Pendla

Har bytt kontor. Pendlar nu till Kista. Kontoret här är som en Eschertavla. Känner mig nästan sjösjuk. Är helt ovan vid att inte kunna hitta!

Och så är det mycket seriösare. Alla är vuxna och seriösa här. Men jag kör på mitt gamla trick, le mycket, låt dem inte se att du är rädd, skratta när andra skrattar.

Och så ärligheten. Jag berättar att jag varit sjukskriven för depression. Jag är hård när det kommer till arbetsmoral och personlig moral, så att säga. Jag är tydlig med att min hälsa är viktig för mig. Det gör bra intryck på folk.

ken lee

Idag har jag fått lite mail (ett), skickat lite mail (ett) och druckit lite kaffe. Jobbar hemifrån men skillnaden är inte så märkbar. Soffan är skönare än jobbstolen, osminkad. Eller ja, brukar inte ha morgonrock på jobbet.

Tänkte ta och försöka städa lite. Sitter för tillfället och lyssnar på Jonas band Screwhead och gillar det som fan.

Äeh men dammsugning kanske. Nog med dumma youtubeklipp och facebookspel.

--EDIT--

Oh right, gjorde ju en make up-gif. från osminkad till sminkad på ca 2 sekunder.

Lyssnar på: Screwhead

Läser: Gamla blogg-inlägg

Tänker på: solon, kramar, distpedaler

dåliga beslut

Halv ett inatt klippte jag lugg. Känner mig inte helt nöjd med det. Ser ut som Cyndi Lauper litegrann. Men den växer väl ut snart och tills dess kan jag sätta upp den med hårklämmor och grejer. Inte optimalt men vafan. Nu vet jag i alla fall.

Ikväll ska vi ha fest för Jonas, vår hustomte. Vår favoritfransos. Han fyller 21, internationellt myndig! Det firar vi med en liten lugn bacchanal. Eftersom vi tycker om Bacchus. (Antagligen blir det inga orgier och jagande samt ätande av vilda djur och liknande, men vin kommer förekomma. Kanske lite mat också. Eller en kladdkaka kanske.)

Håller för tillfället på att knåpa ihop en liten present till honom.

In other news: Karln kom (antagligen) tillbaka till Sverige i förrgår och har inte ringt. Vad är det för jävla stil liksom. Är man inte intresserad så kan man vara en man, och tala om det. Fett med respekt. Är man intresserad så ringer man. Blir fan rasande på män som inte har stake nog att bara berätta vad de vill.

Å andra sidan: Män som kan berätta vad de vill är det bästa som finns. Män som kan prata om sina känslor är hett. (Så länge de inte är gnälliga jävlar som inte pratar - eller bryr sig - om nånting annat.)

Bäst just nu: Typ att bo med Tindra i allmänhet. Att hänga med Jonas, som är så rolig så att man skrattar sig harmynt. Att jag kanske får lite nya arbetsuppgifter på måndag. Att vi ska ha fest ikväll. Att jag känner mig jävligt kreativ.

Sämst just nu: Att vi är panka båda två. Att karln är en dålig karl. Vädret. Mina konstiga drömmar. Eller mardrömmar? Jag är inte rädd, men de är så mycket ångest som de kan vara. Alla är arga på mig eller vägrar svara i telefon, jag missar tåg, tappar bort grejer. Allt är jobbigt. Men så plötsligt: en magisk ren.

Lyssnar på: Min och Tindras gemensamma playlist, som är jävligt random.

Stickar: Ett par färgglada raggsockar till mig själv.

Puss!

dog day

Jahaja. Man är inte rik just nu. Det suger lite. Men men, I'll get by with a little help from my friends. I hope.

Och ja, jo, det är fredagen den trettonde och min fina vän Jonas fyller år. Vi ska ha ett litet party för honom imorrn.

Lyssnar på piratmusik! Försöker att inte somna! Woop!

En vacker dag, när jag inte är så fattig längre, ska jag inhandla följande:

• Den här makeup-borsten och gärna lite andra borstar från Real Techniques
• En makeup-kurs
• Kanske lite ögonskugga från Glamour Doll Eyes 0m de får liv i sin butik igen
• Det här otroliga läppglanset
• Kanske lite roligt glitter
• Lip & cheek stain från Body Shop
• Möjligen den här mascaran
• Har hört så mycket bra om den här, men ska testa den innan jag bestämmer mig. Den ska vara väldigt speciell om den ska locka mig ifrån Urban Decay's eyeliner, som, sorgligt nog, inte verkar tillverkas längre. Det är den bästa eyeliner jag nånsin haft, med en perfekt, mjuk pensel. Lyckligtvis så är flaskan rätt stor så den räcker kanske ett tag till...
• Nu när jag gick in på Urban Decay's hemsida så blev jag såklart otroligt sugen på lite grejer därifrån. Detta verkar vara ersättaren till deras gamla eyeliner, verkar intressant! Den här verkar också jättespännande. De här ögonskuggspennorna har jag också hört ska vara underbara. Finns för mycket från Urban Decay som jag vill ha för att jag ska kunna länka till allt...

Tillbaka till jobbet nurå. Mina fingrar är kalla och jag är trött och fortfarande lite förkyld (har vart hemma ett par dagar).

Flax

Det är en jävla tur att jag jobbar halvtid. Jag har vart vaken sen 07:15 men är inte på väg till jobbet förrän nu, 10:40.

Och jag har glömt att borsta tänderna.

fyra timmar

Min första arbetsdag har förflutit utan drama. Har markerat ca 1000 mail och klickat på "markera som läst" och flyttat till mappen "gammalt". Jag har ätit smörgås till lunch. Jag har berättat sagan om stickan typ tio gånger.

Nu har jag tagit zink, citodon och antibiotika och citodonet börjar göra mig lite snurrig så nu går jag nog snart hem.

Kvar på ön

Personen som skulle lära mig mina nya arbetsuppgifter blev sjuk. Så jag ska ta och promenera ner till jobbet och sätta mig och kolla igenom mail en stund. Woo!

I eftermiddag ska vi tvätta, sen ska jag väl träffa Emelie. Spännande värre!

Kvällsdos

Idag är handen redan märkbart bättre. Kanske läker den, kanske funkar citodonet som det ska. Jag äter ikväll, bortsett från min vanliga Sifrol (den lilla, mot RLS) även antibiotika, citodon och c-vitamin (den bruna). Så nu hoppas jag på en skön, lång, oavbruten morfin-hjälpt nattsömn. Där jag inte vaknar skräckslagen klockan två på natten, eller lägger mig på min trasiga hand och vaknar kvidande.

Imorgon ska jag till kista! Och lära mig mina nya arbetsuppgifter! Woop!

Svart musik

Idag har jag träffat min (nya) läkare och min chef. På torsdag börjar jag jobba igen.

Jag känner mig som jag igen. Jag sitter inte och undrar vad jag skulle gjort om jag var mig själv. Jag känner mig inte vilsen.

Efter att jag sorterat garnet så somnade jag. Jag sov i tre timmar och drömde om E. Han hade kommit hem från Tyskland och vi skulle käka tillsammans.

När jag vaknade så hörde en kompis av sig och frågade om jag ville hänga med och se David Eugene Edwards live. Det ville jag.

Det var jävligt bra.

Plupp

Maria är här.

Vi har bakat lite pepparkakor och ätit finmiddag och gjort en massa kul. Shoppat massor. Köpte ett rött läppstift från dior. Det känns mycket lyxigt.

Jag är ganska glad och tänker att jag kanske skulle börja jobba snart. Får dock varken tag på läkaren eller chefen.

På fredag ska jag på mormors begravning.

Hoppas att Emil vill krama mig en massa i helgen. Känns som om jag kommer behöva det.

Att arbeta

Jag börjar längta efter att orka arbeta. Jag tycker det är extremt skönt att kunna ta allt i min egen takt, men jag vill ju bli mig själv igen. Jag vill känna mig glad över att gå till jobbet och göra ett bra jobb. Som innan. Inte bara få panikångest av tanken på att vara där.

Idag har jag faktiskt inte direkt haft nån ångest alls. Och tanken på att gå till jobbet ger mig inte ångest.

Så jag tror det går åt rätt håll?

Imorgon dubblar jag dosen antidepp. Hoppas jag slipper crazy bieffekter, som mer depp. Eller panikångestattacker. Eller apati.

Ska träffa karln imorrn. Han är det bästa antideppet.

Och handla och förbereda inför maskeraden! Awesome!

men jobbarå

Sitter med jobbdatorn i knät och försöker fokusera. Men det går inte. Jag öppnar mappen, öppnar dokumenten, excelarken, men sedan helt plötsligt så sitter jag och glor på en handarbetsblogg.

Och så hatet, självföraktet, stressen som lägger sig över bröstkorgen. Och så känslan av att vara helt handlingsförlamad. Och så paniken över att vara handlingsförlamad. Känslan av att inte ha någon kontroll alls.

Jag vill inte! Jag vill inte mer! Jag vill inte ha det här! För ett år sedan var mitt liv mindre kul än vad det är nu men jag gick upp och gick till jobbet varje dag, och jag gjorde ett BRA JOBB! Men nu är apatin där hela tiden, det känns som om tiden är vatten som jag försöker hålla fast i knutna händer. Mina tankar är inte mina. Jag vill inte vara med.

ironiskt

Komiskt, folk gillar inte när man stickar på möten. Men har jag inget att göra med händerna så driver mina tankar iväg... De borde uppskatta att jag stickar, och därmed är mer uppmärksam.

:)

tröttis

Såhär känner jag idag...
Som att det skulle vara det mysigaste ever att lägga sig och sova precis var som helst. Mmmmm... Sov i åtta timmar men är fortfarande trött. Fast på ett lite mysigt sätt liksom.

I övrigt kollade jag på lite blogstats igår och blev nästan sugen på att börja skriva på engelska igen, har haft massor av läsare i USA, och Brasilien, lustigt nog. Några åsikter?

Åter till arbetet!

obskyrt

Spännande.

Jobbar hemma som sagt men smet iväg och lunchade med chefen.

Biff med bearnaise och pommes frites. Ja jag vill bli smal ja. Men det var mycket gott.

ny vecka och sånt

Middag igår: nån sorts risotto med kyckling och en massa annat. Säkert inte så nyttigt. Jag vet inte.

Ett par glas vin.

Jobbade hela kvällen, somnade sent, vaknade tidigt, jobbar igen.

Frukost: 2 smörgåsar; kavring med bregott, kalkonsalami och grevé. En kopp svart thé.

Byråkrati och packning

Okej. Igår vid tio, elvasnåret så ringde min nya arbetsgivare till mig och meddelade att jag fått jobbet på Irland som jag hoppats på. Någon timme gick åt till att mest sitta framför datorn och vara chockad. Sen åkte jag till stan för att träffa en kompis (en plan sedan tidigare) och blev kvar där ganska länge. Ringde mest runt till folk och berättade att jag skulle åka och sa till folk att komma hit på lördag, då jag ska ha en lite improviserad adjöfest. Jag kommer inte förbereda den alls. Facebookevent och lite samtal räcker. Sen åt jag mat med min kära mor, och resten av kvällen gick åt till att kolla biljetter och börja packa.

Min största oro är mina katter. Jag måste hitta ett nytt hem till dem. Lägenheten ska jag hyra ut till en gammal vän som flyttar tillbaka till Lund efter många år i Uppsala.

Det känns bra att jag ska flytta alla mina saker till vinden och inte till ett nytt ställe. Jag kan inte ha med mig speciellt mycket. Jag tycker om att skiljas från ägodelar, min dröm är att ha mycket mycket få.

Idag har jag pratat med Lkf, de ska skicka ett kontrakt som jag ska fylla i. Jag måste kolla upp pass och dessutom fixa alla papper jag behöver för att kunna få socialbidrag. Det är lite kaotiskt att försöka flytta utomlands utan en spänn. Och hur mycket jag än hatar att vända mig till soc så har jag i dagsläget inte mycket val. Jag har en hög med obetalda räkningar.

Det kommer att vara ovant att jobba men allt kommer vara ovant. Det kommer vara väldigt skönt. Att jobba alltså. Skönast av allt kommer vara att betala alla skulder.

Nu ska jag plocka undan frukosten och kanske ta ett snabbt bad för att tina upp mina fötter innan de trillar av.

Dagens lista:

• ringa vaktmästaren
• diska
  
• kolla upp pass
• kolla försäkringar
• fixa alla papper jag behöver till soc
• packa
• äta kalkon
• träffa Björn

Den blir nog längre.




Lyssnar på: musiken som ligger på min psp, mest Seeed.
Läser: Inte mycket men Den Vidunderliga Kärlekens Historia lite grann.
Big Deal: Mina älsklingar! Mina söta fina små kissemissar!

Stegrande panikkänslor

Nu har jag städat hela dagen. Dags för beslutsångest.

Okej, jag tror ju inte att alla intervjuer leder till jobb men jag tror att jag har god chans att få alla tre faktiskt. Alltså följande:

• Chefsassistent i Lund på en hamburgerrestaurang. Bra lön, ledarskapsutbildning, jättesnyggt på mitt Cv sen. Dessutom var det chefen som ringde mig och bad mig komma på intervju. Jag hade inte ens sökt jobbet. Inser någon hur absurt smickrande det är? (Han hade fått min ansökan av en annan restaurangchef som jag sökt jobb hos. Samma kedja.)
• Techsupport på Irland, Cork. Bra lön. Cork ligger längst söderut på Irland, i en vik. Irlands tredje största stad. Ut i världen! Sjukt kul!
• Stewardess på ett kryssningsfartyg i Västindien. Sämst lön. Fyra månader ombord och två månader i land. I Västindien. Västindien. Västindien.
  

Jag blir inspirerad av alla som försvinner och det är flera stycken. Jag saknar folk men mest blir jag inspirerad. Jag vill också iväg! Eller så vill jag vara kvar! Det finns så många fördelar med båda! Stannar jag kan jag till exempel bli klar med skolan. Åker jag så kommer jag ut i världen. På Irland känner jag ingen men minst två har hotat med att förfölja mig.

Jag är helt smal. Mina kläder ramlar nästan av mig. Jag får ha skärp. Men det är ok.

För övrigt så har min gamla handledare, arbetskamrat och fellow smed gått bort, vilket känns jättekonstigt. Hans Far dog för bara ett par år sedan. Hans begravning kommer vara i Domkyrkan i nästa vecka.
Vila i frid G. Tänker mycket på dig.

Cork verkar jättespännande.

It's cold out there

Or so they say. Själv har jag verkligen inte märkt av denna omtalade kyla. Jag använde min vinterjacka ett tag men det var för vamt, så jag återgick till lättare höstvarianter tills jag kom på att en tröja räcker. Dygnet runt faktiskt, det är faktiskt inte alls så kallt som ni tror, era... hrm. Fjollor.

Sitter och dricker kaffe. Har försökt städa. Det har gått halvbra. Hade tänkte skura, men det får bli imorrn.

Igår såg jag 1408 igen, med Ks. Den var bra den här gången också, för att vara ganska oorginell. Läskig at times. Fika med Maja och Maia (och Robin en stund) var trevligt. En mycket trevlig kväll också. Såg Zibakhana (också igen). Den var bra (men sällskapet var den stora behållningen).

Idag har det hänt två roliga saker: Irländarna som aldrig ringde igår ringde istället idag och bad om uräkt för att de inte ringt igår. De ska ringa på fredag och intervjua mig. På fredag ska jag också på en annan intervju. Om jag har tur kanske jag far på en intervju i Göteborg den fjortonde också.

På lördag har Moa fest! Det kommer bli kul. Och snart är det dags för efter-fff-festen. Och jag funderar på en till ångestfest. Eller poesifest utan tonvikt på ångest. Får se.

Mja... Mitt liv är som ett oskrivet blad, det kan ta vilken väg som helst just nu. Har ingen aning om vad som kommer hända. Ingen aning om vad jag hoppas på. Ingen aning om vad jag vill.




Lyssnar på: Elvis, Ella Fitzgerald, Slim Gaillard
Dagens Youtube-hit: Baby it's cold outside med nyss nämnda sångerska.
Läser: Prinsessa söker drake av Patricia Wrede, en sjukt mysig barn/ungdomsbok. Man får inte vara för petig.
Pyssel: Har stoppat alla mina trasiga raggsockar.
Skriver: rollspelsäventyr och skapar karaktärer med spelarna.
Dricker: Jättemycket kaffe. Hela tiden.
Oroar mig för: katterna som fortfarande inte verkar må helt bra trots antibiotikakur, flytta utomlands?!?!?!?!

God help me

Man kan lära sig något av alla situationer som uppstår. Man kan lära sig något av alla människor man träffar. Jag lärde mig en av de viktigaste sakerna jag någonsin lärt mig av en människa som jag träffat tre gånger. Vi kom inte varandra nära, vi hade inget intressant utbyte av åsikter, vi har bara träffats sporadiskt. Men den människan sa något eller frågade något som gjorde en sanning uppenbar för mig som jag aldrig sett förut och sedan dess har mitt liv förändrats. Verkligen!

Förändringen började nog natten mellan den trettonde och den fjortonde augusti. För er som inte orkar leta er bakåt i min blogg för att hitta nämnda datum: "olyckan" som jag så dramatiskt refererar till den som. Jag ramlade med cykeln. Men det var en olycka och jag var invalid i ungefär en månad efteråt. Efter det så började i alla fall saker förändras. Jag blev sjukskriven och det var FFF och jag träffade nya människor och mitt liv kändes lite mer meningsfullt. En mycket loj sommar gick mot sitt slut.

Jag kan fortfarande känna hur sjukt ont det gjorde att ta av slingan som höll tillbaka axlarna. Jag trodde att jag skulle dö. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle läka. Jag undrar fortfarande för nu har det gått ett bra tag och jag har fortfarande jätteont i nyckelbenet till och från och mitt ansikte gör också ont.

I alla fall; tillbaka till ämnet. Jag har lärt mig mina viktigaste läxor av människor. Jag har lärt mig att inte ge någon annan för mycket makt över mig. Jag har lärt mig att trivas väldigt bra i ensamhet. Nästan bättre än i sällskap. I alla fall just nu.

Jag har lärt mig att sluta vara rädd.

Jag har lärt mig att smärta är vad vi vill att det ska vara. Att gränsen mellan känsel och smärta är där man själv sätter den. Att jag inte behöver frysa bara för att det är kallt, att jag inte behöver ha ont inuti mig bara för att jag saknar någon.

Alla motgångar är välsignelser. Alla svåra perioder, allt hemskt som händer. Det är välsignelser och jag är tacksam för dem.




Lyssnar på: lyssnar inte. Har på mig hörlurarna och spelar musik i dem för att slippa höra.
Läser: Tillbaka till Den Vidunderliga Kärlekens Historia. Passionen var oerhört bra. Läste ut den igår.
Annat: Idag ska jag bli intervjuad över telefon av ett företag på Irland och ikväll ska jag se 1408 med Ks.