Isolation

Okej, nu funkar inte min isolation längre. Jag måste göra grejer om dagarna, det här är ju helt sjukt. Jag blir ju liksom förslöad och dum av att bara sitta i min lägenhet och mögla. Idag har jag inte fått nåt alls gjort (utom att ringa några viktiga samtal).

Bröden blev inte alls bra. Jag läste inte receptet ordentligt och insåg inte riktigt vad jag bakat föränn idag. Bullar. Jag har bakat bullar. Två stycken stora, kletiga semmelbullar. Jävla tasteline som inte fattar att man ska lägga in bilder på något relevant, som till exempel vad receptet är, istället för ett gott vanligt bröd. Jag ifrågasatte knappt att det skulle vara socker i. Fan. En och en halv liter dinkelmjöl, mao det dyraste mjölet i hela världen, i soporna. (Brödet är alltså motsatsen till hardcore: half baked.) (Jag tröstar mig med att jag hittat ett faktiskt mycket bra recept på vetebullar.)

Jag börjar i alla fall se slutet av den byråkratiska tunneln. Och jag lyckades få i katterna antibiotikan. Och de verkar redan må bättre.

Imorrn ska jag med Maia till il dottore, sen ska jag hem och fixa sånt som inte blev gjort idag, sen ska jag till min kära mor och umgås lite med henne.

Nu ska jag kanske diska lite, äta lite och spela heroes med Maia.

Nu nu nu. Nu vill jag resa mig och bli en ny person. It's a new dawn, it's a new day, it's a new life for me, and I'm feeling good. (Men just nu känns det inte jättebra. Passive agressive och tänker på helt andra saker än jag borde. Tänker på sånt som jag inte borde tänka på alls. Sånt jag trodde att jag skulle ha slutat tänka på vid det här laget. Istället tänker jag på det mer och mer.)



Susar inte genom rymden nu, stjärnorna sprakar inte runt mig nu. Hösthimlen skimrar inte av månljus och mörkermagi, natten är inte full av hemliga virvlar. Inget finns utanför mitt fönster utom en tom stad. En meningslös stad. Magin försvann plötsligt. Staden svek mig. Längre och längre in i min lägenhet försvinner jag, den växer runt mig som en mycket långsam explosion. Har inte hittat ut alls idag. Inte alls ut i den tomma staden.




Lyssnar på: Sr Atlas. Pop från lite varstans. Den stora behållningen: Finsk och tysk. Den tråkiga: Fransk.
Läser: Jeanette Winterson - Passionen.
För mycket: Facebook, tankar.
För lite: Verklighet, jobbsökande.

In this head

Jag tänker JÄTTEMYCKET men när jag försöker skriva om det så löser det bara upp sig och försvinner, som rök eller snöflingor.

Maia blev moster på sin födelsedag, så dubbelgrattis till henne. Vi ska ut och fira ikväll.

Jag såg Transamerica igår, och älskade den.

Boys are weird. Jag är mest av allt förvirrad. Jag hinner varken bli ledsen eller kär eller något annat, jag är så upptagen med att inte fatta någonting. Jao. Whatever. Alla vill väl på något plan bli älskade? Alla har väl behov av det? Mina behov har faktiskt vart ganska sovande sen jag lämnade Johan eftersom det var lite od, även om kontroll och kärlek inte direkt är samma sak. Skit samma. Jag är ok, jag är bara så förbryllad över alla människors totala fobi för att vara förälskade och gulliga ibland, det behöver ju inte leda till ett superseriöst förhållande men det är väl kul och mysigt ändå? Man måste ju testa? Eller?

Städade min väska idag. Hittade skatter. Wow liksom. Grejer som jag inte har sett på flera veckor. Kul.


Jaja, nu ska jag väl göra mig i ordning och kanske sticka in till stan, eller bara gå och handla.




Lyssnar på: Basement Jaxx - Bongoloid (http://www.youtube.com/watch?v=55B8hU6VvGA)
Läser: Pythons. FFF-tidningen.