Död ko

Ville bara visa en bild jag gjort som jag blev nöjd med. Här är den.

Och så vill jag också berätta att förkylningen börjar gå över och jag inte har så mycket ångest nu. Det är bra.

That what makes me smile

Inte mycket gör mig på bra humör nu för tiden. Jag är ofta tjurig. Jag kan orka bete mig "normalt" korta perioder, nu när jag är sjukskriven och får vara ifred en massa. Men jag orkar inte med någon påfrestning, jag har lätt att bli sur eller trött eller arg eller apatisk.

Eller ledsen. Men det försöker jag för det mesta att inte bli. Ibland är ångesten helt förlamande, men oftast så är jag bara tjurig.

Så jävla emo.

Jag berättade för killen att jag är sjukskriven.
"Varför?" frågade han och jag svarade att det är för att jag är ett emo.
"Det fixar jag." sa han då. Och skrattade, och gav mig en kram. Av alla fina saker han sa var det nog det bästa. Jag vet att han inte kan lösa mina problem. Mina känslor är mitt ansvar, ingen annans. Men attityden är helt underbar. Jag sa att om han ville springa sin väg så var det okej, men han ville inte det. Jag sa att jag inte identifierar mig med min depression, att jag hatar att må dåligt, vi snackade lite om det. Och han sprang inte iväg.

Han gjorde mig på jävligt bra humör. Ikväll ska vi ses igen, och tanken på det (och de sms han skickade inatt när han var berusad) har fått mig att gå omkring och... Le?

Japp. Jag är på bra humör.

Trots att jag glömde medicinen imorse.

Lillasyster välte ut EN TILL kopp kaffe på mitt golv, och det gjorde mig lite tjurig. Men... Jag är faktiskt på bra humör. Jag.

Wow.

Förutsägelser

Idag är himlen, precis som jag förutspådde igår, underbart blå och livet känns ljust och hanterbart. Jag sitter på tunnelbanan mot stan och jag har packat en massa och inatt drömde jag att jag hade jobbat en hel dag.

Det kändes jättebra, och jag vaknade av att hyresvärden ringde och meddelade att jag kunde komma och hämta nycklarna som fattades.

Så nu ska jag fixa ett personbevis som aldrig kom med posten och åka till hyresvärden med det och lämna det där och hämta nycklar och sen gå upp till mitt nya hem och lämna lite tandkräm och ett par ombyten kläder... Om jag skulle vara sugen på att sova där.

Behövs nog lite mer. Frukostmöjligheter och kanske en handduk. Men jag kan inte vänta! Jag måste liksom ta dit saker lite då och då. Lite grann varje dag. En kastrull, en extratandborste. En bok, en stickning.

I eftermiddag ska jag träffa en kompis, och färga håret, och kanske epilera benen lite... Ska träffa den där killen sent ikväll... Spännande!

Blue skies ahead

Idag har jag och Tindra skrivit på ett kontrakt för en lägenhet! Jag har flyttat dit mina filtar, mina favoritraggsockar och en massa ljus. Jag och Tindra spenderade kvällen med att dricka vin ur rosa plastglas på golvet i vårt nya vardagsrum.

Det känns sjukt bra. Jag är gladare än på länge. Måste bara orka ta tag i allt runt omkring, inte BARA utflyttningsfesten.

Jag kommer inte sakna den här jävla timmen av pendlande. Inte alls. Inte ens lite.

Och killen hörde av sig...

En jävligt bra dag

Vaknade halv tolv. Stressad som fan. Allt var fel och åt helvete och ångest.

Kom iväg ganska snabbt, för att vara jag. Mötte Tindra och barnen och åkte till Skansen.

Det var helt underbart. Jag skrattade så att jag fick ont i käkarna och lekte med barnen och handlade sylt och åt kroppkakor.

Den bästa dagen.

Jag och Tindra såg Bridesmaids på kvällen och den var rolig. Lite äcklig och obekväm på sina ställen men bra ändå.

Det blev sent och den där timmen det tar att åka hem kändes föga lockande, så nu ligger jag på Tindras soffa och vill sova, men är orolig. Jag har ingen medicin med mig. Jag brukar ta den så fort jag vaknar. Så jag är lite ängslig.

Och den där killen har inte hört av sig...

Overload!

Jag har verkligen ingen aning om vart jag är på väg men allt går i vågor och jag blir mer och mer sugen på IVÄG! bara. Sökt jobb på ett kryssningsfartyg i västindien. Sökt en massa på Irland och i England, och alla servitrisjobben som jag var på väg att söka i Lund och Malmö känns plötsligt helt sjukt ointressanta.

Det här gör mig pepp. Min dygnsrytm är åt helvete, käpprätt åt helvete, så åt helvete så att jag nu, tjugo i tre, sitter och äter frukost. Jag har i alla fall lyckats tygla mina facebookjunkieimpulser. Det är fortfarande så mycket att göra så att min hjärna kollapsar, imploderar, vägrar fungera. Jag försöker strukturera min vardag men oftast får jag inte mycket gjort. Jag har ingen plan, jag vet inte riktigt hur man gör för att få struktur. Men det känns som om jag är på rätt väg.

Flera dagar i rad nu har jag bara helt enkelt inte riktigt gjort det jag borde. Det viktigaste har jag gjort. Men jag har inte ringt alla de samtal jag borde ringa. Borde ha ringt för länge sedan.

Inatt drömde jag märkliga drömmar. Idag är jag oförklarligt lycklig. Kanske har med musiken att göra. Jag har övergivit Sr klassiskt/världen, radiokanaler som mest blir bakgrundsljud efter ett tag, som bara tystar tidens sus och inget mer. När man lyssnar på musik man väljer själv blir tidsflödet mer påtagligt. Man kan inte bara koppla bort världen på samma sätt. Just nu: Lamb, Tyskarna från Lund, Nin, Chris Cornell, Benassi, Gnarls Barkley, blandat eighties på youtube, en massa annat.

Behöver göra musik! Behöver vara kreativ! Behöver skriva (no shit), måla, städa (jag älskar att städa), sjunga... Läsa, lyssna på musik... Jag är glad. Men jag har inte egentligen tid att sitta och må bra, jag måste göra allt det viktiga först och kreativiteten bara dör. Jag försöker alternera men det blir inte samma sak, just nu behöver jag isolera mig och vara hysteriskt skapande. Går tyvärr inte. Får ventilera lite på den här satans meningslösa bloggen. Vem vet, en vacker dag kanske det kommer vara intressant för någon att läsa allt mitt dravel.

Dear Buddha, I want a pony and a plastic spaceship.

Nej, jag vet inte riktigt om det är så han säger med det är nåt sånt. Jag är glad.



Lyssnar på: Lamb - B-line, Tyskarna från Lund - Party Planet, Benassi - Who's your daddy/Able to love. Pepp!
Läser: Winterson igen, Passionen. Har faktiskt läst två hela böcker för första gången på mycket länge, Rävungen och Tigerungen av Torey Hayden. Barnpsykologiska fallstudier.
Skriver: Skissar mentalt på ett rollspelsäventyr för World of Darkness, grundreglerna utan tillägg. Sent artonhundratal, deckar/noir/absurt ungefär. Skriver lite på någon liten planlös historia bara för att få lite utlopp.
Annat: Funderar på min kostymering inför helgen. Har några olika uppslag, funderar på att göra en mask. Blev lite inspirerad av the Labyrinth som jag såg lite av igår, bland annat maskeradbalsdrömscenen. Vill ha med löv nånstans också.

(Kolla! Det var ju precis det här som var tanken med den här bloggen från början! Det skulle ju vara en kreativitetsblogg!)

Söndag...

Det kanske är vintertid. Jag dricker kaffe och ska snart hem till mor. Ikväll blir det antagligen lite film hos Hannah.

Det har vart en ganska märklig men ändå lugn helg. Igår var jag på en helt sjuk fest. Det verkade som om alla Lunds utbytesstudenter hade samlats på samma absurda ställe. Jag har inte riktigt fattat vad sskk är för något, men alla där är alltid skitfulla och galna. Igår var folk utklädda. En del till nån sorts romare, en del till nån sorts höst-varelser, en del bara randomly utklädda. Vi var bara där en liten stund, men när vi tänkte gå så dök det upp en fransman och gav oss öl. (Eller. Gav mig öl.) Vi passade på en plastmugg ren vodka. (Jag och Hannah, that is.) Han bjöd i alla fall på en trevlig pratstund med stekt pasta i sin korridor. Hans bulgariska granne var lite för tillmötesgående. Vi gav upp och gick hem. (Hannah gick till Patrik och jag cyklade hem till väster.)

Kaffet är slut. Jag kom på en till sak apropå behovet att skriva, berätta. Jag pratar extremt lite om mig själv. Jag har en spärr mot att berätta saker ur mitt förflutna. Jag kan berätta att jag är från Stockholm, att jag bott i Usa, att jag jobbat som smed. Men det är många jag känner som inte vet ens det. Det är inget jag tar upp utan anledning. Och true tales of drama ur mitt liv besparar jag ju gärna folk, även om det är världens feelgood-historia. Folk tror man är ett psykfall om man berättar att man gått i terapi i åtta år. Det är svårt att förklara och folk har svårt att förstå. Så om jag verkligen verättar om mig själv, om jag verkigen delger någon något som verkligen hänt; känn er lite speciella.

Det är i vilket fall som helst lite märkligt att jag bloggar. Eller kanske inte märkligt alls. Och jag berättar ju egentligen inte så mycket... Väldigt mycket håller jag utanför. Och mitt förflutna går jag nästan aldrig in på. Min barndom är helt struken.

Om någon skulle undra så skulle jag berätta. Tror jag. Men folk frågar inte, och jag har inget behov av att prata om det.

Äsch. Nu drar jag. Hejdå hela världen, I love you.





Lyssnar på: johann sebastian bach - "ich habe genug"

feh

Verkar bli en lång dag idag (det har redan vart en ganska lång dag och klockan är bara halv tre). Ätit frukost två gånger. Becca har pluggat och jag har som vanligt slarvat runt. Ikväll blir det lite serious uppryckning på den fronten. Nu är jag i skolan och bygger infolayout. Ska göra det i en timme till, sen ska jag träffa en del folk och fixa lite buisness. Skriva över mitt gamla telefonnummer till mamma och betala skulder till Padma. Sen ska jag väl hem och plugga resten av dagen antar jag. Kanske. Beror lite på om jag får fler inte lika oväntade telefonsamtal eller inte... =)

Fortfarande på väldigt bra humör.




Lyssnar på: 16HP - Arrowhead