Ingen jul utan...

Jag älskar julen.

Jag hatar julhets, shoppinghysteri, äcklig och smaklös reklam och janssons frestelse. Jag hatar regler och måsten och tvång. Jag hatar ångest och skuldkänslor och familjegräl och att det är den natten på året då flest barn akutplaceras i fosterhem.

Jag tror på att julen kan vara helt underbar. Jag skiter i om julklapparna delas ut lagom till trettondagen, jag tänker inte stressa med nånting.

Jag har bakat två satser pepparkakor, ätit upp två julskinkor och oräkneliga limpor vörtbröd, eftersom jag verkligen älskar det.

Jag blir så jävla ledsen när jag ser folk jag bryr mig om må dåligt över att inte ha råd med dyra julklappar, inte hinna koka knäck, inte gilla ischoklad.

Fan, ingen gillar ischoklad. Hitta på egna traditioner. Gör nya grejer varje jul, så att man minns, den där julen, när vi åt kalkon, eller då när vi byggde en egen julgran av ett gammalt paraply, eller då när vi åkte till mauritius. Så att inte alla jular smälter ihop till en enda minnes-sås av identiska jular där alla spelar sina roller och man äter samma saker och kollar på samma idiotiska tv-program.

Det är bara en dag, precis som årets alla andra dagar. Man väljer själv hur man vill uppleva den. Hur den ska se ut.

Min drömjul består i att vara med människor jag älskar. Precis som årets alla andra dagar. Om vi äter nudlar och ger varandra postitlappar med roliga teckningar på så är det helt ok. Julkänslan, om man är ute efter den, sitter på insidan. Inte i trisslotter eller disneyfilmer eller aladinaskar eller nåt annat skit som folk tror att de vill ha bara för att det ska vara så.

Jag ser fram emot att fira att mörkret vänder med en av mina bästa vänner i hela världen. Utan stress eller ångest. Men gärna med lite glögg.

Flax

Det är en jävla tur att jag jobbar halvtid. Jag har vart vaken sen 07:15 men är inte på väg till jobbet förrän nu, 10:40.

Och jag har glömt att borsta tänderna.

Docka

Detta är mitt första försök till att skapa en docka. Huvudet är format av aliminiumfolie, täckt av super sculpey, en sorts keramik-liknande lera. Eller snarare plast-liknande.

Jag stannade hemma från jobbet idag, trots att jag verkligen ville gå dit, eftersom jag har sån extrem mensvärk så att jag bara har legat i sängen och kvidit sen den satte in. Bakade in mig i tröjor och schalar och raggsockar i massor med lager och tvingade mig att sätta mig och pyssla med något för att vara säker på att inte somna. Tog en Citodon innan, men den hjälpte inte. Brukar dock bli rätt såsig av morfin. Blev det nu med, och ville inte somna. Ska gå och titta på barnens luciatåg! Årets höjdpunkt!

Dockan ska faktiskt bli en lucia, till lillasyster som blivit helt besatt av fenomenet. Hoppas den blir bra. Önskar att jag hade haft tid och energi att diska, och fixa en lussebulledeg. Men hade jag haft det så hade jag vart på jobbet.

Igår släpade jag hem en julgran från Vällingby via tunnelbana, och idag ska barnen få hjälpa till att klä den. Och vi ska göra marsipan. (Alltså, mosa i karamellfärg i färdig marsipan, och sen mosa ihop de olika färgerna till små kletiga klumpar.) Hoppas att den här extrema smärtan försvinner NU och att resten av dagen blir helt underbar.

Virr

Jag har blekt uppleva en stark känsla av att inte veta riktigt vart jag är. Jag är så van vid att bo i mindre städer än Stockholm, så att om jag är på ena sidan stan och ska till den andra, så glömmer jag bort vart jag är och vart jag ska, och måste tänka efter. "jag ska till Malmö - nej - jag ska till Lund? - nej jag bor ju i... I Stockholm? Och jag ska till? Lidingö? Ja." bara en eller två sekunder, sen har jag återfått fattningen. Men om jag går ut ur en butik, eller om jag är trött eller är på väg hemifrån på morgonen så tappar jag bort mig lite ibland.

Jag vet inte varför. Kanske har jag slutat tänka på att jag är i STOCKHOLM och faktiskt börjat känna mig hemma här. Kanske har jag fortfarande inte vant mig vid hur stor stan är.

brudjävel

Nä fan. Nu är det nog fan dags att sätta i en ny p-stav. PMS är fan inte roligt. Orkar inte alls med det.

Om en enda liten grej går mig emot tappar jag alla koncepterna direkt. Fyfan. Så förbannad på hela världen. Inte kul.

Inlägg nummer 667 förresten! Eh... Woo?

Det är morgon igen

Idag var det segt att vakna. Men jag är vaken nu, och snöblandat regn öser ner utanför. Blir lagom sugen på att gå ut, men jag har i alla fall inte långt till jobbet.

Tindra ska till skansen. Jag lider å hennes vägnar.

Funderar på att åka in till stan ikväll och gå till E's ställe. Längtar så förbaskat efter honom.

Augh tröttheten

fyra timmar

Min första arbetsdag har förflutit utan drama. Har markerat ca 1000 mail och klickat på "markera som läst" och flyttat till mappen "gammalt". Jag har ätit smörgås till lunch. Jag har berättat sagan om stickan typ tio gånger.

Nu har jag tagit zink, citodon och antibiotika och citodonet börjar göra mig lite snurrig så nu går jag nog snart hem.