-FLAWSOME-

Jag vet många som mår dåligt över hur de ser ut. Som kämpar emot hunger eller sötsug eller konstant trötthet (eftersom de inte äter ordentligt) för att vara SMALA. Män som kvinnor. SMAL är viktigare än något annat. Tjock är värre än ful, smal är bättre än snygg.

Som inlägg i debatten om detta vill jag tala om att jag väger nånstans mellan 80 och 90 kilo (har inte vägt mig på något år så jag vet inte riktigt) och trivs bra med min kropp. Skulle gärna ha bättre kondition men har inga problem med hur min kropp ser ut.

Förutom när jag försöker köpa kläder. Då får jag extrem ångest och hatar min kropp. Min kropp som är helt underbar! Som är frisk och stark och klarar av allt skit jag utsatt den för genom åren. Som har sina skavanker och ärr och bristningar och problem men som fungerar som den ska. När jag står där i provrummet och försöker klämma i mig i ett plagg som borde vara "min storlek" och bara äcklas av vad jag ser i spegeln.

Idag såg jag en bild på en tjej som är smalare än jag, som klagade på att Cubus tagit bort sina "stora" storlekar, mao allt över strl 40 tror jag. Alltså måste man vara SMAL för att kunna köpa kläder där. Inte normal. Inte frisk utan helst ohälsosamt smal. Runt tusen olika personer har skrivit till den här tjejen att hon är äcklig och dum och ska hålla käften och banta.

Jag vill inte må dåligt över mitt yttre. Jag har tillräckligt med issues. Jag vill kunna älska i alla fall min kropp. Är det så mycket begärt? Är det så fel?

Sjukskriven igen

Hepp. Har varit ett par svåra veckor. Ska byta medicin igen. Är pank igen. Saknar mina pojkvänner.

Har ritat ganska mycket ett par dagar och börjar få tillbaka lite flyt. Är pank delvis för att jag har spenderat en hel del pengar på pennor.

Har börjat komma i ordning i mitt rum. Det känns bra. Men det är en bit kvar.

Idag har varit en lång dag men jag avslutade den med att chatta med likströmsvänner och äta fruktsallad och rita en massa så det känns helt ok nu.

Jag är ledsen och trött mycket men inte i den djupa svarta ångestgyttjan riktigt. I alla fall inte hela tiden. Sjukskrivningen känns som en lättnad. Min mamma och pappa hjälper mig med räkningar och telefonsamtal och sånt som ger mig ångestattacker och det känns som en ännu större lättnad.

Och jag har fått en hylla. Och jag har fina vänner. Och fina pennor. Depressionen är som ett bålgetingbo inuti mig men ibland kan man sätta sig i den mentala bersån och fika en stund utan att reta upp det. Det är skönt.

Nu ska jag sova.

I still feel like shit (and my sinuses are inflamed)

I'm sick and depressed and I hate my life. I'm tired all the time and everything sucks. I can't see anything in the future that makes it worth it to stay alive. My life is just fumbling in the darkness, lost in a labyrinth of shit.

I can't stand it anymore. I can't deal with one more day of this. I feel so extremely fed up with my life. I'm alone and trapped and there's no way out, no light at the end of the tunnel, no direction, no hope.

And on top of this every single breath I take is painful. I can't eat or drink without pain. And I hate myself for feeling sorry for myself.

Nothing works. Nothing is good. Everything is painful and horrible. I wish I could go to sleep and not dream about everything that has gone wrong in my life. Everything I try to not think about when I'm awake. I wish I could go to sleep and not wake up to another day of shit.

I try to be positive. But everything keeps fucking up.

I feel like shit

I'm so tired and confused all the time. I feel lost and sad and like I did something bad but I can't remember what. I can't think about it. My mind is just a big hole.

good night?

Today's been weird. I ate a cream based soup, once again forgetting about my lactose intolerance. My BFF turned 26 but had a kinda sad ending to her day. I drank coffee late in the evening and went almost hyper.

Now it's late and I feel lonely. I feel bad about feeling lonely. I miss my boyfriends. Both of them. Even though I love being in a polygamous situation it's still really new to me and I haven't really learned to navigate the waters yet. Like how much should or can I talk about one of them with the other? I'm scared of hurting them.

I feel lonely and cold. I love spending time with Maria though. It's wonderful to be here but sweet baby buddha it's cold!

Bedtime now. I have a bear hat and I wear it constantly. Tomorrow I'm going to DO THINGS. Go places. Eat stuff.

Goodnight.


Listening to: The Decemberists