You are the moves you make

Idag är det tisdag. Jag tänker på framtiden. Den börjar långsamt ta form, en plan, en tanke börjar utvecklas. En vilja. Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen roll var jag hamnar. Det spelar ingen roll vad jag gör, om jag utbildar mig, vilken sorts jobb jag får. Inte just nu, inte idag.

Jag kommer ju inte orka hålla på med något tråkigt hur länge som helst men det finns alltid lösningar. Det finns inga problem.

Jag insåg plötsligt att jag är mitt i en stor förändring. I virvlarna ja, in the winds of change. What ever. Men i alla fall; jag var inte på väg någonstans innan. Jag har bara försökt återfå balansen efter att ha kastats omkull, jag har klättrat upp ur det där hålet, den där gropen. Avgrunden. Nu har jag fast mark under fötterna. Så jag behöver förändring, utveckling, jag behöver växa i mitt nya liv. Det är kul. Men jag har inte känt att det här är en stor kris, jag har känt att det är en passage, någon sorts bro från en plats till en annan, och jag tror att det är så.

Men fan, jag måste ha ett jobb. Filosoferande räcker inte.




Lyssnar på: Yes (världens bästa bandnamn tror jag) - Owner of a lonely heart

Den nya veckans första dags sista minut.

Klassisk musik. Tvättar. Bakar. Har diskat, städat, fixat. Översatt Cv. Kollar upp olika företag som huserar på Kastrup. Fixat antibiotika till katterna. (Tack Ulf!!!) Imorrn blir nog ännu en likadan dag. Städa, söka jobb, vara huslig.

Jag har slutat ringa folk. Bortsett från Maia. Ja, och så min mor. Eller. Jag har ringt folk när jag har behövt hjälp. De har hjälpt mig. Men Jag har inte tagit speciellt mycket intiativ till att träffa folk, så jag har inte heller träffat folk. Förutom Maia då. Och två dagars festande.

Fan, ni förstår vad jag menar. Jag har suttit hemma i en vecka och jag känner att ytterligare en sådan vecka är vad som väntar. Pallar inte hitta på saker med folk. Eller jag pallar. Men jag gör det inte. Socialt utbyte känns inte så viktigt. Ett jobb känns viktigt, friska katter, alla papper som jag jagar, kassor hit och dit. Mest jobb. Anything. Betala mina skulder.

Mitt kök är jävligt litet och svårt att baka i. Men annars är inte bakning svårt. Jag borde göra det oftare.

Det känns som om jag blir känslomässigt svalare. Jag orkar inte riktigt bry mig om folk. Jag brukar gilla folk som fan. Jag brukar uppskatta varje ny bekantskap. Nu känns det mest som att vill ni träffa mig så kan ni till exempel ringa nån gång. Jag är jävligt viktig för vissa, mindre viktig för andra. Äh. Jag tror att det mest handlar om att jag verkligen inte vet vart jag är på väg. Utomlands? Kryssningsfartyg? Callcenter? Och vart skulle det leda? Jag vill ha gymnasiekompetens. Varför? För att kunna plugga vidare? Läsa vad? Engelska? Vad skulle jag använda kunskapen till?

Jag som brukade ha en plan och tycka att det var viktigt att hålla sig till den. Jag hade fel. Ingenting är viktigt. Livet är för viktigt för att tas på allvar hela tiden. Allt är viktigt, ingenting betyder något. Vad spelar det för roll i universums oändlighet? Vad spelar en plan, en idé, en tanke för roll? Nu dravlar jag. I can't understand a word I'm saying.

Nu ska jag hämta tvätt, den nya veckans andra dag började för en halvtimme sedan och imorrn vill jag vara mer utsövd än vad jag var idag. Någon gång den här veckan vill jag sjunka ner i en skön soffa med lite sköna människor omkring mig och titta på Eddie Izzard eller en riktigt jävla bra film. Har inte sett film på flera veckor. Det är sant. Känns så fel.

I alla fall: några frivilliga? Eller ska jag tvingas bryta min världsfrånvändhet och faktiskt föreslå dylika aktiviteter? Jaja. Det kan väl vara värt det.

Bröden blev bra. Eller de ser bra ut. Utanför sprakar natten av tystnad. Inuti sprakar natten av något annat, som en blandning av ilska och glädje, en dov sorts energi, kärlek kanske. Till hösten och världen och mig själv och mina fantastiska själsförmögenheter och bakförmågor. Nog dravlat, tvätten nu. God natt världen. I love you.




Lyssnar på: Sr klassiskt. Alltså webbradio med klassisk musik. Toppen. (Ja, det var vad som spelades i fredags, på Ångestfesten, som var en jävligt bra fest. Tack alla som kom för att ni var så bra. Tack Robin för ett utomordentligt bra framförande av Poe's The Raven. Ångest, Ångest är min arvedel. Tack också Lars för den rara tolkningen som du skrev i min gästbok.)

Misär

Mina katter är sjuka. Ringde försäkringsbolaget och hade en jävla tur, för det visade sig att personen som jag bodde med tidigare och skaffade katterna tillsammans med hade annulerat försäkringen och anmält att katterna var sålda. Lyckligtvis så hade inte försäkringen hunnit gå ut så den kunde skrivas över på mig jätteenkelt. Så jag ska till veterinären med dem klockan halv två idag. Hoppas som fan att jag kan hitta nån som har tid att köra mig för det är överdjävligt att åka buss med två sjuka katter i en kattbur. Mina katter är jättestora så även om kattburen är stor så är det ju inte jättekul.

Mjeh. Jag söker jobb. 69 dagar kvar till julen och jag har inga utsikter på att kunna köpa ens en torr pepparkaka. Än mindre betala alla mina skulder. Jag vill verkligen betala mina skulder, om inte annat för att slippa attentat från mitt ex. Bortsett från att ha annulerat försäkringen, kontaktat min familj (den delen jag har väldigt lite kontakt med själv) och använt sitt "inflytande" (=hotat) för att se till så att jag inte kommer in på ställen så framgick det även i helgen att han har snackat skit om mig som fan. Lyckligtvis har jag en av världens bästa drama queen-vänner, som häller drinkar på folk som talar illa om mig. Alla borde ha en sån vän. Det skulle göra världen till en vacker plats.

Jag tänker mycket ibland, ibland inte alls, ibland bryr jag mig inte. Men nu tänker jag mycket och det känns jobbigt. Hoppas att fredagens ångest-fest kan fungera som en sorts katharsis. Det är ju trots allt det som är tanken.

(Out of reach. Borta, men inte försvunnen. Out of touch? I hope not.)

(Reagerar som vanligt så starkt på detaljer. Låt inget bli en vana, det leder bara till smärta när det inte inträffar på förväntad tid. Jag är ett våp ibland.)

Helgen: Irena var nere! Alltså inte ledsen utan i Lund. Vi gick ut. Vi träffade en hel massa folk. Jättemånga. Lite smygdrama nästan. Sov hos henne. Fest hos Viola på lördagen. Helt klockren fest. Jätterolig. Festfrisör, tjänade pengar even. Underbart. (Att göra en Maia!)





Lyssnar på: Nån musik. Mina tankar. Virvlarna som brusar. Snart under ytan.
(Anyone else got a problem with my little plan of marching up and down the square?)