KAFFE

Gud. Min hjärna funkar inte. Jag behöver kaffe, eller batterisyra. NU. (Charles har gått för att köpa kaffe till mig vilket är bra.)

Två jobbiga grejer: mina händer är torra och det är det obehagligaste som finns. Och jag har tre myggbett på magen. Fyfan fyfan.

Två mindre jobbiga grejer: igår såg jag Stardust! Den var underbar och fantastisk och jag blev genomlycklig. Och igår såg jag också 28 veckor senare (with the eye to match) och den var jätteäcklig och läskig. Bra, men inte lika bra som ettan.

Jag fattar inte killar btw. Just nu så känner jag att jag är i behov av lite romantik eller liknande. Någon form av flörtande som leder någonstans, någon som jag kan faktiskt tycka om och vara mysig med. Dock är den här känslan inte så totalstabil. Tanken på att ha ett förhållande känns fortfarande rätt läskig.



Lyssnar på: Nina Simone, Lamb, Feist
Läser: The Pythons när jag hinner, massa filmtexter och sånt
Spelar: Desktop Tower Defense!

arga mediatyper

Ringer till kontoret och ifrågasätter mig. Jag ger Lars mobilnummer till alla. Ibland Charles. Ibland Mats-Olas. I alla fall börjar det ta form, det är tisdag och ALLT borde vara klart, och det ser ut ungefär som om det skulle kunna bli det, kanske. Tidningen går i tryck på torsdag kväll. Någonstans i byggnaden över någon på fiol, trumpet och kanske piano. Jag har ont i huvudet. En film verkar försvunnen. Just nu väntar jag bara på att Charles ska komma upp med mat till mig, sen kommer jag bli lite mer klar i huvet.

Tog av mig den absurt obekväma slingan igår. Det var väldigt skönt.

förlust

Jag har aldrig förlorat någon. Eller jag har förlorat min farfarsmor, men det var ju inte helt oväntat. Min farfarsfar dog när jag var väldigt liten, så honom kommer jag inte alls ihåg, och min farmorsmor minns jag men bara vagt. Min mormorsmor lever fortfarande, men vi har väldigt dålig kontakt med den sidan av släkten och jag har ingen koll på morfars föräldrar. Jag vet i alla fall att han är jättegammal, så jag antar att hans päron strök med för länge sen. Så, många jag känner har förlorat de flesta av sina far- och morföräldrar, jag har alla intakt. Till och med Mormor Sonja, min mormorsmor, som sagt. Hon är runt hundra. Jag tycker väldigt mycket om henne. Hon är liten och söt och rar, och när jag var liten gjorde hon de absolut bästa pannkakorna i universum, och det var aldrig jobbigt att hålla hennes garn när hon nystade upp det.
Astrid, min farfarsmor, var också en favorit. Hon är den enda människa som jag har haft en personlig relation med som dött. Jag var tolv och hon hade varit senil i omkring ett år. Det var väntat men ändå jättejobbigt. Jag älskade henne oändligt.

Jag vet några, bekanta som tagit livet av sig, nära vänners släktingar som jag i vissa fall träffat, en hel del nära vänner som förlorat sina föräldrar.

Det jag vill komma till är att det räcker med att jag tänker en sekund på att förlora någon, någon av mina vänner, ett syskon, en förälder, vem som helst av alla de jag bryr mig om, för att jag ska bli helt gråtfärdig. Bara av en snabb tanke. Att faktiskt förlora någon på riktigt måste vara det absolut vidrigaste som finns i hela världen.

Om det faktiskt var så att det var ödesbästämt att någon skulle skada sig den natten är jag så jävla glad att det var jag. Jag hade hatat att se någon jag bryr mig om skadad. Nu har jag i och för sig jävligt ont, och det kryper närmare och närmare mitt mentala välmående, för jag är dålig på att må fysiskt dåligt utan att låta det gå ut över psyket. Ikväll firar jag två veckor som invalid, och det har blivit mycket bättre men det är fortfarande så in i helvete jävla jobbigt! Det gör ont! Jag är så trött på det! Och jag vill ta så lite smärtstillande som möjligt, för jag blir lite lätt apatisk av dem. Mitt centala nervsystem mår bäst när det är fullt funktionellt. Dessutom drömmer jag mardrömmar, vilket är jobbigt. I natt drömde jag om en man som var galen, och ibland fattade jag att han var det och ibland såg jag allt ur hans vinkel, och en kvinna som kanske eller kanske inte kunde förvandla sig till en fågel, och en labyrint och en skog som tog slut i ett litet litet rum med speglar och en låst dörr. Jag sprang, och jag var tvungen att hitta en man, en kvinna och två barn som jag skulle döda med en skitkass pinne. Och det fanns ett rum med papper. (Jag hatar papper. Jag har total byråkratofobi.)

Aja. På kontoret, toppstuss i huvet av tramadol, försöker översätta lite. Det går långsamt. Charles kanske kommer hit med lite mat till mig snart. Hoppas det.



Lyssnar på: Lamb på youtube. Riktigt bra. (http://youtube.com/watch?v=W-f8PDZvPYs)
Läser: The Pythons.
Spelar: för mycket.
Lycklig: över att Neil Gaiman kommer till FFF!!!

Tyskt

"Som en blandning av metall och flott"

Jag är trött. Festen är slut. Sedan ett bra tag. Jag ska gå och lägga mig.

Argh

Jo... Jag och Charles (mest Charles) försöker styra upp FFF-katalogen, och det går väl rätt bra, tror jag.

Igår pratade jag med akuten och ville ha ett läkarintyg så att jag kan sjukskriva mig, vilket jag borde ha fått när jag var där, man inte fick. De sa att jag skulle kontakta vårdcentralen, så jag gjorde det, och fick det i särklass vidrigaste bemötandet jag någonsin fått. Kvinnan jag pratade med fattade inte alls varför jag ville sjukskriva mig, att mitt nyckelben var brutet hindrade mig väl inte från att jobba? Hade vi inte headsets på mitt jobb?

Jag grät en skvätt, sen ringde jag tillbaka till akuten och sa att kvinnan på vårdcentralen hade vägrat boka in en tid till mig och sagt att jag skulle söka mig till en privatläkare, och att jag gärna skulle vilja ha ett intyg från den läkaren som jag behandlats av när jag låg på kirurgen. (Inte ortopeden alltså, där man hamnar för brutna ben, utan kirurgen, där man hamnar om man tar emot sig med ansiktet när man tränar stunts på fyllan.)

Hon skulle ringt tillbaka, men det gjorde hon inte. Så jag får fortsätta trackasera dem idag, antar jag.

Min älskade mor kommer hit och hjälper mig med sånt som jag har svårt för. Diska först och främst. Och skala bananer och kanske skära ost. Jag köpte jättegod vällagrad grevé igår, och jag vill äta den, men det gör så ont. Stackars, stackars mig.

Apropå gott så åt jag och Maia pizza på Italia igår. Det var helt sjukt gott. Alltså jag blev mentalt lätt efterbliven av hur gott det var. Jättejättegott. Jättejättebra service. Gå dit. DO IT!

Jag har jävligt ont i mitt nyckelben.

Fridens.




Lyssnar på: Seeed, nästan hela tiden, laddade ner Music Monks och New Dubby Conquerors häromdan. Annars en massa Aretha och Van Morrison på mobilen.
Läser: VILL läsa Stieg Larssons tredje. Tills den kommer in i mitt liv blir det nog The Pythons.
Tittar på: Eric introducerade mig för Black Books häromdan. Fy fan vad bra det var. Det var verkligen helt sjukt kul. Och imorrn ska vi se Terror Planet! Eller om den heter Planet Terror, kommer aldrig ihåg.
Spelar: slår nya rekord i Lumines 2 dagligen. Ren kärlek.

Aj, aj.

Min intention att uppdatera bloggen varje dag har misslyckats lite eftersom jag har vart invalid och mest sängbunden i en vecka. Jag är fortfarande ganska trasig men jag ska börja skriva igen i alla fall.

Jag klarar mig inte helt och hållet själv, men skapligt.

I fredags var jag på sista bubblegun en liten stund, det var trevligt men jag var inte så party. I lördags hade Emilia födelsedagskalas, och jag var där, även om jag var tvungen att ta en paus (och däcka) i ungefär en timme. På söndagen reste jag mig knappt ur sängen, igår var jag på terapi, sen åkte jag hem och sov. Både söndag och måndag kväll tittade jag i och för sig på film med Kitty och Maia. (Blades of Glory och A Night at the Roxbury på söndagen och halva Rocky igår. Blades of Glory var sjukt kul och absurd. Full av överaskningar.)

Jag tappar en massa hår, vilket är läskigt, för det brukar jag inte göra. Förmodligen beror det på den fysiska chocken.

Nu ska jag äta frukost, sen ska jag försöka ta tag i mitt liv lite grann. Skolan, jobbet, försäkringar, FFF... En hel massa som låg och släpade redan innan olyckan.

Memento mori.




Läser: läste precis ut Stieg Larssons Flickan som lekte med elden och den var sjukt spännande och bra. Har en novell kvar av Neil Gaimans samling Fragile Things. Hoppas på att låna nästa Stieg Larsson inom kort, och sista Harry Potter-boken.
Lyssnar på: Sr Världen mest. Omar Faruk Tekbilek - Ein Hudra Rababa just nu, men det är inget jag rekomenderar.
Spelar: Lumines som besatt.

Hålla käften, dricka sprit.

jo, såhär var det. vi skulle bara ta en öl. men när ariman stängde kände inte karin för att gå vidare, utan föreslog tequila hemma hos sig istället. Alla blev glada.

Efter massor med tequila, våld och bögporr så skulle vi hem till Eric och äta glass tror jag. Det gick inge bra. Jag ramlade och bröt nyckelbenet och skrapade sönder hela ansiktet. Jag minns inte så mycket av det.

Spenderade hela natten på sjukhuset för första gången. Första gången jag bröt något.

Starka smärtstillande.

Ser mongo ut i ansiktet. Allvar, så uppsvullen så att jag ser ut som om jag har downs.