the posts that are in english.

In other news I'm cutting down my dose of happy pills and the difference is HUGE. I have loads more energy and life feels easier.

Met E this weekend for the first time in four months. It was great but I don't think I can go back to wanting a relationship with him. He is too immature (despite being 34), he's a control freak and he has a need of proving himself which is a huge turnoff. Prefer men who trust themselves and others, who can be silly and funny and relaxed.

We switched rooms this past week. I got T's room, the kids got my room and T got the kids' room. Last night I finally - after a week of cleaning and sorting and fixing - felt like it's getting finished.

New favorites

Hey guys it's me. I found this artist today over at Society6, Tim Shumate. He has a website too, and a facebook fansite thing. I am totally hysterical here. This is so awesome! I love it so much. How can I not spend my money on a hoodie here?!

rights to the pic belongs to the artist of course!

SO AWESOME RIGHT

The angst

Trying to get to work, but I have a really bad angst. Hard to explain in English.

Jag har svår ångest. Som ett järnband runt bröstkorgen. Som kalla händer runt min hals. Som... Som smärta. Som att min själ är full av tjära. Jag försöker om och om igen att göra mig klar och gå, men det går bara inte.

Jag mår illa. Jag vet inte vad jag ska göra.

Håret

Ville inte lägga mig i debatten - har inte sett till EN ENDA kommentar om att folk med kroppsbehåring är äckliga, bara en massa jättearga om att de inte är det. Men jag måste trots allt lägga mig i, för jag tycker ju alltid grejer.

Men såhär liksom. Killar rakar sig en massa på en massa ställen. Tjejer också. Eller så låter de bli. Jag själv är en lat jävel och har alltid håriga ben, ibland andra ställen med. Ingen har någonsin, någonsin sagt något om det. Jag har aldrig brytt mig om eventuella sexpartners har det.

Skulle en man välja bort mig för att jag har hår nånstans där han inte gillar hår så okej. Visst. Det berör mig inte alls. Väljer han bort mig för att jag har för mycket smink (vilket är lika troligt som för lite) så visst. Väljer han bort mig för min hårfärg, så visst. Jag klarar mig utan ytliga snubbar. De får vara ytliga, för det är jag också ibland.

Det berör mig inte att ytliga idioter tror att det är okej att skriva bullshit på internet om att håriga tjejer inte får ligga eller whatever. De får de ju uppenbarligen.

De enda som någonsin har sagt något om min eventuella kroppsbehåring är andra tjejer.

Såatteh... Om du läst enda hit så kan du få lite fakta: hår under armarna leder till minskad armsvett, och behagligare kroppslukt, detsamma gäller mellan benen.

Jag tycker att det beror på - vissa passar med, vissa utan. Killar som tjejer.

Liten odling

Jag och barnen planterade lite frön i en baginbox.

Friday night chili

You out on some Tom Waits, clean up the kitchen, let your french young friend mix a Fidel Castro and get to choppin'.

Basistmagnet

En man sitter i mitt kök och dricker vin. Han sjunger och pratar och han är snygg.

Han har diskat och han berättar en massa saker.

The weekend is coming!

For lunch today I had a pretty serious lamb curry from the food court. I usually avoid it but I'm in such a good mood today I even survived that.

I'm kinda love high without being in love. I love my friends and myself and the world. I feel loved.

And also I got a little surprise today. A good one!

Listening to: Hoven Droven

Night lost

Augh I'm so very tired. Went to bed too late and didn't go to sleep until even later. On the subway now, not so very late! I'm proud of myself!

Today I got my spring jacket from the closet and my winter one will hopefully take it's place rather soon.

I need coffee.

Ah at least it's Friday.

Listening to: Kyuss

Lunch

Gick för att köpa lunch, skulle in lite snabbt på Clas Ohlsson och köpa dammsugarpåsar.

Gick ut med dammsugarpåsar, en förlängningsladd, en sladd till förstärkaren och en reflex. Kom på att jag ville ha lite nya gummisnoddar och gick in på H&M. Kom ut med två olika gummisnoddsfnurror och en hel del underkläder.

So far so good. Jag behöver faktiskt alla de grejerna.

Jag behövde också någon sorts A5-mapp. Det blev en pärm, plastfickor och en läder-mapp. Och en barnsax. Kanske lite mer än nödvändigt. Suck. Ibland är jag så heteronormativ.

Annars är jag på bra humör. Ska på studentspex ikväll!

Lyssnar på : Truck Fighters, Kyuss, Danzig.

Bleached the fuck outta my eyebrows last night

Better

I've been trying to sort out my stuff for a couple of days. I have a lot of stuff. I found a few old diaries, all with a few pages left to fill. So last night I followed Twinkle's advice and wrote five things I was happy about. Feeling loved, feeling secure, trusting people, that I had spent the evening with good friends was a few.

This morning when I woke up I wrote down some of my dreams. I was really tired and I started flipping through the pages absentmindedly.

I found a few things I wrote while I still lived with my ex. Things I wished for, things I didn't have. "To feel like someone cared", "to be listened to", "to be comforted when I'm sad" and things like that.

I realize more and more how fucked up everything was. How wrong. How everything slowly moved away from everything good and I was right in the middle and I couldn't see it.

But now I have all those things. And I'm not in a relationship.

Life is funny.

Listening to: The Kinks

Han sjunger

Han sjunger inte bra. Men han sjunger ofta, han får mig att le. Han piper med i "girls just wanna have fun" utan att riktigt kunna texten och han skrattar åt sig själv. Han ler mycket, han dansar små "jiggar".

Det är lätt att bli glad när man är med honom. Det är väldigt skönt att ha en sån vän.

Vi äter pizza i gamla stan, och går på ett café i ett gammalt fängelse. Vi sitter i en minimalisk cell och delar på en semla. Det känns väldigt okomplicerat, roligt, bra.

Ångesten släpper.

<3

I love my friends so much. They mean the world to me, all of them. I feel so lucky to have them.

If I learned one thing from this depression, it is that I am never alone.

<3 my heart explodes with love and gratitude.

Åh du frustrerande man

Du har ingen mottagning och är inte online någonstans på internet. Du ringer inte och säger "skulle vi fika eller" och du stannar inte kvar i min säng hela dagen så att jag kan komma hem och krypa ner bredvid dig igen.

Går och köper en flaska vin. Sen antar jag att jag åker hem, till min tomma säng.

Frustrerande.

language

So I noticed that I have a few readers in the states, and I translated the blog into English with the Google translate function, and... yeah... that was a laugh.

So I think I might start blogging in English, since Swedes still understand it, and I tweet in English, and I like English. There might be a few posts in Swedish, but... yeah.

Also, I made a new blog last night; drunken crafting. Not to be confused with drunken rafting, which isn't as much fun at all.

In other news I am at work and my head hurts.

Listening to: Screwhead

Pendla

Har bytt kontor. Pendlar nu till Kista. Kontoret här är som en Eschertavla. Känner mig nästan sjösjuk. Är helt ovan vid att inte kunna hitta!

Och så är det mycket seriösare. Alla är vuxna och seriösa här. Men jag kör på mitt gamla trick, le mycket, låt dem inte se att du är rädd, skratta när andra skrattar.

Och så ärligheten. Jag berättar att jag varit sjukskriven för depression. Jag är hård när det kommer till arbetsmoral och personlig moral, så att säga. Jag är tydlig med att min hälsa är viktig för mig. Det gör bra intryck på folk.

Fniss

Jag har precis somnat, när mitt sällskap frågar vad jag skrattar åt.
"Va?" frågar jag förvirrat. "oj. Nånting nån sa. I en dröm."

Han skrattar och håller om mig, och efter några sekunder har jag somnat om.

Morgon

Skönt att sova själv ja. Men tråkigt att vakna ensam.

Natt

Det är skönt att ha sängen för sig själv ibland. När man haft en lång, jobbig dag.

Min hjärna sprängs

Tindra har spenderat eftermiddagen - och en bit av kvällen - på akuten. Jag har barnvaktat två vildar, med för lite sömn i systemet. Vi har åkt pulka och ritat teckningar och det ena med det femte. Jag är helt slut. Jag är orolig för Tindra och barnen är oroliga och spattiga och fan.

Var med Tindra till VC i morse. Lång dag.

ken lee

Idag har jag fått lite mail (ett), skickat lite mail (ett) och druckit lite kaffe. Jobbar hemifrån men skillnaden är inte så märkbar. Soffan är skönare än jobbstolen, osminkad. Eller ja, brukar inte ha morgonrock på jobbet.

Tänkte ta och försöka städa lite. Sitter för tillfället och lyssnar på Jonas band Screwhead och gillar det som fan.

Äeh men dammsugning kanske. Nog med dumma youtubeklipp och facebookspel.

--EDIT--

Oh right, gjorde ju en make up-gif. från osminkad till sminkad på ca 2 sekunder.

Lyssnar på: Screwhead

Läser: Gamla blogg-inlägg

Tänker på: solon, kramar, distpedaler

dåliga beslut

Halv ett inatt klippte jag lugg. Känner mig inte helt nöjd med det. Ser ut som Cyndi Lauper litegrann. Men den växer väl ut snart och tills dess kan jag sätta upp den med hårklämmor och grejer. Inte optimalt men vafan. Nu vet jag i alla fall.

Ikväll ska vi ha fest för Jonas, vår hustomte. Vår favoritfransos. Han fyller 21, internationellt myndig! Det firar vi med en liten lugn bacchanal. Eftersom vi tycker om Bacchus. (Antagligen blir det inga orgier och jagande samt ätande av vilda djur och liknande, men vin kommer förekomma. Kanske lite mat också. Eller en kladdkaka kanske.)

Håller för tillfället på att knåpa ihop en liten present till honom.

In other news: Karln kom (antagligen) tillbaka till Sverige i förrgår och har inte ringt. Vad är det för jävla stil liksom. Är man inte intresserad så kan man vara en man, och tala om det. Fett med respekt. Är man intresserad så ringer man. Blir fan rasande på män som inte har stake nog att bara berätta vad de vill.

Å andra sidan: Män som kan berätta vad de vill är det bästa som finns. Män som kan prata om sina känslor är hett. (Så länge de inte är gnälliga jävlar som inte pratar - eller bryr sig - om nånting annat.)

Bäst just nu: Typ att bo med Tindra i allmänhet. Att hänga med Jonas, som är så rolig så att man skrattar sig harmynt. Att jag kanske får lite nya arbetsuppgifter på måndag. Att vi ska ha fest ikväll. Att jag känner mig jävligt kreativ.

Sämst just nu: Att vi är panka båda två. Att karln är en dålig karl. Vädret. Mina konstiga drömmar. Eller mardrömmar? Jag är inte rädd, men de är så mycket ångest som de kan vara. Alla är arga på mig eller vägrar svara i telefon, jag missar tåg, tappar bort grejer. Allt är jobbigt. Men så plötsligt: en magisk ren.

Lyssnar på: Min och Tindras gemensamma playlist, som är jävligt random.

Stickar: Ett par färgglada raggsockar till mig själv.

Puss!