Fniss

Jag har precis somnat, när mitt sällskap frågar vad jag skrattar åt.
"Va?" frågar jag förvirrat. "oj. Nånting nån sa. I en dröm."

Han skrattar och håller om mig, och efter några sekunder har jag somnat om.

Morgon

Skönt att sova själv ja. Men tråkigt att vakna ensam.

Natt

Det är skönt att ha sängen för sig själv ibland. När man haft en lång, jobbig dag.

Natten

Och stressen, stressen! Den kommer i vågor. Jag sätter mig i soffan och inser att klockan snart är ett och Dina ringer om cirka sju timmar och Tindra inte långt senare och mamma har gått och lagt sig och imorgon är en lång dag och vi behöver en inneboende pronto och jag måste packa och hyra flyttbil och kartonger och så måste jag andas djupt och sitta stilla lite.

Försöker slappna av, förlamad. Kroppen känns... Avstängd. Inte min, inte riktigt under min kontroll. Det kryper lite i huden.

Andas djupt. Andas. Det fixar sig. Allt fixar sig.

Men... Det gör ju inte det, jag kommer må dåligt imorgon om jag inte går och lägger mig, och det är sent och det kommer hinna bli senare och allt jag måste göra är för mycket, släcka lampor, klä av mig, ta ur linser som jag satte i helt i onödan när jag fortfarande trodde att jag skulle lyckas göra saker idag.

Andas.

En liten katt-dam kommer in, ser sig omkring med en skeptisk min. Ljus på bordet? Filt på soffan? Hon nosar, kikar. Hoppar upp på filten. Jag andas, försöker samla mig. Känner mig lite yr.

Så mycket böcker, vi måste sortera dem, vilka är mina? De är så tunga! Iskalla fingrar letar sig in i bröstkorgen igen. Kramar runt hjärtat. Panik.

Förra flytten var så vidrig. Han var så äckligt jävla egoistisk och elak. Han krossade den sista biten av vårt förhållande, den där lilla skärvan av hopp. Efter det kunde jag inte längre intala mig att det fungerade.

I retrospekt var jag lite tokig tror jag. Forcerat leende, som en dåre i en dålig film. "Haha vad? Nej allt är fantastiskt! Hahahaha! VI ÄR SÅ LYCKLIGA. Allt kommer bli bra igen. Alt kommer lösa sig. Vi behöver bara tid. Bara hålla ut lite till. Snart kommer han vara sig själv igen."

Men han var sig själv. Det var det som var problemet. Den jag var kär i var masken, lögnen. Det var inte han. Han var den onda. Den goda, som jag fortsatte älska trots att jag någonstans insåg att han inte fanns, var ett spel. Han lurade mig att älska honom och sedan förgiftade han mig, slog sönder alla beskydd, gjorde mig till en trasig människa. En tom, ihålig skugga.

Och jag lät honom. Hur kan man respektera sig själv efter något sådant?

oh happy day!

BRA SAKER! Igår kväll fick jag syn på en låda med gryta i min kyl som min blick hittils magiskt har glidit förbi utan att fastna på. Med alndra ord vaknade jag inte med kramp i magen. Det känns bra.
MER BRA: drömde att jag umgicks med en person som jag förlorade all tillstymmelse till kontakt med för jättelänge sedan (flera år) och det var kul. Därifrån började min hjärna glida uppåt, genom sjok av sömn, för att slutligen nå ytan, och när jag i samma sekund inser att jag vaknar utan yttre påverkan får jag ju såklart panik. MEN! (oh happy day) klockan är tio i åtta och jag har inte försovit mig. Klockan är inte elva. Dessutom hade jag under natten fått två sms. Bekräftande. =) (Jag har verkligen ingen aning om vad folk har för uppfattning om mig, skulle nog i väldigt många fall gissa på relativt likgiltig, så när folk tänker på mig framåt småtimmarna när de med stor säkerhet har druckit så känner jag mig smickrad.)
Nöjd vart jag. När jag kom upp var dessutom inte himlen helt grå och rutten, utan faktiskt mer som kanten på en ovanligt god och frasig pannkaka. Jag såg massor av blå himmel.

Men. Tänker jättemycket. Jag är ju inte sådär överdrivet självsäker. Ej heller är jag överdrivet nöjd med min kropp. Det finns folk som jag känner som är mindnumbingly snygga men som inte alls tar in det när man talar om det för dem. Deras enda reaktion är att de tycker att man är lite puckad. (De säger inte det men jag vet att det är vad som händer i deras hjärnor.) Jag kanske mår lite bättre än så, för om någon säger till mig: "Kristina, dina höfter är inte alls smalare än din midja" så tror jag dem. This works both ways. Alltså, om folk säger att jag är tjock (eller någon dum omskrivning för ordet) så blir jag ju inte överlycklig. Men ändå, it's all in my mind. Jag har tänkt ganska mycket på det. Jag tror inte att det finns särskilt många (tjejer eller killar) i vårt samhälle som är helt nöjda med sina kroppar, och i de flesta lägen funkar nog uppmuntran bättre än ärlighet. Egentligen spelar det ju ingen roll, hade jag vart nöjd med min kropp hade jag ju inte brytt mig. Och om jag inte är nöjd med min kropp så är det ju ingen annans fel. (Jag ursäktar inte någon. Tycker fortfarande att det är väldigt dumt att säga saker om folks vikt.) I vilket fall som helst så kom jag fram till att jag vill vara nöjd med min kropp, och min livsstil är i så fall väldigt destruktiv. Jag äter oregelbundet och onyttigt.



Everything you know is wrong.




Lyssnar på: Louise Farrenc - Pianokvintett nr 2 e-dur (III)

nudlar och sömn

Allt snurrar. Som om dervisherna hade stannat och jorden under dem var tvungen att öka takten för att balansera stillheten. Alla verkar må dåligt. Bakvända vårkänslor all around. Galet. Min egen situation är inte alls förkastlig, i alla fall inte på den fronten, ovanligt okomplicerat måste jag erkänna. Kruxet är att han tar en MASSA av min uppmärksamhet från skolan, som plötsligt känns trivial. Jag har börjat på engelskaarbetet i alla fall. Tyvärr kollapsade min hjärna efter knappt en timmes research och jag däckade. Och jag sov väldigt gott i natt och har inte gjort något ansträngande alls sedan dess. Vaknat, ätit frukost, kramats hela förmiddagen, åkt hem, duschat, ätit nudlar och knäckebröd (mina pengar är inte slut, jag har bara inte pallat handla), pluggat lite lite och sen somnat. Och nu har jag brådis till jobbet.

Alla människor som jag bryr mig om! I am here for you. If you need me. Ni vet att jag bryr mig oändligt mycket om er, hoppas jag. Robin, jag skulle hänga mer med dig om det inte var för skolan, trust me. Irena, hade jag tid och pengar skulle jag åka upp till dig direkt. Becca, mitt hem är öppet för dig all the time och inget du säger eller gör är jobbigt ALLS.

Att ni mår bra är viktigt för mig. Call me anytime.

Tyvärr kommer jag inte kunna göra speciellt mycket kul alls på ett tag. Jobba idag, sen hem och plugga och äta. Jobba imorrn, sen hem och plugga och Eurovision på kvällen, tyvärr blir det nog inget hängande med fina vänner före eller efter. Men jag ska i alla fall rösta på Ukraina. (http://www.eurovision.tv/addons/mediaplayer/video/ukr.html)
Söndag: bara skriva tills jag är klar. Blir jag klar kanske jag ska träffa Hannah. Men chanserna är inte överväldigande. Måndag: måste vara klar med arbetet. Plugga till provet. ARR längre än så orkar jag inte tänka.

Nu är jag sen. =( Puss.




Lyssnar på: Kayah/Goran Bregovic - To Nie Ptak (Rysningar. Så bra. Skulle dock inte ha något emot Deep Purple nu.)