Åh du frustrerande man

Du har ingen mottagning och är inte online någonstans på internet. Du ringer inte och säger "skulle vi fika eller" och du stannar inte kvar i min säng hela dagen så att jag kan komma hem och krypa ner bredvid dig igen.

Går och köper en flaska vin. Sen antar jag att jag åker hem, till min tomma säng.

Frustrerande.

Jomen.

Jag blev sjukskriven en månad till. Hittade den bortglömda skatteåterbäringen. Fick låna lite av en underbar vän. Fick betalt för kedjan jag sålde. Så... näsan ovanför vattenytan, ingen panik. Inte just nu.

Imorgon ska jag till ångestenheten igen. Det är emotionellt utmattande men i alla fall inte exceptionellt ångestframkallande.

Idag var en lång dag. Jag gick upp med Tindra och barnen vid sju, hällde i mig en skvätt kaffe och drog på mig ett par byxor och tog med Storebror till dagis och han krånglade bara liite lite grann. Hade ångest från det ögonblick jag öppnade ögonen och har mest känt att vad skönt det skulle vara att råka ut för nån sorts olycka. Men jag har tagit det lugnt. Legat i soffan och läst gudasagor. Fixat internet. Diskat, ätit ägg.

Sen hej hopp var klockan massor och jag hoppade i duschen och när jag kom ut var hon ännu mer och jag träffade en strömming och gav henne de där biobiljetterna som jag inte hann använda och vi hämtade barn och lagade mat och Storebror dammsög hela köket och packade upp all maten och jag diskade och Tindra tvättade och jag började med maten och allt på samma gång och sedan kom de där gästerna. Jag pep nog till när det plingade på dörren och varken vågade eller hann slita mig från maten förrän Tindra hade släppt in dem och lite hälsande blivit avklarat. Då stack jag ut huvudet ur köket och fick en varm kram av den där karln. Och en påse med två vinflaskor i.

Min karl höll jag på att skriva. Jag vill det! Jag vill skriva min karl. Jag vill att han ska vara min.

Resten av kvällen var som väntat högljudd och kaotisk och varm och underbar. Fyra glada barn och tre glada vuxna samlade i vårt kök på två pallar och två balkongstolar och en hel stor plåt supergod lasagne gick åt.

Vinet var såklart helt otroligt gott. Lillasyster blev lika kär i karln som jag är. Karlns lilla söta ordentliga dotter blev lite kär i Thor tror jag. Och beundrade mina svartmålade naglar.

Jag kramades med karln i soffan och Tindra läste Sagan om KarlKnut för femhundraelfte gången och karlns ungar gillade den lika mycket som Tindras gör.

Jag älskar min soffa. Speciellt när den är full av underbara ungar och en bästa vän och en stor stark man som håller om en så att ens ångest bara dunstar bort. Vet inte hur han gör. Men det funkar.

När jag var ung var jag nervös över att träffa potentiella pojk/flickvänners föräldrar. Idag var jag mer än lovligt nervös över att träffa en potentiell... inte pojkvän, jag gillar inte riktigt det ordet på en vuxen man. Men hans barn i alla fall. Och jag tror jag blev godkänd, och han blev godkänd, och kvällen blev över förväntan godkänd.

Jag önskar bara att jag fick ha kvar hans lukt lite till. Han luktar gott.

I kristallkulan

ser jag julångest. Fattigdomsångest.

In other news: Har fikat en hel del senaste dagarna. Veckan har vart ganska soft. Såg Den gode, den onde och den fule med Viola i tisdags, och som vanligt slås man hårt av hur bra den är varje gång man ser den. Eller jag. Underbar film, så snygg, välregiserad, fotot, ljuset, klippningen, wow.

Igår sjöng jag i Hörby. Det var roligt.

Har tänkt mycket, på olika saker, fattar inte att det redan är torsdag. Fyller min vardag med ovesäntligheter. Ariman. Hänga på Ariman! Bara hänga! Många år sen. En yngre generation har tagit över med sina självmordsförsökshistorier, häftiga frisyrer och alternativa klädstilar. Känner du dig ung, gå till Ariman på eftermiddagen och du kommer direkt känna dig hur gammal som helst. Wow.

Nu ska jag dricka vin.

Kram.





Lyssnar på: Maia och Karin i köket (de wokar), regnet utanför.

In i natten

Mörkret tätnar, stjärnorna brusar omkring mig, jag susar utåt, ut i rymden. Exalterad - mitt liv är perfekt. Jag älskar mitt liv. I have been blessed, and I am thankful. Livet är bra, världen är vacker. Katter spelar piano. Jag har vänner som kommer hem till mig och hänger. Och skänker, lånar ut och transporterar möbler till mitt hem. Jag har städat min lägenhet, ätit glass, fått bröd.

En del grejer gör en väldigt glad. När man inser att man inte är bortglömd, när man ringer folk och de blir glada eller när folk ringer en och man blir glad. När folk är fina roliga vänner och man har roligt med dem. Idag har vart en utomordentligt bra dag. Men ett återkommande tema: att ändra sig. Huruvida det är ok. En god vän tog ett beslut, men ändrade sig. Jag vill stödja denna vän i så stor mån som möjligt, däremot finns det andra som kritiserar den personen hårt och tycker att den gör fel och är dum som inte står fast vid sitt beslut. En annan person jag känner har tagit ett beslut och kan inte tänka sig att ändra sig, trots att personen idag inte verkar känna sig helt sugen på att fullfölja sin plan.

Herregud människor, gör det ni mår bra av. Var ärliga mot er själva, plåga er inte igenom saker ni inte vill göra. Man får ändra sig, det är ok. Man får ändra sig tillbaka igen. Det innebär inte att man är en svag människa utan att man är flexibel. Att vara oflexibel däremot bevisar inte mycket mer än att ni är svåra att ha och göra med. Vi har alla makten över våra egna liv och känslor.

Och apropå känslor så har en underbar plan formats idag: Jag och alla andra som känner för det ska nån gång inom den närmsta framtiden samlas, lyssna på klassisk musik, dricka mängder av rödvin, recitera Per Lagerkvist och Erik Axel Karlfeldt och liknande och vara underbart svåra, pretentiösa och dekadenta. Det kommer bli underbart. (Min ångest är en risig skog and so on.) Håll er uppdaterade.

In other news: Såg precis klart Dexter. My love. Fyfan vad den serien är underbart gjuten och genombra. Alla borde se den.




Lyssnar på: Opera. Annan musik. Stjärnornas musikaliska plinkande i rymdens brus omkring mig.
Tittar på: http://youtube.com/watch?v=PXnO_FxmHes, Dexter, fina animationer på youtube.

sömnigt Tjoho!

En minut i tolv skickade jag in religionsarbetet. Fick ju ingenting gjort igår över huvud taget, åkte hem till mamma och åt och sedan hem till Hannah och drack kaffe. Och vin. Det var trevligt. Blev också väldigt överraskad av ett oväntat telefonsamtal. Det var också trevligt. I vilket fall som helst så blev det väldigt sent, och jag vaknade ganska tidigt i morse. Becca kom hit på förmiddagen och vi åt frukost. Sedan har jag försökt ägna mig åt mitt arbete hela dagen, men haft extrema koncentrationssvårigheter och inte riktigt vart helt här och nu i huvudet. (Eller egentligen här. Men inte nu.) Så jag har städat, diskat, läst gamla dagböcker, ätit mat, slarvat runt och i allmänhet vart väldigt oproduktiv. Men det blev gjort till slut, även om det kanske var väldigt dåligt. Och nu är det inskickat och jag håller på att somna sittande. Ska nog gå och lägga mig och låta Becca sitta kvar vid matbordet med sin samhällskunskap... Hon har lovat att komma hit och väcka mig imorgon, så det kommer vara som om hon aldrig gått. =)

Konfunderad och glad. Godnattpuss.



Lyssnar på: Soggy Bottom Boys - I am a man of constant sorrow