gryning

Sen novembergryning. Himlen bleknar långsamt mot blått. Jag och barnen sitter i soffan med varsin dator. De är förkylda båda två och så söta och mysiga så att jag nästan får ont i magen.

Jag har fått en biljett till Sabatonbåten och det är ju helt fantastiskt.

Maskerad imorgon

Massor med utklädda barn ska vända upp och ner på mitt hem.

Lillasyster ska få en tyllkjol.

Tyvärr är jag så bakfull så att jag inte alls hunnit fixa allt jag borde.

Ensam

Söndag. Tindra är fortfarande i Göteborg och jag saknar henne och hoppas att hon mår bra.

Igår målade jag ett självporträtt och sen var jag helt utslagen.

Idag ska jag iväg på pysseljunta, och det ska bli jättekul, men ännu roligare ska det bli att hämta barnen imorgon. Saknar dem också, hur mycket som helst. Och så kanske karln ska komma och hälsa på med sina nån dag, och jag är jätteglad över att få träffa dem, och ser fram emot att ha fyra små skrikande troll springande här. Och kanske en hund också.

Hoppas det blir av. Hoppas hoppas. För på måndag ska jag till karolinska igen och på tisdag ska jag till vårdcentralen. Och stress och ångest över det eller.

Drömde att jag hittade en massa pengar i min plånbok. Det var ju jävligt roligt, men tyvärr inte riktigt sant. Vet inte ens om jag kommer få min ersättning. Får ont i magen av att tänka på det.

Så jag tänker på att ha fyra lintottar som leker och skrattar i mitt hem. För det är en tanke som gör mig glad. Det och karln.

Dumma kudden

Lillasyster leker med min kudde. Kudden välter ut de sista dropparna ur min kaffekopp på golvet. Hon bär ut kudden i hallen.
"Nu får du sitta här helt själv! Dumma kudde!"

Hon kommer tillbaka in i mitt rum.

"Det var kudden som välte ut kaffet." Sedan hjälper hon mig torka upp.

Trams (det underbaraste tramset)

Lillasyster dansar i tyllkjolen. Hon skriker av skratt och snurrar och snurrar och ramlar och skuttar och dansar.

Det underbara vackra barnet!

Trött

Så. Nu fick jag äntligen en tid hos ångestenheten på karolinska. Ska dit nästa vecka.

Annars har jag ont i halsen, hoppas hoppas hoppas att jag inte blir förkyld, vill inte bli förkyld vill inte vill inte!

Utanför borrar de, eller slipar, eller sågar i porslin? Jag vetefan men hela vardagsrumsfönstret och balkongen är inslagna i nån sorts väv och det är ett konstant oljud och polacker som vinkar från byggställningen. Ljudet är fruktansvärt och konstant. Låter lite som en tandläkarborr. Men tusen gånger mer.

Jag gick upp med "familjen" imorse och lämnade det mindre av de två barnen på förskolan efter lite tramsande med en tyllkjol och slappande i soffan med den nya favoritboken, Lilla Syster Kanin, som mamma köpte när hon väntade mig, i mars 84. Det var en skön morgon, för det där barnet får mig alltid på bra humör. Båda barnen gör det, men storebror var mest skrikig och bråkig och låg på golvet. Jag älskar honom ändå.

Jag drömmer helt sjuka drömmar. Antar att det har med den nya medicinen att göra. Jag drömmer om våld och död hela tiden. Jag drömde att jag orsakade ett barns död, att jag slog ner en kille som var större och starkare än mig. Jämt, våld och hemskheter, och jag är märkligt distanserad, eller till och med stolt. (Killen hade slagit sin flickvän. Men jag skröt verkligen om det.)

Efter att ha lämnat lillasyster på dagis så gick jag hem och somnade om. Helt slut. Sov till nästan ett. Nu precis alltså. Ska försöka äta nåt, och sen åka till det gamla hemmet och hämta lite glömda småsaker.