Betong i huvudet

Idag är en dålig dag. Jag känner mig tom. De senaste dagarnas ursinniga kreativitet börjar ebba ut och lämna mig ensam. Som en egoistisk älskare, som ett tåg man inte hann med trots att man sprang tills man fick blodsmak i munnen, som att... Inte få nåt gjort.

Mja. Man har alltid ett val, som min mamma brukar säga. Eller håll käften, som jag brukar säga. (Inte till min mamma dock. Inte ofta i alla fall.)

Man skapar sig själv brukar jag också säga ibland. Idag måste jag skapa bättre förutsättningar för mig själv. Jag måste skapa en funktionell sinnesstämning och ett funktionellt tankesätt.

Jag vet bara inte riktigt hur just nu. Jag är lite ynklig idag, känner mig inte viktig för någon. Jag vill göra något kul. Jag vill... Argh. Jag kanske vill ha sällskap. Jag vet inte riktigt.

Jag vill att livet ska vara lite okomplicerat en liten stund. Att jag kunde släppa tankarna på att vilt fäktande försöka hålla näsan ovanför vattenytan. Att jag kunde slappna av. Att livet kunde vara lite mer Mushaboom och lite mindre... tystnad.

Utomhus lyser solen. Jag ska nog ta ett bad.




Lyssnar på: musik på mobilen i stora hörlurar, även i hemmet. Gillar att stänga av en del av världen.
Sjunger: med jättehögt.
Äter: frukostgröt. Eller, den är slut nu, men jag åt den innan.

You are the moves you make

Idag är det tisdag. Jag tänker på framtiden. Den börjar långsamt ta form, en plan, en tanke börjar utvecklas. En vilja. Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen roll var jag hamnar. Det spelar ingen roll vad jag gör, om jag utbildar mig, vilken sorts jobb jag får. Inte just nu, inte idag.

Jag kommer ju inte orka hålla på med något tråkigt hur länge som helst men det finns alltid lösningar. Det finns inga problem.

Jag insåg plötsligt att jag är mitt i en stor förändring. I virvlarna ja, in the winds of change. What ever. Men i alla fall; jag var inte på väg någonstans innan. Jag har bara försökt återfå balansen efter att ha kastats omkull, jag har klättrat upp ur det där hålet, den där gropen. Avgrunden. Nu har jag fast mark under fötterna. Så jag behöver förändring, utveckling, jag behöver växa i mitt nya liv. Det är kul. Men jag har inte känt att det här är en stor kris, jag har känt att det är en passage, någon sorts bro från en plats till en annan, och jag tror att det är så.

Men fan, jag måste ha ett jobb. Filosoferande räcker inte.




Lyssnar på: Yes (världens bästa bandnamn tror jag) - Owner of a lonely heart

Tankar

Både frivillig och ofrivillig isolation har fått mig att inse hur lite jag egentligen har här, och hur mycket jag måste anstränga mig för det som finns. Mina nära vänner är skingrade över Sverige och världen, och de är dessutom mycket få. Min mamma och Maia är de enda som står mig nära här just nu, och mamma kanske flyttar härifrån hon med.

Annars så ifrågasätter jag mina känslor åt alla håll och vägrar riktigt lita på mig själv. Vad vill jag entligen och varför? Och vad behöver jag?

Idag har jag i alla fall sökt jobb. Ska stärka mig med lite gröt och sedan fortsätta. Annars innefattar mina planer en planeringsfika med Lars och kanske hänga med Rebecca ikväll. Imorrn är det redan fredag och helt plötsligt har det gått en vecka. En till isolerad vecka, precis som den som just tog slut. Däremellan en intensiv helg som bitar är försvunna ur.




Läser: Torey Hayden - Tigerungen
Lyssnar på: Samma gamla sr världen som vanligt. Börjar tröttna men orkar inte fundera ut ett bra alternativ.
Dagens bra: Jag hade två par linser kvar. Trodde att det bara var ett.

In i natten

Mörkret tätnar, stjärnorna brusar omkring mig, jag susar utåt, ut i rymden. Exalterad - mitt liv är perfekt. Jag älskar mitt liv. I have been blessed, and I am thankful. Livet är bra, världen är vacker. Katter spelar piano. Jag har vänner som kommer hem till mig och hänger. Och skänker, lånar ut och transporterar möbler till mitt hem. Jag har städat min lägenhet, ätit glass, fått bröd.

En del grejer gör en väldigt glad. När man inser att man inte är bortglömd, när man ringer folk och de blir glada eller när folk ringer en och man blir glad. När folk är fina roliga vänner och man har roligt med dem. Idag har vart en utomordentligt bra dag. Men ett återkommande tema: att ändra sig. Huruvida det är ok. En god vän tog ett beslut, men ändrade sig. Jag vill stödja denna vän i så stor mån som möjligt, däremot finns det andra som kritiserar den personen hårt och tycker att den gör fel och är dum som inte står fast vid sitt beslut. En annan person jag känner har tagit ett beslut och kan inte tänka sig att ändra sig, trots att personen idag inte verkar känna sig helt sugen på att fullfölja sin plan.

Herregud människor, gör det ni mår bra av. Var ärliga mot er själva, plåga er inte igenom saker ni inte vill göra. Man får ändra sig, det är ok. Man får ändra sig tillbaka igen. Det innebär inte att man är en svag människa utan att man är flexibel. Att vara oflexibel däremot bevisar inte mycket mer än att ni är svåra att ha och göra med. Vi har alla makten över våra egna liv och känslor.

Och apropå känslor så har en underbar plan formats idag: Jag och alla andra som känner för det ska nån gång inom den närmsta framtiden samlas, lyssna på klassisk musik, dricka mängder av rödvin, recitera Per Lagerkvist och Erik Axel Karlfeldt och liknande och vara underbart svåra, pretentiösa och dekadenta. Det kommer bli underbart. (Min ångest är en risig skog and so on.) Håll er uppdaterade.

In other news: Såg precis klart Dexter. My love. Fyfan vad den serien är underbart gjuten och genombra. Alla borde se den.




Lyssnar på: Opera. Annan musik. Stjärnornas musikaliska plinkande i rymdens brus omkring mig.
Tittar på: http://youtube.com/watch?v=PXnO_FxmHes, Dexter, fina animationer på youtube.