Mina kuddar luktar som han. Han var här för bara en liten stund sedan, tretton ynkliga små timmar. Då låg han här i min säng.
Hans lukt är ren och lite kryddig. Jag tycker om den.
Här, i min säng. Hos mig.
Tiden är ingenting. Det betyder ingenting. Han får jobba hur mycket som helst.
Bara jag får vakna i hans famn ibland. Det är så jävla underbart.
När han satte sig i bilen och körde hit klockan ett på natten passerade han alla poängräknare. Han behöver inte samla poäng mer. Han är fan helt jävla fantastisk.
No comments:
Post a Comment