Kvar på ön

Personen som skulle lära mig mina nya arbetsuppgifter blev sjuk. Så jag ska ta och promenera ner till jobbet och sätta mig och kolla igenom mail en stund. Woo!

I eftermiddag ska vi tvätta, sen ska jag väl träffa Emelie. Spännande värre!

Kvällsdos

Idag är handen redan märkbart bättre. Kanske läker den, kanske funkar citodonet som det ska. Jag äter ikväll, bortsett från min vanliga Sifrol (den lilla, mot RLS) även antibiotika, citodon och c-vitamin (den bruna). Så nu hoppas jag på en skön, lång, oavbruten morfin-hjälpt nattsömn. Där jag inte vaknar skräckslagen klockan två på natten, eller lägger mig på min trasiga hand och vaknar kvidande.

Imorgon ska jag till kista! Och lära mig mina nya arbetsuppgifter! Woop!

Knitting fail

Så igår var det tisdag, och därmed tisdagsöl. På dovas satt jag såklart och stickade. Jag tappade en sticka (knitpro strumpstickor, 3,5 eller 4 mm) och försökte fånga den. Och fånga den gjorde jag. Verkligen.

Den satte sig i min handflata. Den gled rakt in i muskeln vid tummens bas som om hud och kött var gjort av smör. Den gick rakt igenom handen och spetsen kom ut på andra sidan. Den gick dock inte igenom huden, men syntes. En ca 7 mm lång spets på min handrygg.

Det gjorde inte ont men var otroligt svårt att titta på.

Det blödde inte.

Vi promenerade in till akuten, jag och tre vänner. Gick fram till luckan och höll upp handen och blev direkt inviftad till ortopeden, där de gav mig lokalbedövning och ryckte ut stickan.

Jag skrek.

De plåstrade om och röntgade och klämde och böjde och allt är ok. Stickan missade alla ben, senor, blodkärl och nerver som hade kunnat ta skada.

De skrev ut antibiotika och citodon och skickade tillbaka mig till dovas där jag blev bemött med applåder och en gratis long island ice tea i ett pintglas.

Chocken, antar jag, brände upp alkoholen innan jag hann bli berusad, men efter någon timme började bedövningen släppa och jag kände att det var dags att åka hem.

Fattar fortfarande inte

Varför denna ovilja? Inte i huvudet men i kroppen. Hela jag säger nej. Jag själv vill men kroppen sitter stilla i soffan och är inte riktigt min att bestämma över. Jag måste tvinga mig själv att resa mig ur sängen. Jag måste tvinga mig själv att klä på mig. Att göra mig i ordning. Att göra kaffe, äta frukost, sminka mig. Jag vill, men ändå måste jag tvinga mig.

Mår liksom helt okej idag. Men det är som att jag är isolerad till mitt huvud. Som att jag mår dåligt utan att förstå det själv. Samma ångest och apati, men nu känner jag det inte.

Överanalyserar jag? Kanske. Jag vet inte. Jag mår bra. Det känns som att jag mår bra. Jag känner mig ofta glad. Jag har lust att göra saker, ser fram emot att börja jobba igen. Men så kommer dagar som denna, då jag har sovit tio timmar trots att jag hade tänkt gå upp och träna på förmiddagen. Och dessutom så sov jag tre timmar igår eftermiddag. Så 13 timmars sömn på ett dygn. Varför vaknar jag inte av mig själv?

Jag drömde mörka, obehagliga drömmar, om död och sex och maktspel. Stress, vatten, döda spädbarn. Minns inte handlingen riktigt, men känslan sitter kvar.

Drömde om E också, det var trevligare. Han log mot mig och skämtade om något.

Mitt huvud värker av för mycket sömn och jag är sen till mitt möte på försäkringskassan. Varför i helvete ska de ha sitt kontor i Täby?

Svart musik

Idag har jag träffat min (nya) läkare och min chef. På torsdag börjar jag jobba igen.

Jag känner mig som jag igen. Jag sitter inte och undrar vad jag skulle gjort om jag var mig själv. Jag känner mig inte vilsen.

Efter att jag sorterat garnet så somnade jag. Jag sov i tre timmar och drömde om E. Han hade kommit hem från Tyskland och vi skulle käka tillsammans.

När jag vaknade så hörde en kompis av sig och frågade om jag ville hänga med och se David Eugene Edwards live. Det ville jag.

Det var jävligt bra.

Garnstädning

Garnsamlingen har växt ur sin fina korg och tagit över en hel Ivar-hylla. Och börjat ta över en till. Så idag fick samlingen flytta in i en Ikea-kasse! Den nya, mindre modellen iofs. Men gott om plats har mina nystan.

Korgen får bli wip-korg, alltså work-in-progress-korg. Kanske flyttar ut den i vardagsrummet också.

Nu återstår bara nån funktionell förvaring för stickorna!

Julstrumpan

Stickade den här precis. Hoppas jag får mycket julklappar.

Eller inte, kommer inte ge så mycket i år.

Men vi har glögg, vörtbröd och julskinka. Och vi har ätit upp en hel sats pepparkakor. Ska sätta en ny deg idag tänkte jag.