Sjukskriven igen

Hepp. Har varit ett par svåra veckor. Ska byta medicin igen. Är pank igen. Saknar mina pojkvänner.

Har ritat ganska mycket ett par dagar och börjar få tillbaka lite flyt. Är pank delvis för att jag har spenderat en hel del pengar på pennor.

Har börjat komma i ordning i mitt rum. Det känns bra. Men det är en bit kvar.

Idag har varit en lång dag men jag avslutade den med att chatta med likströmsvänner och äta fruktsallad och rita en massa så det känns helt ok nu.

Jag är ledsen och trött mycket men inte i den djupa svarta ångestgyttjan riktigt. I alla fall inte hela tiden. Sjukskrivningen känns som en lättnad. Min mamma och pappa hjälper mig med räkningar och telefonsamtal och sånt som ger mig ångestattacker och det känns som en ännu större lättnad.

Och jag har fått en hylla. Och jag har fina vänner. Och fina pennor. Depressionen är som ett bålgetingbo inuti mig men ibland kan man sätta sig i den mentala bersån och fika en stund utan att reta upp det. Det är skönt.

Nu ska jag sova.

Död ko

Ville bara visa en bild jag gjort som jag blev nöjd med. Här är den.

Och så vill jag också berätta att förkylningen börjar gå över och jag inte har så mycket ångest nu. Det är bra.

dåliga beslut

Halv ett inatt klippte jag lugg. Känner mig inte helt nöjd med det. Ser ut som Cyndi Lauper litegrann. Men den växer väl ut snart och tills dess kan jag sätta upp den med hårklämmor och grejer. Inte optimalt men vafan. Nu vet jag i alla fall.

Ikväll ska vi ha fest för Jonas, vår hustomte. Vår favoritfransos. Han fyller 21, internationellt myndig! Det firar vi med en liten lugn bacchanal. Eftersom vi tycker om Bacchus. (Antagligen blir det inga orgier och jagande samt ätande av vilda djur och liknande, men vin kommer förekomma. Kanske lite mat också. Eller en kladdkaka kanske.)

Håller för tillfället på att knåpa ihop en liten present till honom.

In other news: Karln kom (antagligen) tillbaka till Sverige i förrgår och har inte ringt. Vad är det för jävla stil liksom. Är man inte intresserad så kan man vara en man, och tala om det. Fett med respekt. Är man intresserad så ringer man. Blir fan rasande på män som inte har stake nog att bara berätta vad de vill.

Å andra sidan: Män som kan berätta vad de vill är det bästa som finns. Män som kan prata om sina känslor är hett. (Så länge de inte är gnälliga jävlar som inte pratar - eller bryr sig - om nånting annat.)

Bäst just nu: Typ att bo med Tindra i allmänhet. Att hänga med Jonas, som är så rolig så att man skrattar sig harmynt. Att jag kanske får lite nya arbetsuppgifter på måndag. Att vi ska ha fest ikväll. Att jag känner mig jävligt kreativ.

Sämst just nu: Att vi är panka båda två. Att karln är en dålig karl. Vädret. Mina konstiga drömmar. Eller mardrömmar? Jag är inte rädd, men de är så mycket ångest som de kan vara. Alla är arga på mig eller vägrar svara i telefon, jag missar tåg, tappar bort grejer. Allt är jobbigt. Men så plötsligt: en magisk ren.

Lyssnar på: Min och Tindras gemensamma playlist, som är jävligt random.

Stickar: Ett par färgglada raggsockar till mig själv.

Puss!

Detalj av ett "Krya på dig"-kort.

Shake my ground

Jag är på konstigt humör. Det är natt. Jag har just rensat min facebookprofil igen så nu synns bara mina vänner och vad jag gillar för musik... Jag fick spel bara. Det har inte med rättighetsdebatten och göra, inte ens med privacydebatten, utan snarare med den extroverta generationen. Allt ska vara så jävla status. Hur många vänner man har, hur lycklig man är. Fan, ingen är lycklig, men ändå så blir det värsta snacket om nån skriver "is olycklig" eller liknande. Vem fan bryr sig? Jag bryr mig fan inte. Och jag hoppas att ingen bryr sig så sjukligt mycket om mig så att de håller koll på mig via facebook. Som sagt, bara så sjukt trött på det. Har till och med tagit bort lite "vänner", mest såna som jag har träffat en gång.

Ja... Det är natt. Jag är kreativ och vill inte träffa folk. Funderar på att isolera mig på riktigt. Söka jobb, vara kreativ, försöka lösa mina ekonomiska problem... Men tja, imorrn blir det kanske Helsingborg om jag har råd att åka tåg dit. Vill väldigt väldigt gärna men vet inte riktigt hur det skulle gå till. Lördag är det Halloweenfest hos Sara, massor med människor jag gillar kommer dit så so should I. Just nu är jag knappast sugen egentligen, men det kommer jag nog vara senare. Just nu är jag bara väldigt... mycket. Arg, ledsen, ont i ryggen. Destuktiv/Kreativ, Arg/Glad... Kaos. Den underbara sorten, sorten som jag älskar. Inuti mig.

--><--

Hat/Kärlek.

Hur kan man hata någon eller något? När jag var barn sa min farfar att jag skulle vara väldigt försiktig med ordet hat, eftersom det var ett väldigt starkt ord. Jag har varit det, jag har knappt använt det alls, bortsett från några gånger i vredesmod i tonåren. ("Jag hatar dig!" "Jag hatar samhället!" "Jag hatar snuten!") (Men aldrig så att farfar hörde det. Av olika skäl.)

Jag hatar ingen. Hat är ett starkt ord, en stark känsla. Allt är en del av samma kretslopp, ilska, hat, kreativitet, kärlek, allt hänger ihop. Men just nu finns ingen kärlek.

Ibland önskar jag att jag kunde träffa en snygg kille som kunde dansa och var grym på massage, men det är egentligen bara som jag har ont i ryggen, inte ett egentligt behov av närhet. Jag vill inte ha någonting.

Min julångest har gått över. Jag har insett att julen får bli något annat år. Jag kommer laga mat till Mamma om jag inte jobbar, men jag är sugen på att jobba. Inget annat än att betala mina räkningar och skulder är intressant just nu.

Såhär känner jag mig just nu: totalt känslomässigt avtrubbad och samtidigt full av extremt starka känlor. Jaja, samma motsatsförhållande som tidigare. Jag tror inte på bevarande, ingenting är oföränderligt, det finns bara skapande och förstörande och egentligen är det samma sak; förändring. Till och med stagnation är en sorts förändring; från levande, vitalt, till dött och stelt och skört.

Otyglad kreativitet utan utlopp leder till upproriska svåra känslor. Jag vill till en ny värld, ett nytt liv, jag vill släppa allt och börja om. Det är som en drog för mig.

Jag är fylld av en längtan som jag inte vill ha. Jag är fylld av ovisshet.





Lyssnar på: Soundtracket till Arizona Dream av Goran Bregovic och Iggy Pop - Death, en av de bästa låtarna på skivan. Resten av skivan lyssnar jag också på. Annars 16 Horsepower och Woven Hand.
Äter: Spagetti med ostsås. Kvällsmat alltså.
Söker jobb: All over the place. Igår Irland, idag Danmark, imorgon här i stan. Vill helst iväg. Långt. Vart som helst.
Läser: Passionen av Jeanette Winterson, den är jävligt bra.
Skriver: Idag gjorde vi en karaktär till Maia. Det hjälper att ha karaktärer när man skriver äventyr. Tycker jag. Inte för att jag är så fasansfullt rutinerad, men ändå. Eller därför. Strunt samma.
Sugen på: Att måla. Eller rita. Har ritat fult på sistonde. (Också lite småsugen på att tatuera mig.) Och att lyssna på talböcker.
Snyggt:Utställningen på Ariman just nu. Det är inte ofta de är snygga. Nu är det egentligen bara en sorts installation med masker på den bortre väggen som tilltalar mig, men så mycket att jag de facto skulle kunna betala för den om jag haft några pengar. Jag hade satt upp den på väggen.
Osannolikt: Att jag lyckas fixa en mask tills lördag kväll.

Overload!

Jag har verkligen ingen aning om vart jag är på väg men allt går i vågor och jag blir mer och mer sugen på IVÄG! bara. Sökt jobb på ett kryssningsfartyg i västindien. Sökt en massa på Irland och i England, och alla servitrisjobben som jag var på väg att söka i Lund och Malmö känns plötsligt helt sjukt ointressanta.

Det här gör mig pepp. Min dygnsrytm är åt helvete, käpprätt åt helvete, så åt helvete så att jag nu, tjugo i tre, sitter och äter frukost. Jag har i alla fall lyckats tygla mina facebookjunkieimpulser. Det är fortfarande så mycket att göra så att min hjärna kollapsar, imploderar, vägrar fungera. Jag försöker strukturera min vardag men oftast får jag inte mycket gjort. Jag har ingen plan, jag vet inte riktigt hur man gör för att få struktur. Men det känns som om jag är på rätt väg.

Flera dagar i rad nu har jag bara helt enkelt inte riktigt gjort det jag borde. Det viktigaste har jag gjort. Men jag har inte ringt alla de samtal jag borde ringa. Borde ha ringt för länge sedan.

Inatt drömde jag märkliga drömmar. Idag är jag oförklarligt lycklig. Kanske har med musiken att göra. Jag har övergivit Sr klassiskt/världen, radiokanaler som mest blir bakgrundsljud efter ett tag, som bara tystar tidens sus och inget mer. När man lyssnar på musik man väljer själv blir tidsflödet mer påtagligt. Man kan inte bara koppla bort världen på samma sätt. Just nu: Lamb, Tyskarna från Lund, Nin, Chris Cornell, Benassi, Gnarls Barkley, blandat eighties på youtube, en massa annat.

Behöver göra musik! Behöver vara kreativ! Behöver skriva (no shit), måla, städa (jag älskar att städa), sjunga... Läsa, lyssna på musik... Jag är glad. Men jag har inte egentligen tid att sitta och må bra, jag måste göra allt det viktiga först och kreativiteten bara dör. Jag försöker alternera men det blir inte samma sak, just nu behöver jag isolera mig och vara hysteriskt skapande. Går tyvärr inte. Får ventilera lite på den här satans meningslösa bloggen. Vem vet, en vacker dag kanske det kommer vara intressant för någon att läsa allt mitt dravel.

Dear Buddha, I want a pony and a plastic spaceship.

Nej, jag vet inte riktigt om det är så han säger med det är nåt sånt. Jag är glad.



Lyssnar på: Lamb - B-line, Tyskarna från Lund - Party Planet, Benassi - Who's your daddy/Able to love. Pepp!
Läser: Winterson igen, Passionen. Har faktiskt läst två hela böcker för första gången på mycket länge, Rävungen och Tigerungen av Torey Hayden. Barnpsykologiska fallstudier.
Skriver: Skissar mentalt på ett rollspelsäventyr för World of Darkness, grundreglerna utan tillägg. Sent artonhundratal, deckar/noir/absurt ungefär. Skriver lite på någon liten planlös historia bara för att få lite utlopp.
Annat: Funderar på min kostymering inför helgen. Har några olika uppslag, funderar på att göra en mask. Blev lite inspirerad av the Labyrinth som jag såg lite av igår, bland annat maskeradbalsdrömscenen. Vill ha med löv nånstans också.

(Kolla! Det var ju precis det här som var tanken med den här bloggen från början! Det skulle ju vara en kreativitetsblogg!)