Testar gränser

Den berusade frustrationen, ängsligheten. Det kommer inte att funka, det kan inte funka. Jag tycker om honom för mycket. Jag testar hans gränser, börjar ställa krav.

"Do you like me?"
"I do. A whole lot."
"How much?"
"A million!"

Jag fnittrar och blir tillfälligt nöjd. Han lovar att komma hit. Han skräms inte bort när jag är konstig eller krävande. När jag säger att jag inte kommer duscha på två veckor eller att jag gillar filmer han inte gillar eller när jag är berusad och inte lyssnar på honom.

Jag blir lugn, tillfälligt.

Idag är jag bakfull. Igår festade vi i tolv timmar. Vi åt middag, efterrätt, kanstanjer och paj. Vi drack rött vin och vitt vin och mousserande vin och öl och cider. Vi lyssnade på musik och sjöng och skrattade. En bra kväll.

Idag åkte Kim hem till Stockholm. Jag har sovit större delen av dagen och funderar på att göra det igen.

dåliga beslut

Halv ett inatt klippte jag lugg. Känner mig inte helt nöjd med det. Ser ut som Cyndi Lauper litegrann. Men den växer väl ut snart och tills dess kan jag sätta upp den med hårklämmor och grejer. Inte optimalt men vafan. Nu vet jag i alla fall.

Ikväll ska vi ha fest för Jonas, vår hustomte. Vår favoritfransos. Han fyller 21, internationellt myndig! Det firar vi med en liten lugn bacchanal. Eftersom vi tycker om Bacchus. (Antagligen blir det inga orgier och jagande samt ätande av vilda djur och liknande, men vin kommer förekomma. Kanske lite mat också. Eller en kladdkaka kanske.)

Håller för tillfället på att knåpa ihop en liten present till honom.

In other news: Karln kom (antagligen) tillbaka till Sverige i förrgår och har inte ringt. Vad är det för jävla stil liksom. Är man inte intresserad så kan man vara en man, och tala om det. Fett med respekt. Är man intresserad så ringer man. Blir fan rasande på män som inte har stake nog att bara berätta vad de vill.

Å andra sidan: Män som kan berätta vad de vill är det bästa som finns. Män som kan prata om sina känslor är hett. (Så länge de inte är gnälliga jävlar som inte pratar - eller bryr sig - om nånting annat.)

Bäst just nu: Typ att bo med Tindra i allmänhet. Att hänga med Jonas, som är så rolig så att man skrattar sig harmynt. Att jag kanske får lite nya arbetsuppgifter på måndag. Att vi ska ha fest ikväll. Att jag känner mig jävligt kreativ.

Sämst just nu: Att vi är panka båda två. Att karln är en dålig karl. Vädret. Mina konstiga drömmar. Eller mardrömmar? Jag är inte rädd, men de är så mycket ångest som de kan vara. Alla är arga på mig eller vägrar svara i telefon, jag missar tåg, tappar bort grejer. Allt är jobbigt. Men så plötsligt: en magisk ren.

Lyssnar på: Min och Tindras gemensamma playlist, som är jävligt random.

Stickar: Ett par färgglada raggsockar till mig själv.

Puss!

dog day

Jahaja. Man är inte rik just nu. Det suger lite. Men men, I'll get by with a little help from my friends. I hope.

Och ja, jo, det är fredagen den trettonde och min fina vän Jonas fyller år. Vi ska ha ett litet party för honom imorrn.

Lyssnar på piratmusik! Försöker att inte somna! Woop!

En vacker dag, när jag inte är så fattig längre, ska jag inhandla följande:

• Den här makeup-borsten och gärna lite andra borstar från Real Techniques
• En makeup-kurs
• Kanske lite ögonskugga från Glamour Doll Eyes 0m de får liv i sin butik igen
• Det här otroliga läppglanset
• Kanske lite roligt glitter
• Lip & cheek stain från Body Shop
• Möjligen den här mascaran
• Har hört så mycket bra om den här, men ska testa den innan jag bestämmer mig. Den ska vara väldigt speciell om den ska locka mig ifrån Urban Decay's eyeliner, som, sorgligt nog, inte verkar tillverkas längre. Det är den bästa eyeliner jag nånsin haft, med en perfekt, mjuk pensel. Lyckligtvis så är flaskan rätt stor så den räcker kanske ett tag till...
• Nu när jag gick in på Urban Decay's hemsida så blev jag såklart otroligt sugen på lite grejer därifrån. Detta verkar vara ersättaren till deras gamla eyeliner, verkar intressant! Den här verkar också jättespännande. De här ögonskuggspennorna har jag också hört ska vara underbara. Finns för mycket från Urban Decay som jag vill ha för att jag ska kunna länka till allt...

Tillbaka till jobbet nurå. Mina fingrar är kalla och jag är trött och fortfarande lite förkyld (har vart hemma ett par dagar).

fan va allt suger

Årets sista dag kan fan dra åt pipsvängen! Allt känns så jävla tråkigt och meningslöst.

Saknar E som fan och känner mig bitter och arg och irriterad och sårad över att han inte har ringt eller smsat eller nånting. Besviken över att mina känslor är så starka, fortfarande, trots att det snart gått fem veckor utan att vi träffats.

Inga direkt vettiga planer för ikväll. Vet inte alls vad jag vill. Som vanligt.

Tror jag ska sminka mig och klä upp mig och känna mig snygg. Och dricka lite vin eller nåt. Se vad det leder till. Kanske orkar jag åka iväg, kanske inte. Kanske kommer Dina hit, och kanske släpar jag med henne, eller... Whatever.

Mer kaffe och lite mat kanske hjälper lite mot ångesten. Eller lite städning. Gha.

Iiihihihi

Sitter i soffan och smuttar på en liten skvätt virre, småmumsar på nån mörk choklad med hallon, lyssnar på "Lotion" av Greenskeepers och hänger med kombon. Just exakt nu är jag mycket nöjd med mitt liv.

Vi hade halloweenfest i lördags. Man kanske kan tycka att jag la lite för mycket stålar på den men det blev episk så det var värt det. Satte lite skämtsamt slut-tiden på facebookeventet till fyra på eftermiddagen dagen efter, men det var då de sista gästerna gick, så... Win. Massor med ordentligt kreativa och ambitiösa utklädningar, snälla, fina, roliga, trevliga, glada människor, nya och gamla vänner, massor med alkohol och pumpor. Vi festade tills det var morgon och folk började däcka här och där. Tills slut sov det folk överallt. Efter ett par timmar gick jag upp och tog ur linser och snackade lite med Tindra som jag hittade i köket. Sen sov vi lite till, sen städade jag köket, sen åt vi frukost, sen sov vi lite till... Det hela var väldigt fint.

Jag var nån sorts faun. Med enorma guld-horn. Det var rätt awesome.

På söndagen träffade jag min lilla söta syster och hennes kille. Vi var på naturhistoriska, sen käkade vi pasta på nåt italienskt ställe. Mysmys.

Sedan åkte jag hem till karln. Snart kanske jag faktiskt vågar kalla honom min karl. Han viskar söta saker till mig och ser in i mina ögon. Jag är kär.

Really. Han är underbar.

När vi lämnade hans lägenhet var solen på väg ner. Vi hämtade hans barn på dagis och köpte pizza och åkte hem till vår kaotiska lägenhet som fortfarande var full av ölburkar och halvdruckna glas med grön bål.

Vi städade undan lite grann och samlade fyra vilda glada barn runt bordet och åt pizza.

All in all en otroligt bra, men hektisk helg. Imorrn ska jag tvätta, och absolut ingenting annat. På kvällen ska jag antingen dra ut en liten sväng på tisdagsöl (utan att dricka) eller barnvakta så att Tindra kan gå.

Jo förresten, jag ska bada. Jag ska ta ett långt, skönt bad.

Och nästa helg är det barnkalas! Jag bävar!

Skiva/junta

Jag har varit på kräftskiva. Det var jättemysigt bortsett från en tjej som skrek hela tiden. Nu väntar jag på tåget hem, förundrad över hur dåliga förbindelserna till Solna är trots att det ju faktiskt är rätt nära stan. Grymt om man har bil, inte farligt dyrt där.

Kramades en massa med en kompis. Det var fint. Jag mår bra av kramar. Kanske hade han gärna gjort mer än kramats, jag vet inte. Jag var i alla fall helt nöjd.

Imorgon ska jag på matmarknad med mamma och sen barnvakta lite. Hoppas det inte blir för ansträngande, hade en lång dag idag. Kanske skulle hoppa matmarknaden, spenderade alla mina pengar idag. Köpte en massa garn, ull, en ny virknål, ett nytt nåltovningsunderlag, en massa saker.

En liten söt tjej på perrongen bjöd mig på lite pommes frites och nu har tåget kommit och det är helt överfullt. Jag sparar resten av mina batterier till min talbok.

Hektiskt

Eller - pendlar mellan förlamad och stressad. Och pepp. Det känns jättekul. Men helgen har vart ganska hård och jag känner lite grann att jag kommer flytta härifrån och lämna allt och alla. Allt blir fint när man vet att det nästan är över. Att dö är att skiljas en smula, eller hur det nu var.

Jag har fortfarande inte hittat ett fosterhem till mina katter. Panik.

Efter-FFF-festen var... hård. Fin. Mysig, rolig. Folk shotade vodka och jäger. Folk gjorde onämnbara saker med varandra. Folk blev galet galet fulla. Det var lite galet.

Igår var jag väldigt bakis hela dagen, lämnade inte lägenheten, sov till och från fram till sju och festade hela natten. Det var helt underbart.

Men en oproduktiv helg i alla fall, så jag är lite behind schedule och kommer bara hinna träffa folk som kommer hit och hjälper mig packa.

Imorrn ska jag fixa allt med lägenheten och försäkringar. Och packa ner resten av allt jag äger. Och försöka fixa en väska. Och... tusen saker.





Lyssnar på: Sr Klassiskt, Beatbox-Joseph från franska Idol, Låt dem sjunga det för dig och Let them sing it for you. (Googla det, it's teh shit!)

Byråkrati och packning

Okej. Igår vid tio, elvasnåret så ringde min nya arbetsgivare till mig och meddelade att jag fått jobbet på Irland som jag hoppats på. Någon timme gick åt till att mest sitta framför datorn och vara chockad. Sen åkte jag till stan för att träffa en kompis (en plan sedan tidigare) och blev kvar där ganska länge. Ringde mest runt till folk och berättade att jag skulle åka och sa till folk att komma hit på lördag, då jag ska ha en lite improviserad adjöfest. Jag kommer inte förbereda den alls. Facebookevent och lite samtal räcker. Sen åt jag mat med min kära mor, och resten av kvällen gick åt till att kolla biljetter och börja packa.

Min största oro är mina katter. Jag måste hitta ett nytt hem till dem. Lägenheten ska jag hyra ut till en gammal vän som flyttar tillbaka till Lund efter många år i Uppsala.

Det känns bra att jag ska flytta alla mina saker till vinden och inte till ett nytt ställe. Jag kan inte ha med mig speciellt mycket. Jag tycker om att skiljas från ägodelar, min dröm är att ha mycket mycket få.

Idag har jag pratat med Lkf, de ska skicka ett kontrakt som jag ska fylla i. Jag måste kolla upp pass och dessutom fixa alla papper jag behöver för att kunna få socialbidrag. Det är lite kaotiskt att försöka flytta utomlands utan en spänn. Och hur mycket jag än hatar att vända mig till soc så har jag i dagsläget inte mycket val. Jag har en hög med obetalda räkningar.

Det kommer att vara ovant att jobba men allt kommer vara ovant. Det kommer vara väldigt skönt. Att jobba alltså. Skönast av allt kommer vara att betala alla skulder.

Nu ska jag plocka undan frukosten och kanske ta ett snabbt bad för att tina upp mina fötter innan de trillar av.

Dagens lista:

• ringa vaktmästaren
• diska
  
• kolla upp pass
• kolla försäkringar
• fixa alla papper jag behöver till soc
• packa
• äta kalkon
• träffa Björn

Den blir nog längre.




Lyssnar på: musiken som ligger på min psp, mest Seeed.
Läser: Inte mycket men Den Vidunderliga Kärlekens Historia lite grann.
Big Deal: Mina älsklingar! Mina söta fina små kissemissar!

It's cold out there

Or so they say. Själv har jag verkligen inte märkt av denna omtalade kyla. Jag använde min vinterjacka ett tag men det var för vamt, så jag återgick till lättare höstvarianter tills jag kom på att en tröja räcker. Dygnet runt faktiskt, det är faktiskt inte alls så kallt som ni tror, era... hrm. Fjollor.

Sitter och dricker kaffe. Har försökt städa. Det har gått halvbra. Hade tänkte skura, men det får bli imorrn.

Igår såg jag 1408 igen, med Ks. Den var bra den här gången också, för att vara ganska oorginell. Läskig at times. Fika med Maja och Maia (och Robin en stund) var trevligt. En mycket trevlig kväll också. Såg Zibakhana (också igen). Den var bra (men sällskapet var den stora behållningen).

Idag har det hänt två roliga saker: Irländarna som aldrig ringde igår ringde istället idag och bad om uräkt för att de inte ringt igår. De ska ringa på fredag och intervjua mig. På fredag ska jag också på en annan intervju. Om jag har tur kanske jag far på en intervju i Göteborg den fjortonde också.

På lördag har Moa fest! Det kommer bli kul. Och snart är det dags för efter-fff-festen. Och jag funderar på en till ångestfest. Eller poesifest utan tonvikt på ångest. Får se.

Mja... Mitt liv är som ett oskrivet blad, det kan ta vilken väg som helst just nu. Har ingen aning om vad som kommer hända. Ingen aning om vad jag hoppas på. Ingen aning om vad jag vill.




Lyssnar på: Elvis, Ella Fitzgerald, Slim Gaillard
Dagens Youtube-hit: Baby it's cold outside med nyss nämnda sångerska.
Läser: Prinsessa söker drake av Patricia Wrede, en sjukt mysig barn/ungdomsbok. Man får inte vara för petig.
Pyssel: Har stoppat alla mina trasiga raggsockar.
Skriver: rollspelsäventyr och skapar karaktärer med spelarna.
Dricker: Jättemycket kaffe. Hela tiden.
Oroar mig för: katterna som fortfarande inte verkar må helt bra trots antibiotikakur, flytta utomlands?!?!?!?!

Söndag...

Det kanske är vintertid. Jag dricker kaffe och ska snart hem till mor. Ikväll blir det antagligen lite film hos Hannah.

Det har vart en ganska märklig men ändå lugn helg. Igår var jag på en helt sjuk fest. Det verkade som om alla Lunds utbytesstudenter hade samlats på samma absurda ställe. Jag har inte riktigt fattat vad sskk är för något, men alla där är alltid skitfulla och galna. Igår var folk utklädda. En del till nån sorts romare, en del till nån sorts höst-varelser, en del bara randomly utklädda. Vi var bara där en liten stund, men när vi tänkte gå så dök det upp en fransman och gav oss öl. (Eller. Gav mig öl.) Vi passade på en plastmugg ren vodka. (Jag och Hannah, that is.) Han bjöd i alla fall på en trevlig pratstund med stekt pasta i sin korridor. Hans bulgariska granne var lite för tillmötesgående. Vi gav upp och gick hem. (Hannah gick till Patrik och jag cyklade hem till väster.)

Kaffet är slut. Jag kom på en till sak apropå behovet att skriva, berätta. Jag pratar extremt lite om mig själv. Jag har en spärr mot att berätta saker ur mitt förflutna. Jag kan berätta att jag är från Stockholm, att jag bott i Usa, att jag jobbat som smed. Men det är många jag känner som inte vet ens det. Det är inget jag tar upp utan anledning. Och true tales of drama ur mitt liv besparar jag ju gärna folk, även om det är världens feelgood-historia. Folk tror man är ett psykfall om man berättar att man gått i terapi i åtta år. Det är svårt att förklara och folk har svårt att förstå. Så om jag verkligen verättar om mig själv, om jag verkigen delger någon något som verkligen hänt; känn er lite speciella.

Det är i vilket fall som helst lite märkligt att jag bloggar. Eller kanske inte märkligt alls. Och jag berättar ju egentligen inte så mycket... Väldigt mycket håller jag utanför. Och mitt förflutna går jag nästan aldrig in på. Min barndom är helt struken.

Om någon skulle undra så skulle jag berätta. Tror jag. Men folk frågar inte, och jag har inget behov av att prata om det.

Äsch. Nu drar jag. Hejdå hela världen, I love you.





Lyssnar på: johann sebastian bach - "ich habe genug"

Mitt experiment

För det är väl det det är, den här isolationen? Mitt experiment har klarlagt saker, visat mig saker. För att detta ska bli tydligt behövs lite bakgrund:

För ett par år sedan så jobbade jag som smed och livet lekte. En svår vinter var slut och solen lyste åter. Jag träffade en kille och blev vansinnigt kär. Han var nog ganska kär i mig också. Det höll dock inte länge, vi hade väldigt olika syn på förhållanden och han ville inte direkt ha med mig i sitt liv, han ville bara träffa mig någon gång då och då. Jag ville ha ett seriösare förhållande, och dessutom bodde vi grannar, så det var väldigt lätt för oss att träffas. Detta och mycket annat ledde till att det tog slut och jag var väldigt ledsen. Trots detta hade jag ganska kul, det var sommar, jag jobbade hårt och badade ofta.

Efter ett tag träffade jag någon annan, och han gillade mig jättemycket. Jag blev oerhört smickrad, och charmad av hans humor. Allt jag hade längtat efter erbjöd han mig. Det blev väldigt intensivt, vi flyttade ihop efter bara några veckor. Det var ett stort misstag, vi hade båda två väldigt mycket egna problem. Kombinationen av dessa problem ledde till att i alla fall jag i långa loppet mådde väldigt dåligt. Jag sjukskrevs för depression och isolerade mig totalt. Jag bytte telefonnummer utan att meddela någon, jag skar aktivt av alla. En anledning till det var min sambos svartsjuka. Han trodde inte att jag skulle vara otrogen, men jag hade upplevt oerhört mycket mer än honom i mitt liv, jag hade följt minsta impuls och hamnat på massor med platser och träffat massor med människor. Han kunde inte hantera det, han hade själv inte upplevt i stort sett någonting.

Så jag ägnade honom hela mitt liv, dedikerade mig själv åt hans välmående. Jag påstår inte att det var hans fel, jag gör ofta så. Det var samma sak när jag flyttade till Sveg, jag följde en impuls och hamnade långt åt helvete ut i obyggden, isolerad. Deprimerad. Italien: isolerad, deprimerad. Som om jag så fort det går någorlunda bra för mig måste lägga benen på ryggen och bara ge alla jag känner ett stort jävla finger. Testa alla gränser. Detta har gjort folk ledsna och i dagsläget har jag mycket få nära vänner. Men det har också stärkt mina band till de som verkligen står mig nära.

Sedan det tog slut med min föredetta för snart ett år sedan så har jag kämpat mycket hårt för att bygga upp ett socialt nätverk. Det har vart ett heltidsjobb, och svårt att kombinera med studier och extrajobb. Problemet är att i min ålder så är de sociala nätverken ganska stabila, det är oerhört svårt att komma in i ett. Jag har ägnat halva mitt liv åt att stänga folk ute, och jag har lyckats. Jag är ensam.

Jag har många vänner idag. Fler än någonsin kanske, som jag kan ringa, som definitivt skulle vilja träffa mig om jag hörde av mig. När jag har fest så kommer folk. Men alla dessa människor har liv som jag inte är en del av. Jag är inte egentligen viktig för så många. Jag tror inte ens att hälften av de som räknar mig som viktig bor i Lund. Jag känner mig älskad och uppskattad och definitivt inte bortglömd. Folk tänker på mig, de bjuder mig på sina fester.

Så vad handlar det här om? Jo, följande: I exakt två veckor nu (förra helgen ej inräknad) har jag suttit i min lägenhet och sunkat. Jag har inte ringt folk. Jag har inte gjort något. Och ingen har ringt mig heller. Med ett par undantag: förra veckan fikade jag med Tom på hans intiativ. Vi träffade Åsa på Ariman som fikade med oss. En parantes är också att folk hörde av sig och frågade om de fick komma på min fest i fredags. Eftersom det var tänkt att vara en väldigt liten fest så hade jag inte bjudit många, men är det fest så är ju självklart alla välkomna. Så det var kul. Igår hade jag en planeringsfika med Lars, på mitt intiativ. Annars har jag bara träffat Maia och Mamma den här veckan. (För dem ringer jag ju så klart.) Planerade grejer på gemensamt intiativ har ställts in på grund av sjukdom, trötthet och allmänt inte svarande i telefon. När jag har tänkt att jag kanske skulle kunna ringa någon i alla fall har de inte heller svarat.

Vad jag har i Lund:

• Bandet.
• Sjukt fina människor som jag tycker jättemycket om som säkert vill träffa mig om jag ringer dem.
• Några närmare vänner som i och för sig inte heller ringer ofta, men som jag verkligen litar på.
• Min mamma; en av mina närmsta vänner. Men hon kanske flyttar.
• En lägenhet med två högt älskade katter i.
  

Jag har folk i diverse olika städer långt bort; Sthlm, Enköping, lite varstans. Jag har folk i andra länder, backpackers, utflyttare och andra. Dessa kommer alltid vara mina vänner, vart än de eller jag befinner mig. Mina nära vänner älskar jag.

Men nu. Nu är det fredag kväll och jag sitter ensam, fattig och oproduktiv i min lägenhet och har tråkigt. Och problemet är att jag känner mig så jävla osugen på att ringa folk. Jag önskar att någon kunde ringa mig.

Det finns några olika modeller: typen som inte någonsin ringer folk eftersom de inte behöver; andra ringer dem. De har ett starkt nätverk och tänker förmodligen aldrig "jag undrar vafaan jag ska göra i helgen/på halloween/på nyår" eller liknande. De åker på semester med sina närmsta vänner, dvs. fyra fem stycken. De har ett "gäng". Nästa typ är de som inte heller funderar över det, som antingen ringer folk eller inte gör det, de är nästan exakt som ovanstående men de träffar kanske mer folk utanför den innersta kretsen. De har ett omväxlande socialt liv. Nästa typ är väl min typ; vi som ringer folk regelbundet så att andra blir vana vid att inte ringa. Inte så mycket gäng, mer bara spridda vänner. Nästa steg är de som inte har så mycket vänner alls och inte träffar folk speciellt ofta. Inget gäng alls. Nära vänner men inte på en "umgås-dagligen-basis". Övriga typer är de som inte ringer till folk och inte heller svarar när man ringer. De väljer ensamhet. Inget ont i det. De har ibland ett pyttelitet elitistiskt gäng. Och så klart de som är ofrivilligt helt ensamma. De som helt enkelt inte har några vänner.

Gäng finns det också olika typer av. De stora, bara vagt sammanhållna, öppna. De mindre, hårt sammanhållna men fortfarande öppna. De små slutna. Och alla möjliga mellanting.

Jag har vart en del av ett par gäng, båda av den stora öppna typen där alla kontrahenter har vänner utanför kretsen såväl som i den. Jag har vart vän med flera olika medlemmar i en grupp, jag har haft vänner i små elitistgrupper som aldrig någonsin skulle släppa in en i gemenskapen. (De vännerna är sådana som man kan fika med ibland, inte mer.)

Jag tappade tråden för länge sen. Kontentan av det hela är att om jag vill hitta på nåt ikväll får jag ringa runt till folk för att kolla om nån ska göra nåt som man kanske kan hänga med på, eller så är jag dömd till Heroes och Magnum hos Maia, vilket i och för sig är mysigt, eller att sitta hos mamma i ett par timmar, kanske käka lite, och sen sticka hem. Eller en kombo. Problemet är att det är vad jag gjort i två veckor. Jag vill inte. Jag vill träffa folk, jag är en social människa med behov av socialt utbyte.

Imorrn händer massor av saker. Jävla lördags-stad. Oh well. En till roman. Nu är det nog.




Lyssnar på: hårdrock.

Out of reach

Livet kastar saker på mig. It's the weirdest thing. Burma, youtube, musik, fester, människor, känslor. Den här tiden kommer nog att vara präglad av Burmadebatter, röda tröjor, massor av fritid och folk som kräks i direktsändning i mitt minne länge.

"Hon kräks i direktsändnig på ett så profesionellt sätt!"

Post-FFF-livet just nu. Livets psykotiska virvlar. Hösten blir mer och mer höst. Två fester i pre-produktion, men båda får vänta tills Lars kommer hem från Frankrike. (FFF-fest och ångest är min arvedel-fest.)

Idag önskar jag mig mjölk, ägg och mjukost. En vackrare värld med mer flexibilitet, tålamod, kärlek och respekt. Och fred. Jag önskar att jag kunde hela alla hemliga sår, sträcka in en hand i alla trasiga hjärtan och göra dem hela, ta bort all smärta ur världen om så bara för en stund. Eller ge av min egen glädje till alla, blåsa in en liten pust av ljus i alla människors öron och ögon och näsor och munnar så de fylls av samma känsla som jag bär på.

Den känslan är svår att beskriva, men kärlek till livet kanske. Allt är vackert, underbart, enkelt, perfekt. Livet är ett mirakel.

Det finns katter som spelar piano!

Igår var en av de bästa dagarna någonsin. Röd tröja-dag. Läste jättemycket om Burma, åkte till kontoret och träffade Charles, lika inspirerande som vanligt. Jag försår inte hur han kan ta på sig så mycket, hur han orkar. Köpte fisksoppa på Saluhallen av en söt kille, åkte hem till min stackars förkylda mor och åt, diskade, fixade, chillade. Stack in till stan och gick till Ariman för att ta en kopp kaffe med Kelly, men jag var tidig så jag spelade backgammon med en fårklippare som hette Josef. Kelly kom, vi drack öl och fick veta väldigt mycket om fårklippning. En mycket mycket trevlig kväll.

Vi bestämde oss för att gå vidare till Raurackel, men jag fick ett par "var är du"-meddelanden och eftersom jag är en sucker för sånt så stack jag till festen som jag faktiskt verkligen ville till i vilket fall som helst. Spritskåpstömmarfesten. Den var inte riktigt så rockn'roll som det låter, ganska få men mycket bra människor, jättemysig stämning.

Idag är jag förvånansvärt o-bakis. Har ätit frukost, ska in till stan och hämta en kvarglömd kamera om ett tag, bjuden på två fester ikväll, planerar att försöka hinna med båda. Innan dess så ska jag nog finslipa lite på mitt cv.

En av de finaste grejerna igår var nog den långa literära diskutionen i kölvattnet av festen. Amerikansk literatur kommer alltid vara lite sarkastisk. Jag gillar det.

Lyssnar på: Angie Stone - Wish I didn't Miss You (Av en ren händelse. Men jag saknar faktiskt massor med människor. Det påverkar dock inte min matlust eller förmåga att sova, inte ofta i alla fall. Låten är i vilket fall väldigt bra.)

It's all over now

Sitter och äter frukost (oboy i vinglas och mackor med mjukost och salt och peppar), klockan är halv fem på eftermiddagen, jag har äntligen fått sova ut på riktigt. Lämnade FFF-festen halv sex imorse, det var dimmigt och det var jag med. En bra fest, en bra festival. Det känns jättekonstigt nu. Jag kan inte komma på något att säga om det.

Överaskad, som vanligt, av livet och de konstiga saker som händer mig. Jag hade ingen aning om att jag skulle jobba såhär mycket med FFF för några månader sen, jag hade ingen aning om att jag skulle träffa och bli vän med alla de här underbara människorna, jag hade ingen aning om att jag skulle vara så glad att det är slut och samtidigt så melankolisk över det. Och annat. Jag är glad över att det hänt men vet att det är slut nu. Jag kanske är riktigt dålig på att skriva, men jag kan inte beskriva känslan. Glad, frustrerad, arg, ledsen och ännu mer glad.

Nu städning.





Lyssnar på: Seeed - New Dubby Conquerors

inlägg nr. 102

Morgon. Hur länge som helst. Alltid. En timme att vakna, en timme senare fortfarande nyvaken. Ont i nyckelbenet, hungrig.

Och när jag går ut i köket blir allt bara helt jobbigt. Jag ska diska och städa idag, men jag vill äta och bada först. Jag har inte diskat på evigheter eftersom jag knappt har använt nånting eftersom jag inte har nån mat hemma och inte har haft tid och inte kunnat pga. nyckelbenet. Så nu är jag fast i ett sorts köks-moment 22, jag måste plocka i ordning för att få nånstans att lägga den stora tunga brickan så att jag kan diska och jag behöver diska lite innan jag äter frukost men jag orkar inte plocka i ordning och fixa och så innan jag ätit... Jag vet, jag är lat och gnällig. Nu måste jag i vilket fall som helst ner i tvätstugan.

Såja. Tvätt, smörgåsar. Läget under kontroll.

Jag drömde jättemycket inatt. Jag drömde att en kille kysste mig, men sen gjorde han konstgjord andning på mig istället, trots att jag bara skrattade så att det inte funkade.

Igår var en under omständigheterna bra men surrealistisk dag. Hälsningsgillet var hysteriskt, jag var trött, det var varmt, massor med folk, mitt emellan jättetrevligt och panik. (Precis som förväntat.) Pizza efteråt, sen spelade jag heroes med Emilia hela kvällen. Satt ett tag och velade mellan att gå hem och att gå på fest. Festen vann eftersom det var nära och trots allt fredag kväll. Man kan alltid passa på att nätverka.

Det var ganska märkligt, allting som hände sen, på ett lugnt sätt. Lite som i "Blaue Grenze", som vann silvermeliesen på förra fff och som ju därför är med och tävlar om guldmeliesen i år. Lite den känslan, framför allt eftersom jag hamnade på en fest i ett koloniområde. Där tittade jag på en konsert med ett nedlagt band och drack vin. Lite mumindalskänsla också. Aja.

Lars jobbar dygnet runt. Jag sympatiserar lite med honom.

Jupiter fnattar.

Det finns gott om biljetter kvar till alla filmer! (Inklusive Stardust.) Köp nu på www.fff.se eller vänta tills på onsdag och köp riktiga, fina biljetter. Om de finns kvar.

Apropå Stardust så måste ju Neil Gaimans sushivanor vara den här festivalens roligaste obsession.

Se vilken FFFare som helst i ögonen och du kommer att se en lite lätt manisk gnista djupt därinne, det vansinniga skrattet är inte långt borta. Men för allt i världen - använd inte ordet "fantastiskt". Använd aldrig det ordet.

Idag (om en timme närmare bestämt) ska kanske tidningar fixas ut. Om någon kommer. Ska försöka, men jag kommer bli sen. (Tvättstugan!) Viktigare är att Maia har fest ikväll! It's the big thing! Vi ska bygga ett bål av Basshunter, blåsa upp kondomer till balonger och dricka päronvodka tills vi somnar. Eller så kör vi hårt på vodkan och skiter i allt det andra. Glorious i vilket fall som helst. Be there or DIE!




Lyssnar på: Lamb, vad annars. Helt kär. Van Morrison igårkväll.
Äter, andas och tänker på: FFF. Nästa år blir det Fantastisk Dvärgfestival. Dvärgar överallt!

Tyskt

"Som en blandning av metall och flott"

Jag är trött. Festen är slut. Sedan ett bra tag. Jag ska gå och lägga mig.

Ehm ja

Mjos!
Jo i alla fall. Festen. Den höll på länge, ramlade hem vid halv åtta på morgonen med syrran, sov till tre på eftermiddan. Det var prima.

Nu är jag hos pappa sen i söndags kväll, jag och Astrid ska strax åka moppe till... typ ingenstans. Vi har haft ett fantastiskt utbyte av kläder. Jag och min lillebror Elis har haft ett fantastiskt utbyte av teman och ringsignaler. Jag har läst "Gud välsigne Mr. Rosewater" av Vonnegut. Sommarlov mini, tre dagar. =) Har till och med legat i en hängmatta.



Läser: Moment 22 - Joseph Heller
Lyssnar på: syrrans vedervärdiga numetal. =´(

Gimme some

Trött på öl. Mirakler sker varje dag. Jobbar mycket, är bara sugen på att umgås med några få personer, och inte fler än typ tre i taget. Så... Jag ser fram emot några lugna veckor i parker, på jobbet, på stranden, framför teven. Någon teve. (Obs! Bara öl. Inte vin, whiskey, tequila, eller saft.)

Tekken 5 och Burnout 3 är high priority. Och kanske börja träna. Och se Death Proof igen.

Invalidos: vi behöver hålla ett Urkult-möte, hitta på ett bra invalidos-namn till Mamma, designa Camp Invalidos-flaggan, bestämma hur vi ska ta oss dit och hur vi ska bo och vad vår ritual ska vara och så vidare.




Lyssnar på: Willy Deville - It's so easy (Death Proof soundtrack)

you can reach right up and touch the sky

Ååååååh. Skööön dag. Efter flera sköna dagar.

I fredags var jag på Källby och brände mig, sen stack jag direkt till jobbet och kände mig hur sunkig som helst, men jag och Maia stack ändå ut direkt (efter att ha svängt förbi mor och druckit nåt glas vin) och hela kvällen var så underbar. Ariman, underbara människor, tequila. Fan vad fint det var. Och efterfest hos mig. Sjukt bra efterfest. Det kom hit öl och det var kul tills alla hade gått eller somnat (två pers blev kvar) vid åtta på morgonen eller så. Sov i två timmar. Mysigt men varmt.

Vid halv tolv stack vi och jag cyklade ner på stan för att träffa min kära rara mor. Hon var snäll och söt och bjuckade på lunch (mastig sallad med rostbiff på stortorget) och huvudvärkstabletter. Sen shoppade vi lite. En klänning till mig!

Sen stack jag hem och låg i många timmar på en filt i parken utanför huset och drack saft och åt glass och muffins och lyssnade på musik och hade allmänt avslappnade och givande diskutioner med Stoffe. Maia kom dit och vi styrde (lite halvslött) upp en Lomma-tur. Vi kom iväg vid sjusnåret, solnedgångsbad och sinnessjukt mysigt. Man ska fan bada på kvällen. Inte lika mycket folk, inte lika mycket solbränna.

Sen mutade en jobbarkompis hem oss till sin gård med grillat kött och vin. Det fanns inte så hysteriskt mycket kött men vi drack vin och Stoffe blev officiellt omdöpt till Kitty. Good times.

Igår... Well, vad som hände igår framgick nog av mitt förra inlägg. Kollade på film också. Fel Zodiac. En som kom -05 och var ganska kass.

Idag har jag glassat på Lomma beach. Helt sjukt solbränd överallt. Har aldrig vart så här solbränd innan. Till och med på magen! Första gången EVAR! Knallröd. Fläckig dessutom efter att ha slarvat med solkrämen. Min har försvunnit. =( Den var den bästa. =(

Ikväll ska jag på FFF-möte, sen Efvas lillasysters studentskiva! Och imorrn! Terapi! Och bio! Woo!

Skolan har fixat sig. Allt. Allt är fixat! Jag är lycklig.



Lyssnar på: mest Nina Simone, en del Gogol Bordello/Balkan Beat Box, lite Tenacious D.
Läser: fortfarande Malafrena av Ursula K Le Guin

Franskt

Nu har det gått ytterligare en vecka. Det är lördag igen. Jag missade terapin igår men jag hade fest i alla fall. Var, och är fortfarande, på konstigt humör. Städade hela lägenheten GRUNDLIGT igår, pluggade ingenting. Väldigt lyckad fransk fest, om jag får säga det själv. Jag drack inte så mycket, och sen drack jag ingenting. Mysig stämning. Folk verkade avspända. Speciellt Emilia, som somnade i min säng. Jag tycker att det är mysigt att hon alltid gör det. Hon måste ju känna sig jävligt avspänd.

Stack hem till Krister på natten. Still here. Han städar och ska snart åka hem till Veberöd. Jag ska träffa Emilia och kika på medeltidsfolket. Och jag ska hjälpa Stoffe inreda. Och förhoppningsvis så hinner jag träffa Enka innan hon åker. Och ikväll ska jag tvätta, och kanske sticka ut med Efva, som fyllde år igår.
Dessutom tänkte jag bli klar med Irländarna. Fan vad misslyckad jag känner mig på den fronten. Kan inte FATTA hur jag kan ha fått det arbetet att ta så lång tid. Jag har definitivt en destruktiv ådra. Eller två.

Nu ska jag hjälpa Krister att städa lite. Kanske.
Puss.



Lyssnar på: musik som Micke spelar. Vet inte vad det är, men det är rätt bra.

Wild night

Ålrajt, hemma, i ett stycke. Har precis bränt bort den sista bakis-smaken ur munnen med attack-stark ölkorv.

Senaste dagarna har vart långsamma och lite förvirrande. Nu är jag kanske inte helt back on track, men jag känner mig lite vassare.

Igår åkte jag och Sandra till Kristianstad med en baginbox och glatt humör. Väl där så satt vi i vardagsrummet och tittade på House (japp! jag har äntligen sett lite house! Det var väl ganska kul, men fortfarande en sjukhusserie.) och var tråkiga, men sen flyttade jag in i köket och drog igång peka-leken, som snart inbegrep alla på hela festen, som genast blev betydligt mycket roligare. Jag blev tokfull.

Sen drog vi ut. Först gick vi till ett ställe som hette biljardkompaniet. Sandra har sagt att jag kräktes där. Sen blev jag utslängd, och satt och pratade med en kille som säkert hette Kristian (jag och Sandra har kommit på att Kristianstad heter Kristianstad eftersom ALLA där heter Kristian) i flera timmar, vilket var jättetrevligt. Sen dök någon som kanske var Kristians bror upp och ville gifta sig med mig. Han var punkare (och dessutom typ 18). De ville att jag skulle med till ett ställe som kanske hette Hässle, men jag hittade inte Sandra och Johan, som var kvar inne på Biljardkompaniet, så de fick klara sig utan mig. Sen kom alla ut, och alla diskuterade vart vi skulle, tills en stor raggar-buss dök upp med en ENORM dödskalle på, och en snubbe stack ut huvet och frågade om vi ville ha skjuts. -JA! skrek jag och Sandra, drog med oss Johan och hoppade in. Jag ville till mina nya vänner på Hässle men Johan, födelsedagsbarnet, ville till Harrys. Så vi åkte mot Harrys, men först blev vi stoppade av polisen. Raggaren som körde var kolugn och lyckligtvis helt spiknykter. Sen åt vi hamburgare, och sen gick vi till Harrys. Där blev jag trött och höll på att somna, Johan drack öl och var sur och sen gick vi. På väg ut blev jag och Sandra bjudna på korv av en söt korvkille som naturligtvis hette Kristian.

Sen hittade vi Johans vänner. Den ena assisterade mig i inhandlandet av en sub. Den var sjukt god. Sen träffade jag och Sandra en kille som pratade i telefon med en tjej som precis hade sprungit förbi, och hon ville sova hos honom, men han sa att han var med oss så det gick inte. Så vi drog med oss honom på efterfest, men Johan bad honom gå, eftersom han var rasist. Johan sa "Men alltså, min kille är svart, så jag känner mig inte så bekväm med att ha dig här". Sen däckade jag.

Hela dagen idag har också vart väldigt spännande och äventyrlig, men jag orkar inte skriva mer nu.

Puss.



Lyssnar på: min mp3spelare. Mycket Stan Getz och Madeleine Peyroux.