Bra människor

Så skönt med killar som kan berätta hur de känner och fråga hur man känner själv och vad man vill och så.

Han är mjuk och varm och härlig men han är bara en vän, och jag är jävligt glad att ha en vän som han.

Och jag är kär i E. Och jag är gladare igen. Och jag ska aldrig mer glömma att ta min medicin.

Är på väg till den sista likströmfesten, och det ska bli roligt, trots att angst och dylikt gjorde så att jag inte kom iväg förrän framåt elva. Och det är nästan en timmes resväg.

Önskar att jag kommit ihåg att ladda telefonen. Önskar att tinychat fanns till iPhone. Nöjer mig med ösig musik och stickning och njuter av att slippa komplicerade känslor.

Reaktioner

Just nu känns det bra.

Såhär hände det: jag gav upp och ringde folk. Folk blev glada. Igår cyklade jag hem till Viola och satt där och hängde ett tag, vilket var trevligt, sen gick vi till Mods, vilket alltid är trevligt. Där träffade vi en person som inte var så kul att träffa. (Viola: "kolla in den där absurt snygga killen!" jag: (kollar) "det är *****, han som aldrig ringde.") Lite högg det. En jävulskt snygg kille som dessutom hade en fantastisk attityd, var jättetrevlig och rolig. Men vafan. Det hade ju vart kul att träffa honom, men det är sånt som händer. Jag fick en känsla av att anledningen till att han inte var intresserad var min situation; inget jobb, inte direkt på väg någonstans. Om han fokuserar på sånt är ju det hans problem, men jag gör det själv så jag kan inte direkt säga att han gör fel. Men faktum är att jag är på väg någonstans. Jag vet bara inte riktigt var än. Men jag ska vinna den här fighten.

I alla fall; kvällen var fortsatt trevlig med en mycket underhållande agiterad diskution på ytlighetskollektivet senare på natten, och en överaskning i form av hamburgare till mig, något som alltid gör mig lycklig.

Den här dagen började på näst bästa tänkbara sätt. Jag har sökt en hel del jobb och chefen på ett av dem ringde mig och sa att mitt Cv var jättebra och så, men hade jag bil? Nej. Tråkigt. Chefsassistent var jag väldigt nära att bli där en stund. Han gav mig i alla fall ett tips på ett annat jobb. Trevlig kille. Så mycket tråkigt att jag inte har bil, men mycket kul att höra att jag i alla fall var väldigt intressant.

Nästa grej, efter en god frukost (bestående av det absolut sista jag hade hemma) var att en polare ringde. Lots of fun. Så nu, när bloggandet är gjort, jag inte känner mig ensam och isolerad längre (men fortfarande redo att blåsa bort igen... jag är inte byggd för att vara bofast), kaffet är uppdrucket och allt är fint så ska dagen börja till tonerna av Ricky Martin på hög volym. Jag ska dammsuga, sen iväg till kära mor på chokladaffären.

Puss!



Lyssnar på: Ricky Martin - La Vida Loca
Läser: Torey Hayden - Tigerungen
Känner mig: stark, glad och hoppfull.