Je ne travaille pas... Je blog.

I am learning french just by hearing it all the time. We are three in the group who does not speak french. We are eight in the group. (The group is actually split now but the Oronzo from Italy and Axelle from France speak french.) It's nice though, many people come here to learn english, I know english so I learn something else. I think I will learn lots of french since I will live with Gael and Louis.

So yesterday I was invited to dinner with some of the girls from the swedish desk, Sara, Ida and Hannah, and Sara's roomie Harriet, hwo actually happened to be the first person I talked to upon arriving in Cork almost a week ago (my god, it feels like so much more). It was Sara's birthday and she had made pie and for dessert a wonderful chocolate cake with white chocolate icing. It was sooooo good. And it felt nice but strange to speak swedish all night. I've gotten it out of my system. A funny thing was that they had to, so the switched over to english sometimes without noticing. (One of the highlights of the evening was when Sara played The Kristet Utseende.)

Today's big thing is that the guy who promised us the house actually promised us number ten, but his mother slash co-worker promised the same house to someone else and now it looks like we are going to get number nine even though we signed the contract earlier. This needs investigation. Investigation will happen. The houses are identical though, exept for the tiling in the kitchen, wich was the main reason for us to choose number ten.

In either case I will live, from wednesday, in a three-floor house with two bathrooms with jacuzzis. That's jacuzzis people. Jacuzzis. Two of them. The french (Gael and Louis) have also promised to do all the cooking. The only requirement is that no one tries to help them out (that would be annoying). Jacuzzi and private french chef. And yeah, queensize bed. And a backyard (okay, it's concrete, but you can put a table and some chairs there in the spring and theres a big mutual "deck" in the middle of the yard as well). So I'm pretty happy either way.

Now I'm going back to the swedish desk to sit silently beside Sara and listen to her as she explains to people in Sweden, England and Ireland how to open the menu on their telephone. Exitement!

House!

So, today will have two blogposts. That is because I had no chance to publish yesterday's post yesterday, I had to wait untill today and I was to lazy to change it.

Well, since yesterday following has happened: Me, Nicolai, Axelle, Gael and Louis went to look at the house and we liked it a lot! So we are moving in wednesday! (Not Axelle but me, Nico and Gael. Louis doesn't know yet, but if he doesn't want the room maybe Kira does. We'll see.)

To celebrate we drank beer. French people are insane, so lots of beer.

Today I am invited to a birthdaydinner for one of the swedish girls.

Ah, more to come. Now I am to tired to write more.

being a settler

Sooo. (As the Irish say all the time. Or Okey sooo.) Today is my third day at work. We are a great team of new people, there's seven or eight of us, most french but not all. Today we are learning about cordless phones. I find it more interesting than I expected. I realized yesterday that my job will be making people happy. That's a good thing. Helping them with technical difficulties yes, but by doing so and doing it in an as proffessional way as possible also making them happy. Brightening up their day a little bit.


Anyone feel like visiting? Than bring me Kalles Kaviar, a cheesecutter (osthyvel) and pages for my filofax in Swedish. Thank you.


I dream weird stuff. Last night I dreamt I was a man and my name was Ikaros. (I wasn't a Ikaros och the Ikaros, it was just my name.) I wore a white mask. Something happened that forced me to learn to fly. It was dark and it hurt to fly, I had no wings, just my own will. It was hectic, the birchtrees around and then below me like shimmering shadows moving quickly in the dusky light. Then I woke up.


Yesterday I looked at a room. It was extremely small and very expensive. Today me and three others (Nicolai from Denmark, Gael and Axelle from France) are looking at a house.


I'm also going to get a bankaccount.


Food here is really expensive! There are no cooking facilities at the b&b so it's fastfood (expensive and disgusting) or sandwitches.

First day!

So! Today I started working. Cant say much about it 'cause we only went through safetyprocedures and bookingprocedures and contracts and stuff. But it was nice. It seemed nice. I missed most of the afternoon because I had to try and fix a pps-number. (A kind of social securitynumber I think.) So I have not learned everything I need to know about manual handling. (Lifting boxes.)

Last night I saw a kid trying to jump of a bridge. Or kid, I dont know his age but around sixteen? The Irish all look very young, he might have been twenty for all I know. A kid all the same. The police grabbed him as he was just about to go over.

I also learned last night (sunday, that is), that Pearl Jam played here Saturday night. I feel bitter.

This city has a kind of mean magic about it; it changes shape and size all the time. Cant trust the maps. I navigate by gutfeeling at all times or I get totally lost.

In Cork you can find Murphy's. It's the only place. It's worth to come here just for the Murphy's, I swear. The Murphy's you can buy in other countries is good, the red one, but it's black here. Don't know why. But so good.

Thinking about London.

It's like I died and went to Ireland

Okay, today I haven't done much. Watched tv, went out, followed my gutfeeling and found a really nice little pub. There are lots of foreigners here, I don't know why. People from Italy, Russia, Spain, Sweden, Poland, France... And the Irish speak their own language a lot of the time. So it feels like English just happens to be a language that most people know a bit of, not the language of the place. Not the primary one, just the one people communicate in.

I realized my batterycharger for my cell (wich is actually called mobile here) does'nt work here. I have to find some kind of converter. (Or just a new phone, cause I probably have to anyways.)

Now I'm going back to my b&b. Tomorrow I start working and I have to find a place to stay quickly.





Reading: Gaiman's American Gods, finally. Thanks to Joakim who lent it to me. It's great.

Keepin' it surreal

(I will be blogging in english from now on since ä and the other swedish stuff is missing from the keyboard. If anyone wishes to give me a laptop, make sure it has ä and the others.)

Well, London was wonderful. I totally fell in love. What a city. I never expected it to be so... colorful, excentric, weird, beautiful... I arrived on thursday afternoon, went to Bethnal Green, took a shower and ate some food and fell asleep for four or five hours. Then I went out, on my own, explored a bit and went to keep Joakim company on Hi Sushi, where he works. Very nice place. Very very calm. I had a very big and tasty cocktail there.

On saturday we went to Tesco and bought lots of breakfast, wich we ate, than we went out. We started out with the British Museum, wich was huge, and amazing. One day there might be pics. We saw so much, it was so cool... After that we walked around for quite some time, looking at the beautiful city. We found a really cozy bar called Waxy's little sister where we had beer. Then we walked around for a while more, had Irish hamburgers and more beer, walked a lot more, looked at Tate and realized it was open! At half past nine! We saw the big crack in the floor. It was cool.

We where encouraged to look at the moon.

We saw the Globe, we walked, we saw Saint Paul's, we walked, we took the underground to Brick Lane, we had cocktails at a very nice bar, we walked back to Bethnal Green for some late night icecream and red wine.

On the way we encountered a small man who came towards us with the words "Excuse me, can I interest you in some cocaine?" We declined his offer. He called after us: "Cocaine is all you need!"

And then it was saturday and time for me to leave the city. I did, and after paying a lot of money because my bag was too heavy I flew away to the Emerald Isle, wich really was very green.

The first thing that met me as I descended the stairs from the plane to the runway was the smell of manure.

I got on a bus and then another bus and I found my way to my b&b, where I watched tv for a couple of hours. Then I got out to find something to eat, wich resulted in horrible and very expensive lamb tikka masala. And now I am here, at an internetcafe in Cork, a stranger in a strange place.

And now I'm leaving, perhaps for a beer, perhaps for some sleep.

I packed a few of my belongings

Left the life that I was living...

London är stort och spännande och vackert. Jag blev mot förmodan störtkär i stan. Jag trodde att jag skulle ogilla den starkt, för jag brukar inte gilla riktigt stora städer. Men det blev inte riktigt så. Underbart ställe.

Det första som hände när jag lämnade lägenheten var att jag blev visslad efter. Sen äventyr i tunnlarna, systemet är väligt enkelt när man väl förstått det, vilket man gör i stort sett genom att titta på skyltar och ha med sig en liten subwaymap.

Sen Camden. Camden är vackert och färgstarkt och innehåller allt man kan önska. Och mer. Punk i absurda mängder till exempel. Enormt mycket knark. Poliser. Jättegod Curry som jag fick för halva priset. Cocktails på Hi Sushi.

En cool grej är att man kan köpa en flaska vin (eller sprit för den delen) på väg hem mitt i natten.

Nu ska jag sova.





Imorrn: Turista i stan och gå på muséer. Om det inte kostar supermycket kanske vi kollar in terrakottasoldaterna.

London

Nu har jag kommit fram till London. Städade lägenheten till elva-tolv, somnade vid två eller så, vaknade strax efter fyra. Gick till stationen med min väldigt tunga väska, tog ett tåg tio över fem till Kastrup via Malmö. På Kastrup gick det ganska smärtfritt, jag kom på planet, det var mörkt och natt och jag var trött.

Jag såg soluppgången ovanför molnen, vilket är en häftig grej alla borde uppleva. Jag slumrade väl mig igenom huvuddelen av resan. När vi cirkulerade ovanför Gatwick i väntan på att få landa såg jag en regnbåge under oss.

Efter en million kilometer i tunnlar och korridorer fick jag min väska och kunde gå direkt till tåget mot Victoria. På Victoria blev jag hittad av Jocke, som drog med mig på äventyr i tunnlarna. Efter att ha bytt tunnelbana en million gånger kom vi fram, och upp i ljuset.

Jocke visade mig den fasionabla våningen innan han sprang iväg för att jobba, och jag kunde njuta av en dusch med det mest nonexistenta vattentrycket någonsin och en tallrik mikrocurry. Underbart. Jag hade tänkt sticka iväg nu men jag tror jag sover en timme först.





Kul: England är mer som England än vad man tänker sig. Hittils gillar jag det starkt. Förutom tunnelbanan ("MIND THE GAP!!! OR DIE!!!").
Jobbigt: Stress och flygplatser ger en ju inte världens bästa hy. Och vattnet luktar klor. Jag kan inte tvinga mig själv att dricka det.

Ett kort andetag

En liten paus i packandet. Allt verkar funka, mer eller mindre, men fan vad hektiskt det är. Hoppas att jag kommer hinna sova lite inatt, tåget går kvart över fem på morgonen. Sitter vid datorn och äter nudelfrukost och dricker kaffe. Min hjärna känns som en brinnande myrstack. Gode gud. Jag är så förvirrad. Just nu önskar jag att jag kunde stanna tiden och teleportera mig till en helt tom, tyst strand i söderhavet och bara ligga i en hängmatta och blunda i några timmar.

Irena ska ta hand om mina katter! Tusen kärlek till henne.

Hektiskt

Eller - pendlar mellan förlamad och stressad. Och pepp. Det känns jättekul. Men helgen har vart ganska hård och jag känner lite grann att jag kommer flytta härifrån och lämna allt och alla. Allt blir fint när man vet att det nästan är över. Att dö är att skiljas en smula, eller hur det nu var.

Jag har fortfarande inte hittat ett fosterhem till mina katter. Panik.

Efter-FFF-festen var... hård. Fin. Mysig, rolig. Folk shotade vodka och jäger. Folk gjorde onämnbara saker med varandra. Folk blev galet galet fulla. Det var lite galet.

Igår var jag väldigt bakis hela dagen, lämnade inte lägenheten, sov till och från fram till sju och festade hela natten. Det var helt underbart.

Men en oproduktiv helg i alla fall, så jag är lite behind schedule och kommer bara hinna träffa folk som kommer hit och hjälper mig packa.

Imorrn ska jag fixa allt med lägenheten och försäkringar. Och packa ner resten av allt jag äger. Och försöka fixa en väska. Och... tusen saker.





Lyssnar på: Sr Klassiskt, Beatbox-Joseph från franska Idol, Låt dem sjunga det för dig och Let them sing it for you. (Googla det, it's teh shit!)

Whoa

Görans begravning var jättehemsk. Fin och så, men plötsligt insåg jag att han faktiskt var död. Och att han låg i kistan framför mig. Det var så vansinnigt mycket blommor. Jag tänkte, och tänker fortfarande på, hur rolig han var. Men vad jag än skriver så känns det lite som att recensera en människa, även om jag bara skriver lovord.

Göran var jätterolig. Han brukade grilla korv över ässjan. Han berättade en historia om hur han blivit attackerad av en arg skogstomte en gång. Jag hoppas han funnit ro. Han var en duktig smed.

På min begravning får ingen ha svarta kläder. Alla ska sjunga och dricka öl. Och lyssna på Pearl Jam's "Alive". Eller kanske, som Sara sa, Just D's "Vart tog den söta lilla flickan vägen".

I alla fall; biljetterna är bokade. Jag åker extremt tidigt på torsdag morgon. På lördag eftermiddag anländer jag till den gröna ön.

Jag har köpt vantar. Passet är fixat. Soc, fixat.

Igår spelade vi rollspel, Jag, Maia, Agnes och Robin. Men Robin var tvungen att gå tidigt så jag gjorde hans karaktär till en skurk.

Irland alltså. Irland. Cork är Irlands "rebellstad" och den sydligaste. De har en filmfestival. Men den är inte fantastisk. Ikväll är det FFF-fest. Den blir förhoppningsvis rolig.

Inatt drömde jag om knivar.

Nu ska jag tvätta.




Lyssnar på: The Dubliners såklart!
SNÄLLA! Finns det någon som kan ta hand om mina katter?!?! Snälla?

Torra linser och kallt thé

Packningen går oväntat snabbt och smidigt. Mer och mer saker glider ner i bananlådor och skokartonger och väskor utan att göra något motstånd. Högen med saker jag vill ha med mig är fortfarande pytteliten.

Det hände just en otrolig grej. För någon vecka sedan var jag med i en tävling på internet. "Köp två godispåsar, svara på lite frågor och hitta på en snajdig formulering till varför just du ska vinna en snygg kabinväska"-typen. Och jag vann. Jag har vunnit en kabinväska. Ett av mina största behov i hela världen. Jag kan i och för sig inte räkna med att jag hinner få den på en vecka men om jag får det är det ju helt fantastiskt.

Byråkratin går inte lika smidigt. Jag är dålig på att navigera i pappersdjungeln.

I alla fall; av listan blev inte jättemycket gjort. Vaktmästaren var lurig och svarade inte i telefon, disken var lurig och blev inte diskad, pass är fixat, försäkringar är inte fixade. Socpapper är inte heller fixade. Jag har packat, inte ätit någon kalkon alls och träffat Björn. Jag var föga underhållande men själv hade jag i alla fall trevligt.

Ah, tidig kväll ikväll. Tidig morgon imorgon men sen kväll imorgonkväll.

Jag ska ta ur mina linser, stänga av datorn och kanske däcka lite grann. Jag är speedad hela tiden men jag tror jag kommer somna snabbt i alla fall.

Imorrn:

• socpapper
• soc
• ringa viktiga samtal
• försäkring
• fixa mitt bankkort
• Görans begravning
• rollspel på kvällen.
  

Lyssnar på: Skivor innan jag packar ner dem. Just nu Nitin Sawhney, Human. En fantastiskt bra skiva. Waiting ligger på toplistan över låtar ever.

Byråkrati och packning

Okej. Igår vid tio, elvasnåret så ringde min nya arbetsgivare till mig och meddelade att jag fått jobbet på Irland som jag hoppats på. Någon timme gick åt till att mest sitta framför datorn och vara chockad. Sen åkte jag till stan för att träffa en kompis (en plan sedan tidigare) och blev kvar där ganska länge. Ringde mest runt till folk och berättade att jag skulle åka och sa till folk att komma hit på lördag, då jag ska ha en lite improviserad adjöfest. Jag kommer inte förbereda den alls. Facebookevent och lite samtal räcker. Sen åt jag mat med min kära mor, och resten av kvällen gick åt till att kolla biljetter och börja packa.

Min största oro är mina katter. Jag måste hitta ett nytt hem till dem. Lägenheten ska jag hyra ut till en gammal vän som flyttar tillbaka till Lund efter många år i Uppsala.

Det känns bra att jag ska flytta alla mina saker till vinden och inte till ett nytt ställe. Jag kan inte ha med mig speciellt mycket. Jag tycker om att skiljas från ägodelar, min dröm är att ha mycket mycket få.

Idag har jag pratat med Lkf, de ska skicka ett kontrakt som jag ska fylla i. Jag måste kolla upp pass och dessutom fixa alla papper jag behöver för att kunna få socialbidrag. Det är lite kaotiskt att försöka flytta utomlands utan en spänn. Och hur mycket jag än hatar att vända mig till soc så har jag i dagsläget inte mycket val. Jag har en hög med obetalda räkningar.

Det kommer att vara ovant att jobba men allt kommer vara ovant. Det kommer vara väldigt skönt. Att jobba alltså. Skönast av allt kommer vara att betala alla skulder.

Nu ska jag plocka undan frukosten och kanske ta ett snabbt bad för att tina upp mina fötter innan de trillar av.

Dagens lista:

• ringa vaktmästaren
• diska
  
• kolla upp pass
• kolla försäkringar
• fixa alla papper jag behöver till soc
• packa
• äta kalkon
• träffa Björn

Den blir nog längre.




Lyssnar på: musiken som ligger på min psp, mest Seeed.
Läser: Inte mycket men Den Vidunderliga Kärlekens Historia lite grann.
Big Deal: Mina älsklingar! Mina söta fina små kissemissar!

JA!

Jag fick jobbet i Cork. Jag flyttar till Irland nästa vecka. Jag...

Jag kan inte tänka jättemycket.

Quo vadeo?

Nervös. Idag beseglas mitt öde ja; idag får jag veta vilken väg mitt liv kommer ta. Vad som än händer tror jag inte att jag kommer stanna i Sverige. Det känns bra att veta att jag har ett jobb och så, men det måste finnas mer och jag vill hitta det.

Väntar på ett samtal. Väntar hårdare än vad jag någonsin väntat innan, min väntan är ett tomt rum, jag är förlamad av väntan.

Skulle inte kunna vänta såhär på ett samtal från en älskad, åtrådd, men kanske på ett samtal från en läkare.

Jag vill veta vart mitt liv är på väg!

Dricker kallt kaffe framför datorn, kan inte riktigt ta mig för någonting. Önskar att någon kunde komma hit och underhålla mig, uppehålla mig. Hålla mig. Skalla mig. Tanken på att lämna sitt liv och börja ett nytt någon annanstans känns nästan som tanken på döden, återfödelse på en annan plats. Ny, ren, utan bakgrund, återfödd på en ny plats. (Dravel.)





Lyssnar på: Stina Nordenstam, Dynamite. Extremt bra skiva.

Love is all I bring

Tar en paus i skurandet. Jag blir galen. Irland. Jaja, jag vet ju faktiskt inte om jag får något av jobben än.

Frukost. Som vanligt aldeles för sent, borde ha ätit imorse. Skurade istället. Ska skura mer när jag har ätit.

En massa viktiga telefonsamtal idag, några viktiga ärenden. Lite festplanering.Vill innerst inne bara att dagen sa passera. Den här och nästa. Vill ha allt det här bakom mig och börja på allvar ta itu med mitt livs stora val. (Jag vet att jag är dramatisk men är det inte det? Jag har aldrig vart tvungen att göra ett sånt här val innan. Jag vet inte ens om jag är det nu.)





Lyssnar på: Sr världen. (Hakim - Talakik nyss. Good shit.)
Dagens Youtube: Naturbegåvning, roots, mys.
Dagens kreativa: städar ju! Och som sagt, festplanering sen.
Önskelista: En jacka som jag hittade på Fields (mamma vet vilken!), stövlar, singstar bollywood.

Stegrande panikkänslor

Nu har jag städat hela dagen. Dags för beslutsångest.

Okej, jag tror ju inte att alla intervjuer leder till jobb men jag tror att jag har god chans att få alla tre faktiskt. Alltså följande:

• Chefsassistent i Lund på en hamburgerrestaurang. Bra lön, ledarskapsutbildning, jättesnyggt på mitt Cv sen. Dessutom var det chefen som ringde mig och bad mig komma på intervju. Jag hade inte ens sökt jobbet. Inser någon hur absurt smickrande det är? (Han hade fått min ansökan av en annan restaurangchef som jag sökt jobb hos. Samma kedja.)
• Techsupport på Irland, Cork. Bra lön. Cork ligger längst söderut på Irland, i en vik. Irlands tredje största stad. Ut i världen! Sjukt kul!
• Stewardess på ett kryssningsfartyg i Västindien. Sämst lön. Fyra månader ombord och två månader i land. I Västindien. Västindien. Västindien.
  

Jag blir inspirerad av alla som försvinner och det är flera stycken. Jag saknar folk men mest blir jag inspirerad. Jag vill också iväg! Eller så vill jag vara kvar! Det finns så många fördelar med båda! Stannar jag kan jag till exempel bli klar med skolan. Åker jag så kommer jag ut i världen. På Irland känner jag ingen men minst två har hotat med att förfölja mig.

Jag är helt smal. Mina kläder ramlar nästan av mig. Jag får ha skärp. Men det är ok.

För övrigt så har min gamla handledare, arbetskamrat och fellow smed gått bort, vilket känns jättekonstigt. Hans Far dog för bara ett par år sedan. Hans begravning kommer vara i Domkyrkan i nästa vecka.
Vila i frid G. Tänker mycket på dig.

Cork verkar jättespännande.

It's cold out there

Or so they say. Själv har jag verkligen inte märkt av denna omtalade kyla. Jag använde min vinterjacka ett tag men det var för vamt, så jag återgick till lättare höstvarianter tills jag kom på att en tröja räcker. Dygnet runt faktiskt, det är faktiskt inte alls så kallt som ni tror, era... hrm. Fjollor.

Sitter och dricker kaffe. Har försökt städa. Det har gått halvbra. Hade tänkte skura, men det får bli imorrn.

Igår såg jag 1408 igen, med Ks. Den var bra den här gången också, för att vara ganska oorginell. Läskig at times. Fika med Maja och Maia (och Robin en stund) var trevligt. En mycket trevlig kväll också. Såg Zibakhana (också igen). Den var bra (men sällskapet var den stora behållningen).

Idag har det hänt två roliga saker: Irländarna som aldrig ringde igår ringde istället idag och bad om uräkt för att de inte ringt igår. De ska ringa på fredag och intervjua mig. På fredag ska jag också på en annan intervju. Om jag har tur kanske jag far på en intervju i Göteborg den fjortonde också.

På lördag har Moa fest! Det kommer bli kul. Och snart är det dags för efter-fff-festen. Och jag funderar på en till ångestfest. Eller poesifest utan tonvikt på ångest. Får se.

Mja... Mitt liv är som ett oskrivet blad, det kan ta vilken väg som helst just nu. Har ingen aning om vad som kommer hända. Ingen aning om vad jag hoppas på. Ingen aning om vad jag vill.




Lyssnar på: Elvis, Ella Fitzgerald, Slim Gaillard
Dagens Youtube-hit: Baby it's cold outside med nyss nämnda sångerska.
Läser: Prinsessa söker drake av Patricia Wrede, en sjukt mysig barn/ungdomsbok. Man får inte vara för petig.
Pyssel: Har stoppat alla mina trasiga raggsockar.
Skriver: rollspelsäventyr och skapar karaktärer med spelarna.
Dricker: Jättemycket kaffe. Hela tiden.
Oroar mig för: katterna som fortfarande inte verkar må helt bra trots antibiotikakur, flytta utomlands?!?!?!?!

God help me

Man kan lära sig något av alla situationer som uppstår. Man kan lära sig något av alla människor man träffar. Jag lärde mig en av de viktigaste sakerna jag någonsin lärt mig av en människa som jag träffat tre gånger. Vi kom inte varandra nära, vi hade inget intressant utbyte av åsikter, vi har bara träffats sporadiskt. Men den människan sa något eller frågade något som gjorde en sanning uppenbar för mig som jag aldrig sett förut och sedan dess har mitt liv förändrats. Verkligen!

Förändringen började nog natten mellan den trettonde och den fjortonde augusti. För er som inte orkar leta er bakåt i min blogg för att hitta nämnda datum: "olyckan" som jag så dramatiskt refererar till den som. Jag ramlade med cykeln. Men det var en olycka och jag var invalid i ungefär en månad efteråt. Efter det så började i alla fall saker förändras. Jag blev sjukskriven och det var FFF och jag träffade nya människor och mitt liv kändes lite mer meningsfullt. En mycket loj sommar gick mot sitt slut.

Jag kan fortfarande känna hur sjukt ont det gjorde att ta av slingan som höll tillbaka axlarna. Jag trodde att jag skulle dö. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle läka. Jag undrar fortfarande för nu har det gått ett bra tag och jag har fortfarande jätteont i nyckelbenet till och från och mitt ansikte gör också ont.

I alla fall; tillbaka till ämnet. Jag har lärt mig mina viktigaste läxor av människor. Jag har lärt mig att inte ge någon annan för mycket makt över mig. Jag har lärt mig att trivas väldigt bra i ensamhet. Nästan bättre än i sällskap. I alla fall just nu.

Jag har lärt mig att sluta vara rädd.

Jag har lärt mig att smärta är vad vi vill att det ska vara. Att gränsen mellan känsel och smärta är där man själv sätter den. Att jag inte behöver frysa bara för att det är kallt, att jag inte behöver ha ont inuti mig bara för att jag saknar någon.

Alla motgångar är välsignelser. Alla svåra perioder, allt hemskt som händer. Det är välsignelser och jag är tacksam för dem.




Lyssnar på: lyssnar inte. Har på mig hörlurarna och spelar musik i dem för att slippa höra.
Läser: Tillbaka till Den Vidunderliga Kärlekens Historia. Passionen var oerhört bra. Läste ut den igår.
Annat: Idag ska jag bli intervjuad över telefon av ett företag på Irland och ikväll ska jag se 1408 med Ks.

Störningar i tidsflödet

Det har blivit måndag igen. Kan någon förklara för mig hur tiden kan gå så sjukt fort?

Igår kväll satt jag på min divan, isvept i ett par filtar, stoppade strumpor och lyssnade på Ernst-Hugo Järegårds röst. Han läste Lovecraft med brinnande dramatisk inlevelse. Jag drack mitt thé i skenet från ett par levande ljus och kände mig allmänt nöjd med livet.

Jag vill resa. Jag vill se Algeriet och Kapstaden, New Orleans och Cuba, Venedig och Moskva.

Nu är det väl dags för frukost antar jag.




Lyssnar på: Utöver Ernst-Hugo, Rachid Taha - Rock el Casbah
Läser: fortfarande Passionen.
Sjunger: ofta.
Äter: brödet som blev gott.
Tänker: väldigt mycket. På människor och livet och framtiden. Försöker lära känna den människa jag blivit.

Magi, masker och mustaschprydda män

Himlen lyser, löven lyser, natten och dagen lyser. Allt är vackert. Detta har hänt: jag har haft en trevlig helg. Allt är fint men det känns ändå vemodigt eftersom det känns som om det kummer ta slut. Jag vet inte säkert om det gör det, eller när snarare. Allt tar slut. Hösten tar slut. Viola har flyttat norrut, Ytlighets finns inte längre, sommaren är slut sedan länge och snart hösten också, jag blir kontaktad av Irländare. Jag trivs men jag vill bort. Vart som helst. Ut i världen.

Vida världen.

Tså, middag i Helsingborg i frdags, Ariman, mysig dag igår, bakade och pysslade, Viola ställde grejer på min vind. Maskerad på kvällen. Sen Ariman igen. Trevligt. Fick fler komplimanger igår än vad jag fått sammanlagt i mitt liv tidigare tror jag. Masker är underbara, folk vågar säga saker till en när man är maskerad även om man faktiskt inte ens har en mask på sig. Folk kommer fram till en och sätter sig och pratar med en. Som om man var vänner. Jag undrar vad det beror på.

Masker är något av det intressantaste som finns. I alla kulturer, i hela världen. Överallt.

För övrigt så lyckades jag med brödet igår. Det blev gott. Jag är bäst.

Nu ska jag hem till Maia.






Lyssnar på: Benassi - Able to love / Who's your daddy, Willy DeVille - It's so easy

Betong i huvudet

Idag är en dålig dag. Jag känner mig tom. De senaste dagarnas ursinniga kreativitet börjar ebba ut och lämna mig ensam. Som en egoistisk älskare, som ett tåg man inte hann med trots att man sprang tills man fick blodsmak i munnen, som att... Inte få nåt gjort.

Mja. Man har alltid ett val, som min mamma brukar säga. Eller håll käften, som jag brukar säga. (Inte till min mamma dock. Inte ofta i alla fall.)

Man skapar sig själv brukar jag också säga ibland. Idag måste jag skapa bättre förutsättningar för mig själv. Jag måste skapa en funktionell sinnesstämning och ett funktionellt tankesätt.

Jag vet bara inte riktigt hur just nu. Jag är lite ynklig idag, känner mig inte viktig för någon. Jag vill göra något kul. Jag vill... Argh. Jag kanske vill ha sällskap. Jag vet inte riktigt.

Jag vill att livet ska vara lite okomplicerat en liten stund. Att jag kunde släppa tankarna på att vilt fäktande försöka hålla näsan ovanför vattenytan. Att jag kunde slappna av. Att livet kunde vara lite mer Mushaboom och lite mindre... tystnad.

Utomhus lyser solen. Jag ska nog ta ett bad.




Lyssnar på: musik på mobilen i stora hörlurar, även i hemmet. Gillar att stänga av en del av världen.
Sjunger: med jättehögt.
Äter: frukostgröt. Eller, den är slut nu, men jag åt den innan.

Shake my ground

Jag är på konstigt humör. Det är natt. Jag har just rensat min facebookprofil igen så nu synns bara mina vänner och vad jag gillar för musik... Jag fick spel bara. Det har inte med rättighetsdebatten och göra, inte ens med privacydebatten, utan snarare med den extroverta generationen. Allt ska vara så jävla status. Hur många vänner man har, hur lycklig man är. Fan, ingen är lycklig, men ändå så blir det värsta snacket om nån skriver "is olycklig" eller liknande. Vem fan bryr sig? Jag bryr mig fan inte. Och jag hoppas att ingen bryr sig så sjukligt mycket om mig så att de håller koll på mig via facebook. Som sagt, bara så sjukt trött på det. Har till och med tagit bort lite "vänner", mest såna som jag har träffat en gång.

Ja... Det är natt. Jag är kreativ och vill inte träffa folk. Funderar på att isolera mig på riktigt. Söka jobb, vara kreativ, försöka lösa mina ekonomiska problem... Men tja, imorrn blir det kanske Helsingborg om jag har råd att åka tåg dit. Vill väldigt väldigt gärna men vet inte riktigt hur det skulle gå till. Lördag är det Halloweenfest hos Sara, massor med människor jag gillar kommer dit så so should I. Just nu är jag knappast sugen egentligen, men det kommer jag nog vara senare. Just nu är jag bara väldigt... mycket. Arg, ledsen, ont i ryggen. Destuktiv/Kreativ, Arg/Glad... Kaos. Den underbara sorten, sorten som jag älskar. Inuti mig.

--><--

Hat/Kärlek.

Hur kan man hata någon eller något? När jag var barn sa min farfar att jag skulle vara väldigt försiktig med ordet hat, eftersom det var ett väldigt starkt ord. Jag har varit det, jag har knappt använt det alls, bortsett från några gånger i vredesmod i tonåren. ("Jag hatar dig!" "Jag hatar samhället!" "Jag hatar snuten!") (Men aldrig så att farfar hörde det. Av olika skäl.)

Jag hatar ingen. Hat är ett starkt ord, en stark känsla. Allt är en del av samma kretslopp, ilska, hat, kreativitet, kärlek, allt hänger ihop. Men just nu finns ingen kärlek.

Ibland önskar jag att jag kunde träffa en snygg kille som kunde dansa och var grym på massage, men det är egentligen bara som jag har ont i ryggen, inte ett egentligt behov av närhet. Jag vill inte ha någonting.

Min julångest har gått över. Jag har insett att julen får bli något annat år. Jag kommer laga mat till Mamma om jag inte jobbar, men jag är sugen på att jobba. Inget annat än att betala mina räkningar och skulder är intressant just nu.

Såhär känner jag mig just nu: totalt känslomässigt avtrubbad och samtidigt full av extremt starka känlor. Jaja, samma motsatsförhållande som tidigare. Jag tror inte på bevarande, ingenting är oföränderligt, det finns bara skapande och förstörande och egentligen är det samma sak; förändring. Till och med stagnation är en sorts förändring; från levande, vitalt, till dött och stelt och skört.

Otyglad kreativitet utan utlopp leder till upproriska svåra känslor. Jag vill till en ny värld, ett nytt liv, jag vill släppa allt och börja om. Det är som en drog för mig.

Jag är fylld av en längtan som jag inte vill ha. Jag är fylld av ovisshet.





Lyssnar på: Soundtracket till Arizona Dream av Goran Bregovic och Iggy Pop - Death, en av de bästa låtarna på skivan. Resten av skivan lyssnar jag också på. Annars 16 Horsepower och Woven Hand.
Äter: Spagetti med ostsås. Kvällsmat alltså.
Söker jobb: All over the place. Igår Irland, idag Danmark, imorgon här i stan. Vill helst iväg. Långt. Vart som helst.
Läser: Passionen av Jeanette Winterson, den är jävligt bra.
Skriver: Idag gjorde vi en karaktär till Maia. Det hjälper att ha karaktärer när man skriver äventyr. Tycker jag. Inte för att jag är så fasansfullt rutinerad, men ändå. Eller därför. Strunt samma.
Sugen på: Att måla. Eller rita. Har ritat fult på sistonde. (Också lite småsugen på att tatuera mig.) Och att lyssna på talböcker.
Snyggt:Utställningen på Ariman just nu. Det är inte ofta de är snygga. Nu är det egentligen bara en sorts installation med masker på den bortre väggen som tilltalar mig, men så mycket att jag de facto skulle kunna betala för den om jag haft några pengar. Jag hade satt upp den på väggen.
Osannolikt: Att jag lyckas fixa en mask tills lördag kväll.

Make it shine

Det spelar nog egentligen ingen roll var jag hamnar. Det finns fördelar med att dra utomlands och det finns fördelar med att stanna. I långa loppet har jag inte ens något val, jag har fortfarande inte fått något jobb och tills jag får det är det inte mycket att göra. Jag kan ju börja fundera om jag skulle få två jobberbjudanden samtidigt. Eller inte fundera egentligen, jag skulle nog ta det bäst betalda. Idag far jag till Danmark för att söka jobb.

Vad jag än gör så kommer det att vara svårt, för allting är svårt. Det finns ingenting enkelt. Man måste alltid anstränga sig. Men det i sig behöver inte vara så jobbigt. Om jag blir kvar här så kommer jag få kämpa med jobb och skola på samma gång, och dessutom kanske jag vill ha vänner. Jag vet inte säkert men chansen finns ju. Det känns förmodligen inte lika viktigt som innan i och för sig. Eller; jag har ingen möjlighet att ge mitt sociala liv så mycket tid som det fått senaste året. Det känns inte heller viktigt, jag tror att jag kan lita på den vänskapskrets jag byggt upp.

Sticker jag utomlands så kommer det ju vara helt sjukt jobbigt, att packa ihop sitt liv i ett par väskor, hitta bostad, börja om från början. Får jag jobb på Irland kommer jag i och för sig försöka få med mig den där lilla dvärgtanten, Maia. Hon behöver lite miljöombyte. Och blir jag bofast så kommer jag försöka plugga på distans.

En uppmuntrande grej igår; efter att ha bevittnat Ytlighetskollektivets absolut sista andetag så stack jag för att träffa ett par FFF-vänner på Bishop's arms. De hängde med ett ganska stort gäng nördpolare (forumpolare till och med. As nerdy as it gets). Kvällen var verkligen supertrevlig. Alltid lika kul med folk som är... öppna. Trevliga. Intressanta.

Oh well, nu har jag vansinnigt bråttom.




Lyssnar på: Dagens playlist: Tyskarna från Lund - Global fussball OK, Tanzen mit musik, Party Planet, Lamb - B-line, Seeed - Goldmine. Den här listan har gått i ca en - en och en halv timme utan att jag tröttnat. Galet.
Skriver: Började faktiskt skriva på det där äventyret... INNAN jag träffade rollspelsnördarmén.
Sjunger. När det faller mig in.
Annat: Funderar på mina möjligheter att faktiskt göra en mask till lördag.