Thursday, 23 February 2012
Wednesday, 22 February 2012
Better
I've been trying to sort out my stuff for a couple of days. I have a lot of stuff. I found a few old diaries, all with a few pages left to fill. So last night I followed Twinkle's advice and wrote five things I was happy about. Feeling loved, feeling secure, trusting people, that I had spent the evening with good friends was a few.
This morning when I woke up I wrote down some of my dreams. I was really tired and I started flipping through the pages absentmindedly.
I found a few things I wrote while I still lived with my ex. Things I wished for, things I didn't have. "To feel like someone cared", "to be listened to", "to be comforted when I'm sad" and things like that.
I realize more and more how fucked up everything was. How wrong. How everything slowly moved away from everything good and I was right in the middle and I couldn't see it.
But now I have all those things. And I'm not in a relationship.
Life is funny.
Listening to: The Kinks
Tuesday, 21 February 2012
Han sjunger
Han sjunger inte bra. Men han sjunger ofta, han får mig att le. Han piper med i "girls just wanna have fun" utan att riktigt kunna texten och han skrattar åt sig själv. Han ler mycket, han dansar små "jiggar".
Det är lätt att bli glad när man är med honom. Det är väldigt skönt att ha en sån vän.
Vi äter pizza i gamla stan, och går på ett café i ett gammalt fängelse. Vi sitter i en minimalisk cell och delar på en semla. Det känns väldigt okomplicerat, roligt, bra.
Ångesten släpper.
Sunday, 19 February 2012
Friday, 17 February 2012
Åh du frustrerande man
Du har ingen mottagning och är inte online någonstans på internet. Du ringer inte och säger "skulle vi fika eller" och du stannar inte kvar i min säng hela dagen så att jag kan komma hem och krypa ner bredvid dig igen.
Går och köper en flaska vin. Sen antar jag att jag åker hem, till min tomma säng.
Frustrerande.
Tuesday, 14 February 2012
language
Monday, 13 February 2012
Pendla
Har bytt kontor. Pendlar nu till Kista. Kontoret här är som en Eschertavla. Känner mig nästan sjösjuk. Är helt ovan vid att inte kunna hitta!
Och så är det mycket seriösare. Alla är vuxna och seriösa här. Men jag kör på mitt gamla trick, le mycket, låt dem inte se att du är rädd, skratta när andra skrattar.
Och så ärligheten. Jag berättar att jag varit sjukskriven för depression. Jag är hård när det kommer till arbetsmoral och personlig moral, så att säga. Jag är tydlig med att min hälsa är viktig för mig. Det gör bra intryck på folk.