Iiihihihi

Sitter i soffan och smuttar på en liten skvätt virre, småmumsar på nån mörk choklad med hallon, lyssnar på "Lotion" av Greenskeepers och hänger med kombon. Just exakt nu är jag mycket nöjd med mitt liv.

Vi hade halloweenfest i lördags. Man kanske kan tycka att jag la lite för mycket stålar på den men det blev episk så det var värt det. Satte lite skämtsamt slut-tiden på facebookeventet till fyra på eftermiddagen dagen efter, men det var då de sista gästerna gick, så... Win. Massor med ordentligt kreativa och ambitiösa utklädningar, snälla, fina, roliga, trevliga, glada människor, nya och gamla vänner, massor med alkohol och pumpor. Vi festade tills det var morgon och folk började däcka här och där. Tills slut sov det folk överallt. Efter ett par timmar gick jag upp och tog ur linser och snackade lite med Tindra som jag hittade i köket. Sen sov vi lite till, sen städade jag köket, sen åt vi frukost, sen sov vi lite till... Det hela var väldigt fint.

Jag var nån sorts faun. Med enorma guld-horn. Det var rätt awesome.

På söndagen träffade jag min lilla söta syster och hennes kille. Vi var på naturhistoriska, sen käkade vi pasta på nåt italienskt ställe. Mysmys.

Sedan åkte jag hem till karln. Snart kanske jag faktiskt vågar kalla honom min karl. Han viskar söta saker till mig och ser in i mina ögon. Jag är kär.

Really. Han är underbar.

När vi lämnade hans lägenhet var solen på väg ner. Vi hämtade hans barn på dagis och köpte pizza och åkte hem till vår kaotiska lägenhet som fortfarande var full av ölburkar och halvdruckna glas med grön bål.

Vi städade undan lite grann och samlade fyra vilda glada barn runt bordet och åt pizza.

All in all en otroligt bra, men hektisk helg. Imorrn ska jag tvätta, och absolut ingenting annat. På kvällen ska jag antingen dra ut en liten sväng på tisdagsöl (utan att dricka) eller barnvakta så att Tindra kan gå.

Jo förresten, jag ska bada. Jag ska ta ett långt, skönt bad.

Och nästa helg är det barnkalas! Jag bävar!

lul lul

Snart är det hjul. Nedan följer min önskelista.

• Korsett.
• Parfym.
• Parfym.

Och en mixerdel till min köksmaskin. Den heter Bosch.

Att arbeta

Jag börjar längta efter att orka arbeta. Jag tycker det är extremt skönt att kunna ta allt i min egen takt, men jag vill ju bli mig själv igen. Jag vill känna mig glad över att gå till jobbet och göra ett bra jobb. Som innan. Inte bara få panikångest av tanken på att vara där.

Idag har jag faktiskt inte direkt haft nån ångest alls. Och tanken på att gå till jobbet ger mig inte ångest.

Så jag tror det går åt rätt håll?

Imorgon dubblar jag dosen antidepp. Hoppas jag slipper crazy bieffekter, som mer depp. Eller panikångestattacker. Eller apati.

Ska träffa karln imorrn. Han är det bästa antideppet.

Och handla och förbereda inför maskeraden! Awesome!

Jomen.

Jag blev sjukskriven en månad till. Hittade den bortglömda skatteåterbäringen. Fick låna lite av en underbar vän. Fick betalt för kedjan jag sålde. Så... näsan ovanför vattenytan, ingen panik. Inte just nu.

Imorgon ska jag till ångestenheten igen. Det är emotionellt utmattande men i alla fall inte exceptionellt ångestframkallande.

Idag var en lång dag. Jag gick upp med Tindra och barnen vid sju, hällde i mig en skvätt kaffe och drog på mig ett par byxor och tog med Storebror till dagis och han krånglade bara liite lite grann. Hade ångest från det ögonblick jag öppnade ögonen och har mest känt att vad skönt det skulle vara att råka ut för nån sorts olycka. Men jag har tagit det lugnt. Legat i soffan och läst gudasagor. Fixat internet. Diskat, ätit ägg.

Sen hej hopp var klockan massor och jag hoppade i duschen och när jag kom ut var hon ännu mer och jag träffade en strömming och gav henne de där biobiljetterna som jag inte hann använda och vi hämtade barn och lagade mat och Storebror dammsög hela köket och packade upp all maten och jag diskade och Tindra tvättade och jag började med maten och allt på samma gång och sedan kom de där gästerna. Jag pep nog till när det plingade på dörren och varken vågade eller hann slita mig från maten förrän Tindra hade släppt in dem och lite hälsande blivit avklarat. Då stack jag ut huvudet ur köket och fick en varm kram av den där karln. Och en påse med två vinflaskor i.

Min karl höll jag på att skriva. Jag vill det! Jag vill skriva min karl. Jag vill att han ska vara min.

Resten av kvällen var som väntat högljudd och kaotisk och varm och underbar. Fyra glada barn och tre glada vuxna samlade i vårt kök på två pallar och två balkongstolar och en hel stor plåt supergod lasagne gick åt.

Vinet var såklart helt otroligt gott. Lillasyster blev lika kär i karln som jag är. Karlns lilla söta ordentliga dotter blev lite kär i Thor tror jag. Och beundrade mina svartmålade naglar.

Jag kramades med karln i soffan och Tindra läste Sagan om KarlKnut för femhundraelfte gången och karlns ungar gillade den lika mycket som Tindras gör.

Jag älskar min soffa. Speciellt när den är full av underbara ungar och en bästa vän och en stor stark man som håller om en så att ens ångest bara dunstar bort. Vet inte hur han gör. Men det funkar.

När jag var ung var jag nervös över att träffa potentiella pojk/flickvänners föräldrar. Idag var jag mer än lovligt nervös över att träffa en potentiell... inte pojkvän, jag gillar inte riktigt det ordet på en vuxen man. Men hans barn i alla fall. Och jag tror jag blev godkänd, och han blev godkänd, och kvällen blev över förväntan godkänd.

Jag önskar bara att jag fick ha kvar hans lukt lite till. Han luktar gott.

Troll

Jag drömde att jag slogs med ett troll. Jag dog. Men trollet också tror jag. Jag fortsatte slåss trots att jag hade djupa hack i benen och magen.

När jag vaknade var klockan tio över elva. Elva skulle jag vart hos min läkare.

Han ska sluta så jag kan inte få en ny tid.

Vilken man

Mina kuddar luktar som han. Han var här för bara en liten stund sedan, tretton ynkliga små timmar. Då låg han här i min säng.

Hans lukt är ren och lite kryddig. Jag tycker om den.

Här, i min säng. Hos mig.

Tiden är ingenting. Det betyder ingenting. Han får jobba hur mycket som helst.

Bara jag får vakna i hans famn ibland. Det är så jävla underbart.

När han satte sig i bilen och körde hit klockan ett på natten passerade han alla poängräknare. Han behöver inte samla poäng mer. Han är fan helt jävla fantastisk.

Ensam

Söndag. Tindra är fortfarande i Göteborg och jag saknar henne och hoppas att hon mår bra.

Igår målade jag ett självporträtt och sen var jag helt utslagen.

Idag ska jag iväg på pysseljunta, och det ska bli jättekul, men ännu roligare ska det bli att hämta barnen imorgon. Saknar dem också, hur mycket som helst. Och så kanske karln ska komma och hälsa på med sina nån dag, och jag är jätteglad över att få träffa dem, och ser fram emot att ha fyra små skrikande troll springande här. Och kanske en hund också.

Hoppas det blir av. Hoppas hoppas. För på måndag ska jag till karolinska igen och på tisdag ska jag till vårdcentralen. Och stress och ångest över det eller.

Drömde att jag hittade en massa pengar i min plånbok. Det var ju jävligt roligt, men tyvärr inte riktigt sant. Vet inte ens om jag kommer få min ersättning. Får ont i magen av att tänka på det.

Så jag tänker på att ha fyra lintottar som leker och skrattar i mitt hem. För det är en tanke som gör mig glad. Det och karln.

I drömmar

Inatt drömde jag om Tyrion Lannister. Igen.

Jag drömde också om en tjej jag träffat genom en gemensam vän. Hon var jättelång och lika snygg som i verkligheten. Jag stod och stirrade på henne som hypnotiserad, hörde inte ens vad folk omkring mig sa. Ungefär som i verkligheten alltså.

Och jag drömde ett minne. Lustigt det där, att återuppleva saker i sömnen. Trodde sånt bara hände i film. Men det är ett så otroligt intensivt minne, en så speciell situation, så det kanske inte är konstigt att hjärnan kör det på repeat.

Karln. Hans blåa ögon som fixerar mina och en helt unik känsla av att han ser rakt in i mig. Som i en dålig bok. Men på riktigt. Jag kan inte se bort.

Så blir det väl när man sover i en tolv tretton timmar.

Tindra har åkt iväg för att äventyra i Las Vegas, även känt som Göteborg. Jag har en lång ensam helg framför mig. Kommer inte ens få träffa karln. Och jag har nästan slut på ståltråd, så det blir inte mycket luffarslöjd heller. Kanske lika bra, har ont i händerna.

Åh, jag blir så väck av att sova så här länge. Borde åka till mamma med hennes dramaten och så men jag sitter i sängen och bloggar istället.

Kanske är hela situationen med att min läkare skickade fel papper till försäkringskassan så att jag inte kommer få nån ersättning under en överskådlig framtid. Det känns ju lite deppigt.

Ibland gör jag annat än att sticka

Har precis lärt mig själv att luffarslöjda. Det är jätteroligt!

Idag kom byggaren Janne hit och satte upp dörrar och lagade ett fönster och satte upp min spegel och lånade ut sin stegpallgrej så att jag kunde sätta upp lite gardiner. Trevligt. Nu så borde jag ta ett bad, eller en dusch i alla fall, och åka till stan och träffa Emelie, och kanske åka ut till mor med hennes dramaten. Men jag vill bara sitta och leka med ståltråd hela dagen!

Ännu mer ragepyssel

Fick en beställning på en kedja. Hur jävla awesome är inte det? Den där karln vet hur man samlar poäng! Kunde inte låta bli att fixa lite med det. Men SNART ska jag till banken och Ica och så. Jag lovar.

Roligare projekt

Stickade den här lilla sjalen i lördags av ett mini-nystan som jag fick i ett "inspirationspaket" från Colinette.

Började med 3 maskor, ökade till 11 lite hur som helst och minskade tillbaka till 3 igen. Stickade på 2 strumpstickor, 2mm tror jag. Kärlek.

(Ska såklart kapa de lösa trådarna vid tillfälle. Inte riktigt orkat än bara.)

Disktrasefan

Sånt man sätter igång med när man inte har nåt annat för sig och är uttråkad och lite tankspridd och som sen ligger där och är tråkig. Man vet att det går snabbt men det är enformigt och man har en massa roligare saker för sig. Garnet är tråkigt och stickorna lite för långa och sträva och urk.

Men men. Den blev klar till slut och nu ska jag lägga den nånstans och ignorera den några månader.

Pysspysspyssel

Så man har ju typ tusen skräpprojekt på alla sina stickor och påbörjar nya hela tiden och får slut på stickor! Just nu:
Ett par raggsockar
En disktrasa
Ett par vantar till storebror
Ett par vantar till lillasyster
Ett stort entrelacprojekt
Ett mindre entrelacprojekt
En ful sjal
En annan ful sjal
En spetsmössa
Ett par vantar till mig
Ett par andra vantar
Div virkprojekt
Säkert mer

Aaaaaa! Ska slänga upp raggsocksinstruktioner inklusive videor nån dag eftersom jag gjorde lite videor till ett forum.

Nu borde jag göra mig i ordning och handla och så men jag rage-stickar för att bli klar med ett par av de meningslösaste projekten. Eller i vissa fall (som med den ena fula sjalen och tyvärr min fair-isle-vante efter att dess maka smitit på tunnelbanan) så sliter jag upp alltihopa. Rage! Yarn rage!

För övrigt...

...så sitter jag i sängen och stickar med Sabaton i hörlurarna. Avslappnande och så jävla bra. Snart en kopp kaffe så jag kommer igång lite.

Och fan vad kul det är att bo med Tinda.

That what makes me smile

Inte mycket gör mig på bra humör nu för tiden. Jag är ofta tjurig. Jag kan orka bete mig "normalt" korta perioder, nu när jag är sjukskriven och får vara ifred en massa. Men jag orkar inte med någon påfrestning, jag har lätt att bli sur eller trött eller arg eller apatisk.

Eller ledsen. Men det försöker jag för det mesta att inte bli. Ibland är ångesten helt förlamande, men oftast så är jag bara tjurig.

Så jävla emo.

Jag berättade för killen att jag är sjukskriven.
"Varför?" frågade han och jag svarade att det är för att jag är ett emo.
"Det fixar jag." sa han då. Och skrattade, och gav mig en kram. Av alla fina saker han sa var det nog det bästa. Jag vet att han inte kan lösa mina problem. Mina känslor är mitt ansvar, ingen annans. Men attityden är helt underbar. Jag sa att om han ville springa sin väg så var det okej, men han ville inte det. Jag sa att jag inte identifierar mig med min depression, att jag hatar att må dåligt, vi snackade lite om det. Och han sprang inte iväg.

Han gjorde mig på jävligt bra humör. Ikväll ska vi ses igen, och tanken på det (och de sms han skickade inatt när han var berusad) har fått mig att gå omkring och... Le?

Japp. Jag är på bra humör.

Trots att jag glömde medicinen imorse.

Lillasyster välte ut EN TILL kopp kaffe på mitt golv, och det gjorde mig lite tjurig. Men... Jag är faktiskt på bra humör. Jag.

Wow.

Dumma kudden

Lillasyster leker med min kudde. Kudden välter ut de sista dropparna ur min kaffekopp på golvet. Hon bär ut kudden i hallen.
"Nu får du sitta här helt själv! Dumma kudde!"

Hon kommer tillbaka in i mitt rum.

"Det var kudden som välte ut kaffet." Sedan hjälper hon mig torka upp.

Trams (det underbaraste tramset)

Lillasyster dansar i tyllkjolen. Hon skriker av skratt och snurrar och snurrar och ramlar och skuttar och dansar.

Det underbara vackra barnet!

Trött

Så. Nu fick jag äntligen en tid hos ångestenheten på karolinska. Ska dit nästa vecka.

Annars har jag ont i halsen, hoppas hoppas hoppas att jag inte blir förkyld, vill inte bli förkyld vill inte vill inte!

Utanför borrar de, eller slipar, eller sågar i porslin? Jag vetefan men hela vardagsrumsfönstret och balkongen är inslagna i nån sorts väv och det är ett konstant oljud och polacker som vinkar från byggställningen. Ljudet är fruktansvärt och konstant. Låter lite som en tandläkarborr. Men tusen gånger mer.

Jag gick upp med "familjen" imorse och lämnade det mindre av de två barnen på förskolan efter lite tramsande med en tyllkjol och slappande i soffan med den nya favoritboken, Lilla Syster Kanin, som mamma köpte när hon väntade mig, i mars 84. Det var en skön morgon, för det där barnet får mig alltid på bra humör. Båda barnen gör det, men storebror var mest skrikig och bråkig och låg på golvet. Jag älskar honom ändå.

Jag drömmer helt sjuka drömmar. Antar att det har med den nya medicinen att göra. Jag drömmer om våld och död hela tiden. Jag drömde att jag orsakade ett barns död, att jag slog ner en kille som var större och starkare än mig. Jämt, våld och hemskheter, och jag är märkligt distanserad, eller till och med stolt. (Killen hade slagit sin flickvän. Men jag skröt verkligen om det.)

Efter att ha lämnat lillasyster på dagis så gick jag hem och somnade om. Helt slut. Sov till nästan ett. Nu precis alltså. Ska försöka äta nåt, och sen åka till det gamla hemmet och hämta lite glömda småsaker.

Bitter

Ligger i en lånad 90-säng på golvet i mitt rum, omgiven av flyttlådor. Tar min medicin med rödvin och hatar hela världen.

Den där killen. Jag hatar inte honom. Han är snygg och rolig och spännande och intressant men har aldrig tid, vilket inte bådar så gott. När jag börjar jobba igen kan jag inte se hur vi skulle kunna ses alls. Det gör mig jävligt bitter. För jag vill verkligen träffa honom mer. Jag vill veta saker om honom. Jag vill veta om han kan laga mat, jag vill veta vad han gillar för filmer, jag vill veta vad han tänker på och drömmer om. Jag vill veta om han kan göra sådär igen som han gjorde sist... För det var väldigt, väldigt trevligt. Det han gjorde.

Allt jag borde ta tag i! Det hatar jag. Idag beställde jag internet, det var ju ett framsteg. Men jag har inte adressändrat och jag har inte gjort en million grejer och jag får ångest av allt allt allt.

Jag tvättade idag. Det var väl den stora grejen liksom. I tvättstugan. Jag failade lite på att typ bli klar och att typ inte skrynkla ihjäl allt men jag manglade, och det är ganska avslappnande.

Jag behöver en massa saker, hyllor, dammsugare, en större säng... Men jag har inga pengar. Sjukskrivning har den effekten. Så jag får snällt vänta på att försäkringskassan vill skänka lite.

Stressen, ångesten! Hela tiden! Och bitterheten och självföraktet och den svarta, tunga känslan, som om mitt inre bestod av tjära.

Skit.